Att prioritera sig själv och ta vara på livet – inspiration från föreläsningar, coachning och mentorskap

Inspirationen till att skriva har inte flödat i samma takt som ändå viljan att få ihop texter funnits. Sätter ändå igång nu, i någon ände. Full av inspiration från gårdagens Näringslivsdagen på Åland, där många viktiga tankar togs upp av föreläsarna där. 

...Sådär började texten till det här inlägget i fredags. Nu är det tisdagmorgon, och jag ska försöka skriva klart det här. Det mesta blev skrivet, men ändå fick jag inte klart helheten då.

Något jag tar med mig från Näringslivsdagen är att våga mer, och att man borde göra saker man vill medan tid finns, för vi vet ju aldrig hur länge vi är kvar här. Vissa saker har jag ju tagit tag i – såsom husvagnsköpet i våras – medan andra inte blivit av ännu. Ari Riabacke hade en otroligt bra och tankeväckande föreläsning – humor blandat med livets allvar i en fin balans. 

Hade ett par jättefina dagar i Helsingfors i början på förra veckan. Jag åkte dit för att delta i ett första möte i ett mentorsprogram. Utbildningseftermiddagen var väldigt bra ordnad och det var en fin stämning i vår grupp – både den stora gruppen och den mindre med vår egen mentor. Lyckades tajma in träffar med fina vänner, och mina släktingar från Spanien råkade vara på orten samtidigt. Och vad mycket lättare det är att resa när vädret är varmt. Klarade mig med en hyffsat liten ryggsäck. Sånt underlättar livet.

Jag deltog också i ett coachningsmöte förra veckan, där vi gjorde en plan för den kommande månaden. Coachen, Ilkka Koppelomäki, rekommenderade att titta på planen varje morgon, och utifrån ett viktigt mål i planen styra upp dagen med steg i rätt riktning. Att det borde gå före ens fixalista. Jag kikade på min plan i morse och viktigaste fokus jag satte för mig är att komma ihåg att njuta och ha roligt. Se till att få in sånt i livet. Även de mindre roliga sakerna är ju bra att fundera på om de skulle gå att ha en lättsammare attityd till. Här behövs påminnelser för mig, känner jag.

Sen är det inte alltid helt lätt att få upp ens mood till det önskade stadiet. Kände det konkret i helgen, när jag vaknat efter en snörvlig natt. Försökte med att sätta igång YouTube-videor med den roliga finske komikern, Ismo Leikola, men inte ens det fick upp mitt känsloläge tillräckligt just då. Så ibland får man bara acceptera läget. 

Men generellt har ju glädje bra effekter för vårt välmående om vi lyckas vara i sådana energier. Andra gånger har jag lyckats bättre. Coachen påminner om vikten av att regelbundet fråga sig själv att vad upplever eller behöver jag just nu. Att överhuvudtaget prioritera att ta sig tid att lyssna in sig själv. Varför jag valde just glädje och njutning som huvudfokus var att om jag mår bra mentalt tror jag att det också gynnar mina andra mål i livet.

Mitt nya sommarviste i naturomgivning och lite kort om Gudinne Summit

Vet inte hur jag ska börja, så jag bara skriver nu. Har så länge velat posta hit, men tydligen gick det ett antal månader sen sist. Det brukar säga en del om hur fullt upp jag haft det. Har ganska många tankar jag vill få ner, får se var jag börjar. En tanke med denna blogg har nog varit att ha lite av en dokumentation av mina livsfaser för min egen del samtidigt som jag gärna delar med mig av sånt som kan intressera andra också. Det har hänt enormt mycket i mitt liv på många nivåer det senaste halvåret, eller kanske året. 

Bland det senaste som hänt är att jag förverkligat en dröm jag haft länge, nämligen att skaffa mig ett fritidsboende. Det blev ännu inte stugan vid havet, men däremot ett hem på hjul. Har köpt en liten husvagn och skaffat en fast plats på en camping, så det är mitt sommarställe nu. Jag ska inte här fokusera på alla trösklar och annat som påverkat mitt mående innan saker och ting fallit på plats. Som en helt nybörjare på det här med husvagnar och dylikt har jag behövt utvidga min komfortzon rejält. Har redan lärt mig enormt mycket och är så tacksam för alla fina nya vänner och bekanta på campingarna jag varit på, som hjälpt mig vid behov. Har njutit så mycket av att bara kunna stiga ut på gräsmattan direkt från dörren. 

I år blir det nog till största delen den här egna säsongsplatsen jag vistas vid, men drömmen är att framöver åka runt lite mer. Helst skulle jag vilja göra en längre Europa-resa och bo i Spanien en tid, typ en säsong. Men bra att först lära mig mer om vagnen och allt vad det innebär. Den står nu på en jättetrevlig ort, som är så levande sommartid. Kom hem igår kväll efter fyra nätter där. Hade med min cykel, så jag har lätt kunnat åka och se mig omkring lite. Sån livskvalitet att vistas naturnära i så stor utsträckning, från morgon till kväll.

Den här veckan pågår nåt som heter Gudinne Summit, som det fortfarande går att registrera sig på gratis. Den innehåller många jätteintressanta samtal. Jag har idag lyssnat på flera av dem, och blev intresserad av att kolla upp mer om personerna bakom samtalen och deras forum. Återkommer kanske i ett senare inlägg med mer om temana, men innehållet i samtalen jag hört hittills ligger verkligen i fas med vad som intresserar mig just nu och sånt jag vill utveckla mer i mitt liv. Får nog återkomma till mina reflektioner om dem senare, för det hann bli lite sent på kvällen nu.

Litteraturinspiration, naturupplevelser och retreat

Om jag nu äntligen skulle få ner några rader här. Har börjat flera gånger men inte kommit så långt. Det märks ofta i frekvensen på inlägg om jag haft lite väl fullt upp i livet. Det har länge varit en av mina utmaningar att lyckas sunt och bra med tidshanteringen. Den här vintern hade jag mått bra av mer "tom tid", för att bara vara eller spontana saker. En stor del av tiden har fyllts av bestyr som hör till livets  plikter och "måsten", men har hunnit med en hel del roligt också. Periodvis hopar de sig till att ta all tid, så även trevliga saker kan då ta på krafterna.

Förra helgen fick jag hänga på de årliga litteraturdagarna här på orten. De hör till årets höjdpunkter vad gäller evenemang här. Missade torsdagens event med lokala författare, för det krockade med en kurs jag deltar i. I fredags kväll var jag än en gång på den litterära talkshowen där den fina, duktiga Pekka Heino är den som leder samtalen. Även om jag inte trodde att kvällens författare riktigt skrev min stil av böcker tyckte jag de verkade intressanta, så jag köpte därför en biljett redan i förväg. Det blev en mycket trevlig och intressant kväll. Lärde mig bland annat nytt om baksidan av sportsändningarr, som Olof Lundh berättade om, och blev intresserad av Björn Wimans bok om hans pappa. Intressant med kontrasten mellan 70-talet och nu, till exempel mäns roller och sätt, och dagens ofta mer självklara gemensamma ansvar för barn efter skilsmässa jämfört med dåtiden. Ellen Strömbergs böcker vill jag gärna bekanta mig med också.

