Svenskfinländska och finlandssvenska sammanhang...

Idag har det varit julmarknad på gågatan i stan. Det gav lite julstämning, något som annars ännu inte riktigt infunnit sig i någon högre grad i år. Inspirerad av det har jag spelat julskivor en stor del av kvällen, vilket jag andra år oftast hunnit med bra mycket mer så här dags i december.

Såg på tv idag, att Tanja Lorentzon, som jag nämner i ett tidigare inlägg, utsetts till "Årets sverigefinne 2011". Hon var visst en av tre, men hon var den enda jag kände till av dem. Jag väntar fortfarande på att hennes uppmärksammade monolog Mormors svarta ögon, som gått på Dramaten, ska visas på tv under december. Vill gärna se den.

Det känns verkligen som att svenskfinländsk connection är på tapeten allt mer nu. Tidigare under året har program som Svensk sommar i Finland gått åtminstone i finländsk tv, där svenskar "spontanraggas" från gatan i Sverige till att hänga med till svenskfinland över en helg. Doser av finlandssvensk kultur bjuds det på under de dagarna.

I lördags började en pratshow Bettina i Stockholm på svt, där en finlandssvensk programledare intervjuar kända sverigefinländare eller svenskar med finländsk anknytning. Först ut var Susanna Alakoski, Robert Aschberg och Adam Tensta. Det finns ju så många man inte vet att de har finländsk bakgrund. Även om man ser typiskt svensk ut - vilket kanske idag förstås inte är helt entydigt - och låter hur svensk som helst, har man kanske ändå inte en helt genomsvensk identitet. Tanja Lorentzon konstaterade på tv ikväll att hon gillar ordet sverigefinne. Det har gett ett namn på vem - eller vad - hon är. Jag förstår vad hon menar med det.