Bil i vila, cykel på dubbar, och helgsällskap :)

Kände för att få ner några tankar här innan jag stupar i säng. Jag har de senaste dagarna känt mig lite ur form, någon lindrig förkylning som jag hoppas inte bryter ut ordentligare. Har som vanligt kurerat mig med både örter och ingefärste, och försökt att hålla tempot någorlunda lugnt. Har cyklat i lugnt tempo till de ärenden som jag ändå behövt ta mig iväg på.

Vilken tajming. Ikväll kom det snö för första gången på länge. Igår ställde jag av min bil, som jag i fredags haft inlämnad för tvätt och vaxning. Nu står den ren och fräsch med överdelen inbäddad i ett sånt tygskydd från is och snö (om det nu är tyg, sånt halt material i alla fall). Dessutom skaffade jag äntligen vinterdäck till min cykel. Var förbi cykelaffären igår och i morse fick jag hämta cykeln med dubbdäcken påmonterade. Ikväll har jag cyklat på snöiga vägar - dock rätt tunt täcke än. Milt väder har lovats framöver igen, så jag tror inte det blir långvarigt denna gång heller. Nya däcken är jättebra ändå, för jag har redan tidigare vintrar funderat på det, och vintern är ju lång även om det är snöfritt då och då. En ny cykelhjälm skulle inte skada heller.

I helgen hade jag besök av en kompis från huvudstan. Hon kom i fredags kväll och åkte hem lördag kväll. Vi hade en mysig och avslappnad minihelg ihop, jättetrevligt att ordentligt hinna uppdatera det senaste i bådas liv. Efter en lördag morgon i lugnt tempo var vi på stan hela eftermiddagen och tidiga kvällen. Jag som sällan tar mig iväg och shoppar hittade några välbehövliga plagg. Framför allt behövde jag nytt för köruppträdanden, där vi har specialla färgregler för konsertklädsel. Vi var sen ute och åt innan hon åkte hem igen.

Jag tror jag börjar förbereda mig för sängen. Hoppas få igång lite mer regelbundet skrivande här igen. Ett torftigt antal blogginlågg både förra och det här året har det blivit...

Lugn höstvecka

Det här är första veckan på länge som jag kunnat hålla lite lugnare tempo utan någon deadline att hålla. Förutom flera trevliga träffar med vänner har jag också hunnit städa lite i mitt hem där kaos skapats under en längre tid. Grävde fram köksbordet igår ;) En affärskasse full med papper fick jag ihop, som jag bar bort till returpapperscontainern. Idag har jag fortsatt med diverse annat liknande. En stor skillnad syns nu trots att en hel del återstår att rensa bort i detta hem. Otroligt vad man samlar på sig...

Det har varit milt höstväder ett tag nu. Skönt, tycker jag. Passade nyligen på att sätta på vinterdäcken på bilen, för första gången sen tre år. Även om bilen nog även denna vinter ställs av till viss del var det bra att fylla på luft i däcken och kolla att de funkar. Åkte en längre sträcka i helgen när jag hälsade på familjen.

I övrigt fortfarande rätt tuff livsperiod, mentalt framför allt. Kämpar med att ta mig genom tunga dagar eller delar av dagar. Imorgon tas beslut som är verkligen viktigt för min livssituation. Hoppas verkligen det går vägen :) 

Akademiska framsteg och bokmässa mitt i livsröran

Återigen dröjde det ett tag mellan inläggen... Många tankar just nu, så får se vart det leder idag. Läste just mitt förra inlägg och det väckte ett lugn och fina minnen av en ledig tid i vackra och varma miljöer. Ska jag kanske återgå till den resan istället för att beröra mitt tidvis kaotiska och kanske något förvirrande liv? Det finns mycket som jag egentligen skulle vilja dokumentera och dela med mig av från min lite annorlunda semester. Jag borde väl göra det innan minnena hamnar allt för långt bort. Men annat ligger nog närmare till hands i funderingarna just nu.

Även om min forskning just nu går på lågfart på grund av omständigheterna finns det i alla fall mycket positivt som hänt på sistone. Min första akademiska artikel publicerades nyligen. Inget stort i den vetenskapliga världen, men jättestort i min värld av flera anledningar :) Dels hoppas jag att det för mig framåt i mina strävanden att få ägna mig åt detta på heltid, och dels är ju skrivandet och dokumentation en kär hobby för mig, och jag hoppas kunna glädja andra med det. Drömmen och målet är att få kombinera intresset med mitt yrkesliv.