På lördagen och söndagen fick jag höra den kunniga Anna-Lena Laurén berätta om sina erfarenheter och insikter om Ukraina och Ryssland och hela situationen. En del av den vackra soliga lördagens litteratuprogram krockade med en trevlig utflykt jag var anmäld till. Det var ändå härligt att vistas ute i naturen ett par timmar i trevligt sällskap, Kort vandring, grillning och fika. Trevliga samtal.

Hann innan utflykten höra om tre kvinnliga konstnärer som författarna Ida Therén, Malin Kivelä och Salla Leponiemi skrivit om. Blev framför allt intresserad av att höra mer om Hilma af Klint. Kanske se filmen också.

Marshelgerna har liksom fyllts... En helhelg har vi haft med en stor kör jag sjunger i. En annan helg kom jag med väldigt kort varsel med på en retreat här strax utanför stan, som jag köat till. Jag var lite tveksam om det vore sundare att bara ha hemmatid eller om det vore mer givande att ta en "irtiotto", ett begrepp jag beskrev i förra inlägget - att ta mig "loss" från hemmalivets bestyr och komma bort lite. Jag fick alltså beskedet efter klockan tio på fredagmorgon, och retreaten  började kl. 16.30. I slutändan var det trevligt och nog sunt att komma iväg. Dock gick jag med lite lättirritation under fredagen och kanske lite på lördagmorgon ännu, och tvivlade på om jag tagit rätt beslut. 

Det var härligt och lyxigt att få vistas i en naturskön miljö vid vattnet och nära skog. Fick många fina stunder utomhus, bland annat sittande på bryggan under den soliga söndagen och lite jordning i skogen på lördagen, med bara fötter på marken. Det var också lyxigt att serveras god mat och inte själv behöva tänka på sånt. Försökte riktigt påminna mig om att njuta av varenda tugga. Stillhet, tystnad, målning och en del läsning. Och att bara vara. Härligt också med eget rum med sjöutsikt, likaså från matbordet. 

Att göra sin egen grej - både stora och små "irtiotto" på olika sätt

Jag beundrar folk som gör sin egen grej, peppande att se vad allt man kan göra. Idag är det ju vanligt att till exempel leva van-life. Vissa har lämnat sin fasta adress, kanske helt gjort sig av med hemmet och alla saker för att på heltid bo i sin husbil, kanske en skåpbil som man byggt om till sitt rullande hem på hjul. Jag har nog i tidigare inlägg skrivit om hon, Ann Johansson, som cyklade från Sverige till Nya Zeeland och han, vars namn jag glömt, som vandrade från Sverige till Santiago de Compostela. Eller hon, Helena Kastikainen, som vandrade från Helsingfors till nordligaste Finland och hittade sig själv på vägen - eller hur det nu var... Eller hade jag bara tänkt skriva om dem? Hittade inte inläggen nu, men alla de inspirerade mig stort med sina berättelser. Anns bok heter Om-vägen – Tvärs över jorden på cykel och Helenas heter Kävele, unohda, rakastu. 

I vardagen gör jag väl på sätt och vis min egen grej, har gått från fast jobb med trygg inkomst till något helt annat. Men annars känns det som att jag tidigare bara lättare kom iväg på mer äventyrliga, roliga saker än vad jag just nu gör. För min del har det handlat om att resa och se världen. Vid 21 års ålder åkte jag ensam iväg på transsibiriska järnvägen till Peking som inledning på en lång jorden-runt-resa som backpacker. En enkelbiljett till Kina, utan att ha ett inplanerat returdatum för att komma hem. Några år senare åkte jag och en kompis till Spanien för att bo där i fyra månader och lära oss spanska. 

Längtar så efter både långa vandringar eller cykelturer, roadtrips, men framför allt vill jag en dag ha min campingbil, som möjliggör fritt resande både på närmare och längre håll. Jag har då mitt fria jobbliv, så att jag kan komma iväg spontant också. Jag drömmer också om att ta ett skrivarår eller kanske ett halvår. Tänk att bara få både grotta sig ner i gamla texter och skapa något nytt. Min dröm vore att göra något fint av eget skrivet material. En tanke är också en bok med text och egna foton. Allt det där kräver ju lite "research" eller rättare sagt att gräva både fysiskt bland gamla dagböcker och skrivhäften och att leta fram digitalt sparat material från dels olika datorer och dels från vissa USB-minnen. 

Jag trivs med att ha en fast plats, ett tryggt hem att alltid återvända till. På sistone har jag haft en jättelängtan till att ändå pausa lite från vardagen, åka iväg någonstans. Ett starkt sug neråt Europa, Spanien eller kanske Jersey. På finska finns ett bra ord, irtiotto, typ att ta sig loss. Irtiotto arjesta, att ta sig loss från vardagen. Det är nog vad jag skulle må bra av. Retreater är också något jag brukar må bra av. Det kan ibland räcka med en helg bara. I år har några retreater krockat med min körsång, som tar en del av min helgtid. Får se vilken av alla drömmar som först konkretiseras. Till dess fortsätter jag att öva mig framåt med små kortare "irtiotto" här i vardagen. Kanske en vandringsdag eller halvdag nära hemorten. Eller en kort stund här i närskogen, ett vinterbadsdopp. Det kan ju vara både stort och smått.

Att leva sig in i sina drömmar och kanske få liv i dem på riktigt...

Njuter av de sista smuttarna av mitt morgonkaffe och tittar ut över den vackra höstutsikten från mitt hemmakontor. Solen skiner, temperaturen har stigit från nattens en grad till tre. Trädet här utanför har nu nyanser av gult, rostbrunt och lite grann grönt ännu. 

Det sägs att det är viktigt att ha drömmar och att även leva sig in i dem. Vara i de energierna. Så idag tänkte jag testa att ha fokus på det. Tacksamhet är också viktigt, och jag är enormt tacksam för mitt lugna hem och den här fina naturomgivningen här. Och extra tacksam de dagar solen skiner och jag har tid och möjlighet att ta mig ut. Vi rekommenderas också tänka i presens, som om vi redan lever i det vi drömmer om, så jag kör på. Sätter på lite peppande musik i bakgrunden.

Jag lever äntligen i ett hem, som jag kan tänka mig ha i all framtid. Det är trivsamt och mysigt inrett. Onödigt har rensats bort, men känslan är varm snarare än kal. Här och där på väggarna finns vackra fototavlor med fina minnen. Jag har min utsikt över vattnet och kan enkelt komma ut och sätta fötterna på gräsmatten eller i vattnet. Mycket naturkontakt i långa stunder. Jag har lyckats få mina passioner och intressen att bli min "jobbsysselsättning", så vardagen är harmonisk och njutbar. Hälsan är på topp, livet känns meningsfullt, fullt av trygghet och tillit.

Ungefär så kan man fortsätta hur långt som helst. Det är lätt att känna hur moodet faktiskt lyfts när man går in i olika positiva sinnesbilder. Samma kan ske när man tittar på vackra foton eller vacker natur också. Jag tog fram lite foton som inspiration innan jag skrev också. Är just nu i en fas där jag undrar vad jag egentligen på riktigt vill i livet. Eller mycket vet jag ju, men i vilken ordning prioritera. Och jag ifrågasätter också, vilka av mina drömmar sen långt tillbaka fortfarande stämmer in på mig.

