Ser fram emot ett bättre år med skönhet, tid och lycka/glädje

Ännu ett jobbigt (lärorikt?) år bakom mig. Nu hoppas jag på ett betydligt bättre och mer harmoniskt år, och ska göra allt för att åtminstone kunna uppleva det så 🙏💕 I en kompis nyårshälsning skulle de tre första orden jag såg i en bokstavskvadrat (en sån kvadrat full med bokstäver, alltså) komma till mig det här året. Orden blev beauty, time och happiness. Dessa ser jag verkligen fram emot att få mer av 😉 Med det första tänker jag även på inre skönhet, men säkert mår även mitt slitna yttre bra av uppiffning. Det hoppas jag kommer naturligt med att jag lyckas få livet harmoniskt.

Min spontana tanke var först, att 'beauty' handlar om mina egenskaper, men givetvis handlar det ju också om att se och uppleva skönhet omkring sig, att faktiskt se det. Vi omges ständigt av vackra saker, människor och deras handlingar, natur, djur, konst… ja, listan kan göras lång 😍

Tid kan vi förstås egentligen inte få mer än vad det faktiskt finns, eller? Där handlar det väl om att dels lära mig disponera min tid bättre, så att det gynnar mitt välmående och min livslust, och dels om attityder till tiden och till vad tiden används till - och även alltså måste användas till. Just nu tycker jag att ett heltidsjobb på kontorstid i bortre delen av grannkommunen tar alldeles för mycket av min tid i anspråk. I dagsläget är det inte så lätt att välja bort ett jobb, om man vill ha ekonomisk trygghet. Men jag kanske lyckas använda fritiden till sådant, som på sikt kan ge mig möjlighet till ett byte som känns tillräckligt rätt och tryggt. Det är ett av målen för det kommande året för mig. Att komma ihåg att vara i nuet, att stanna upp även då det egentligen är hektiskt, övar jag vidare på så att det lyckas oftare och regelbundet.

'Happiness', eller lycka och glädje, handlar förstås också till stor del om attityd, något som jag fortsätter att jobba på, att kunna känna mig lycklig även då livet utmanar mig negativt. Jag försöker lära mig att både känna och utstråla positivitet även då jag utsätts för att vistas med påfrestande personer omkring mig. I vissa gruppsammanhang väljer vi ju inte alltid vilka som ingår i sällskapet… Att ta hand om min hälsa, både den psykiska och fysiska, lär också gynna i mer glädje och lycklighet. Jag vill också fortsätta lära mig mer om hälsoprodukter och om kroppens funktioner med tanke på vad vid tillför den - både yttre och och inre vägen. Att ta mig mer tid till att skriva och annat som jag tycker om att göra ger känslor av lycka och glädje. Där gäller det att använda den där ovan nämnda tiden väl och på ett värdefullt sätt.

Inspirerande bokmässa häromveckan

Tittade på min blogginläggslista just med tanke på att jag hunnit skriva otroligt lite i år. Insåg i alla fall att jag trots det ändå bräckt förra årets antal blogginlägg redan 😉, så kanske ska se det som positivt i alla fall. Skämt åsido så är ju mitt problem svårigheten att disponera min tidsfördelning på ett vettigt och sunt sätt, men jag fortsätter att jobba på det, att lära mig prioritera bättre.

Tog nu ännu en sån helg som förra, att jag inte vågade boka in mig på något med någon, för att jag känner ett behov av att komma ikapp med massor i mitt liv, som jag inte under hektiska vardagsveckor varken hinner eller orkar tillräckligt. Idag har jag inte ens gått utanför dörren, vilket inte är så sunt, men jag hade bara inte lust eller ork fast det ju hade varit sundare att gå ut. Lite ensamt känns det som helhet, att inte träffa någon heller.

För två veckor sedan hängde jag på bokmässan här på orten. För en gångs skull hann jag gå både lördagen och söndagen, missade förra årets mässa helt på grund av min flytt. Det är alltid lika inspirerande att lyssna på författarsamtal och andra seminarier på mässan. Där brukar jag också träffa bekanta som jag annars inte träffar ofta. Så även denna gång, vilket var extra trevligt eftersom jag annars hängde på mässan ensam.

Lauri Tähkä och Heli Laaksonen hade en mysig presentation tillsammans. De har tydligen känt varann länge och den varma uppskattningen och personkemin lyste om dem. Blev framför allt sugen på att läsa Tähkäs fotobok Äärille, som tydligen kommit till i sorgen efter en skilsmässa. Laaksonen har jag sett och hört många tidigare i olika sammanhang, och jag gillar hennes humor och rättframma sätt.

