Att gå sin egen väg, inte alltid passa in och duga ändå

Det är inte alltid jag minns mina drömmar, men en morgon den här veckan satt en detalj tydligt kvar i minnet på morgonen. I en kort episod i något jag i övrigt inte minns peppade jag någon - det var nog en yngre tjej - som skulle gå och göra något slags test att hur det än går, kom ihåg att du är värdefull och räcker som du är. Det där satt starkt i mig på morgonen och jag insåg att det kanske var till mig själv eller en yngre version av mig själv som jag faktiskt sa det till där i drömmen. En viktig påminnelse hur som helst.

Än en gång i livet är jag mitt i en större förändringsprocess, som inte helt har gått enligt planerna, i alla fall i det tempot jag först trodde. Flera gånger har jag funderat att var är egentligen min plats i tillvaron och vad är jag menad att göra. Jag har därmed också kämpat lite hårt för att ändå få saker att rulla på åt rätt håll. Jag behöver verkligen påminna mig om att ta pauser för att stanna till och notera mig själv mitt i allt fixande och presterande. Det är också viktigt att ha eller hitta en balans mellan de här "måstena"/plikterna och mer njutningsfulla saker i livet. Märker att jag igen glömmer bort att ha kul alltför många gånger. Vill ju också kunna njuta av vägen dit jag är på väg, även av de mindre roliga grejerna längs vägen. Att se lite lättare på dem i alla fall, med lättare attityd och energier.

Jag har med åren förstått att det är många som inte passar in i det som i samhället kanske förväntas vara normalt. Själv har jag många gånger behövt gå min egen väg trots att den vägen inte är eller varit den lättaste. Jag lyfte ett väldigt passande kort nyss av de redan i tidigare inlägg nämnda uppmuntringskorten, Anna valosi loistaa, låt ditt ljus lysa, av Katri Syvärinen. Kortet har rubriken Soihdunkantaja, fackelbäraren.

Kortet handlar om att trots att den redan färdigt trampade stigen vore trygg, så är jag kanske här för att trampa min egen stig. Det gör inget om inte andra förstår det. Texten uppmuntrar till att släppa förväntningarna, som i sig kan utgöra hinder, och att bege mig ut på mitt äventyr genom att följa glädje och passion, styrd av min inre fackla. Genom att leva på ett sätt som är rätt för mig, kanske jag röjer vägen för andra att också våga göra det. Kortet ställer frågan hur jag skulle kunna föregå med gott exempel för andra. I en Human Design-baserad coachning relativt nyligen fick jag just höra att min väg i livet verkligen är att behöva göra på mitt eget sätt. Kanske kan jag inspirera andra att också våga göra det. 

Camping, egentid och att hitta framgångar på sitt eget sätt

Underbart att vakna till fågelkvitter, att lugnt somna om och lite senare vakna till samma vackra kvitter igen. Det fick jag uppleva i morse när jag vaknade i mitt tält. Igår hann jag ångra flera gånger att jag beslutat mig för en campingnatt till, när det var så himla kallt. Men att få sova bra - riktigt påbyltad med många lager kläder i en tjock sovsäck - och vakna till en ljuvlig morgon mitt i naturen gjorde det verkligen värt det. 

Jag känner också att jag liksom övervunnit en utmaning, när jag haft en del bävan då jag ensam planerat och genomfört detta. Nu är tröskeln mycket mindre nästa gång. Som tur hade jag planerat att träffa vänner på midsommarafton, för jag hann ändå känna av ensamhet flera gånger under helgen. Jag behövde nog egen tid också, men hade sett fram emot att träffa lite likasinnade på campingen, som visade sig vara rätt glest befolkad. Ytan var väldigt stor och just tältgästerna var få jämfört med dem som bodde i stugor eller i sina campingbilar. Campingen låg väldigt naturskönt i en historisk omgivning. Jag gick längs en vandringsled både igår och idag. Har fått så stora doser av naturkontakt, mycket barfota på gräsmattor och några dopp i havet.