Har också fått tips från olika håll att det vore sunt att bara släppa loss, inte fundera och planera så mycket. Kanske ta sig iväg ut i naturen och tysta ner sociala medier ett tag för att ens inre behov och kreativitet ska ha möjlighet att göra sig hörda. Just nu övar jag mycket på att få in stunder av stillhet i mina dagar, mer regelbundet, i väntan på att hinna iväg på längre stillheter.

Gammal och ny teknik, AI och miljöperspektiv

Vad ska jag börja med idag då... Är i alla fall så supernöjd och lättad att jag äntligen fick igång min printer via min nya dator. Det är ju så sorgligt att helt bra fungerande teknikprylar bara på grund av sin ålder kan bli oanvändbara i dagens teknikvärld. Min gamla printer med skanner fungerar helt bra, men när jag kopplade in den till min nya dator i somras hände ingenting. Datorn verkade inte känna av den alls. Så varje gång jag behövt skriva ut någonting har jag fått flytta undan den nya datorn från skrivbordet för att ta upp den gamla och koppla ihop den med skrivaren.

Men så äntligen tog jag tag i saken igår. Min första plan var att använda en extern dvd-enhet (även den gammal) för att kunna använda skrivarens installations-cd. ChatGPT avrådde dock från det, men gav istället instruktioner om att ladda ner diverse drivrutiner. Så efter en massa chattande med olika följdfrågor parallellt med att ta fram vad jag behövde via nätet fick jag både skrivaren och skannern att fungera. Det räckte alltså inte med den första åtgärden, som bara satte igång skrivaren, för skannern behövde jag fixa ännu lite till. Totalt tog det en god stund av förmiddagen, men så himla nöjd att allt gick vägen.

Utan chatGPT hade jag inte fixat det här. Jag har inga datanördar i min nära krets. AI är ett fantastiskt verktyg för många slags användningsområden, även om man får ha en kritisk attityd till svaren från ChatGPT. Dock har jag under det här året fått höra, vilket jag tidigare inte var medveten om, att det tar mycket av miljöresurser energimässigt. Så det kanske är bra att använda det när man verkligen behöver och inte till nöjeschattande - om någon nu gör det.

Jag frågade ChatGPT om detta med miljöbelastningen. Det är ju i många led som energianvändningen och resursförbrukningen sker, allt från träning av AI-modeller (exempelvis språkmodeller) och kylning av servrar vid datacenter till elektroniskt avfall. Jag gavs en jämförelse att träning av en enda stor modell kan kräva lika mycket energi som hundratals personers årliga energiförbrukning.

Vad gäller en enskild användare hemma vid datorn, så kan man genom att be om korta, mer sammanfattande svar av ChatGPT spara in på energiförbrukningen. Jag märkte igår hur irriterad jag ibland blev när svaren kändes långrandiga, så det tipset ska jag nog själv använda mig av i fortsättningen. Jag höll på att tappa bort mig bland alla långa utläggningar. 

Håller just nu på att läsa samhällsanalytikern Olof Gränströms bok Från fakta till kunskap - För bättre beslut i en komplex värld, en väldigt intressant bok där samhällsanalys tas upp på ett brett och globalt sätt och även genom att se bakåt i historien. Samhällstendenser ses utifrån ett större perspektiv. Här kommer klimatfrågan upp som ett genomgående tema också apropå miljöbelastning och miljömedvetenhet...

Att hitta glädje och lätthet även i det motsatta...

Jag har saknat att skriva. Den här sommaren har jag skrivit ganska lite. Tankar, idéer och lust har funnits, men inte tajmat sig med att sitta vid datorn. Inte heller i dagbokshäftet har det blivit så många rader. Det pratas ju ibland om popcorn-hjärna, känns som att det är tankar och teman i huvudet från här och där. Får se vart vi hamnar i dagens teman...

Lyssnade just på ett poddavsnitt av Reetta Viinanen som driver företaget Rohkeushyppy  Just i slutet av avsnittet fastnade jag för det finska ordet 'lempeys', som är så fint att komma ihåg att ha mot sig själv och andra. Från ordlistor ges ord såsom godhet, välvillighet, skonsamhet, vänlighet, mildhet för att nämna några översättningar på substantivet. Jag tycker att alla de finns i ordet lempeys. Ofta kan vi vara bättre på att ha en 'lempeä' (som är adjektivformen) attityd mot andra än oss själva. 

Sommarens stora livsförändringar har väckt blandade, ibland även svåra, känslor hos mig. Gamla mönster från tidigare jobb, där jag upplevt känslor av otillräcklighet, gör sig påminda. Det blir lätt att jag pushar på mig själv trots att det känns kämpigt och kvalfyllt. Känner riktigt hur jag inte alls är i rätt energier. Funderar ibland att är det bara min osäkerhet som orsakar det eller borde jag valt - eller välja - en annan väg? Eller skulle jag kunna vara i det här nuvarande med en lättare attityd? Att gå in med glädje även i det som inte är min största passion. Tanken är ju ändå att detta ska leda till vad jag mest vill göra, att jag parallellt skapar ett liv som matchar vem jag är och varför jag är här.

Efter flera års paus är jag tillbaka i en bransch där det tidigare fanns hur mycket jobb som helst. Nu överraskas jag istället av att man ibland hamnar lite i standby-läge för att vänta in lämpliga jobbuppdrag. Jag har nu ändå lyckats lugna ner de kvalen det orsakat i mig, och försöker ha tillit till att det blir något bra av det här. Det är dock viktigt att se till att må bra i det hela och hålla sig på en positiv, skonsam energinivå.

Det är viktigt med pauser, att under arbetsdagen komma ihåg att stanna upp och bara lyssna och känna in sig själv (checka in med sig själv, uttrycker en del det som). Har sagt det så många gånger, men behöver nog sätta på alarm för att påminnas. Också det här med att kunna få ha sitt eget tempo är viktigt. Oavsett vad som är normaltempo för någon annan.

Påmindes häromdagen också om att ha kul på jobbet, hur viktigt det är, att man då kan orka med även tuffare motgångar. Hade förmånen att få lyssna på en superengagerande föreläsning av fotbollsdomaren och entreprenören Jonas Eriksson. Det är ju i positiva, glada energier som även ens kreativitet fungerar som bäst.  

På tal om att ha kul, så lyssnade jag häromkvällen på KAJ:s Axel Åhmans sommarprat, som jag tyckte var väldigt bra. Över huvudtaget har ju KAJ:s vinst i svenska melodifestivaluttagningen varit så positiv för Sverige-Finland-kopplingen, och nu fanns en hel del av det temat i sommarpratet också. Det var informativt och berättat på ett underhållande sätt. Roligt att temat dialekter fått så mycket uppmärksamhet också. Bandet är ju också ett bra exempel på hur de sakteliga byggt upp enorma framgångar genom att ha kul, utöver själva arbetetsinsatserna förstås.