Intervjun med Kjell Westö och Juha Itkonen om deras brevväxlingsbok 7+7 Levottoman ajan kirjeitä var också väldigt intressant, och jag kommer säkert läsa boken framöver. Jonas Hassen Khemiri, vars första böcker jag tyckte mycket om men som jag inte sedan dess har läst av, var också lika intressant som vanligt att lyssna på. Skrattade en del när han läste ur sin bok Pappaklausulen. Blev också sugen på att läsa Sirpa Kähkönens Muistoruoho, som bland annat handlar om hur krigets följder kan visa sig som omedvetna minnen lagrade i kroppen och hur även senare generationer får sin del av obearbetade trauman. Det sistnämnda kom för övrigt upp igår i en TV-intervju med Anna Takanen, som just kommit ut med boken Sörjen som blev, om hur hennes pappas uppväxt som krigsbarn påverkat hennes liv. Inser nu vad mycket som tillkommit på min vill-läsa-lista.

Det är alltid trevligt att gå runt på matmässan också, den pågår samtidigt som bokmässan. Jag är alltid fullt upptagen med att hinna gå och lyssna på så många seminarier att jag hinner gå runt för lite till alla stånden. Därmed blev mathandlandet det sista på söndagen, och jag kunde inte få med mig allt jag ville, för jag har en bit att cykla hem från mässan, men en del blev det trots det. Det finns mycket närproducerat, och lärde mig om nya produkter. Några böcker fick jag med mig hem också.

Tankar inför vill-hinna-fixa-massor-helg...

Trots att jag är social, och skulle gärna ha mer tid med mina vänner, vågade jag inte boka upp mig denna helg. Det är den första på länge, då jag har tid och möjlighet att komma ikapp med ALLT MÖJLIGT. Ligger som vanligt efter med livets vardagsbestyr och även viktigare administrering, men just nu har det hopat sig enormt. Dessutom fanns (och finns…) förhoppningar om att också hinna sådant som jag helst också VILL göra. Började i alla fall morgonen lugnt med kaffe och frukost i soffan, medan de senaste två Skavlan-avsnitten gick på SVT-play.

Nu snurrar tvättmaskinen på sina sista varv för denna tvättomgång. Den tidiga snabblunchen blev just klar, så det här skrivandet får nog bli som fragment mellan diverse bestyr. Dock vill jag ta mig tid till skrivandet också, fast bara en liten bråkdel av alla tankar hinner fås ner denna gång. Mår kaotiskt, har panikrädslor ena stunden, men vet att jag måste ta tag i svåra saker denna helg. För till denna helgs ursprungliga tankar dök det igår upp nya bud igår, detta i en enormt svår livssituation som jag hamnat i och kämpat allt för länge med att lösa. Det värsta av allt är att jag är så himla ensam i detta. Det gör det hela så mycket värre och otryggare. Ska ändå nu fokusera på positivare saker. Den här hemska verkliga mardrömmen ska inte få ta över, inte helt, även om det ofta tar över för mycket av min tid, ork och energi - och av mitt mående.

Där hann också tvättmaskinen pipsignalera om att tvätten klar. Det blev därmed tvättupphängning, prat i telefonen samtidigt och lunchätande om vartannat. Tvättade sen badrummet också, för att nu inse att jag borde ta mig ut på promenad innan solen försvinner. Vill också hinna tvätta sovrumsfönstret innan kvällen eftersom det idag är uppåt 10 grader ute (sällsynt denna kalla höst), och jag nästan hade glömt bort att den tvättplanen nu skjutits upp allt för länge.

Skrivandet får nu i alla fall vänta till senare. Nämner ännu bara kort apropå ovan att livets grundtrygghet verkligen har skakats om rejält för mig under det senaste året. Jag trodde jag bodde i ett tryggt land där det värnas om var och ens grundbehov. På grund av dolda uppgifter hamnade jag i ett hem där jag inte tillåts sova ifred den tid på dygnet då de flesta av oss brukar och behöver sova. Trots att fel begåtts och begås av andra dras jag med skuld- och skamkänslor när jag försöker kämpa med att reda ut problemet och felaktigheterna. Jag som inte vill vara till besvär för någon och inte göra något väsen av mig har nu tvingats och måste fortsätta göra mig hörd och synlig för att försöka rädda min hälsa och min ekonomi. Jag la till det här sista nu, för att jag försöker verkligen få mer fokus på det positiva i ett fortsatt inlägg, som förhoppningsvis blir av under helgen.

