Snabba dagar, däckbyte och vågafinska

Oj, vad dagarna går fort. Hinner alltid bara en bråkdel av vad jag trott att jag ska... Fortfarande går ibland en stor del av förmiddagen till att sova ikapp, eller vad det nu är. Sömnbehov har jag hur som helst. Sen är det alltid massor som ska fixas, innan jag kommer igång med det jag egentligen tänkt, eller nåt... I det här fallet är det ofta studier jag tänkt ägna dagen åt.

Idag ville jag passa på att byta till vinterdäck på bilen, medan vädret är milt och helst soligt också. Vi har haft cirka tolv grader - och sol :) När jag väl bytt däcken, åkte jag i vanlig ordning och kollade lufttrycket vid macken, och fick hjälp med att kolla glykolhalten också. När jag ändå var ute med bilen, passade jag på att lämna ett gammalt balkongbord till Emmaus möbelretur och lite skräp till miljöstationen. Återigen var det eftermiddag innan jag var redo för lite studier. Sen var vi ännu på konstvernissage på kvällen, där en kompis är med och ställer ut ett verk.

Sisu-radio har en kampanj denna vecka, vågafinska kallas den, och med den uppmärksammas finskan i Sverige. Via Sisu-radios hemsida kan man läsa och lyssna på sverigefinländares erfarenheter och förhållningssätt till finska. Tragiskt nog har många behövt uppleva skam över språket och över att vara finländare. Vissa har förlorat sitt språk. Det finns dock också många positiva berättelser. Flera har som vuxna tagit tag i att börja läsa finska igen. Synen på finska, finländare och Finland i Sverige är nog väldigt annorlunda idag, mot vad den var på till exempel 70-talet.

Helg, sömn och lätthet

För idag hade jag planen att plugga hela dagen. Den ambitionen rök ju direkt, när jag nästan sovit bort halva dagen... Inte riktigt så illa, men framåt halv elva vaknade jag, efter närmare tolv timmars sömn. Så nu efter frukosten och halva disken, tänkte jag avsluta mitt kaffedrickande parallellt med lite skrivande. Kanske jag får upp farten inför pluggandet sen också ;)

Det känns rätt befriande att lyckas sova ut så där ordentligt. Samtidigt som det känns sunt, funderar jag också om något är fel när man behöver så himla mycket sömn. Och som sagt, bekymret är ju sen att dagarna krymper... Hur som helst är jag lycklig, när jag inser att jag faktiskt på sistone vaknat mycket lättare till sinnet. Speciellt skönt känns det efter en längre tid av vemod, då jag vaknat nedstämd med oro och bekymmerstankar.

Det har varit en trevlig hemmahelg, även om tiden gått väldigt fort. Jag inledde gårdagen med ett väldigt givande yogapass. På eftermiddagen åkte jag och handlade. På kvällen var jag på ett trevligt födelsedagskalas, där ett gäng vänner återsamlades efter att ha gått om varann mycket under hösten. Massor med gott fika blev det också :)

Solen skiner för fullt idag, vilket den också gjorde igår. Det är runt noll grader på nätterna, så bilfönstren där ute är isiga. Det börjar bli dags att få på vinterdäcken snart, innan det blir för kallt och ruggigt att hålla på med det. Ska försöka tajma in en solig eftermiddag, så solen värmt upp bilen och parkeringen lite...

Lite kaffepåtår ännu, och får se om jag tar resten av disken innan pluggandet eller senare. Det är tallrikar och stekpannan kvar, efter att ha diskat de "renare" sakerna först...

Tufft emellanåt, men rätt fokus underlättar...

Trött fredagkväll, hemma i soffan. Känns helt ok - både att vara hemma nu och hela kommande helgen. Har varit på resande fot väldigt mycket på sistone. Det har varit en tuff höst, men mycket har också varit väldigt positivt trots att jag ofta är väldigt trött på grund av resorna.

Precis efter att jag börjat skriva inlägget hamnade jag i Skypesamtal med en vän i Tyskland. Ett trevligt avbrott. Under tiden har Skavlan hunnit komma igång på tv. Så nu skriver jag lite parallellt med tv-tittandet.

