Kreativ helg, konkret steg i drömlivsplaner ;)

Har varit rätt så kreativ den här helgen, och kanske till och med varit i nåt slags flow-tillstånd medan jag hållit på och donat. Jag vill och behöver hitta en väg ut ur livets jobbigheter och vill fokusera på positiva förändringar. Vet inte hur många gånger jag tjatat om det. Dessvärre är det för mig en utmaning att lyckas vända riktningen rätt, även om jag stundtals gör rätt.

Nu har jag i alla fall konkret kommit till skott. Igår ägnade jag en hel del av dagen till att i lugn och ro i soffan titta igenom gamla tidningar och från dem klippte jag ut valda bilder och texter. Tanken är att äntligen sätta ihop en riktig sån drömkarta om hur jag vill att mitt liv ska vara. Jag har visserligen även tidigare påbörjat liknande, men kom inte då längre än till att ha en hög med urklipp. Vet nu inte var de är efter min stora flytt i höstas, så det blev en ny bunt igår. Sen på kvällen misströstade jag att åh nej, ska det återigen bara bli en hög lösa bitar som jag aldrig hinner sätta ihop. Till idag var nämligen planerat att göra annat som jag behöver komma ikapp med.

Jag som älskar lugna helgmorgnar tillät mig ändå att börja dagen med att fortsätta med urklippsprojektet i samband med morgonkaffet. Det blev ju så många textbitar, så att jag egentligen behöver koncentrera mig på bilder också. Har en massa vackra foton som jag skulle kunna använda till det. Eftersom det dock tar länge att välja ut och fixa med de egna fotona, tänkte jag nu att jag gör en testvariant genom att ha en av tidningsbilderna som bakgrund, så att jag ända ska ha något konkret att titta på och att få lite övning i hur resultatet kan bli. Blev ganska nöjd med resultatet. Så den kommer jag använda som peppning att titta på regelbundet. Tänker jag nu i alla fall 😊 Sätter med resultatet här i inlägget också, så att det blir förevigat här.

Det sägs ju att man helt konkret ska uttrycka det som man vill ska hända/bli i ens liv. I denna collage-variant är vissa ord och uttryck mer övergripande och i sig innefattar sådant som jag mer konkret tänker och vill. Ska väl ännu någonstans skriva ner mer konkreta affirmationer, så att jag får en riktig livsplan som jag nu ska rikta mina dagliga åtgärder emot. 

Hemmahelg, bibliotek och lite tankar...

Efter att ha varit på vift hela förra helgen njuter jag stort av att vara hemma nu. Hade dock en jättemysig helg då med många trevliga återseenden på ön där jag bott, och en fyrtioåring firades stort. Men resandet tar på krafterna, speciellt när jag just nu lider av kronisk sömnbrist. Så denna helg tar jag det lugnt. Skulle som vanligt vilja få lite mer gjort i hemmet, men tiden rinner på om man också vill ha lite "ledigt" utan måsten. Badrummet tvättat i alla fall och promenaden kombinerades med att handla matvaror.

Jag var också på biblioteket, vilket jag alltför sällan nu besöker, när jag jobbar åt det andra hållet och har långa arbetsresor. Läste dagstidningen och lånade hem både böcker, filmer och ett par gamla yogatidskrifter. Vi har förresten en biblioteksbuss som en gång i veckan stannar just utanför mitt hus. Tyvärr råkar det krocka just med min körkväll. När vi hade ledigt från kören en onsdag, besökte jag bussen dock, men synd att jag missar den annars.

Jag tittade just på ena filmen, som jag lånade, Dorfman in Love, hette den. Det var en sån feel-good-film, som jag helt var inne i och glömde bort min egna verkliget. Men när filmen sen tog slut, kom lite av tomhet över mig. Stampar lite i fel fotspår i livet, får jag en känsla av. Hoppas jag har fel, så att dessa jobbiga tider ändå kan leda mig åt rätt håll. Håller på att glömma vad jag helst vill och tror mig vara ämnad för, när mycket annat tar på min ork och av min tid. Hoppas nu också att mina enorma strävanden under hösten och vintern nu börjar ge konkreta resultat., så att min hemska hemsituation kan få en vettig lösning.