Jag har under de senaste månaderna fått rådet från olika håll att ta mig iväg på en retreat, att få tystnad och lite avstånd från allt, så att jag liksom hinner "lyssna inåt" och överhuvudtaget vila hjärnan från alla aktiva tankar. Kanske var det här ett litet steg på vägen, att ensam campa. Trots att jag gått framåt med många saker i livet alltmer mot vad jag egentligen vill göra och hur jag vill leva, så känner jag mig fortfarande ofta vilsen. Funderar var min plats i livet är och vad jag är ämnad för att göra och tillföra världen/omgivningen.

Lyfte ett rätt passande "uppmuntringskort" av Katri Syvärinen, Anna valosi loistaa - rohkaisukortit heter de, ungefär Låt ditt ljus lysa. Att lyckas på mitt eget sätt handlar kortet om, jämfört med vad man generellt i samhället eller världen ser som framgång. Kortet handlar om att själv definiera sin framgång, på ett sätt som ofta medför känslan av att ha lyckats. Det står bland annat att framgång kanske hellre kunde handla om modiga inledningar istället för perfekta resultat. 

Texten avslutas med frågan vad jag vill anse som lyckat idag. Det får nog vara det här med hela campingturen, att jag lyckats få med tillräckligt med mat som också hållit sig kallt i kylväskan i bilen (utan el). Frös in en massa petflaskor med vatten, som tillägg till kylklabbar. Att jag lyckades få cykelställ och cykel på bilen och att tältet gick bra att sätta upp osv. Men kanske att jag överhuvudtaget genomförde det hela. Det är jag väldigt nöjd med.

Ser nu att jag dock ändå tog resultat som egna exempel. Ska försöka komma ihåg det här med att det kan räcka med att våga komma igång att ta sig för någonting och se det som lyckat. oavsett resultat. Kortet uppmuntrar till mer vilsamhet snarare än att göra en massa nytt, att njuta av de magiska stunderna i vardagen. (Mina egna tolkningar och fria översättningar av korttexten.)

Besök i trevliga Helsingfors efter många år...

Jag har ju sedan barnsben haft släkt och vänner i Helsingfors, och därmed också varit där från och till under åren. Nu hade det dock gått cirka fyra år sen mitt senaste besök där, men åkte dit förra veckan för ett studentfirande. Det blev en hel vecka där, jobb och socialt umgänge kombinerat. Kom hem för ett par dagar sen, och har varit ganska trött efter resan. 

Denna gång lyckades jag tajma in öppettiderna Biblioteket Ode, Oodi på finska. Jag tycker så mycket om bibliotek generellt och har haft turen att bo på orter med trevliga bibblor. Förstås är också den samhälleliga betydelsen av bibliotek enormt stor. Ode var verkligen över förväntan trevlig på många sätt och vis. Bara arkitekturen i sig är intressant. Biblioteket är stort och har flera våningar, och är mångsidigt för olika aktiviteter. Av olika ställen där man kunde sitta och jobba valde jag ett bord som även gick att höja till ståhöjd, så det gick bra att jobba där i flera timmar. Det var mysigt att kunna ta en fika på deras stora terass, för vädret var hyffsat behagligt.

Jag hade turen att få låna cykel, så jag lärde mig nya cykelrutter i Helsingfors. Cyklade bland annat en dryg mil till mitt gamla jobb som jag nu inlett ett samarbete med. Lärde mig också att man i Helsingfors får ta med cykeln på tunnelbanan, utan extra kostnad. Det var jättebra, för den eftermiddagen, när jag cyklat så långt på morgonen, var enormt regnig, så jag tog tunnelbanan tillbaka till mina vänner i östra stan. Det var smidigt att man kunde betala med sitt betalkort på lokaltrafikens bussar, spårvagn och t-bana, så jag slapp ladda ner appen. Det var för övrigt en väldigt grön och lummig sträcka, som jag cyklade, trots att det var i ett storstadsområde.

