Ljusets återkomst efter vila

Idag vaknade jag till en betydligt ljusare dag än de tidigare denna vecka. En dag då solen skiner och allt känns möjligt. Tron på mig själv finns där igen. Ljuset har letat sig fram ur mörkret. Efter en lång natts sömn har det goda humöret återuppstått efter en zombietrött vecka, då jag haft svårt att somna på kvällarna.

Vad viktigt det är att få sin vila. Efter flera nätter av för lite sömn växer sig oro och bekymmer till enormt stora och oövervinnerliga. Till det detta mörker vi har så här års, speciellt de dagar då det är mulet och regnigt, som det varit från och till denna vecka. Så denna solklara dag, efter mycket vila, har livet och hoppet återvänt.

Några höjdpunkter under den mörka veckan har varit ett trevligt besök av en kompis, som är här och besöker sin gamla hemort. En annan kväll såg jag filmen Coco - livet före Chanel, med duktiga Audrey Tautou och en riktig snygging, Alessandro Nivola, som hennes rollfigur blir kär i. Härlig och sevärd film.

Ute i världen före datorerna och mobilerna

Jag blev under helgen påmind om livet före datorernas och mobiltelefonernas tid. Min mamma har sparat alla brev som jag skrivit till henne från olika delar av världen. Under julledigheten läste jag igenom många av dem.

När jag reste jorden runt i början av 90-talet kunde det gå många veckor utan att jag pratade med någon här hemma. Det blev något collect call - vet man vad det är idag ens? - då och då hem till mamma. Däremot skrev jag brev flitigt. Eftersom jag hade en ungefärlig resplan - som dock inte alltid helt höll - hade jag dels i förväg gett familjen och vänner poste restante-adresser till olika huvudpostkontor i världen dit jag skulle, och dels fortsatte jag att under resan i mina brev uppge nya poste restante-adresser vartefter jag reste vidare. När jag nu läste breven mindes jag med vilken förväntan jag alltid åkte till de olika huvudpostkontoren och hoppades på många brev. Vilken lycka det var att under julen få ett paket i vilken ort det nu var i Asien och däri hitta pepparkakor som en god vän hade bakat och skickat till mig. Det var inte många som var hela, men vad gott de smakade och vad den omtanken och gärningen värmde och berörde :)

Jag läste också igenom alla breven jag skickat hem under hösten/vintern -93/94 då jag bodde i norra Spanien. Insåg hur fjärran från Sverige det kunde kännas på den tiden. Brev mellan Sverige och Salamanca kunde ta allt mellan fyra och tio dagar ungefär. Vi hade varken tv eller telefon i lägenheten. Alla studenter - även de spanska - gick till telefonhytterna på gatan om vi behövde ringa. I mina brev hem bad jag dem ofta att skicka ner svenska nyheter, så ibland kom det någon tidning eller några urklipp.

När jag flyttade ner dit, hade jag ingen adress. Så fort vi ordnat lägenhet, skickade jag iväg jättemånga vykort för att meddela adressen till alla. Efter en tid började jag undra varför jag fick så lite brev. Flera av dem som  alltid skriver hade inte hört av sig. Så småningom fick jag höra att en stor del av korten aldrig kom fram...

Vilken skillnad det är idag. Hela världen känns tillgänglig var man än är - nästan. På gott och ont. Förut när man var bortrest, då var man verkligen borta på riktigt.

Hemma igen efter julresa

Hemkommen efter sköna, lugna dagar med julfirande hos familjen. Trött, eftersom jag kom hem i natt efter resan, och har jobbat hela dagen idag. Ska nog snart stupa i säng, så att det blir lite fler sömntimmar än förra natten...

Mysko väder det har varit. Det var värsta stormvarningarna längs rutten jag skulle köra hemåt igår. Stormen, som tagit sig genom Norge och Sverige också, orsakade vägblockeringar och elavbrott i flera delar av landet - även just där jag sen körde såg jag elavbrott och omkullvräkta träd längs vägen. Som tur var det lugnt just när jag reste, både på vägarna och ute på havet. Så jag kom hem ungefär så som planerat, och kunde åka och jobba i morse. Har ännu lite halvt uppackade kassar och väskor omkring mig.