Resorna har inneburit många trevliga återseenden med vänner och familj. Under själva färderna har jag fått en hel del av studerandet gjort. Ibland kan det dock vara lite väl högljutt omkring mig på båtar och bussar, så att inte ens öronproppar stänger av bullret tillräckligt...

Häromdagen noterade jag speciellt hur rätt fokus hjälper en att må bättre och att hålla borta jobbiga tankar. Lättare sagt än gjort är det dock många gånger. Det finns nog anledning att återkomma till det temat, för det negativa har då och då en tendens att ta över hos mig - för mycket. Hur som helst har jag hyfsat bra från och till lyckats med rätt fokus just nu på sistone...

Trevliga möten och samtal med vänner, solsken, magiska höst- och skärgårdsvyer är några av höjdpunkterna som överröstar de mörka och kämpiga tankarna. Just samtal med andra kan hjälpa att styra funderingar och attityder i rätt spår, när jag själv fått dem att hamna i fel riktning. Behöver öva mig vidare en hel del där...

Nu har Skavlan hunnit ta slut också. Det blev nog rätt mycket att lyssna på intervjuerna, och därmed lite långsamt skrivande...

Jag upptäckte förresten en rolig grej på en av de stora båtarna i veckan. På ett par barns tröjryggar satt det fasttejpat såna klisterlappar med namn- och personuppgifter, för att underlätta om de skulle bli borttappade från sina föräldrar. Det var alltså färjebolagets lappar. Vad de hittar på... Fyndigt och praktiskt hur som helst ;)

Plugg under vacker båtfärd

Jag hade en sån fantastisk båtfärd häromdagen. Fantastisk såtillvida, att vädret var toppen och jag satt bredvid stora panoramafönster under hela färden och kunde njuta av den fantastiska utsikten. I början av resan, på eftermiddagen, var jag ute på däck också. Det var en ovanligt varm dag som solen värmde upp, även om det blåste en del vid havet.

Egentligen var jag helt upptagen med min studieuppgift, och fick rätt effektivt mycket gjort med den. Jag hade också turen att hitta en bekväm och lugn plats, med tanke på att det är rätt högljutt på de stora båtarna, där mycket nöjesliv pågår. Tog en middagspaus vid ett tillfälle, med utsikt åt andra hållet i skärgården.

Det är en sån kontrast för oss som åker färjorna reguljärt för att ta oss dit vi behöver jämfört med många som åker på nöjeskryssning. De umgås i kompisgäng eller inom familjer, uppklädda, på festhumör. Själv behöver jag ofta sitta och jobba eller plugga under mina resor. Men denna gång lyckades jag ändå, som sagt, få sitta rätt lugnt till. Ibland kom det utrop om diverse aktiviteter på gång för kryssarna.

Ju längre eftermiddagen gick mot kväll, desto mer kom de vackra skiftande färgerna på himlen fram. Trots att jag hade bra flyt med mitt studerande, hade jag lite svårt att slita blicken från de vackra vyerna ute på havet. Ändå har jag åkt den rutten hur många gånger som helst, och under bra många år av mitt liv... ;)

Studier och höstfärger

Äntligen fick jag färdigt och inlämnat mitt referat, som jag kämpat med länge, i flera omgångar. Deadline är ikväll, och jag la nyss in den via vår kursportal. Varje gång jag bara skulle göra en sista kontrollgenomläsning hittade jag nya saker som behövde ändras och korrigeras...

Den senaste veckan har annars varvats med livskriskaotiska tankar och en hel del trevligheter. Tar nog kristemat en annan gång...

Träffat goda vänner i Sverige under min kursresa tidigare i veckan. Har också haft skojiga möten med mina trevliga kurskamrater under veckans lektioner. Har verkligen haft tur med gruppen, konstaterar jag än en gång. Tillsammans kämpar vi med att förstå den krångliga grammatiken och lyckas även få in en hel del humor i det hela... ;)

Njuter enormt av de höstvackra vyerna överallt just nu. Tycker mig se nya färgnyanser varje år. Träden bildar orange-rostbrun-gula skogar och parker. Hösten är en fantastiskt vacker årstid. Försöker passa på att ta in alla intryck, medan färgerna är här... En hel del fotande blir det, som vanligt :)

Pluggdagar...