Är så enormt tacksam för alla fina vänner jag hann träffa och umgås med. Hade gärna hunnit med fler, men hann inte tajma in det. Det är så fint att känna sig uppskattad för den man är, välkomnad att hälsa på och umgås med dem. Förhoppningsvis kommer jag besöka orten mer frekvent framöver :) 

Förresten sprang jag på vänner som bott i Nordamerika i bra många år på färjan hem, sånt roligt sammanträffande. Vi möttes på det soliga soldäcket i början av resan. Jag som ofta reser ensam fick nu trevligt sällskap. Så kul att ses igen, när man mest setts på sociala medier de senaste åren. På den enormt stora färjan hade man lika gärna kunnat gå om varann.

Lite om temat tid

Försöker skriva trots lite tung morgonen, moodet inte helt på topp trots en jättehärlig gårdag full av sång i en vacker naturnära miljö. Även ett dopp hanns med 💦 Tröstar mig med att det är naturligt med känslor av oro och osäkerhet när man är mitt i större livsförändringsfaser. Och även roliga evenemang tar kraft för mig som är van att ha egna stunder under dagen.

Hann med en härlig stund på min soliga balkong igår kväll, där jag satt och läste en stund i Jonas Hjalmar Bloms bok Du hinner! Ta makten över din tid, som det skrivs om i den här artikeln av Tove Scherman. Boken ger många bra tankeställare om förhållningssättt och synsätt på tiden. Jag har själv i många år tampats med känslan av att tiden inte räcker till och vill fortfarande hitta bättre sätt att ta vara på den. 

Jonas skriver något om att det är sundare för oss att lägga tid på sådant som ger något på längre sikt än det som känns brådskande på kort sikt. Där känner jag igen mig i att jag ofta upplever att livets "måsten" fyller för mycket av min tid, så att det jag egentligen vill och mår bra av sen inte hinns med. Det där borde jag ta och fundera mer på och kanske göra en konkret plan för saker som på riktigt är viktiga och på sikt hälsosamma för mig, och se till att prioritera sådant mer.

Vill egentligen skriva mer om det här temat, men behöver snart åka iväg. Så istället för att spara detta som ett utkast till blogginlägg som blir liggande postar jag idag ett lite kortare inlägg istället. Påminner mig om "mantrat" från en coach, "action before perfection". Det ligger redan rätt många opostade utkast, med rätt mycket text i vissa av dem, i min blogglista.

Kanske är min önskan och vilja att skriftligt - och med bilder - dokumentera och även muntligt berätta ett sätt att få vissa upplevelser att stanna kvar längre, på tal om tid.

Mångsidig maj och nytt på gång

Det låg ett tomt utkast bland mina blogginlägg, från den 15 maj. Har lite hopp om att lyckas fylla det med åtminstone lite text idag. Jag vill ju så gärna skriva och har ofta också många tankar och idéer för det. Allt för sällan tar jag mig tid till att sätta mig vid skrivandet, och ibland när jag väl gör det, går det som senast. Idéerna och inspirationen saknas. Och vissa är inte aktuella längre.

Ska snart iväg på en trevlig körhelg full av sång och trevliga möten i en vacker miljö mitt i naturen. En del av oss var där redan igår. Inledde kvällen med ett dopp innan sångövningarna. Hoppas på att hinna bada under en paus idag med.

Maj har varit en månad med mycket på gång, mycket med sång och musik. En hel del helgtid har gått åt till inspirerande körövningar. Jag har nu också inlett ett liv som företagare. Mycket behöver ännu falla på plats, men härligt att ta viktiga steg framåt i livet. Hade ett bra och peppande samtal igår med min "buddy", en tjej som också håller på att bygga upp sin verksamhet. Vi parades ihop i ett coachningsprogram vi deltog i förra året, och har fortsatt våra regelbundna träffar (per Zoom, vi bor långt ifrån varandra). Vi pratade bland annat om vikten av att våga gå sin egen väg, att orka tro på sina möjligheter, även om de kan avvika från "normen". Och metoder vi lärt oss för att tänka och peppa oss förbi mentala hinder och utmaningar.

