Ändrade planer och otrygghet

Det blir inte alltid riktigt som tänkt sig är nog en tanke som de flesta av oss nu haft... Ja, jag har visserligen min länge efterlängtade och välbehövda semestervecka nu, men jag befinner mig inte alls där jag för en vecka sen trodde jag idag skulle befinna mig. Jag och en god vän hade köpt både flyg och logi för fyra dagar i Gdansk, ett resmål som jag jättelänge velat åka till. Efter en enormt lång och pressande tidsfas i livet hade jag verkligen mått bra av en sådan inplanerad avstickare.

Jag är för utmattad för att jag skulle ha orkat ställa in semerveckan och jobba istället. Trots att jag varit jätteledsen och besviken, ville jag gå in för att göra det bästa av hemmaveckan. Hade tänkt försöka hitta en lagom balans mellan att få i ordning och komma ikapp med hemmet och annat praktisk och att hinna ha det mysigt och lugnt å ena sidan. Tyvärr känns det nu som att jag hunnit med varken eller.

Idag bestämde jag mig i alla fall att verkligen ta mig tid till att skriva lite, vilket jag redan dagarna innan hade tänkt. Hittade en gammal blandlista med favoritlåtar på Spotify, som muntrar upp mig här i bakgrunden. Det är fantastiskt hur musik kan ge peppning och väcka känslor. På bordet står min diffuser (vad det nu heter på svenska) som ångar ut dofter av eterisk olja och samtidigt fungerar som en myslampa. Har också tänt värmeljus här och där. Gäller att passa på medan kvällarna ännu är mörka, förmodligen inte så länge till.

Det är fortfarande lite svårt att ta in vad den här otäcka spridningen av coronaviruset verkligen betyder. I torsdags när finländska myndigheter gick ut med att finländare inte ska resa utomlands förstod jag och min kompis att vi nu inte kommer iväg till Polen. Förutom den stora besvikelsen över det, fick jag också en stark känsla av otrygghet i livet. Jag har två hemländer och är van att röra mig i stora delar av världen, har nära vänner på många olika håll, och nu känner jag mig otrygg och obehagligt behindrad. Ändå är jag ju lyckligt lottad, som är i bra grundkondition. Skulle önska att min övriga familj också vore det. I såna här situationer känns det mer ensamt i mitt ensamhushåll.

Något som semestern ändå fört med sig är att jag kunnat ta igen lite sömnskulder. Fick också badrummet städat idag. Så jag får väl försöka hålla fokus på det positiva. Har också hunnit kommunicera med flera vänner och släktingar per telefon och meddelanden. Har ju dessutom ännu ett par semesterdagar kvar plus helgen, så får väl nu rycka upp mig ordentligt, så att jag sen faktiskt ändå med glädje kan se bakåt på semestern - och förstås med glädje vara i den nu 😇😉

Med bestämda steg mot ett fanstastiskt liv :)

Efter totalkämpiga första veckor på det här året är det nu dags att ändra fokus helt, och stenhårt gå in för att må bra och se det positiva omkring mig - och i mig också för den delen. Läste i morse tankeväckande sidor i den finska översättningen av Rhonda Byrnes The Power. Andemeningen var den att det man pratar om eller utstrålar föder mer av det, därför är det viktigt att sprida kärlek och positivitet, för att inte skapa mer av det motsatta. Min livssituation har fått mig för bitter och negativ, så att jag riktigt varit trött på mig själv. Nu räcker det, dags att på allvar ta ansvar över mitt känslomässiga välmående.

Enligt boken drar man lik en magnet till sig sådant som ens tankar och känslor skapat. Det gäller alltså att ha en positiv inställning och prata och tänka positivt om det man älskar, vill ha eller skapa sig. Kraften, eller bränslet, bakom tänket och pratet är ens känslor. Det gäller alltså att kontrollera sina känslor, styra dem till att vara positiva, för att ens tankar och det man sänder ut ska vara glädjefyllt. Det går också att förstärka en bra känsla genom 'boosta' med tankar på sådant som är en kärt. Författaren beskriver hur hon brukade lista allt som är henne kärt, både personer, saker, färger och händelser till exempel, så att hon skulle försätta sig i så fantastiskt känsloläge som möjligt då hon skrev på boken. Enligt Byrne händer inte livet oss utan livet svarar oss. Mitt liv är tydligen mitt egna kall, som jag kallat på, skapat. Därmed är jag den som bestämmer hur det formas.