Jag såg en jättebra film på båten i torsdags när jag åkte. The Help hette den. Kan absolut rekommendera den. Den heter visst Niceville på svenska. Orättvisor på grund av rasdiskriminering och fördomar i en amerikansk småstad, men också kurage att våga agera. Trots tungt tema var vänskap och humor härliga inslag i filmen.

Har egentligen haft stor lust att skriva en tid. Har dock inte haft så mycket egen tid, när jag hälsat på familjen. Det får bli lite mer vartefter nu istället... Fortsättning följer.

Pilgrimsvandring, förverkligande och verklighetsflykt

Den höstlika vintern fortsätter. Runt fem grader på dagarna och hela helgen har det regnat... Så det har sett rätt grått ut. Som tur har inte förra veckans stormvindar återkommit i samma utsträckning. Det har varit en trevlig vecka med flera evenemang - bland annat julkonsert och julfest.

Jag upptäckte ganska nyligen en serie på tv, där en dansk tv-profils pilgrimsvandring till Santiago de Compostela dokumenteras. Mikael Bertelsen heter han. Det är korta 20-minuters avsnitt som visas flera gånger i veckan. I programmet ser vi de vackra vyerna längs vandringsleden - naturlandskap och mysiga små byar.

Jag drömmer mig bort till en annan period i livet, då jag har ledigt från jobb och andra plikter och går vandringen själv. Det behövs rätt många veckors tid, om man ska vandra hela vägen från södra Frankrike till nordvästra Spanien. Det är faktiskt en jättegammal tanke jag har, att jag någon gång verkligen ska gå leden. Vet inte var jag fått idén ifrån från början. Så länge jag minns har pilgrimsvandringen lockat mig. Tyvärr känns det som att den lite har blivit "inne", för den har blivit så uppmärksammad de senaste åren. Inte minst sedan Paulo Coelho slog igenom med sitt författarskap. En av hans romaner baseras på hans egen vandring på leden. Antalet pilgrimer har mångdubblats sen dess, hörde jag i någon dokumentär. Man vill ju inte att det blir trängsel...

När man reser - framför allt på lite speciella ställen - möter man ofta människor som man har mycket gemensamt med. Dessa möten och samtal tycker jag är en stor del av nöjet under resorna. Det är också kul att få använda olika språk. Eftersom jag gärna rör på mig, tycker jag mycket om att vandra i naturen. Den typen av aktivitet ger dessutom välbehövlig tid för reflektion. Just pilgrimsvandringen är nog till stor del en mental - och kanske även andlig - resa för de flesta. Jag hoppas under de närmaste åren hitta tid till detta.

I tv-serien får vi följa Mikaels vandring delvis även på det mentala planet. Det verkar vara mycket som händer i en, både för honom och människor han talar med under vandringen. Intressant. Han funderar bland annat på syftet med varför han möter de personer han möter, att alla skulle ha en betydelse. För många är det viktigt att också hitta perioder av ensamhet under vandringen. Att lära sig att vara i nuet, vara ett med vandringen. Att finna sig själv kanske. Den här Mikael skiljer sig lite från mängden genom sin klädsel, tycker jag. Han har ofta skjorta och slips på sig. Inte den stereotypa vandraren ;)

På sistone har jag varit i en period, då jag mår bra av lite verklighetsflykt, bland annat just genom att drömma mig bort till intressanta platser och aktiviteter. Förutom Spanienvandringen tar jag mig regelbundet till Indien genom att flitigt läsa vidare i Shantaram-romanen. Jag har nu passerat hälften med god marginal :)

Mörker - både inne och ute

När man har en lite mörk period i livet, borde man nog försöka fokusera på positivare saker... Ibland orkar man kanske inte riktigt hela vägen ändå. Den här allra mörkaste tiden på året blir extra mörk i år då vi inte har någon snö som lyser upp. Jag, som i vanliga fall tycker mycket om riktig vinter med snö och några minusgrader (inte allt för många, och helst sol till det...), saknar ännu inte snön. Jag tror jag fick min rejäla dos förra vintern, som började så himla tidigt och varade jättelänge utan avbrott. I år är det mer höstlikt ännu.