Härlig vinter men mentala tyngder :(

Vad underbart att vi nu haft sån riktig vinter rätt länge i sträck, vilket numera är relativt sällsynt i sydvästra delen av landet. Helt fantastiskt med decimetertjockt snötäcke och några minusgrader. Jag har återupptagit en gammal vinterhobby från barn- och ungdomstiden, nämligen skridskoåkning. Köpte nya skridskor förra veckan och har nu efter några årtiondens eller så avbrott vågat mig ut på isbanan igen. Jag har turen att det precis vid mitt hus finns en allmän isbana med uppvärmt omklädningsrum intill. Det är förstås mycket roligare att åka med en kompis, men eftersom det nu ligger så nära har jag i brist på sällskap varit ute och åkt själv ett par gånger.

I övrigt är livet väldigt turbulent just nu, framför allt på det mentala planet. Kan ännu inte öppet skriva om detaljerna och skulle nu vilja fokusera på positiva saker i inlägget. Det är dock svårt när jag är ledsen och bekymrad. Försöker hitta en balans med att ta hand om mig och fokusera på bra saker samtidigt som jag behöver föra vidare min talan i en katastrofal livssituation, som jag av misstag har hamnat i. Skulle behöva läsa in mig på lagar och annan information i ämnet, men måste bygga upp ork och krafter också, för att orka fortsätta fajten. För att återfå mina krafter behövs just nu positiva och uppbyggande tankar och aktiviteter.

Skidåkning är också något som jag tycker mycket om, längdskidor alltså. Det har inte blivit av på jättelänge. Eftersom jag nu inte har bilen i bruk, lär det nog dröja innan jag tar mig iväg på någon skidfärd, antar jag. Flera härliga långpromenader har det i alla fall blivit den senaste tiden. Jag har inte så långt till de centrala delarna av stan och den delen av ån. Där är det jättefint att gå.

Jag skulle nog må bättre också, om jag fick bättre ordning på mitt nya hem. Eftersom nu det stora livsproblemet handlar om hemmet är det svårt att fullt upp motivera sig till att lägga tid på det. En återvändsgränd eller nåt, kan man väl se det här som… En ond cirkel. Kraft saknas för att orka fixa, och bristen på att inte ha fixat det tillräckligt i ordning äter upp ork och krafter.

Repeterar återigen; kanske jag nån dag förstår varför jag prövas så hårt nu.

Ljust och trevligt hem, men...

Kämpar med att orka hålla mig vaken en liten stund till. Är i stort behov av en middagslur, men det är så vackert väder som lyser in i min ljusa lägenhet, så jag vill inte slösa bort chansen till dagsljus med att lägga mig i ett mörkt rum ;) När vi nu har så få ljusa timmar så här års, och solen dessutom är bristvara, så försöker skjuta fram sovandet en liten stund till. Vilostunden är dock nödvändig om jag ska orka få något vettigt gjort ännu idag.

Jag är så tacksam över att min lägenhet är väldigt ljus stora delar av dagen och att utsikten är trevlig. Nu är det bara på helger som jag hinner njuta av ljuset så här års, eftersom jag måste vara på jobbet den ljusa tiden på vardagar. En lång rad med flera fönster vetter åt det ljusa hållet, där man inte möts av några grannfönster direkt mittemot, så som ofta i stadsmiljö. Sådant är viktigt för mig. Över huvudtaget har mina hem alltid varit enormt viktiga för mig.

Mitt förra hem var jättetrivsamt, väldigt bra planerade kvadratmeter och en underbar liten uteplats i en lugn miljö. Allt detta i en stadsdel nära ån och stora naturområden. Om det inte vore för att jag ville skaffa något eget hade jag jättegärna bott kvar där. Desto mer katastrofalt känns det nu att det här nya hemmet visade sig innefatta stora brister som inte framgick innan köpet. När dessutom de som kan påverka åtgärdandet av situationen inte tar problemen på tillräckligt allvar orsakar det förtvivlan. Känner mig ensam och maktlös trots att jag agerat så mycket jag bara kan de senaste snart tre månaderna sedan flytten, har försökt kontakta alla möjliga instanser för att informera mig och få hjälp. Situationen har förstås också börjat märkas i livsorken och hälsotillståndet som helhet.