Så nu gäller det att skapa fina känslor och sprida kärlek och glädje både till mig själv och till min omgivning 💖🙏

Ser fram emot ett bättre år med skönhet, tid och lycka/glädje

Ännu ett jobbigt (lärorikt?) år bakom mig. Nu hoppas jag på ett betydligt bättre och mer harmoniskt år, och ska göra allt för att åtminstone kunna uppleva det så 🙏💕 I en kompis nyårshälsning skulle de tre första orden jag såg i en bokstavskvadrat (en sån kvadrat full med bokstäver, alltså) komma till mig det här året. Orden blev beauty, time och happiness. Dessa ser jag verkligen fram emot att få mer av 😉 Med det första tänker jag även på inre skönhet, men säkert mår även mitt slitna yttre bra av uppiffning. Det hoppas jag kommer naturligt med att jag lyckas få livet harmoniskt.

Min spontana tanke var först, att 'beauty' handlar om mina egenskaper, men givetvis handlar det ju också om att se och uppleva skönhet omkring sig, att faktiskt se det. Vi omges ständigt av vackra saker, människor och deras handlingar, natur, djur, konst… ja, listan kan göras lång 😍

Tid kan vi förstås egentligen inte få mer än vad det faktiskt finns, eller? Där handlar det väl om att dels lära mig disponera min tid bättre, så att det gynnar mitt välmående och min livslust, och dels om attityder till tiden och till vad tiden används till - och även alltså måste användas till. Just nu tycker jag att ett heltidsjobb på kontorstid i bortre delen av grannkommunen tar alldeles för mycket av min tid i anspråk. I dagsläget är det inte så lätt att välja bort ett jobb, om man vill ha ekonomisk trygghet. Men jag kanske lyckas använda fritiden till sådant, som på sikt kan ge mig möjlighet till ett byte som känns tillräckligt rätt och tryggt. Det är ett av målen för det kommande året för mig. Att komma ihåg att vara i nuet, att stanna upp även då det egentligen är hektiskt, övar jag vidare på så att det lyckas oftare och regelbundet.

'Happiness', eller lycka och glädje, handlar förstås också till stor del om attityd, något som jag fortsätter att jobba på, att kunna känna mig lycklig även då livet utmanar mig negativt. Jag försöker lära mig att både känna och utstråla positivitet även då jag utsätts för att vistas med påfrestande personer omkring mig. I vissa gruppsammanhang väljer vi ju inte alltid vilka som ingår i sällskapet… Att ta hand om min hälsa, både den psykiska och fysiska, lär också gynna i mer glädje och lycklighet. Jag vill också fortsätta lära mig mer om hälsoprodukter och om kroppens funktioner med tanke på vad vid tillför den - både yttre och och inre vägen. Att ta mig mer tid till att skriva och annat som jag tycker om att göra ger känslor av lycka och glädje. Där gäller det att använda den där ovan nämnda tiden väl och på ett värdefullt sätt.

Inspirerande bokmässa häromveckan

Tittade på min blogginläggslista just med tanke på att jag hunnit skriva otroligt lite i år. Insåg i alla fall att jag trots det ändå bräckt förra årets antal blogginlägg redan 😉, så kanske ska se det som positivt i alla fall. Skämt åsido så är ju mitt problem svårigheten att disponera min tidsfördelning på ett vettigt och sunt sätt, men jag fortsätter att jobba på det, att lära mig prioritera bättre.

Tog nu ännu en sån helg som förra, att jag inte vågade boka in mig på något med någon, för att jag känner ett behov av att komma ikapp med massor i mitt liv, som jag inte under hektiska vardagsveckor varken hinner eller orkar tillräckligt. Idag har jag inte ens gått utanför dörren, vilket inte är så sunt, men jag hade bara inte lust eller ork fast det ju hade varit sundare att gå ut. Lite ensamt känns det som helhet, att inte träffa någon heller.

För två veckor sedan hängde jag på bokmässan här på orten. För en gångs skull hann jag gå både lördagen och söndagen, missade förra årets mässa helt på grund av min flytt. Det är alltid lika inspirerande att lyssna på författarsamtal och andra seminarier på mässan. Där brukar jag också träffa bekanta som jag annars inte träffar ofta. Så även denna gång, vilket var extra trevligt eftersom jag annars hängde på mässan ensam.

