En liten stanna-till-paus och aktuella viktiga, starka filmer

En påminnelse både till mig som skriver och till dig som läser: har du kommit ihåg att vara medvetet närvarande i nuet? Tar en slurk av morgonkaffet, känner hur bra det smakar i munnen. Slappnar samtidigt av i ansikte, axlar. Fortsätter att känna in resten av kroppsdelarna, i stora drag, ner mot fötterna. Det är tyst och lugnt här. Hör lite barnljud från gården, men inget störande. Ett kort exempel på att stanna upp lite i det jag gör just nu. Läste några av mina senaste inlägg, och det här med behovet och nyttan av att stanna upp i tillvaron och komma ihåg mig själv var ett återkommande tema. Inser att jag fortfarande behöver påminnas om det, även om jag allt mer börjar få in såna stunder i mina dagar.

Hoppar över till temat film. Jag har på sistone sett två bra och väldigt viktiga filmer. Båda med tunga teman där människor behandlats (och fortfarande behandlas) illa på grund av vilka de är. Fint att No Other Land uppmärksammades och belönades med en Oscar. Fint att det är ett samarbete mellan israeler och palestinier, och de fick till ett bra tal vid mottagandet av sin Oscar.

Nu senast såg jag Det kunde ha varit vi med Ida och Emma från Glada Hudik-teatern, där tjejerna tillsammans med Pär Johansson åker på en "road trip", där de undersöker och tar del av information om fruktansvärda oförrätter som skett i historien. Teman presenteras både på övergripande nivå och på personnivå. Upprördhet och tårar blandas med skratt hos mig som tittare, när filmen balanserat varvar allvar med humor och glädje. Geografiskt är det vackra scener, där de åker runt i husbilen i sommar-Sverige och campar på natursköna ställen. Detta i kontrast till svartvita scener med personers öden på anstalt, dit de som inte ansågs passa in hamnade. 

Historiska händelser kommer väldigt nära på ett levande sätt i skildringen av lilla Olles öde, där han vid fyra års ålder skiljs åt från sin familj och hamnar på anstalt. Brev skrivna av Olle och mötet i nutid med en släkting till honom ger liv och ett ansikte på ett av alla dessa människoöden. Utbredda fenomen, såsom rasbiologi, sätter allt i ett större perspektiv. Tårarna rinner hos mig, när Ida på en scen i ett tomt rum sittande på säng på en före detta anstalt ringer hem till sin pappa, och funderar om föräldrarna nånsin tänkt på att lämna bort henne.

Rädslor, livsförändringar och andning

Temat rädslor har varit mycket på tapeten den senaste tiden. Jag läste för en massa år sen en bok av Susan Jeffers som på svenska heter Känn rädslan och våga ändå! Den har en lång undertitel också. Jag plockade fram boken ur bokhyllan och läste på flera ställen. Jag hade tydligen markerat flitigt med rosa markerpenna, så det underlättade att se vad jag åtminstone då tyckt var till hjälp. För övrigt har den där titeln sen jag skaffade boken varit ett peppande citat som jag ofta använt - "Känn rädslan och våga ändå!"

Jag har på sistone snöat in mig mycket på andning, både genom en nätkurs jag köpt för länge sen och fortfarande har tillgång till och genom läsning. Jag försöker aktivt få in stunder av observation av min andning och ibland även andningsövningar i mina dagar. Förstår alltmer vikten av det för vår hälsa. Och överhuvudtaget det här med att regelbundet stanna till och lyssna/känna in sig själv medför ju stora hälsofördelar. Att komma ihåg att bara vara istället för att göra hela tiden. Ulrica Norberg nämner de här verbskillnaderna i sin fina bok Andas - Livet händer mellan två andetag. Minns inte exakt vad hon skrev men andemeningen var nog att det i samhället har blivit för mycket värdesättande på vad vi gör, presterar, snarare än vad vi är. Boken är för övrigt väldigt informativ, varvad med personliga erfarenheter och många korta övningar.

Angående rädslor är det lätt att de blir starkare när orken inte är i fas. Att dessutom vara i en livsfas där mycket nytt händer triggar ju lätt känslor av osäkerhet. Försöker peppa mig med att de här förändringarna är min "biljett" till det jag egentligen vill och mår bra av i livet, trots att det innebär att först återgå till uppgifter som orsakat känslor av att inte vara tillräcklig. Inte tillräckligt snabb eller produktiv, men dock väldigt uppskattad för de resultat jag kvalitetsmässigt åstadkommit. Det är viktigt att försöka sänka ribban på de egna kraven. Att bra nog kan räcka och nås med mindre ansträngning. Och att få in lätthetskänsla i arbetsdagarna. Och acceptera att vi alla är olika och har olika tempo, vi duger ändå och har en viktig plats i tillvaron. Det finns ju många andra sätt man är med och bidrar i en arbetsgemenskap än med bara själva substansjobbet.