Behövde köpa en ny dator, och det har krävt en del att sätta in sig i, allt möjligt med det tekniska. Jag tillhör ju inte dem som alltför ofta köper sånt. Använder gärna allt så länge det går, och tycker det är synd att användbara datorer blir oanvändbara, eller mindre användbara, på grund av att processorn kanske inte orkar med den nyaste Windows-versionen och liknande. Har använt ChatGPT mycket för diskussioner och tips, och fått bra idéer därifrån också. 

Det som är snurrigt nu är att jag har samlat på mig så mycket material under alla år, filer på olika ställen och vissa ligger i fel dator än så länge... Så en del självklarheter från tidigare, när jag bara sätter mig vid datorn och öppnar vad jag vill, finns ännu inte tillgängliga i den här nya datorn. En del pyssel med att få allt på plats så här i början. Eftersom mängderna är stora vill jag inte bara rakt av kopiera över allting. Vore dags (som jag sagt ett antal gånger) att rensa lite i livet.

Från språkträning, hälsa och tips om minskad strålning till lite livsfasreflektioner

Känns som att det idag blir en text med lite av varje, såsom ju även hela bloggens namn tyder på...

Får en mail-påminnelse från Duolingo att jag inte ska glömma dagens språkövningar. Inspirerad av en kompis laddade jag ner appen på mobilen för en tid sen. Tror att jag använt den för en massa år sen när jag pluggade ryska, eller så var det någon liknande språkapp. Det här är ett bra sätt att åtminstone komma närmare min önskan att förbättra på mina kunskaper i ryska och franska. Franskans nivå är lite bättre, kan klara mig hjälpligt och förstår vissa texter bra. Ryskan däremot känns som att börja från noll, men kul att jag ändå känner igen vissa ord som vartefter dyker upp i appen. Jag göra bara ett set per språk varje dag, vilket tillsammans tar cirka fem minuter för mig. Därmed är jag motiverad att fortsätta hålla i vanan.

Tänkte också på mitt stora intresse att nörda in mig på det mesta som har med välmående att göra. I fredags ville jag bara ha en lugn kväll, funderade på att kolla på Voice of Finland på teve. Istället valde jag att titta på en intervju från det finska stora nätbaserade hälsoeventet TerveysSummit, som härnäst kommer pågå mellan den 5 och 11 maj. Som registrerad visas några intervjuer i förväg också. 

I det här avsnittet intervjuade Karita Aaltonen forskaren Mikko Ahonen, som utbildar om riskhantering och håller på med forskning inom elektromagnetiska fält. Man får sig många tankeställare med tanke på hur mycket vi idag använder mobiltelefoner och har dem - ibland långa stunder - intill våra kroppar. Många hälsorisker togs upp i intervjun och tips om att till exempel använda flygläge eller stänga av mobildata och Bluetooth när de inte används. 

Jag har redan sen en tid tillbaka börjat ha mobilen i flygläge på nätterna. Har bland annat under en jordningskurs lärt mig lite om elektromagnetiska fält. I intervjun tipsades också om att appar man inte använder är bra att radera bort från mobilen. Jag har ju länge, innan jag hörde detta, tänkt att ta bort appar mest på grund av minneskapaciteten de tar av. Nu får jag anledning till att snabba på den planen. I intervjun togs också mycket annat på ett bredare och samhälleligt plan upp om skadlig strålning runt oss, och hur föråldrade gränser för tillåten strålning borde uppdateras till att stämma överens med vad man idag vet.