Att gå sin egen väg, inte alltid passa in och duga ändå

Det är inte alltid jag minns mina drömmar, men en morgon den här veckan satt en detalj tydligt kvar i minnet på morgonen. I en kort episod i något jag i övrigt inte minns peppade jag någon - det var nog en yngre tjej - som skulle gå och göra något slags test att hur det än går, kom ihåg att du är värdefull och räcker som du är. Det där satt starkt i mig på morgonen och jag insåg att det kanske var till mig själv eller en yngre version av mig själv som jag faktiskt sa det till där i drömmen. En viktig påminnelse hur som helst.

Än en gång i livet är jag mitt i en större förändringsprocess, som inte helt har gått enligt planerna, i alla fall i det tempot jag först trodde. Flera gånger har jag funderat att var är egentligen min plats i tillvaron och vad är jag menad att göra. Jag har därmed också kämpat lite hårt för att ändå få saker att rulla på åt rätt håll. Jag behöver verkligen påminna mig om att ta pauser för att stanna till och notera mig själv mitt i allt fixande och presterande. Det är också viktigt att ha eller hitta en balans mellan de här "måstena"/plikterna och mer njutningsfulla saker i livet. Märker att jag igen glömmer bort att ha kul alltför många gånger. Vill ju också kunna njuta av vägen dit jag är på väg, även av de mindre roliga grejerna längs vägen. Att se lite lättare på dem i alla fall, med lättare attityd och energier.

Jag har med åren förstått att det är många som inte passar in i det som i samhället kanske förväntas vara normalt. Själv har jag många gånger behövt gå min egen väg trots att den vägen inte är eller varit den lättaste. Jag lyfte ett väldigt passande kort nyss av de redan i tidigare inlägg nämnda uppmuntringskorten, Anna valosi loistaa, låt ditt ljus lysa, av Katri Syvärinen. Kortet har rubriken Soihdunkantaja, fackelbäraren.

Kortet handlar om att trots att den redan färdigt trampade stigen vore trygg, så är jag kanske här för att trampa min egen stig. Det gör inget om inte andra förstår det. Texten uppmuntrar till att släppa förväntningarna, som i sig kan utgöra hinder, och att bege mig ut på mitt äventyr genom att följa glädje och passion, styrd av min inre fackla. Genom att leva på ett sätt som är rätt för mig, kanske jag röjer vägen för andra att också våga göra det. Kortet ställer frågan hur jag skulle kunna föregå med gott exempel för andra. I en Human Design-baserad coachning relativt nyligen fick jag just höra att min väg i livet verkligen är att behöva göra på mitt eget sätt. Kanske kan jag inspirera andra att också våga göra det. 

Camping, egentid och att hitta framgångar på sitt eget sätt

Underbart att vakna till fågelkvitter, att lugnt somna om och lite senare vakna till samma vackra kvitter igen. Det fick jag uppleva i morse när jag vaknade i mitt tält. Igår hann jag ångra flera gånger att jag beslutat mig för en campingnatt till, när det var så himla kallt. Men att få sova bra - riktigt påbyltad med många lager kläder i en tjock sovsäck - och vakna till en ljuvlig morgon mitt i naturen gjorde det verkligen värt det. 

Jag känner också att jag liksom övervunnit en utmaning, när jag haft en del bävan då jag ensam planerat och genomfört detta. Nu är tröskeln mycket mindre nästa gång. Som tur hade jag planerat att träffa vänner på midsommarafton, för jag hann ändå känna av ensamhet flera gånger under helgen. Jag behövde nog egen tid också, men hade sett fram emot att träffa lite likasinnade på campingen, som visade sig vara rätt glest befolkad. Ytan var väldigt stor och just tältgästerna var få jämfört med dem som bodde i stugor eller i sina campingbilar. Campingen låg väldigt naturskönt i en historisk omgivning. Jag gick längs en vandringsled både igår och idag. Har fått så stora doser av naturkontakt, mycket barfota på gräsmattor och några dopp i havet.

Jag har under de senaste månaderna fått rådet från olika håll att ta mig iväg på en retreat, att få tystnad och lite avstånd från allt, så att jag liksom hinner "lyssna inåt" och överhuvudtaget vila hjärnan från alla aktiva tankar. Kanske var det här ett litet steg på vägen, att ensam campa. Trots att jag gått framåt med många saker i livet alltmer mot vad jag egentligen vill göra och hur jag vill leva, så känner jag mig fortfarande ofta vilsen. Funderar var min plats i livet är och vad jag är ämnad för att göra och tillföra världen/omgivningen.

Lyfte ett rätt passande "uppmuntringskort" av Katri Syvärinen, Anna valosi loistaa - rohkaisukortit heter de, ungefär Låt ditt ljus lysa. Att lyckas på mitt eget sätt handlar kortet om, jämfört med vad man generellt i samhället eller världen ser som framgång. Kortet handlar om att själv definiera sin framgång, på ett sätt som ofta medför känslan av att ha lyckats. Det står bland annat att framgång kanske hellre kunde handla om modiga inledningar istället för perfekta resultat. 

Texten avslutas med frågan vad jag vill anse som lyckat idag. Det får nog vara det här med hela campingturen, att jag lyckats få med tillräckligt med mat som också hållit sig kallt i kylväskan i bilen (utan el). Frös in en massa petflaskor med vatten, som tillägg till kylklabbar. Att jag lyckades få cykelställ och cykel på bilen och att tältet gick bra att sätta upp osv. Men kanske att jag överhuvudtaget genomförde det hela. Det är jag väldigt nöjd med.

Ser nu att jag dock ändå tog resultat som egna exempel. Ska försöka komma ihåg det här med att det kan räcka med att våga komma igång att ta sig för någonting och se det som lyckat. oavsett resultat. Kortet uppmuntrar till mer vilsamhet snarare än att göra en massa nytt, att njuta av de magiska stunderna i vardagen. (Mina egna tolkningar och fria översättningar av korttexten.)

Besök i trevliga Helsingfors efter många år...

Jag har ju sedan barnsben haft släkt och vänner i Helsingfors, och därmed också varit där från och till under åren. Nu hade det dock gått cirka fyra år sen mitt senaste besök där, men åkte dit förra veckan för ett studentfirande. Det blev en hel vecka där, jobb och socialt umgänge kombinerat. Kom hem för ett par dagar sen, och har varit ganska trött efter resan. 

Denna gång lyckades jag tajma in öppettiderna Biblioteket Ode, Oodi på finska. Jag tycker så mycket om bibliotek generellt och har haft turen att bo på orter med trevliga bibblor. Förstås är också den samhälleliga betydelsen av bibliotek enormt stor. Ode var verkligen över förväntan trevlig på många sätt och vis. Bara arkitekturen i sig är intressant. Biblioteket är stort och har flera våningar, och är mångsidigt för olika aktiviteter. Av olika ställen där man kunde sitta och jobba valde jag ett bord som även gick att höja till ståhöjd, så det gick bra att jobba där i flera timmar. Det var mysigt att kunna ta en fika på deras stora terass, för vädret var hyffsat behagligt.