Film om Belfast och skärgårdstur till Själö

Efter mycket sociala händelser och umgänge de senaste veckorna har jag nu äntligen en lugn dag utan så mycket program. Passar på att ha en lugn soffmorgon. Det regnar ute och himlen är mörk. Även det gör att jag gärna börjar dagen med att vara inomhus. Saknar att skriva mer. Får se om jag lyckas få ihop något sammanhängande idag. Känns som att det är så många fragment av tankar som kommer och går.

Upptäckte igår en film på tv, som heter I Am Belfast. Det var en lite konstnärlig variant av att skildra regissörens uppväxtstad. Var i början inte säker på om jag orkar kolla på den, men tyckte om den sen ändå. Jag har själv bott i staden en termin under studietiden, så jag är bekant med både landet och situationen där. Positiva inslag varvades med tragiska händelser på ett lite filosofiskt sätt. Googlade sen efteråt på regissören Mark Cousins och blev nyfiken på att vid tillfälle titta mer på det han gjort.

Igår var jag ute på en skärgårdsutflykt hela dagen. Vi hade verkligen tur med vädret, en toppendag med sol och värme emellan dagar av regninslag. Njöt mycket av den nästan två timmar långa båtfärden åt båda hållen, där vi satt ute på däck. På ön hade vi en guidad tur, där vi fick höra om Själös historia. Idag bedrivs universitetsverksamhet där, men tidigare har Själö fungerat som placeringsort för personer med spetälska och personer som setts som mentalsjuka. Även idag kan jag tycka att man ibland kan diskutera vad begreppet "normal" kan innebära, men det är gripande att ta del av hur lätt man förr om åren kunde stämpla människor till att de inte passar in i samhället.

Midsommar och ensamhet

Äntligen långhelg! Är i stort behov av "komma-ikapp-tid" både med mig själv och med ett kaotiskt hem. Jag skulle egentligen så mycket hellre tillbringa midsommaraftonskvällen tillsammans med en vän än att vara ensam, men det skulle kräva att jag tar mig till en annan ort. Det orkar jag inte nu. Eller jag hade väl egentligen skjutit fram beslutet till idag. Just nu känner jag att jag nog inte orkar ta mig någonstans, men kan ju ännu hinna ändra mig. Jag tror också att jag skulle må bra av att bara vara hemma. Dock kommer det sen ofta den där känslan av att man är ofrivilligt ensam, när kvällen väl infaller 😏

Sen jag flyttade till min nuvarande bostadsort har jag alltid haft lite ångest inför midsommar, vem jag ska fira med. Både midsommar och nyår är för mig "högtider" då jag gärna umgås med en eller flera vänner. Vad vi sen gör är kanske inte så viktigt, men jag vill gärna inte vara "överbliven" då. Förutom att jag ju vill ha det där sällskapet, så tror dessutom att det för mig är förknippat med skam i någon grad, att vara ofrivilligt ensam. Att jag inte lyckats åstadkomma den där tvåsamheten, som för många tycks vara given.

Idag känner jag mig lugnare än vanligt inför tanken att inte träffa någon idag. Nästan så att jag inte ens orkar messa eller höras alls med någon. Jag ska försöka hitta lugnet till att göra mysiga saker hemma, men också ta mig tid till att få lite ordning omkring mig. Trivs inte alls när det är för rörigt i mitt hem. Det är nästan så att jag hade önskat sämre väder nu, än vad det ska bli. Då skulle det kännas mindre bittert att själv inte ha några utflyktsplaner än vid sol och toppenväder 😉

Jag försöker också trösta mig med, att jag ju faktiskt haft mycket program på helger och kvällar den senaste tiden, som kan väga upp mot att inte göra något socialt nu. Hmm...

Hittade ett gammalt skrivalster...

En liten grå mus på jakt efter sin plats i livets och världens helhetspussel. Drunknar  in i massan bland alla andra, och har oftast inte heller någon lust att sticka ut. Osäkerhet och skam är vardagsmat.

Det är brådska med att hinna uppfylla alla krav i vardagslivet - studier, jobbsök, ifyllande av blanketter, hålla deadlines. Hjärnverksamhet i hundranittio.

Livets vägar är ett stort frågetecken. Var är min plats? Var dröjer min medresenär? Hur skulle jag kunna komma till min rätta? Att till exempel använda min kreativitet till det som den är ämnad för?

Har ibland bara lust och behov att ta ledigt från livets måsten och gå och gömma mig, för en paus, ut i naturen; stanna upp och andas. Och kanske sjunga, skriva… Och bara VARA.