Jag har lite julmusik på i bakgrunden här och en massa värmeljus tända - bland annat i stjärnan i fönstret. Försök till julstämning.

Har väl haft en lite osocial fas nu på ett sätt. Fast ändå inte helt. Jag hade några trevliga luncher med olika vänner förra veckan och ett par körövningar har jag hunnit delta i också. I helgen var jag dock själv mycket efter lördagens sångövningar. Det har varit skönt att ta det lugnt och jag har läst en del. Är nu ungefär halvvägs i min tjocka roman, Shantaram. Den har varit väldigt bra hittills. Förstår inte att jag kunnat ha den på min hylla så länge utan att läsa den... :)

Det är härligt att ha nära till naturen, så jag har varit ute på ett par promenader under helgen. Vädret har varit lite varierande. Även i lättare regn tvingade jag mig ut i lördags. Det var någon slags snöblandat regn, men blev aldrig vitt på marken. Kombinerade promenaden med att handla lite i mataffären.

Helgdag, natur och teve

Vad härligt med helgdag så här på en tisdag - en härlig paus i arbetsveckan. Skönt att få lite "bonustid". Att få sova så länge man vill, utan väckarklocka. Jag har njutit av att hinna promenera i dagsljus, vilket inte så ofta hinns så här års, när man jobbar dagtid. Vid halvfem-fem-tiden hade känslan av ledig dag övergått lite till att kännas som vardagkväll, när man vet att det återigen blir en tidig morgon imorgon... Känner mig dock lite utvilad :)

Igår kväll snöade det för första gången i år. Det blev inga mängder. Idag var det mest några få fläckar på marken på sina ställen. I lördags var jag ute och fotade lite i naturen. Jag hade väl en idé om att fånga naturens färger och former eller nåt... Dokumentera de visuella växlingarna som följer med årstiderna. Vi hade haft en av de få frostnätterna hittills då. Det var is på bilrutorna på morgonen. Vattenpölarna hade frusit till också. Det var i alla fall väldigt avkopplande och rogivande att vistas ute och jag tror att jag till och med lyckades vara i nuet även mentalt :)

Jag har tv:n på i bakgrunden. President Halonen med man hälsar och välkomnar de inbjudna till självständighetsfestligheterna. Finland 94 år. Tv-kommentatorn berättar vilka som kommer in och damernas klänningar kommenteras. Det är många händer som ska skakas, så det är en lång procedur. Jag blev förra året introducerad av mina finlandssvenska vänner till traditionen att titta på slottsbalen. Jag väntar egentligen in Sommarpratarna, som snart börjar på svt.

Hörde på tv tidigare idag, att Simon och ekarna kommer ut som film, premiär på fredag. Den är baserad på Marianne Fredrikssons roman, som jag läste för en massa år sen, och tyckte mycket om då. Nu har jag glömt en stor del av handlingen, men ser gärna filmen vid tillfälle. Jag har läst flera av Fredrikssons romaner, och har gillat dem.

Sommarpratarna har nu kommit igång. Idag är det bland annat Mark Levengood, Katerina Janouch och Olle Carlsson som deltar. Den sistnämnda är en präst som jag råkar ha en bok av hemma, som jag läst delar av. Jag tycker det är intressant med program, där det uppstår bra diskussioner och där man får ta del av livserfarenheter av olika slag.

Svenskfinländska och finlandssvenska sammanhang...

Idag har det varit julmarknad på gågatan i stan. Det gav lite julstämning, något som annars ännu inte riktigt infunnit sig i någon högre grad i år. Inspirerad av det har jag spelat julskivor en stor del av kvällen, vilket jag andra år oftast hunnit med bra mycket mer så här dags i december.