Jag hade turen att få låna cykel, så jag lärde mig nya cykelrutter i Helsingfors. Cyklade bland annat en dryg mil till mitt gamla jobb som jag nu inlett ett samarbete med. Lärde mig också att man i Helsingfors får ta med cykeln på tunnelbanan, utan extra kostnad. Det var jättebra, för den eftermiddagen, när jag cyklat så långt på morgonen, var enormt regnig, så jag tog tunnelbanan tillbaka till mina vänner i östra stan. Det var smidigt att man kunde betala med sitt betalkort på lokaltrafikens bussar, spårvagn och t-bana, så jag slapp ladda ner appen. Det var för övrigt en väldigt grön och lummig sträcka, som jag cyklade, trots att det var i ett storstadsområde.

Är så enormt tacksam för alla fina vänner jag hann träffa och umgås med. Hade gärna hunnit med fler, men hann inte tajma in det. Det är så fint att känna sig uppskattad för den man är, välkomnad att hälsa på och umgås med dem. Förhoppningsvis kommer jag besöka orten mer frekvent framöver :) 

Förresten sprang jag på vänner som bott i Nordamerika i bra många år på färjan hem, sånt roligt sammanträffande. Vi möttes på det soliga soldäcket i början av resan. Jag som ofta reser ensam fick nu trevligt sällskap. Så kul att ses igen, när man mest setts på sociala medier de senaste åren. På den enormt stora färjan hade man lika gärna kunnat gå om varann.

Lite om temat tid

Försöker skriva trots lite tung morgonen, moodet inte helt på topp trots en jättehärlig gårdag full av sång i en vacker naturnära miljö. Även ett dopp hanns med 💦 Tröstar mig med att det är naturligt med känslor av oro och osäkerhet när man är mitt i större livsförändringsfaser. Och även roliga evenemang tar kraft för mig som är van att ha egna stunder under dagen.

Hann med en härlig stund på min soliga balkong igår kväll, där jag satt och läste en stund i Jonas Hjalmar Bloms bok Du hinner! Ta makten över din tid, som det skrivs om i den här artikeln av Tove Scherman. Boken ger många bra tankeställare om förhållningssättt och synsätt på tiden. Jag har själv i många år tampats med känslan av att tiden inte räcker till och vill fortfarande hitta bättre sätt att ta vara på den. 

Jonas skriver något om att det är sundare för oss att lägga tid på sådant som ger något på längre sikt än det som känns brådskande på kort sikt. Där känner jag igen mig i att jag ofta upplever att livets "måsten" fyller för mycket av min tid, så att det jag egentligen vill och mår bra av sen inte hinns med. Det där borde jag ta och fundera mer på och kanske göra en konkret plan för saker som på riktigt är viktiga och på sikt hälsosamma för mig, och se till att prioritera sådant mer.

Vill egentligen skriva mer om det här temat, men behöver snart åka iväg. Så istället för att spara detta som ett utkast till blogginlägg som blir liggande postar jag idag ett lite kortare inlägg istället. Påminner mig om "mantrat" från en coach, "action before perfection". Det ligger redan rätt många opostade utkast, med rätt mycket text i vissa av dem, i min blogglista.

Kanske är min önskan och vilja att skriftligt - och med bilder - dokumentera och även muntligt berätta ett sätt att få vissa upplevelser att stanna kvar längre, på tal om tid.

Mångsidig maj och nytt på gång

Det låg ett tomt utkast bland mina blogginlägg, från den 15 maj. Har lite hopp om att lyckas fylla det med åtminstone lite text idag. Jag vill ju så gärna skriva och har ofta också många tankar och idéer för det. Allt för sällan tar jag mig tid till att sätta mig vid skrivandet, och ibland när jag väl gör det, går det som senast. Idéerna och inspirationen saknas. Och vissa är inte aktuella längre.

Ska snart iväg på en trevlig körhelg full av sång och trevliga möten i en vacker miljö mitt i naturen. En del av oss var där redan igår. Inledde kvällen med ett dopp innan sångövningarna. Hoppas på att hinna bada under en paus idag med.

Maj har varit en månad med mycket på gång, mycket med sång och musik. En hel del helgtid har gått åt till inspirerande körövningar. Jag har nu också inlett ett liv som företagare. Mycket behöver ännu falla på plats, men härligt att ta viktiga steg framåt i livet. Hade ett bra och peppande samtal igår med min "buddy", en tjej som också håller på att bygga upp sin verksamhet. Vi parades ihop i ett coachningsprogram vi deltog i förra året, och har fortsatt våra regelbundna träffar (per Zoom, vi bor långt ifrån varandra). Vi pratade bland annat om vikten av att våga gå sin egen väg, att orka tro på sina möjligheter, även om de kan avvika från "normen". Och metoder vi lärt oss för att tänka och peppa oss förbi mentala hinder och utmaningar.

Behövde köpa en ny dator, och det har krävt en del att sätta in sig i, allt möjligt med det tekniska. Jag tillhör ju inte dem som alltför ofta köper sånt. Använder gärna allt så länge det går, och tycker det är synd att användbara datorer blir oanvändbara, eller mindre användbara, på grund av att processorn kanske inte orkar med den nyaste Windows-versionen och liknande. Har använt ChatGPT mycket för diskussioner och tips, och fått bra idéer därifrån också. 

Det som är snurrigt nu är att jag har samlat på mig så mycket material under alla år, filer på olika ställen och vissa ligger i fel dator än så länge... Så en del självklarheter från tidigare, när jag bara sätter mig vid datorn och öppnar vad jag vill, finns ännu inte tillgängliga i den här nya datorn. En del pyssel med att få allt på plats så här i början. Eftersom mängderna är stora vill jag inte bara rakt av kopiera över allting. Vore dags (som jag sagt ett antal gånger) att rensa lite i livet.

Från språkträning, hälsa och tips om minskad strålning till lite livsfasreflektioner

Känns som att det idag blir en text med lite av varje, såsom ju även hela bloggens namn tyder på...

Får en mail-påminnelse från Duolingo att jag inte ska glömma dagens språkövningar. Inspirerad av en kompis laddade jag ner appen på mobilen för en tid sen. Tror att jag använt den för en massa år sen när jag pluggade ryska, eller så var det någon liknande språkapp. Det här är ett bra sätt att åtminstone komma närmare min önskan att förbättra på mina kunskaper i ryska och franska. Franskans nivå är lite bättre, kan klara mig hjälpligt och förstår vissa texter bra. Ryskan däremot känns som att börja från noll, men kul att jag ändå känner igen vissa ord som vartefter dyker upp i appen. Jag gör bara ett set per språk varje dag, vilket tillsammans tar cirka fem minuter för mig. Därmed är jag motiverad att fortsätta hålla i vanan.

Tänkte också på mitt stora intresse att nörda in mig på det mesta som har med välmående att göra. I fredags ville jag bara ha en lugn kväll, funderade på att kolla på Voice of Finland på teve. Istället valde jag att titta på en intervju från det finska stora nätbaserade hälsoeventet TerveysSummit, som härnäst kommer pågå mellan den 5 och 11 maj. Som registrerad visas några intervjuer i förväg också. 