Några kvällsrader... Känns som det är lite rörigt med alla möjliga tankar just nu. Har kämpat i ett par dagar med rätt knepiga kursuppgifter, och ändå inte fått dem klara ännu. Den ena, som egentligen är den svåra, är ett referat.

Det knepiga med referat är alltid att på ett kortare sätt återberätta någonting, och ändå få med det väsentliga utan att det blir för långt eller kopierat från källtexten. Det som gör denna text ännu knepigare är att en svensk text ska refereras på finska och många av orden är avancerade. Mycket tid går åt till att slå upp i ordlista. Fördelen är att man lär sig mycket. Men svårt att få tiden att räcka till...

Den andra uppgiften är i sig inte lika svår, men inspirationen har trutit. En muntlig presentation ska förberedas av en text, som jag inte helt lyckas känna så starkt för just nu... Hmm... Nackdelen med att dessa två uppgifter har tagit mycket tid, är att välbehövlig teoriläsning för mina olika delkurser fått stå tillbaka, så en hel del av det ska klämmas in i mina dagsprogram ännu.

Efter att i stort sett pluggat hela dagen igår och en stor del av söndagen, inledde jag denna dag med att ta mig till badhuset för att simma. En härligt vacker promenad tog jag med en kompis igår också. Helt underbart milt, cirka 16 grader, var det då, solsken och höstvackra nyanser på träden.

I fredags hade de kvällsöppet på stan. Jag köpte då lokalt odlade grönsaker av några som stod på gågatan och sålde. Av det gjorde jag sen en grönsakssoppa i söndags. Det blev en rejäl mängd. På så vis har jag sparat tid från matlagning både igår och idag, när jag kunnat värma på av resterna. Inte jättespännande kanske med samma rätt tre dagar på raken, men fördelarna med tidsbesparingen har fått överväga :)

Sånger om hemlängtan...

Igår såg jag den prisbelönta filmen Ingen riktig finne, med originaltiteln Laulu koti-ikävästä (som egentligen betyder sången om hemlängtan...), regisserad av Mika Ronkainen. Det är en dokumentär om Kai Latvalehto, som levt en stor del av barndomen och ungdomsåren som invandrare i Sverige, innan familjen återvände till norra Finland. Filmen handlar om Kais och hans pappas bilresa till Göteborg, och alla samtal om känslor och tankar som väcks till liv. Andra sverigefinländare kommer också till tals i filmen, vissa under slumpvisa möten. Handlingen varvas med sverigefinländska låtar med passande texter, framförda i olika intressanta miljöer, bland annat flera i vacker natur.

Filmen är delvis väldigt dyster och vemodig. En känsla av utanförskap framträder, att inte känna sig hel. I ett samtal med Harri Mänty diskuterar Kai och han hur de i barndomen gick i finska klasser i Eskilstuna respektive Göteborg, och hur lokalerna för dessa fanns i olika baracker och källarlokaler avskilda från de svenska klasserna. I min gamla hemstad var de finska klasserna i regel i likadana klassrum som de svenska och inte på något sätt separerade.

Jag själv känner inte alls riktigt igen den där kluvenheten i min identitet. Tvärtom är det en tillgång att tillhöra två kulturer. Jag är snarare "både och" än "varken eller". Undrar om jag också hade blivit så där kluven, om vår familj flyttat tillbaka till Finland, vilket vi faktiskt var på väg att göra när jag var i tolvårsåldern. Inte går väl jag heller helt fri från barndomstrauman och känner mig inte alltid riktigt hel, men jag tror inte att den stora grunden behöver vara mitt finska ursprung, utan det finns nog andra orsaker till det.

Filmen är hur som helst helt sevärd och tar upp angelägna teman och berör samtidigt en viktig bit av Sveriges - och egentligen även Finlands - nutidshistoria, som blivit till följd av den stora flyttmassan som gått från öst till väst (och till viss del tillbaka också). Det finns nog en hel del personliga storyn kvar att berätta.

Jag googlade precis fram en intressant artikel i Hbl med en intervju av Mika Ronkainen. Han och huvudpersonen är tydligen kompisar sen innan. Bakgrundstankar och annat om filmen kan man läsa om där.