Från ena till nästa; är enormt tacksam och lättad över ett fint och lugnt mood idag, vilket inte är en självklarhet i mitt liv. Sovit gott och tillräckligt länge i natt. Får starta dagen i eget tempo. Solen skiner. Den senaste vinterperioden har varit tuff  vad gäller orken och energin. Det har skett och sker stora förändringar i livet. En process som egentligen pågått i flera år. Försöker styra mig mer mot vad jag egentligen vill i livet och vad jag mår bra av. Det är inte alltid helt lätt. Dessutom funderar jag om vissa saker jag länge drömt om fortfarande faktiskt är vad jag vill och behöver. En hel del vilsenhet och även saknad av någon att dela livsgrejer och livsbeslut med. En fas i livet då flera livsbitar håller på att hitta rätt - arbetslivet/sysselsättningen, hemmet, jag själv både privat och i ett större perspektiv, för att nämna några... 

Memma, fotofixanden och grå påskhelg

Åt just en överraskande god glutenfri memma. Jag har aldrig haft memma som någon favoriträtt, har inte heller vuxit upp med den traditionen. Av någon anledning köpte jag med mig den här lilla portionsförpackningen av märket 10 Kymppi, som fanns i frysdisken i en av våra större mataffärer redan långt före påsk. I förmiddags kom jag ihåg att sätta in den i kylen för att långsamt tina upp. Jättegott med den fetare varianten av havremjölk till. 

Annars har det inte varit några påsktraditioner hos mig. Har haft en ovanligt osocial långhelg, med dock ett trevligt undantag igår. En kompis och jag var på Aerial yoga, ett jättefint pass på vårt fina nya yogaställe här på orten. Efter det blev det en trevlig fikastund på stan. Njöt av att hinna hänga på biblan den sista timmen innan de stängde. Har inte hunnit vara där så mycket som jag brukar på sistone. Det var jättelugnt och tyst när jag läste olika tidningar där. Fick med mig ett par böcker hem också. 

Hade hoppats på att hinna få lite mer ordning hemma också, men det är ju helg ännu imorgon... Visserligen tar tvättstugan en del av tiden då, men får se om jag orkar ta ett ryck med annat också. 

Jag har ju faktiskt ändå varit jätteflitig med något jag länge skjutit fram på. En del finns kvar att göra, men jag satt många timmar både igår och i förmiddags vid datorn och flyttade över ett stort antal foton från minneskort till datorn och till extern hårddisk. Jag gjorde det pedant in i olika undermappar, så därför tog det tid. Bland annat ordnade jag höstens tågluffbilder in i olika avdelningar för de olika orterna. Lite fler undermappar behövs ännu för Andalusien, där jag var längst. Vilket västvärldsproblem det har blivit med det stora antalet digitala bilder som hopar sig hos en "photoholic" som jag tenderar att vara. Det var en brittisk kompis som kallade mig det under en Prag-resa vi gjorde, där jag fotade järnet - redan innan jag införskaffat en digital kamera.

Det har varit vädermässigt en grå långhelg. Njöt av att det regnade massor i förmiddags. Då kan jag vara lugnare med att stanna inomhus, vid soligt och vackert väder vill jag alltid ta mig ut. Nackdelen med det här gråa är mitt mood, hur det påverkas. Försöker påminna mig själv att det som tur brukar vända. Att må bra är ju färskvara, men även de tyngre sinnesstämningarna vänder oftast inom en rimlig tid för mig. 

Jag blev i alla fall peppad av att se på vackra foton och minnas tillbaka till härliga minnen de härstammar från. Igår kväll lyssnade jag samtidigt på bra musik också, medan jag donade med fotona. Förstås var gårdagen positivare i sig, trots grått väder, eftersom jag haft en dag med socialt umgänge och trevliga aktiviteter. Jag har ju jättelänge tänkt att sätta ihop något fint collage eller så av egna foton, så att jag får upp peppande "mood-höjare" på väggarna här. Det var en del av denna helgs projekt också, att samla fotokandidater i en separat mapp för det. Saknar fortfarande vissa gamla foton som jag inte vet vilken mapp (eller vilket USB-minne eller dylikt) jag hittar dem i. Så projektet fortsätter, men jag hoppas snart få ihop något användbart i alla fall. Risken är ju att jag har för mycket att välja ur i slutändan, på tal om photoholic ;)