Försök till pepp och diverse tankar

Försöker peppa mig när jag nu haft flera mentalt tunga dagar bakom mig. Läser i mitt förra inlägg och påminns om att livet inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka, och det vore bra att kunna känna tacksamhet även i svårare stunder. Just nu har jag tappat bort känslan av mitt värde i samhället, att jag kan räcka så här som jag är. Påminner mig nu om en god väns kommentar att jag ju faktiskt redan fått mycket gjort det här året. Jag har äntligen slutfört en hälsorelaterad kurs, som pågått en längre tid som ett sidoprojekt på fritiden. Förhoppningsvis får jag möjligheten att bidra till andras hälsa och välmående med mina kunskaper framöver, hittills mest övat med vänner. 

Jag har också äntligen, efter en längre tids letande, hittat en trevlig bil. Bytt min gamla snart trettio år gamla bil, som jag hade i nästan 16 år, till en nyare modell. Min dröm om en campingbil har skjutits framåt, men den här nya bilen är rymlig och har en dragkrok, som jag länge saknat. Nu kan jag lätt få med min cykel när jag åker iväg. Ska nu bara köpa ett cykelställ. Att ensam gå och köpa en bil utan att ha med mig någon kunnigare person väckte många känslor av osäkerhet och även ensamhet. Känns som att allt till slut gått väldigt bra, tacksam. 

Medveten närvaro, och att hitta det i allt du gör i vardagen, är också en viktig påminnelse från mitt förra inlägg. Hur jag än försöker nöta in det i mig själv, tenderar det att glömmas bort. Att komma ihåg att flera gånger om dagen bara stanna upp och typ haja till. Känna efter hur kroppen känns. Medvetet släppa eventuella spänningar i exempelvis käkarna, axlarna. Känna hur andningen är, hur luften åker in i kroppen och påverkar dess rörelser, följa luftens väg tillbaka ut. Hur fingertopparna känns mot datorns tangenter. Hur fotsulorna känns mot golvet. Hur morgonkaffet smakar i munnen. Och så vidare. Borde egentligen sätta regelbundna alarmtider på mobilen, som påminnelser.

Jag räknade förresten ut hur mycket jag i genomsnitt har kört årligen med den förra bilen. Det blev lite över 2000 km per år (ca 2200-2300 km om jag minns rätt). Jag cyklar och går för det mesta. De längsta körsträckorna blir oftast på semestrar, speciellt numera när familj och vänner finns på andra orter än där jag bor. Lärde mig också när jag letade bil att titta på utsläppsvärdena för de olika modellerna. Den här nyare har ganska lågt värde.

Känns som att jag vill få in lite mer pepp här som avslutning, behöver det själv just nu. Insåg här den här veckan, att jag behöver få in mer skratt och glädje i mina dagar. Hur kan jag själv skapa det i min ensamhet? Speciellt i faser då jag känner mig introvert och inte träffar andra. Läser igen i förra inlägget om att det enda vi egentligen vet är just nu, att vi just nu får vara här, i livet. Bara det är ju en stor anledning till tacksamhet. Att jag har egna valmöjligheter att försöka styra åtminstone min attityd och mitt förhållningssätt till det som är och känns, även då det inte känns så bra som jag skulle önska. Komma ihåg tacksamheten till allt som faktiskt är och fungerar bra, sånt jag annars kanske bara tar för givet. Mitt trivsamma hem med närhet till naturen, en trygg omgivning, bara en sån sak 🙏

Årsavslut, stillhet och gynnsamt förhållningssätt till livet

Tacksam för flera soliga vackra vinterdagar på raken, fram tills igår. Jag har passat på att ta långpromenader och att vinterbada. Först den gångna veckan har jag återigen kommit till den här känslan att jag njuter av att vara i vattnet. Att jag riktigt längtar efter att ta mig iväg dit igen.

Angående årsbokslut, som jag nämnt tidigare, så har jag funderat och skrivit lite i mitt dagboksskrivande. Jag har fått tipset att också gå igenom gamla foton i till exempel mobilen, för att påminna mig om vad som varit. Så långt har jag inte hunnit, men skrev lite utifrån minnet. Ett år med stora utmaningar, framför allt hälsomässigt. Ett år där ändå många saker framskred bra och något har avslutats efter en längre tid. Har haft förmånen att kunna kombinera ett intressant arbete med en härlig tågresa till ett släktkalas i södra Europa. En för mig viktig artikel blev publicerad i slutet av året. Oerhört tacksam för allt det fina från förra året. Möten med både gamla och nya fina vänner, släkt och bekanta. Många fina naturnära upplevelser.

