Inspirerande bokmässa häromveckan

Tittade på min blogginläggslista just med tanke på att jag hunnit skriva otroligt lite i år. Insåg i alla fall att jag trots det ändå bräckt förra årets antal blogginlägg redan 😉, så kanske ska se det som positivt i alla fall. Skämt åsido så är ju mitt problem svårigheten att disponera min tidsfördelning på ett vettigt och sunt sätt, men jag fortsätter att jobba på det, att lära mig prioritera bättre.

Tog nu ännu en sån helg som förra, att jag inte vågade boka in mig på något med någon, för att jag känner ett behov av att komma ikapp med massor i mitt liv, som jag inte under hektiska vardagsveckor varken hinner eller orkar tillräckligt. Idag har jag inte ens gått utanför dörren, vilket inte är så sunt, men jag hade bara inte lust eller ork fast det ju hade varit sundare att gå ut. Lite ensamt känns det som helhet, att inte träffa någon heller.

För två veckor sedan hängde jag på bokmässan här på orten. För en gångs skull hann jag gå både lördagen och söndagen, missade förra årets mässa helt på grund av min flytt. Det är alltid lika inspirerande att lyssna på författarsamtal och andra seminarier på mässan. Där brukar jag också träffa bekanta som jag annars inte träffar ofta. Så även denna gång, vilket var extra trevligt eftersom jag annars hängde på mässan ensam.

Lauri Tähkä och Heli Laaksonen hade en mysig presentation tillsammans. De har tydligen känt varann länge och den varma uppskattningen och personkemin lyste om dem. Blev framför allt sugen på att läsa Tähkäs fotobok Äärille, som tydligen kommit till i sorgen efter en skilsmässa. Laaksonen har jag sett och hört många tidigare i olika sammanhang, och jag gillar hennes humor och rättframma sätt.

Intervjun med Kjell Westö och Juha Itkonen om deras brevväxlingsbok 7+7 Levottoman ajan kirjeitä var också väldigt intressant, och jag kommer säkert läsa boken framöver. Jonas Hassen Khemiri, vars första böcker jag tyckte mycket om men som jag inte sedan dess har läst av, var också lika intressant som vanligt att lyssna på. Skrattade en del när han läste ur sin bok Pappaklausulen. Blev också sugen på att läsa Sirpa Kähkönens Muistoruoho, som bland annat handlar om hur krigets följder kan visa sig som omedvetna minnen lagrade i kroppen och hur även senare generationer får sin del av obearbetade trauman. Det sistnämnda kom för övrigt upp igår i en TV-intervju med Anna Takanen, som just kommit ut med boken Sörjen som blev, om hur hennes pappas uppväxt som krigsbarn påverkat hennes liv. Inser nu vad mycket som tillkommit på min vill-läsa-lista.

Det är alltid trevligt att gå runt på matmässan också, den pågår samtidigt som bokmässan. Jag är alltid fullt upptagen med att hinna gå och lyssna på så många seminarier att jag hinner gå runt för lite till alla stånden. Därmed blev mathandlandet det sista på söndagen, och jag kunde inte få med mig allt jag ville, för jag har en bit att cykla hem från mässan, men en del blev det trots det. Det finns mycket närproducerat, och lärde mig om nya produkter. Några böcker fick jag med mig hem också.

Tankar inför vill-hinna-fixa-massor-helg...

Trots att jag är social, och skulle gärna ha mer tid med mina vänner, vågade jag inte boka upp mig denna helg. Det är den första på länge, då jag har tid och möjlighet att komma ikapp med ALLT MÖJLIGT. Ligger som vanligt efter med livets vardagsbestyr och även viktigare administrering, men just nu har det hopat sig enormt. Dessutom fanns (och finns…) förhoppningar om att också hinna sådant som jag helst också VILL göra. Började i alla fall morgonen lugnt med kaffe och frukost i soffan, medan de senaste två Skavlan-avsnitten gick på SVT-play.

Nu snurrar tvättmaskinen på sina sista varv för denna tvättomgång. Den tidiga snabblunchen blev just klar, så det här skrivandet får nog bli som fragment mellan diverse bestyr. Dock vill jag ta mig tid till skrivandet också, fast bara en liten bråkdel av alla tankar hinner fås ner denna gång. Mår kaotiskt, har panikrädslor ena stunden, men vet att jag måste ta tag i svåra saker denna helg. För till denna helgs ursprungliga tankar dök det igår upp nya bud igår, detta i en enormt svår livssituation som jag hamnat i och kämpat allt för länge med att lösa. Det värsta av allt är att jag är så himla ensam i detta. Det gör det hela så mycket värre och otryggare. Ska ändå nu fokusera på positivare saker. Den här hemska verkliga mardrömmen ska inte få ta över, inte helt, även om det ofta tar över för mycket av min tid, ork och energi - och av mitt mående.

Där hann också tvättmaskinen pipsignalera om att tvätten klar. Det blev därmed tvättupphängning, prat i telefonen samtidigt och lunchätande om vartannat. Tvättade sen badrummet också, för att nu inse att jag borde ta mig ut på promenad innan solen försvinner. Vill också hinna tvätta sovrumsfönstret innan kvällen eftersom det idag är uppåt 10 grader ute (sällsynt denna kalla höst), och jag nästan hade glömt bort att den tvättplanen nu skjutits upp allt för länge.

Skrivandet får nu i alla fall vänta till senare. Nämner ännu bara kort apropå ovan att livets grundtrygghet verkligen har skakats om rejält för mig under det senaste året. Jag trodde jag bodde i ett tryggt land där det värnas om var och ens grundbehov. På grund av dolda uppgifter hamnade jag i ett hem där jag inte tillåts sova ifred den tid på dygnet då de flesta av oss brukar och behöver sova. Trots att fel begåtts och begås av andra dras jag med skuld- och skamkänslor när jag försöker kämpa med att reda ut problemet och felaktigheterna. Jag som inte vill vara till besvär för någon och inte göra något väsen av mig har nu tvingats och måste fortsätta göra mig hörd och synlig för att försöka rädda min hälsa och min ekonomi. Jag la till det här sista nu, för att jag försöker verkligen få mer fokus på det positiva i ett fortsatt inlägg, som förhoppningsvis blir av under helgen.