Lauri Tähkä och Heli Laaksonen hade en mysig presentation tillsammans. De har tydligen känt varann länge och den varma uppskattningen och personkemin lyste om dem. Blev framför allt sugen på att läsa Tähkäs fotobok Äärille, som tydligen kommit till i sorgen efter en skilsmässa. Laaksonen har jag sett och hört många tidigare i olika sammanhang, och jag gillar hennes humor och rättframma sätt.

Intervjun med Kjell Westö och Juha Itkonen om deras brevväxlingsbok 7+7 Levottoman ajan kirjeitä var också väldigt intressant, och jag kommer säkert läsa boken framöver. Jonas Hassen Khemiri, vars första böcker jag tyckte mycket om men som jag inte sedan dess har läst av, var också lika intressant som vanligt att lyssna på. Skrattade en del när han läste ur sin bok Pappaklausulen. Blev också sugen på att läsa Sirpa Kähkönens Muistoruoho, som bland annat handlar om hur krigets följder kan visa sig som omedvetna minnen lagrade i kroppen och hur även senare generationer får sin del av obearbetade trauman. Det sistnämnda kom för övrigt upp igår i en TV-intervju med Anna Takanen, som just kommit ut med boken Sörjen som blev, om hur hennes pappas uppväxt som krigsbarn påverkat hennes liv. Inser nu vad mycket som tillkommit på min vill-läsa-lista.

Det är alltid trevligt att gå runt på matmässan också, den pågår samtidigt som bokmässan. Jag är alltid fullt upptagen med att hinna gå och lyssna på så många seminarier att jag hinner gå runt för lite till alla stånden. Därmed blev mathandlandet det sista på söndagen, och jag kunde inte få med mig allt jag ville, för jag har en bit att cykla hem från mässan, men en del blev det trots det. Det finns mycket närproducerat, och lärde mig om nya produkter. Några böcker fick jag med mig hem också.

Tankar inför vill-hinna-fixa-massor-helg...

Trots att jag är social, och skulle gärna ha mer tid med mina vänner, vågade jag inte boka upp mig denna helg. Det är den första på länge, då jag har tid och möjlighet att komma ikapp med ALLT MÖJLIGT. Ligger som vanligt efter med livets vardagsbestyr och även viktigare administrering, men just nu har det hopat sig enormt. Dessutom fanns (och finns…) förhoppningar om att också hinna sådant som jag helst också VILL göra. Började i alla fall morgonen lugnt med kaffe och frukost i soffan, medan de senaste två Skavlan-avsnitten gick på SVT-play.

Nu snurrar tvättmaskinen på sina sista varv för denna tvättomgång. Den tidiga snabblunchen blev just klar, så det här skrivandet får nog bli som fragment mellan diverse bestyr. Dock vill jag ta mig tid till skrivandet också, fast bara en liten bråkdel av alla tankar hinner fås ner denna gång. Mår kaotiskt, har panikrädslor ena stunden, men vet att jag måste ta tag i svåra saker denna helg. För till denna helgs ursprungliga tankar dök det igår upp nya bud igår, detta i en enormt svår livssituation som jag hamnat i och kämpat allt för länge med att lösa. Det värsta av allt är att jag är så himla ensam i detta. Det gör det hela så mycket värre och otryggare. Ska ändå nu fokusera på positivare saker. Den här hemska verkliga mardrömmen ska inte få ta över, inte helt, även om det ofta tar över för mycket av min tid, ork och energi - och av mitt mående.

Där hann också tvättmaskinen pipsignalera om att tvätten klar. Det blev därmed tvättupphängning, prat i telefonen samtidigt och lunchätande om vartannat. Tvättade sen badrummet också, för att nu inse att jag borde ta mig ut på promenad innan solen försvinner. Vill också hinna tvätta sovrumsfönstret innan kvällen eftersom det idag är uppåt 10 grader ute (sällsynt denna kalla höst), och jag nästan hade glömt bort att den tvättplanen nu skjutits upp allt för länge.