Trots blandade känslor och modlägen styr jag livet mer mot att vara på så sätt att jag mår bra i det. Det är inte alltid lätt, men jag har förstått hur viktigt det är på sikt att leva och vara på ett gynnsamt sätt, i enlighet med mina behov. Att hitta det sättet är inte heller alltid helt enkelt. Man prövar och får styra om under resans gång, vid behov. Ifrågasätter, men påminner mig om att den på kort sikt enklare lösningen inte alltid har fungerat heller.

Lyssnar på ett klokt prat denna morgon. Påminns om att livet ju inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka. Att även vid svårare motgångar i livet har vi möjlighet att välja att se på det med tacksamhet. Gå ifrån offermentaliteten. Jag har lärt mig det förhållningssättet allt mer, men påminnelser behövs, kontinuerligt. Och att komma ihåg att vara i nuet, njuta av det som är, oavsett hur det är. Vi vet ju inte hur länge vi får vara i det här. Det vi vet är just nu.

Läser i flera yogaböcker parallellt nu i dessa dagar. Ett återkommande tema är medveten närvaro, mindfulness. Hur yogan kan hjälpa oss att via kroppen stilla sinnet. Släppa på blockeringar i vårt energiflöde. Fast jag hållit på med yoga länge och vet nyttan av den, tar vardagshekten ofta över och dagarna hinner ta slut utan att jag kommit ihåg att stanna till tillräckligt. Igår kväll tog jag mig tid till stillhet och yinyoga. Jag brukar alltid ha mobilen på flygläge på nätterna, men igår satte jag den på det redan tidigt på kvällen. Stängde av yttervärlden. Jag läste och repeterade kunskaper om yoga och sen gjorde jag ett yogapass i slutet av kvällen.

Medveten närvaro handlar ju inte bara om att utöva yoga. Det viktiga är också att få in mindfulness i vad som helst i vårt dagliga liv. Att faktiskt uppleva vad du gör eller tänker på istället för att kontrollöst låta dig svepas med i de ständigt malande olika tankarna eller att gå på autopilot. Så att inte livet far förbi och glöms bort att upplevas.

Påminnelser om våra unikheter och vikten av att lyssna inåt

Sista dagen på året. Vid förra årsskiftet hade jag en tanke om att göra nåt slags "årsbokslut", eller vad det kallades där jag snappade upp idén, men jag kom aldrig så långt. Igår blev jag återigen påmind om den tanken och idag berättade en vän att hon håller på med drömkarta inför det kommande året. Jag vill gärna ta mig tid till den typen av reflekterande, kanske hinner jag imorgon. Dagarna har tenderat att gå lite väl fort... 

Idag njöt jag av en promenad i vackert väder och lugn naturnära miljö. På hemvägen slank jag in på Jysk och köpte en sån rumsavdelare. Har länge funderat på det, för jag behöver kunna skärma av ("gömma") delar av mitt hem när jag ska börja spela in videor. Återkommer senare till temat. Behöver få andra detaljer på plats ännu.

Som så ofta är även nu alla mina bra skrividéer försvunna när jag väl tar mig tid till att skriva. Så jag plockade ett "drömkort" i Sanna Wikströms Unelmakortit. Där påminns jag om att ingen annan är som jag och det är min styrka och gåva. Kortet uppmanar att finna min unika uppgift här i världen genom att lyssna till mitt hjärta, min passion och mitt inre lugn. En viktig påminnelse, som jag även fått uppmaningar om från andra håll. Jag har nyligen fått coachning med hjälp av Human design. Det baseras på min exakta födelsetidpunkt och plats, i likhet med astrologi. Med hjälp av Human design-tolkning kan man få mer förståelse för sina styrkor och hur man bäst kan ta vara på dem. Få hjälp med att hantera livet på ett sätt som är mer i linje med vad vi kommit hit till världen för att vara. Kommer nog återkomma till det temat senare också.

Inser ännu mer hur jag behöver få göra saker i mitt eget tempo, för att må bra och hinna med. Behöver också ta mig tid till stillhet med mig själv. Har just kommit hem från min julresa till orten där familjen bor och märker hur det tröttat ut mig trots mysiga dagar där. Dels tar resorna på orken och dels det att jag umgåtts med någon hela tiden. Tacksam förstås över den fina tiden och möjligheten att kunna åka dit. Skönt ändå att vara i mitt egna hem nu och få hitta mina rutiner. De behöver ses över. Det har tenderat vara lite väl intensivt tidvis, så det där ovannämnda kortet är en bra påminnelse. Vill vara mer i naturen och även hemma i vardagen vill jag komma ihåg att pausa regelbundet och vara mer medvetet i nuet. Viktigt att ge plats åt livspassioner också framför "bordena". Och lyssna in, hitta lugnet för att höra och uppfatta budskapen.