I det här avsnittet intervjuade Karita Aaltonen forskaren Mikko Ahonen, som utbildar om riskhantering och håller på med forskning inom elektromagnetiska fält. Man får sig många tankeställare med tanke på hur mycket vi idag använder mobiltelefoner och har dem - ibland långa stunder - intill våra kroppar. Många hälsorisker togs upp i intervjun och tips om att till exempel använda flygläge eller stänga av mobildata och Bluetooth när de inte används. 

Jag har redan sen en tid tillbaka börjat ha mobilen i flygläge på nätterna. Har bland annat under en jordningskurs lärt mig lite om elektromagnetiska fält. I intervjun tipsades också om att appar man inte använder är bra att radera bort från mobilen. Jag har ju länge, innan jag hörde detta, tänkt att ta bort appar mest på grund av minneskapaciteten de tar av. Nu får jag anledning till att snabba på den planen. I intervjun togs också mycket annat på ett bredare och samhälleligt plan upp om skadlig strålning runt oss, och hur föråldrade gränser för tillåten strålning borde uppdateras till att stämma överens med vad man idag vet.

Från ena till nästa; är enormt tacksam och lättad över ett fint och lugnt mood idag, vilket inte är en självklarhet i mitt liv. Sovit gott och tillräckligt länge i natt. Får starta dagen i eget tempo. Solen skiner. Den senaste vinterperioden har varit tuff  vad gäller orken och energin. Det har skett och sker stora förändringar i livet. En process som egentligen pågått i flera år. Försöker styra mig mer mot vad jag egentligen vill i livet och vad jag mår bra av. Det är inte alltid helt lätt. Dessutom funderar jag om vissa saker jag länge drömt om fortfarande faktiskt är vad jag vill och behöver. En hel del vilsenhet och även saknad av någon att dela livsgrejer och livsbeslut med. En fas i livet då flera livsbitar håller på att hitta rätt - arbetslivet/sysselsättningen, hemmet, jag själv både privat och i ett större perspektiv, för att nämna några... 

Memma, fotofixanden och grå påskhelg

Åt just en överraskande god glutenfri memma. Jag har aldrig haft memma som någon favoriträtt, har inte heller vuxit upp med den traditionen. Av någon anledning köpte jag med mig den här lilla portionsförpackningen av märket 10 Kymppi, som fanns i frysdisken i en av våra större mataffärer redan långt före påsk. I förmiddags kom jag ihåg att sätta in den i kylen för att långsamt tina upp. Jättegott med den fetare varianten av havremjölk till. 

Annars har det inte varit några påsktraditioner hos mig. Har haft en ovanligt osocial långhelg, med dock ett trevligt undantag igår. En kompis och jag var på Aerial yoga, ett jättefint pass på vårt fina nya yogaställe här på orten. Efter det blev det en trevlig fikastund på stan. Njöt av att hinna hänga på biblan den sista timmen innan de stängde. Har inte hunnit vara där så mycket som jag brukar på sistone. Det var jättelugnt och tyst när jag läste olika tidningar där. Fick med mig ett par böcker hem också. 

Hade hoppats på att hinna få lite mer ordning hemma också, men det är ju helg ännu imorgon... Visserligen tar tvättstugan en del av tiden då, men får se om jag orkar ta ett ryck med annat också. 

Jag har ju faktiskt ändå varit jätteflitig med något jag länge skjutit fram på. En del finns kvar att göra, men jag satt många timmar både igår och i förmiddags vid datorn och flyttade över ett stort antal foton från minneskort till datorn och till extern hårddisk. Jag gjorde det pedant in i olika undermappar, så därför tog det tid. Bland annat ordnade jag höstens tågluffbilder in i olika avdelningar för de olika orterna. Lite fler undermappar behövs ännu för Andalusien, där jag var längst. Vilket västvärldsproblem det har blivit med det stora antalet digitala bilder som hopar sig hos en "photoholic" som jag tenderar att vara. Det var en brittisk kompis som kallade mig det under en Prag-resa vi gjorde, där jag fotade järnet - redan innan jag införskaffat en digital kamera.

Det har varit vädermässigt en grå långhelg. Njöt av att det regnade massor i förmiddags. Då kan jag vara lugnare med att stanna inomhus, vid soligt och vackert väder vill jag alltid ta mig ut. Nackdelen med det här gråa är mitt mood, hur det påverkas. Försöker påminna mig själv att det som tur brukar vända. Att må bra är ju färskvara, men även de tyngre sinnesstämningarna vänder oftast inom en rimlig tid för mig. 

Jag blev i alla fall peppad av att se på vackra foton och minnas tillbaka till härliga minnen de härstammar från. Igår kväll lyssnade jag samtidigt på bra musik också, medan jag donade med fotona. Förstås var gårdagen positivare i sig, trots grått väder, eftersom jag haft en dag med socialt umgänge och trevliga aktiviteter. Jag har ju jättelänge tänkt att sätta ihop något fint collage eller så av egna foton, så att jag får upp peppande "mood-höjare" på väggarna här. Det var en del av denna helgs projekt också, att samla fotokandidater i en separat mapp för det. Saknar fortfarande vissa gamla foton som jag inte vet vilken mapp (eller vilket USB-minne eller dylikt) jag hittar dem i. Så projektet fortsätter, men jag hoppas snart få ihop något användbart i alla fall. Risken är ju att jag har för mycket att välja ur i slutändan, på tal om photoholic ;)

En liten stanna-till-paus och aktuella viktiga, starka filmer

En påminnelse både till mig som skriver och till dig som läser: har du kommit ihåg att vara medvetet närvarande i nuet? Tar en slurk av morgonkaffet, känner hur bra det smakar i munnen. Slappnar samtidigt av i ansikte, axlar. Fortsätter att känna in resten av kroppsdelarna, i stora drag, ner mot fötterna. Det är tyst och lugnt här. Hör lite barnljud från gården, men inget störande. Ett kort exempel på att stanna upp lite i det jag gör just nu. Läste några av mina senaste inlägg, och det här med behovet och nyttan av att stanna upp i tillvaron och komma ihåg mig själv var ett återkommande tema. Inser att jag fortfarande behöver påminnas om det, även om jag allt mer börjar få in såna stunder i mina dagar.

Hoppar över till temat film. Jag har på sistone sett två bra och väldigt viktiga filmer. Båda med tunga teman där människor behandlats (och fortfarande behandlas) illa på grund av vilka de är. Fint att No Other Land uppmärksammades och belönades med en Oscar. Fint att det är ett samarbete mellan israeler och palestinier, och de fick till ett bra tal vid mottagandet av sin Oscar.

Nu senast såg jag Det kunde ha varit vi med Ida och Emma från Glada Hudik-teatern, där tjejerna tillsammans med Pär Johansson åker på en "road trip", där de undersöker och tar del av information om fruktansvärda oförrätter som skett i historien. Teman presenteras både på övergripande nivå och på personnivå. Upprördhet och tårar blandas med skratt hos mig som tittare, när filmen balanserat varvar allvar med humor och glädje. Geografiskt är det vackra scener, där de åker runt i husbilen i sommar-Sverige och campar på natursköna ställen. Detta i kontrast till svartvita scener med personers öden på anstalt, dit de som inte ansågs passa in hamnade. 