Härom helgen var det bok- och matmässa i stan. För första gången under mina år på denna ort hann jag faktiskt vara där under två dagar. Det är så inspirerande att gå och lyssna på presentationer och intervjuer av olika författare och andra inom kulturbranschen. En rolig kombination är att kunna gå på matmässan i lokalerna intill och provsmaka en massa gott, och köpa hem bl.a. lokalproducerade matvaror. Jag inser just att de teman som engagerade mig på bokmässan skulle utgöra stoff för ett helt blogginlägg. Eftersom jag inte är på så ambitiöst humör just nu, nämner jag några bara lite kort. Eventuellt återkommer jag till några av dem.

Ett aktuellt tema nu, en bit in på 2000-talet, är sverigefinnar, framför allt den andra och senare generationer. På mässan intervjuades Kristian Borg om sin bok Finnjävlar och bakgrunden till den. I boken finns ett femtontal texter av olika personer med anknytning till sverigefinskhet. En intressant och viktig bok, som nu även översatts till finska. Det har också kommit ut en bok om mannen bakom Tom of Finland. Susanna Luoto och Tom Linkinen intervjuades om temat och fenomenet.

Merete Mazzarellas intervju hade titeln meningen med livet. Minns inte riktigt vad det intressanta samtalet innehöll, men i mina anteckningar hade jag skrivit "arbete, kärlek och att verka". Det där verka hade väl något med det finska verbet "toimia" att göra. Och sen hade jag skrivit "vara snäll, hjälpa andra och ha roligt" i mitt lilla häfte. Oavsett vem exakt citaten härstammar ifrån säger de väl något om livets mening :)

Det där var bara några korta exempel av det som engagerade mig på mässan. Som vanligt innehöll mina mässdagar också flera trevliga möten. Jag träffade vänner och bekanta både planerat och oplanerat. Vissa ända från Sverige. Även i år knöt jag nya kontakter för min forskning, där tips och info kan ges åt båda hållen.

Dagens inlägg avrundar jag rätt så oavrundat idag. Tvätten är klar i maskinen för att hängas upp. Min slappisdag börjar närma sig dags att kliva ur mysplaggen och hoppa in duschen, för att jag har kvällsprogram som väntar... :)

Hemma efter lång ledighet och vandring

Läste just mina senaste två-tre inlägg, och inser att det finns en hel del trådar där att följa upp... Återigen har det blivt en längre paus än vad jag skulle vilja mellan mina uppdateringar. Har en massa foton i mobilen som inte förts över till datorn ännu, så fotona kommer hit lite senare än texten.

Har nu varit hemma en dryg vecka efter min fyra veckor långa resa, som i det stora hela gick väldigt bra. Återkommer kanske mer om den i flera inlägg, för resan var jätteintressant. Kanske till och med så att jag upptäcker nya saker med den även så här efteråt. Trots knäproblem under sommaren gick vandringen väldigt bra utan några större obehag av knäsmärtor. Värre var det med ständigt återkommande blåsor i fötterna. Det förvånade mig enormt eftersom skorna under sommaren inte gav några som helst tecken på skavsår, när jag gick in dem. Hur som helst vandrade jag cirka 260 kilometer under femton dagar. En fantastisk och lärorik upplevelse, om än stundtals kämpig också. Det största problemet var att min packning var för tung för min relativt lilla kropp. Jag gillade verkligen att gå med vandringsstavar, som också var bra stöd med tanke på knäet och tyngden på ryggsäcken. Vackra vyer, trevliga människor och möten, ledig tid, vistelser ute i naturen, vid havet och i städer och byar. Jättefin grej att få vara med om och tufft också att ha genomfört det.

Eftersom andra saker just nu upptar min energi och mina tankar, skriver jag lite om annat också. Livssituationen är väl i stort sett lika osäker och oklar nu som den visade sig bli i somras. Det störde mig till viss del under semestern, och jag retade mig på att behöva ordna och maila/ringa om jobb- och studierelaterade ärenden under semestern. Samtidigt försökte jag peppa mig själv och jobba med min attityd, så att jag bara skulle acceptera att läget nu är så, och fokusera på det som är bra. Jag hade ju trots knäpp livssituation möjlighet att åka iväg, och det var välbehövligt med ledighet. Ofta bestämde jag kvällen innan eller under dagens gång hur långt jag skulle vandra, och ibland även vilken rutt jag skulle ta. Road trip till fots kom jag att kalla min vandring, för så var det ju :)

Ju längre tiden gick, fick jag nog allteftersom en lugnare attityd till livssituationen. Det märkte jag framför allt när jag kom hem, om jag nu inte riktigt hade insett det innan. Direkt inpå hemkomsten började ett helglångt körläger. Den helgen gick ändå jättefint trots intensivt program där. Det var toppenväder för att vara slutet av september. Solsken och temperatur uppåt 18 grader på dagarna hela helgen och början av veckan efter. Lägret var på en vacker plats vid havet i utkanten av stan.