Såg på tv idag, att Tanja Lorentzon, som jag nämner i ett tidigare inlägg, utsetts till "Årets sverigefinne 2011". Hon var visst en av tre, men hon var den enda jag kände till av dem. Jag väntar fortfarande på att hennes uppmärksammade monolog Mormors svarta ögon, som gått på Dramaten, ska visas på tv under december. Vill gärna se den.

Det känns verkligen som att svenskfinländsk connection är på tapeten allt mer nu. Tidigare under året har program som Svensk sommar i Finland gått åtminstone i finländsk tv, där svenskar "spontanraggas" från gatan i Sverige till att hänga med till svenskfinland över en helg. Doser av finlandssvensk kultur bjuds det på under de dagarna.

I lördags började en pratshow Bettina i Stockholm på svt, där en finlandssvensk programledare intervjuar kända sverigefinländare eller svenskar med finländsk anknytning. Först ut var Susanna Alakoski, Robert Aschberg och Adam Tensta. Det finns ju så många man inte vet att de har finländsk bakgrund. Även om man ser typiskt svensk ut - vilket kanske idag förstås inte är helt entydigt - och låter hur svensk som helst, har man kanske ändå inte en helt genomsvensk identitet. Tanja Lorentzon konstaterade på tv ikväll att hon gillar ordet sverigefinne. Det har gett ett namn på vem - eller vad - hon är. Jag förstår vad hon menar med det.

Böcker jag läser och vill läsa

Förkylningen håller i sig. Min nya vattenkokare går varm nonstop. Har varvat nässnytande med insmörjning för att undvika röda nariga spår... Weledas "Skin Food"-kräm doftar rätt fräscht, så det är ju passande i nästrakten ;) Jag kan också vara lite positiv nu, för det är helt underbart att min pinande huvudvärk - som förvärrades ju längre dagen gick - nu under kvällen börjat lätta. Befrielse.

Apropå Shanataram, som jag senast nämnde i förra inlägget, måste jag bara tillägga att den ju förstås inte bara handlar om komiska kulturkrockskildringar. Den skildrar Indien på väldigt många nivåer. Tragiska livsöden och annat allvar varvas med skojiga situationer och varma vänskapsband som knyts.

Jag håller mig till litteraturtemat lite till... Såg på tv, att Fredrik Lindström kommit ut med en ny bok, När börjar det riktiga livet. Jag tror det skulle vara en novellsamling. Låter som något jag skulle vilja läsa. Jag har nog inte läst mycket av honom. Däremot tycker jag att han är bra och intressant att lyssna på. Jag gillar de lingvistiska/språkliga programmen han haft och även hans betraktelser och iakttagelser av företeelser i samhället - som han lyckas framföra med humor men ändå sakligt. Han hade också en rolig del i det senaste programmet av Babel, som var säsongens sista och där programledaren Daniel Sjölin tackade för sig, för att återgå till skrivandet. Sjölins Babel har jag för övrigt också följt med intresse under flera säsonger.

Jag tycker så mycket om att läsa, och är ivrig att hinna med många bra böcker som ges ut - förstås hinner jag bara en bråkdel... Jag försöker skriva upp intressanta titlar och författarnamn, när jag snappar upp dem från olika håll. Tyvärr hamnar de ofta på diverse ställen - post-it-lappar, gamla kuvert, baksidor av A4:or... Tänkte därför att jag lika gärna kan nämna några här, så kanske jag lättare hittar tillbaka till dem så småningom :)

Några andra böcker jag funderar på att läsa framöver är Kerstin Ekmans senaste. Den israeliska författaren David Grossman tror jag kunde vara intressant att läsa av också. På flykt från ett sorgebud är den roman jag hört talas om. Grossman är fredsaktivist och jag hörde delar av en intervju med honom i något program tidigare under året, och tyckte att han lät vettig. Eftersom jag bott en vinter i Israel - och rest även i palestinska delar - är det ett område i världen som jag på ett sätt har anknytning till och gärna lär mig mer om.