Historiska händelser kommer väldigt nära på ett levande sätt i skildringen av lilla Olles öde, där han vid fyra års ålder skiljs åt från sin familj och hamnar på anstalt. Brev skrivna av Olle och mötet i nutid med en släkting till honom ger liv och ett ansikte på ett av alla dessa människoöden. Utbredda fenomen, såsom rasbiologi, sätter allt i ett större perspektiv. Tårarna rinner hos mig, när Ida på en scen i ett tomt rum sittande på en säng på en före detta anstalt ringer hem till sin pappa, och funderar om föräldrarna nånsin tänkt på att lämna bort henne.

Rädslor, livsförändringar och andning

Temat rädslor har varit mycket på tapeten den senaste tiden. Jag läste för en massa år sen en bok av Susan Jeffers som på svenska heter Känn rädslan och våga ändå! Den har en lång undertitel också. Jag plockade fram boken ur bokhyllan och läste på flera ställen. Jag hade tydligen markerat flitigt med rosa markerpenna, så det underlättade att se vad jag åtminstone då tyckt var till hjälp. För övrigt har den där titeln sen jag skaffade boken varit ett peppande citat som jag ofta använt - "Känn rädslan och våga ändå!"

Jag har på sistone snöat in mig mycket på andning, både genom en nätkurs jag köpt för länge sen och fortfarande har tillgång till och genom läsning. Jag försöker aktivt få in stunder av observation av min andning och ibland även andningsövningar i mina dagar. Förstår alltmer vikten av det för vår hälsa. Och överhuvudtaget det här med att regelbundet stanna till och lyssna/känna in sig själv medför ju stora hälsofördelar. Att komma ihåg att bara vara istället för att göra hela tiden. Ulrica Norberg nämner de här verbskillnaderna i sin fina bok Andas - Livet händer mellan två andetag. Minns inte exakt vad hon skrev men andemeningen var nog att det i samhället har blivit för mycket värdesättande på vad vi gör, presterar, snarare än vad vi är. Boken är för övrigt väldigt informativ, varvad med personliga erfarenheter och många korta övningar.

Angående rädslor är det lätt att de blir starkare när orken inte är i fas. Att dessutom vara i en livsfas där mycket nytt händer triggar ju lätt känslor av osäkerhet. Försöker peppa mig med att de här förändringarna är min "biljett" till det jag egentligen vill och mår bra av i livet, trots att det innebär att först återgå till uppgifter som orsakat känslor av att inte vara tillräcklig. Inte tillräckligt snabb eller produktiv, men dock väldigt uppskattad för de resultat jag kvalitetsmässigt åstadkommit. Det är viktigt att försöka sänka ribban på de egna kraven. Att bra nog kan räcka och nås med mindre ansträngning. Och att få in lätthetskänsla i arbetsdagarna. Och acceptera att vi alla är olika och har olika tempo, vi duger ändå och har en viktig plats i tillvaron. Det finns ju många andra sätt man är med och bidrar i en arbetsgemenskap än med bara själva substansjobbet.

Försök till pepp och diverse tankar

Försöker peppa mig när jag nu haft flera mentalt tunga dagar bakom mig. Läser i mitt förra inlägg och påminns om att livet inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka, och det vore bra att kunna känna tacksamhet även i svårare stunder. Just nu har jag tappat bort känslan av mitt värde i samhället, att jag kan räcka så här som jag är. Påminner mig nu om en god väns kommentar att jag ju faktiskt redan fått mycket gjort det här året. Jag har äntligen slutfört en hälsorelaterad kurs, som pågått en längre tid som ett sidoprojekt på fritiden. Förhoppningsvis får jag möjligheten att bidra till andras hälsa och välmående med mina kunskaper framöver, hittills mest övat med vänner. 

Jag har också äntligen, efter en längre tids letande, hittat en trevlig bil. Bytt min gamla snart trettio år gamla bil, som jag hade i nästan 16 år, till en nyare modell. Min dröm om en campingbil har skjutits framåt, men den här nya bilen är rymlig och har en dragkrok, som jag länge saknat. Nu kan jag lätt få med min cykel när jag åker iväg. Ska nu bara köpa ett cykelställ. Att ensam gå och köpa en bil utan att ha med mig någon kunnigare person väckte många känslor av osäkerhet och även ensamhet. Känns som att allt till slut gått väldigt bra, tacksam. 

Medveten närvaro, och att hitta det i allt du gör i vardagen, är också en viktig påminnelse från mitt förra inlägg. Hur jag än försöker nöta in det i mig själv, tenderar det att glömmas bort. Att komma ihåg att flera gånger om dagen bara stanna upp och typ haja till. Känna efter hur kroppen känns. Medvetet släppa eventuella spänningar i exempelvis käkarna, axlarna. Känna hur andningen är, hur luften åker in i kroppen och påverkar dess rörelser, följa luftens väg tillbaka ut. Hur fingertopparna känns mot datorns tangenter. Hur fotsulorna känns mot golvet. Hur morgonkaffet smakar i munnen. Och så vidare. Borde egentligen sätta regelbundna alarmtider på mobilen, som påminnelser.

Jag räknade förresten ut hur mycket jag i genomsnitt har kört årligen med den förra bilen. Det blev lite över 2000 km per år (ca 2200-2300 km om jag minns rätt). Jag cyklar och går för det mesta. De längsta körsträckorna blir oftast på semestrar, speciellt numera när familj och vänner finns på andra orter än där jag bor. Lärde mig också när jag letade bil att titta på utsläppsvärdena för de olika modellerna. Den här nyare har ganska lågt värde.

Känns som att jag vill få in lite mer pepp här som avslutning, behöver det själv just nu. Insåg här den här veckan, att jag behöver få in mer skratt och glädje i mina dagar. Hur kan jag själv skapa det i min ensamhet? Speciellt i faser då jag känner mig introvert och inte träffar andra. Läser igen i förra inlägget om att det enda vi egentligen vet är just nu, att vi just nu får vara här, i livet. Bara det är ju en stor anledning till tacksamhet. Att jag har egna valmöjligheter att försöka styra åtminstone min attityd och mitt förhållningssätt till det som är och känns, även då det inte känns så bra som jag skulle önska. Komma ihåg tacksamheten till allt som faktiskt är och fungerar bra, sånt jag annars kanske bara tar för givet. Mitt trivsamma hem med närhet till naturen, en trygg omgivning, bara en sån sak 🙏

Årsavslut, stillhet och gynnsamt förhållningssätt till livet

Tacksam för flera soliga vackra vinterdagar på raken, fram tills igår. Jag har passat på att ta långpromenader och att vinterbada. Först den gångna veckan har jag återigen kommit till den här känslan att jag njuter av att vara i vattnet. Att jag riktigt längtar efter att ta mig iväg dit igen.

Angående årsbokslut, som jag nämnt tidigare, så har jag funderat och skrivit lite i mitt dagboksskrivande. Jag har fått tipset att också gå igenom gamla foton i till exempel mobilen, för att påminna mig om vad som varit. Så långt har jag inte hunnit, men skrev lite utifrån minnet. Ett år med stora utmaningar, framför allt hälsomässigt. Ett år där ändå många saker framskred bra och något har avslutats efter en längre tid. Har haft förmånen att kunna kombinera ett intressant arbete med en härlig tågresa till ett släktkalas i södra Europa. En för mig viktig artikel blev publicerad i slutet av året. Oerhört tacksam för allt det fina från förra året. Möten med både gamla och nya fina vänner, släkt och bekanta. Många fina naturnära upplevelser.