Förra veckan var en sådan som alla tips och råd säger att det inte ska vara. Efter en semester bör man ju börja lite mjukt. Jag hade full rusch med viktiga ansökningar och deadlines, så det blev tokintensivt. Denna vecka är jag trött, långsam och känner av stress och lite deppighet. Jag måste göra någonting åt situationen på sikt. Även vid hektiska tider behöver jag komma ihåg pauser. Idag har jag bastat, och nu har jag en egen lugn stund till tonerna av Sarah Brightman. Mobilen är ställd på flygläge, så att inget där ska ta min uppmärksamhet. I helgen hade jag också mysiga träffar med vänner :)

Ljus i mörkret efter lite hjälplöshet :)

Tror det är första gången jag skriver här med min nuvarande, men inte helt nya, mobil. Får se hur resultatet blir och om jag lyckas sätta in foton.

Testar fotoinsättning... :)

En lugn förmiddag i soffan, där morgonkaffet nyligen druckits upp. Gårkvällens, nattens och till och med morgonens huvudvärk och illamående har äntligen lättat. Vad hjälplös man blir när det varken går att ligga still i sängen eller orka ta sig för något överhuvudtaget för att kroppen bara protesterar. Huvudvärk som inte släpper trots flera tabletter, med illamående som följd. Oro över såren i knävecken, som värker och gör ont.

Så såg gårkvällen ut för min del. Jag är så otroligt tacksam över att jag ändå rätt sällan är sjuk. Denna sommar har dock, förutom mental press, prövat mig med fysiska hälsan. Inget gravallvarligt som tur är, men tillräckligt oroväckande med tanke på min inplanerade långa vandringssemester. Just nu är jag ändå rätt lugn och positiv. Iväg kommer jag nog hur som helst, och får hoppas att det hela går fint vad som än händer.

Den ambitiöst påbörjade förberedelsen med allt längre promenader tidigare under sommaren stannade förstås av. Inkörningen av vandringsskorna har fått fortsätta under kortare promenader och ibland min vanliga cirka trekvarts timme långa årunda. Tanken var att redan här hemma öva att gå med tyngre packning i nya ryggsäcken. Istället får nog långa vandringen inledas på plats med min nya utrustning och får hoppas att vi kommer överens med varann ;)

Jag har tydligen inte aktiverat vad som behövs för att kunna föra in foton hit från mobilen, så jag ska nog ta och försöka fixa det nu... 

Ljusglimtar i en mentalt kämpig livsfas

Börjar lite negativt men ska vända det sen till muntrare toner... Det har verkligen varit en jättetuff sommar på det mentala planet. Hur jag än försöker intala och peppa mig själv att allt ordnar sig - som det oftast brukar - och att jag borde komma ihåg att njuta av nuet osv. har jag ändå mått rätt dåligt från och till. En dag kan börja bra, och deppigheten kan pötsligt slå till mot eftermiddagen och bli kvar hela kvällen. Känner hur jag är irriterad, orolig och bara allmänt nere och negativ. Då blir det svårt att njuta av det man gör, vad det än är. Dessutom är det svårt ibland att motivera sig till något, och risken är att man blir sittande med sånt som egentligen inte alltid ger så mycket. Att till exempel sitta för länge med mobilen eller så, och sen inse vad allt jag inte hann med... :(

Som tur har sommaren också innehållit roliga saker. Jag har varit ute och gått mycket. Förra veckan blev det ett par längre promenader än vanligt. Jag har bekantat mig med nya delar av den fina omgivningen kring ån som jag bor nära. Istället för min vanliga runda har jag nu gått åt andra hållet, och mycket längre bort än tidigare. Det är så vackert och naturskönt så nära inpå bostadsområdet. På den senaste promenaden blev det närmare tre timmar som jag gick. Då räknar jag inte med mina fotostopp och fikapausens längd. Det blev lite sightseeing på hemmaplan, för jag gick till ett museiområde i en natuskön omgivning. Där fanns också ett berg med fin utsikt ifrån. Fika serverades i en gammal lada, trevligt inredd, nedanför berget. Det fanns utebord också, men jag föredrog att sitta inne i den svala byggnaden. Alla utebord var i solen, vilket kändes lite varmt efter min långa promenad.