--
Efter vilan var det tänkt att fortsätta skriva, men det känns som att det passar bättre med ett nytt inlägg...

Gripande skildring av överlevnad i fångenskap

Jag har haft en ganska lång period då jag inte läst någon bok som fångat mig ordentligt fram tills jag nyligen blev riktigt fast i Ingrid Betancourts gripande bok Även tystnaden har ett slut. I den berättar författaren om tiden då hon i över sex år var tillfångatagen av FARC-gerillan i Colombia. I början upplevde jag boken som lite tung även om jag tyckte den var bra. En bit in i boken blev jag sen ordentligt fast, så där att man bara vill läsa framåt och veta hur det går. Förstås vet man från början att hon sedan blir fri. Trots det väldigt tunga, våldsamma och grymma innehållet är boken fängslande och gripande att läsa. 

Enormt mycket grymhet och kallhet beskrivs, dels hur gerillan behandlar fångarna men dels också elakheter och konflikter fångarna emellan. Hur nära samlevnad i de sjuka omständigheterna kan ta fram det sämsta i människan. Ändå skildras också så mycket värme, omtanke, vänskap och lojalitet som uppstår emellan vissa. I den eländiga tillvaron kan vissa situationer, ibland något som kan tyckas obetydligt, inge lyckokänslor. Det kan till exempel vara en naturupplevelse i vackert landskap i fint väder. De vandrar och vistas enormt mycket i regn och fuktighet. En oväntad vänlig gest från en medfånge kan också röra en.

Betancourt beskriver också mycket om sin självrannsakan. Hur hon kan komma på sig själv att ha vissa fräcka beteenden, som hon störs av hos andra, och hur hon försöker gå in för att stå över dem och inte låta sig dras med i sådant beteende.

Det handlar verkligen om grymt inhuman behandling med förnedring för Ingrid och medfångarna, och utsättande för livsfara flera gånger, förutom  genom underänring, till exempel genom att neka mediciner fastän sådana finns att tillgå. Samtidigt visas vilka enorma styrkor det kan finnas i oss människor i extremförhållanden.

Hade jag haft post-it-lappar nära till hands just då, hade jag nog gjort såna kom-ihåg-markeringar för mig själv av Betancourts mentala "styrkemetoder" i hennes kamp om överlevnad och ork att klara av de enormt påfrestande omständigheterna och behandlingarna som hon genomlevde. Meditation och bibelläsning blev stora och avgörande metoder, men hon hade också såna kloka livsfilosofiska tankar om förhållningssätt, som jag gärna skulle gå tillbaka och titta på i egna svåra stunder.

Själv är jag just nu i en väldigt påfrestande livsfas där jag tills vidare måste leva intill något som skapar plågor och sömnbrist i mitt liv, så att min hälsa hela tiden sätts på prov. Har ett behov av att hitta tillit och tro på att saker och ting snart löser sig, och får kämpa med att ha ork och tålamod att inte blir desperat av misströstan. Stundvis lyckas det bättre än andra stunder. Det går förstås inte alls att jämföra min situation med ovanstående, men på min egen nivå av katastrofsituation skulle jag må bra av att lära mig sundare förhållningssätt och hitta mer inre styrka. Jag skulle också vilja kunna hitta såna där riktiga meditativa tillstånd. En starkare tro på högra makter eller något skulle kanske inte heller skada… Och förstås det här med att allt händer för någon viss orsak, eller hur det nu var. Och att man kanske en dag förhoppningsvis förstår den orsaken, meningen med det som hänt. Hmm...

Välbehövlig resa i kristider...

Återigen har pausen mellan skrivandena blivit jättelång. Så många gånger har jag varit på väg, och har haft tankar jag vill skriva ner, men skyller väl kanske igen på livets hekt - eller min oförmåga att prioritera rätt.

Läste just mitt förra inlägg, och enormt mycket har hänt sedan dess. Går nu inte in på alla detaljer idag. Kan bara säga att ännu en gång blev livets vändningar inte som tänkt :( Därför upptas det mesta av min tid just nu med att försöka ordna upp mitt liv, allt detta i en tid av ständig sömnbrist. Även idag, på en söndag, måste jag fixa med sådant. Därför en bra andledning att försöka skriva och samla mig först. Kanske hellre skriva om positivare teman som kontrast. Som tur är jobbet fortfarande trevligt, så där kan jag ibland lyckas njuta av att få distraktion från mitt övriga liv...