Utdraget ovan är en fri översättning av en text jag skrev på finska för några år sedan. Jag var på en tyst skrivarretreat, över en påskhelg om jag minns rätt. Minns inte exakt vad uppgiften ovan gick ut på, men jag tror att det handlade om någon slags jag-bild eller nuläge i livet. Man skulle rita en bild till, så jag sätter med den här… 😅 Det här får väl vara en övning i att våga lämna ut mig, vilket jag inte alls är bekväm med.

Påskhelgsvila och tid för bra saker i livet :)

Tittade just på förra inlägget där jag skrev om mitt lilla projekt med drömlivskarta. Den "testversionen" jag gjorde då har jag faktiskt försökt använda aktivt i min vardag. Jag har bilden fotad i mobilen, och kan till exempel på lunchrasten titta på den och drömma mig bort. Och peppa mig själv. Annars har de senaste veckorna varit väldigt tuffa. Har behövt sätta tid på krävande åtgärder för att jobba vidare med att få frid i mitt hem. Det har tagit av både tid och ork som jag hellre hade använt till roligare saker. När jag inte är utsövd skapar det här problemet svåra rädslor och känslor av otrygghet hos mig.

Underbart med långhelg nu av många anledningar. Har välbehövligt fått sova ut, till och med i min egen säng. Har haft tid att träffa vänner både på spontan after work-träff och på en härlig promenad i naturen. Det underbara vår-sommar-vädret lockar verkligen ut en, känns som ett måste att ta sig ut, ett positivt måste 😄. Dessutom har det ändå blivit tid över till att dona lite hemma. Genom att vila ut mig ökar också mitt mod och tron på mig själv, och rädslan hamnar mer i bakgrunden.

Igår kväll hade jag lite av en kulturell kväll i min soffa. Jag tittade på flera avsnitt av SVT:s Babel på raken, samtidigt som jag gick igenom en av kassarna som fortfarande är ouppackad efter flytten. Dels var det förstås inspirerande att lyssna på de intressanta författarsamtalen, och dels råkade påsen jag rensade innehålla lite gammalt skrivmaterial av mig, vilket gav viktiga påminnelser igen när jag läste igenom det. Jag upplevde gårkvällen som en sådan, som jag oftare skulle vilja hinna ha. Litteratur och sånt som handlar om skrivande ger mig så mycket glädje och en känsla av frid.

Det jag också hittade var lite snabba anteckningar jag gjort medan jag lyssnat på en längre inspelning av en personlig astrologtolkning. Jag var hos en, rätt känd tror jag, astrolog i Stockholm strax innan jag flyttade från Sverige för tio år sedan. Jag fick alltså ett personligt horoskop ställt, baserat på exakt födelsetid och -plats. Det samtalet fascinerade mig mycket, för astrologen kunde säga så mycket om mig utan att jag hade avslöjat det. Jag misstänker att han också, förutom att ställa horoskopet, kanske hade lite synska gåvor. Samtalet var långt över en timme, och varje gång jag lyssnar på inspelningen hittar jag nya saker där, som jag kanske tidigare inte fäst mig vid.

Astrologen uppmanade mig att styra från det logiska och analytiska, som dittills hade dominerat mitt liv, mer åt det kreativa hållet. Han såg att jag behöver utveckla den delen av mig själv, kanske skriva självbiografiskt nämnde han bland annat. Att ösa ur min egen källa. Han såg att jag håller mycket inom mig, har svårt att släppa in någon för nära. Att mitt emotionella liv kanske inte varit helt uttömmande, att jag har känslomässiga murar. Att jag varit mer ensam än vad som är nyttigt. Att det för mig är en utmaning att ställa mig själv i centrum. Jag råddes vara mer egoistisk, våga ta för mig, inte bara vara till lags. Han använde uttrycket "krigarens väg". Jag skulle lita på att bli omhändertagen om jag vågar visa mina sårbara, sköra sidor.

Det här är verkligen väldigt kortfattade utdrag ur det långa samtalet, som dock mest var monologiskt. Jag kände igen mycket i det han sade. Det låter trösterikt att det finns hopp om jag lyssnar mer på mig själv och vågar mer. Sen är det det där med konsten att i praktiken lyckas agera så som man med förnuftet förstår att man borde göra 🙏 Astrologen nämnde nog också något om lekfullhet. Det har jag snappat upp från andra håll också, och jag skulle vilja kunna se livet mer som en lek och glädjefyllt kunna dansa mig fram, istället för att bekymra mig så mycket…