Förutom mina härliga vistelser i naturen har jag också haft besök flera gånger. I två omgångar har vänner från Sverige varit här nu under juli. En av vännerna gick jag också en väldigt lång å-promenad med, fast mot stanhållet. Jättefint det med, men förstås på ett annat sätt. Vi passade på att uträtta ett par ärenden i centrum, men vi fortsatte ännu långt vidare längs ån innan vi tog oss över den och hemåt längs den andra sidan.

Jag är så tacksam för alla vänner som tar sig hit och träffar mig. Även om jag har turen att bo vid ett läge där många har vägarna förbi, så är det inte alls fallet med alla besök. Och även de som har vägarna hit ändå, stannar längre ibland. Jättelycklig är jag, överhuvudtaget över alla vänner och familjen jag har. Nåt som förgyllt vardagen är också flera trevliga lunchträffar nu under sommaren. Vid fint väder har vi suttit ute, och vissa gånger haft möjlighet för långlunch också.

Det var egentligen mer jag hade i tankarna att skriva om ikväll, men känner nu hur trött jag är. Så jag tror att jag får fortsätta en annan gång, förhoppninsvis lite snabbare än vad det gått mellan de senaste inläggen. På allvar har jag funderat på meningen med livet, när allt är så totalosäkert för mig nu. Fick mig idag också en påminnelse om att ta vara på livet och inte låta det springa förbi och inte slösa bort det värdefulla nuet vi har. Den fantastiskt duktiga skådisen Michael Nyqvist, som gick bort i relativt tidig ålder, har ju begravts idag :(

När inte allt går som tänkt...

Konstaterar nu, ungefär som i förra inlägget, att det återigen har blivit en alltför lång paus i skrivandet här. Det i sig behöver inte göra något, men i mitt fall betyder det oftast att allt för mycket har pågått samtidigt för intensivt. De perioder då det fria skrivandet knappt får plats i mitt liv är tider då jag inte lyckas prioritera rätt.

Snart har halva sommaren gått. En sommar då saker i livet inte blev som tänkt, planerat eller lovats. Rätt så sent börjar jag förstå att det blev så. Jag har först haft svårt att acceptera det. Kännt känslor av orättvisa, ånger och stor besvikelse. Framför allt har min livsfas, då något gammalt lämnas bakom sig och nytt förväntas inträda, inneburit mycket rädslor, osäkerhet och stress inför det som väntar. Det hela har också fått mig lite handlingsförlamad till viss del. Visst får jag mycket gjort - en hel del har också behövt ordnas upp och administreras kring - men många saker har också endast till en viss del blivit gjorda. När jag är för illa till mods och vilsen i livet har jag svårt att slutföra saker, framför allt sådana som inte helt är måste. Måsten och deadlines fixar jag. Det är egentligen först de senaste dagarna jag nu inser att sommaren är så här långt gången och att vissa grejer kanske inte alls kommer att hända. Jag försöker peppa mig själv att acceptera läget och göra det bästa av det. B-planer funkar inte alltid med kort varsel, men det går alltid att försöka göra det bästa av nuet och jobba för en mer lyckad framtid - eller nåt ;)

Antar att texten här kan låta kryptisk när jag inte sätter ord på vissa detaljer i sammanhanget, men vissa saker är inte bra att vara för öppen med, har livet lärt mig. I alla fall inte när man är mitt i dem. Senare kanske.

Som tur har jag annat att fokusera på också. En del socialt. Har varit på trevliga släktfester under sommaren och kören har gett mycket glädje - och vi har med musiken också fått glädja publik :) Jag förbereder också ett livsäventyr, som jag dock hoppas i huvudsak blir äventyrligt i positiv bemärkelse ;) Dock kan en viss del av förberedelserna bli trista och kämpiga, men mest är det spännande att planera något roligt. Jag är glad att jag faktiskt har bokat in en länge behövd ledighet. Vad jag kanske hade trott då planen tog form var att min nya livsfas skulle ha hunnit komma i ordning och att jag skulle fått lite rutiner på det nya jobbet, som då skulle vara lättare att efter ledigheten återvända till. Just nu bekymrar jag mig lite för att sticka iväg på semester från en rörig tillvaro. Kommer jag att tillräckligt kunna släppa vardagen och mina ofta förekommande grubblerier och oroanden? Vissa saker i livet får man väl bara acceptera. Får väl lära mig att handskas bättre med osäkra lägen. Fortsättning följer nog... ;)