Trots blandade känslor och modlägen styr jag livet mer mot att vara på så sätt att jag mår bra i det. Det är inte alltid lätt, men jag har förstått hur viktigt det är på sikt att leva och vara på ett gynnsamt sätt, i enlighet med mina behov. Att hitta det sättet är inte heller alltid helt enkelt. Man prövar och får styra om under resans gång, vid behov. Ifrågasätter, men påminner mig om att den på kort sikt enklare lösningen inte alltid har fungerat heller.

Lyssnar på ett klokt prat denna morgon. Påminns om att livet ju inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka. Att även vid svårare motgångar i livet har vi möjlighet att välja att se på det med tacksamhet. Gå ifrån offermentaliteten. Jag har lärt mig det förhållningssättet allt mer, men påminnelser behövs, kontinuerligt. Och att komma ihåg att vara i nuet, njuta av det som är, oavsett hur det är. Vi vet ju inte hur länge vi får vara i det här. Det vi vet är just nu.

Läser i flera yogaböcker parallellt nu i dessa dagar. Ett återkommande tema är medveten närvaro, mindfulness. Hur yogan kan hjälpa oss att via kroppen stilla sinnet. Släppa på blockeringar i vårt energiflöde. Fast jag hållit på med yoga länge och vet nyttan av den, tar vardagshekten ofta över och dagarna hinner ta slut utan att jag kommit ihåg att stanna till tillräckligt. Igår kväll tog jag mig tid till stillhet och yinyoga. Jag brukar alltid ha mobilen på flygläge på nätterna, men igår satte jag den på det redan tidigt på kvällen. Stängde av yttervärlden. Jag läste och repeterade kunskaper om yoga och sen gjorde jag ett yogapass i slutet av kvällen.

Medveten närvaro handlar ju inte bara om att utöva yoga. Det viktiga är också att få in mindfulness i vad som helst i vårt dagliga liv. Att faktiskt uppleva vad du gör eller tänker på istället för att kontrollöst låta dig svepas med i de ständigt malande olika tankarna eller att gå på autopilot. Så att inte livet far förbi och glöms bort att upplevas.

Påminnelser om våra unikheter och vikten av att lyssna inåt

Sista dagen på året. Vid förra årsskiftet hade jag en tanke om att göra nåt slags "årsbokslut", eller vad det kallades där jag snappade upp idén, men jag kom aldrig så långt. Igår blev jag återigen påmind om den tanken och idag berättade en vän att hon håller på med drömkarta inför det kommande året. Jag vill gärna ta mig tid till den typen av reflekterande, kanske hinner jag imorgon. Dagarna har tenderat att gå lite väl fort... 

Idag njöt jag av en promenad i vackert väder och lugn naturnära miljö. På hemvägen slank jag in på Jysk och köpte en sån rumsavdelare. Har länge funderat på det, för jag behöver kunna skärma av ("gömma") delar av mitt hem när jag ska börja spela in videor. Återkommer senare till temat. Behöver få andra detaljer på plats ännu.

Som så ofta är även nu alla mina bra skrividéer försvunna när jag väl tar mig tid till att skriva. Så jag plockade ett "drömkort" i Sanna Wikströms Unelmakortit. Där påminns jag om att ingen annan är som jag och det är min styrka och gåva. Kortet uppmanar att finna min unika uppgift här i världen genom att lyssna till mitt hjärta, min passion och mitt inre lugn. En viktig påminnelse, som jag även fått uppmaningar om från andra håll. Jag har nyligen fått coachning med hjälp av Human design. Det baseras på min exakta födelsetidpunkt och plats, i likhet med astrologi. Med hjälp av Human design-tolkning kan man få mer förståelse för sina styrkor och hur man bäst kan ta vara på dem. Få hjälp med att hantera livet på ett sätt som är mer i linje med vad vi kommit hit till världen för att vara. Kommer nog återkomma till det temat senare också.

Inser ännu mer hur jag behöver få göra saker i mitt eget tempo, för att må bra och hinna med. Behöver också ta mig tid till stillhet med mig själv. Har just kommit hem från min julresa till orten där familjen bor och märker hur det tröttat ut mig trots mysiga dagar där. Dels tar resorna på orken och dels det att jag umgåtts med någon hela tiden. Tacksam förstås över den fina tiden och möjligheten att kunna åka dit. Skönt ändå att vara i mitt egna hem nu och få hitta mina rutiner. De behöver ses över. Det har tenderat vara lite väl intensivt tidvis, så det där ovannämnda kortet är en bra påminnelse. Vill vara mer i naturen och även hemma i vardagen vill jag komma ihåg att pausa regelbundet och vara mer medvetet i nuet. Viktigt att ge plats åt livspassioner också framför "bordena". Och lyssna in, hitta lugnet för att höra och uppfatta budskapen.

Över Östersjön

"Hamnarbetarna lossar repen och kedjorna, så att den stora båten ska kunna lämna kajen. På däck, högt uppe – för båten är verkligen oändligt stor – står matroser och drar upp repen, så att de inte förblir hängande över kanten.

Så var det dags för färden genom vackra skärgårdar och delvis öppet hav, från en huvudstad till ett grannlands huvudstad. Dag efter dag går färden, åt båda hållen.

För vissa innebär båtresan att återvända från sitt nya/nuvarande liv till något man lämnat bakom sig kanske för decennier sen. Kanske har man aldrig riktigt gjort sig helt hemmastadd känslomässigt i det land man en gång invandrade till.  På semestern passar man på att åka ”hem”.

För andra betyder kanske inte ens resan i sig en färd, en transport alls. Båten är nämligen också lite av ett flytande hotell. Man inkvarteras i hytter. Mat kan ätas på ett flertal restauranger i olika prisnivåer. För den som vill, kan man festa nätterna långa i nattklubbar och barer. Man behöver inte ens gå i land i grannlandet båten åker till, utan man kan glatt bli kvar ombord och knappt veta var på kartan man egentligen varit.

I båtens stora välsorterade affärer säljs allt möjligt numera – Tervaleijona och annat godis, vodka och andra alkoholdrycker. Sin klädshopping och sitt inköp av smycken och hudvårdsprodukter kan man också se till att få gjort här. Det finns lekledare och jippon för barnen, så ingen risk för uttråkning för den åldersgruppen heller.

Allt detta, nästan som en overklig saga, glider genom det vackra, natursköna skärgårdslandskapet."

Hittade denna text, när jag höll på att titta igenom gamla filer i datorn. Texten skrevs under en skrivarworkshop för tolv år sen. Tyckte den passar bra apropå mitt förra inlägg där den sverigefinska bokmässan nämndes. Dessa båtturer har ju varit och är fortfarande en stor del av livet för många i Sverige med finsk anknytning. Själv har jag också vuxit upp med att regelbundet resa mellan länderna.