Över Östersjön

"Hamnarbetarna lossar repen och kedjorna, så att den stora båten ska kunna lämna kajen. På däck, högt uppe – för båten är verkligen oändligt stor – står matroser och drar upp repen, så att de inte förblir hängande över kanten.

Så var det dags för färden genom vackra skärgårdar och delvis öppet hav, från en huvudstad till ett grannlands huvudstad. Dag efter dag går färden, åt båda hållen.

För vissa innebär båtresan att återvända från sitt nya/nuvarande liv till något man lämnat bakom sig kanske för decennier sen. Kanske har man aldrig riktigt gjort sig helt hemmastadd känslomässigt i det land man en gång invandrade till.  På semestern passar man på att åka ”hem”.

För andra betyder kanske inte ens resan i sig en färd, en transport alls. Båten är nämligen också lite av ett flytande hotell. Man inkvarteras i hytter. Mat kan ätas på ett flertal restauranger i olika prisnivåer. För den som vill, kan man festa nätterna långa i nattklubbar och barer. Man behöver inte ens gå i land i grannlandet båten åker till, utan man kan glatt bli kvar ombord och knappt veta var på kartan man egentligen varit.

I båtens stora välsorterade affärer säljs allt möjligt numera – Tervaleijona och annat godis, vodka och andra alkoholdrycker. Sin klädshopping och sitt inköp av smycken och hudvårdsprodukter kan man också se till att få gjort här. Det finns lekledare och jippon för barnen, så ingen risk för uttråkning för den åldersgruppen heller.

Allt detta, nästan som en overklig saga, glider genom det vackra, natursköna skärgårdslandskapet."

Hittade denna text, när jag höll på att titta igenom gamla filer i datorn. Texten skrevs under en skrivarworkshop för tolv år sen. Tyckte den passar bra apropå mitt förra inlägg där den sverigefinska bokmässan nämndes. Dessa båtturer har ju varit och är fortfarande en stor del av livet för många i Sverige med finsk anknytning. Själv har jag också vuxit upp med att regelbundet resa mellan länderna. 

Ny mobil och kulturell helg

Ibland får man bara "tvinga" sig till att ta sig för någonting. Jag gör det just nu med skrivandet. Så som i förra inlägget konstaterar jag igen att jag varit på gång många gånger men inte hunnit eller bara inte kommit mig för. Väldigt mycket har hänt och är på gång, ska ändå försöka ha fokus på några få teman, tänker jag nu.

Att sätta igång en ny mobiltelefon är ju ett helt företag nuförtiden. Efter diverse googlanden efter instruktioner lyckades jag rätt bra med att kopiera över allt från den gamla mobilen, men fortfarande en vecka senare har jag inte kommit åt alla mina appar. Det ska beställas nya lösenord och så... Jag skulle iväg till Stockholm förra helgen, så jag såg till att få igång de viktigaste apparna inför resan. Den här veckan har jag sen satt igång några till, men ännu inte hunnit med alla. Sen är det fortfarande en gåta för mig vad allt jag egentligen kryssat i och godkänt för att få det hela med mobilen att fungera. Försöker säga nej till det mesta, men många gånger förstår jag inte skillnaden på valmöjligheterna.

Det blev en kulturell och mysigt social helg förra helgen. På fredagen hade vi poetry slam här på orten, där jag och några kompisar var ute och åt på den krogen där eventet hölls. Sen hade jag lördagen och söndagen i Stockholm. Jag och en vän hängde på den sverigefinska bok- och kulturmässan, som hade många intressanta programpunkter och jag hann prata med många gamla och några nya bekanta. Mässan har växt enormt på de här var det 15 åren eller liknande som den ordnats. Jag var faktiskt med första gången den hölls, då bl.a. Kjell Westö var där. Det blev sen en trevlig kväll hos min vän som jag inte träffat på länge, jättetrevligt att äta middag och ha soffhäng med vin.

Har många djupare saker på hjärtat också, men återkommer om det. Har under hösten hunnit med en lång resa med tåg till Sydspanien, där det var släktkalas. Det var en jättefin resa, där jag kombinerade att jobba med en artikel med att umgås med släkt och vänner. Tacksam att kunna resa miljövänligt.