Eftersom jag ännu i år inte haft injobbad semester att ta ut, så var det desto härligare att för första gången på länge ta mig en vecka ledigt tidigare denna månad. Var iväg till Spanien, där jag tillbringade en knapp vecka i trevligt sällskap. Solen sken varje dag och temperaturen dagtid var kring 20 grader - helt underbar kontrast till det gråa vintervädret i södra Finland.

Försöker förstå varför livet prövar en så himla mycket och på ett svårt sätt. Man får kanske aldrig förklaringar till vissa händelser.

Under den lediga veckan passade jag på att ta mig tid till några välbehagliga massagebehandlingar och ett underbart yinyogapass var vi på också. Dessutom blev jag gulligt uppvaktad på min födelsedag, och en härligt avslappnande fotbehandling var en överraskningarna 💝. Är tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv.

Under resan blev jag återigen påmind om min egen dröm att kunna vistas i varmare breddgrader större delar av livet. Hoppas jag lyckas styra livet ditåt på ett bra sätt. Distansjobb är en önskedröm för framtiden. Bra att komma ihåg även innan  det är att försöka ta fram bra saker i sitt liv, att inte låta desperationen, missmodet och rädslor om framtiden ta över ens tankevärld och hälsa.

Lyckas inte få upp någon vettig inspirationsnivå till skrivandet eller mitt mood idag, så fortsättning följer en annan dag.

Länge sen sist...

Oj, vad det hunnit gå tid sen jag senast skrev här! Verkligen dags nu. Trist att nästan all slags skrivning till stor del legat nere länge nu. Har en del att utveckla när det gäller min tidshantering och prioritering bland mina sysslor.

Mycket har hänt i livet sen sist. Den största förändringen är att jag nu plötsligt efter många års uppehåll jobbar kontorstider en lite längre bit från hemmet. Så nu i början har jag haft svårt att orka med så mycket på vardagkvällar. Jag hoppas att jag får in bra saker i min fritid också. Jobbet är intressant och kollegorna trevliga, så jag är lyckligt lottad. Ändå funderar jag ibland att är jag igen i ett ekorrhjul av att jobba, sova och äta... Hmm.

Jag läste lite snabbt i de senaste inläggen här, och påmindes om det här med att sätta ord på sina drömmar. Post-it-lapparna med diverse peppningar jag i vintras satte upp i mitt hem är nog de flesta nu nertagna, av olika anledningar. Den enda som är kvar hade jag glömt bort att den ens sitter på skåpdörren. Jag ser den inte längre. Så nu borde jag nog fixa nya, med uppdaterade budskap. Sen har jag en ordentligare drömkarta på gång som ju också vore bra att sätta ihop snart :)

En ny konkret dröm kan nu snart uppfyllas, eftersom jag har fått fast jobb. Jag vill hitta ett trivsamt hem som blir mitt eget. Dock vill jag fortfarande ha den där strandtomten nån gång så den drömmen lever också. Men det mest akuta är väl att få nuet till så trivsamt och behagligt som möjligt. Unnade mig en lugn och skön morgon idag med fika och nätteve. Såg bland annat en intressant dokumentär, Zlatan - för Sverige i tiden. Önskar att jag får ork och energi att få hemmet omkring mig trivsammare och i bättre ordning.

I år fick jag - efter att bara ha kommit till tanken och inte längre de tidigare vårarna - äntligen lite odlingar fixade i min lilla trädgård. Så jag har nu kunnat sätta egenodlad timjan, koriander och bladkål på mackan och i salladen :)

På tal om ekorrhjul har jag det senaste året lärt mig mycket om företagande och freelance-arbete, både dess för- och nackdelar. Efter att ha stött på många av nackdelarna inser jag att en anställning passar mig utmärkt just nu, trots att friheten på sätt och vis går förlorad. Jag hoppas kunna få ihop min avhandling så småningom också, även om det arbetet nu får gå på lågfart och ligga pausat emellanåt.