Skrivandet får nu i alla fall vänta till senare. Nämner ännu bara kort apropå ovan att livets grundtrygghet verkligen har skakats om rejält för mig under det senaste året. Jag trodde jag bodde i ett tryggt land där det värnas om var och ens grundbehov. På grund av dolda uppgifter hamnade jag i ett hem där jag inte tillåts sova ifred den tid på dygnet då de flesta av oss brukar och behöver sova. Trots att fel begåtts och begås av andra dras jag med skuld- och skamkänslor när jag försöker kämpa med att reda ut problemet och felaktigheterna. Jag som inte vill vara till besvär för någon och inte göra något väsen av mig har nu tvingats och måste fortsätta göra mig hörd och synlig för att försöka rädda min hälsa och min ekonomi. Jag la till det här sista nu, för att jag försöker verkligen få mer fokus på det positiva i ett fortsatt inlägg, som förhoppningsvis blir av under helgen.

Film om Belfast och skärgårdstur till Själö

Efter mycket sociala händelser och umgänge de senaste veckorna har jag nu äntligen en lugn dag utan så mycket program. Passar på att ha en lugn soffmorgon. Det regnar ute och himlen är mörk. Även det gör att jag gärna börjar dagen med att vara inomhus. Saknar att skriva mer. Får se om jag lyckas få ihop något sammanhängande idag. Känns som att det är så många fragment av tankar som kommer och går.

Upptäckte igår en film på tv, som heter I Am Belfast. Det var en lite konstnärlig variant av att skildra regissörens uppväxtstad. Var i början inte säker på om jag orkar kolla på den, men tyckte om den sen ändå. Jag har själv bott i staden en termin under studietiden, så jag är bekant med både landet och situationen där. Positiva inslag varvades med tragiska händelser på ett lite filosofiskt sätt. Googlade sen efteråt på regissören Mark Cousins och blev nyfiken på att vid tillfälle titta mer på det han gjort.

Igår var jag ute på en skärgårdsutflykt hela dagen. Vi hade verkligen tur med vädret, en toppendag med sol och värme emellan dagar av regninslag. Njöt mycket av den nästan två timmar långa båtfärden åt båda hållen, där vi satt ute på däck. På ön hade vi en guidad tur, där vi fick höra om Själös historia. Idag bedrivs universitetsverksamhet där, men tidigare har Själö fungerat som placeringsort för personer med spetälska och personer som setts som mentalsjuka. Även idag kan jag tycka att man ibland kan diskutera vad begreppet "normal" kan innebära, men det är gripande att ta del av hur lätt man förr om åren kunde stämpla människor till att de inte passar in i samhället.

Midsommar och ensamhet

Äntligen långhelg! Är i stort behov av "komma-ikapp-tid" både med mig själv och med ett kaotiskt hem. Jag skulle egentligen så mycket hellre tillbringa midsommaraftonskvällen tillsammans med en vän än att vara ensam, men det skulle kräva att jag tar mig till en annan ort. Det orkar jag inte nu. Eller jag hade väl egentligen skjutit fram beslutet till idag. Just nu känner jag att jag nog inte orkar ta mig någonstans, men kan ju ännu hinna ändra mig. Jag tror också att jag skulle må bra av att bara vara hemma. Dock kommer det sen ofta den där känslan av att man är ofrivilligt ensam, när kvällen väl infaller 😏

Sen jag flyttade till min nuvarande bostadsort har jag alltid haft lite ångest inför midsommar, vem jag ska fira med. Både midsommar och nyår är för mig "högtider" då jag gärna umgås med en eller flera vänner. Vad vi sen gör är kanske inte så viktigt, men jag vill gärna inte vara "överbliven" då. Förutom att jag ju vill ha det där sällskapet, så tror dessutom att det för mig är förknippat med skam i någon grad, att vara ofrivilligt ensam. Att jag inte lyckats åstadkomma den där tvåsamheten, som för många tycks vara given.

Idag känner jag mig lugnare än vanligt inför tanken att inte träffa någon idag. Nästan så att jag inte ens orkar messa eller höras alls med någon. Jag ska försöka hitta lugnet till att göra mysiga saker hemma, men också ta mig tid till att få lite ordning omkring mig. Trivs inte alls när det är för rörigt i mitt hem. Det är nästan så att jag hade önskat sämre väder nu, än vad det ska bli. Då skulle det kännas mindre bittert att själv inte ha några utflyktsplaner än vid sol och toppenväder 😉

Jag försöker också trösta mig med, att jag ju faktiskt haft mycket program på helger och kvällar den senaste tiden, som kan väga upp mot att inte göra något socialt nu. Hmm...