Pilgrimsvandring, förverkligande och verklighetsflykt

Den höstlika vintern fortsätter. Runt fem grader på dagarna och hela helgen har det regnat... Så det har sett rätt grått ut. Som tur har inte förra veckans stormvindar återkommit i samma utsträckning. Det har varit en trevlig vecka med flera evenemang - bland annat julkonsert och julfest.

Jag upptäckte ganska nyligen en serie på tv, där en dansk tv-profils pilgrimsvandring till Santiago de Compostela dokumenteras. Mikael Bertelsen heter han. Det är korta 20-minuters avsnitt som visas flera gånger i veckan. I programmet ser vi de vackra vyerna längs vandringsleden - naturlandskap och mysiga små byar.

Jag drömmer mig bort till en annan period i livet, då jag har ledigt från jobb och andra plikter och går vandringen själv. Det behövs rätt många veckors tid, om man ska vandra hela vägen från södra Frankrike till nordvästra Spanien. Det är faktiskt en jättegammal tanke jag har, att jag någon gång verkligen ska gå leden. Vet inte var jag fått idén ifrån från början. Så länge jag minns har pilgrimsvandringen lockat mig. Tyvärr känns det som att den lite har blivit "inne", för den har blivit så uppmärksammad de senaste åren. Inte minst sedan Paulo Coelho slog igenom med sitt författarskap. En av hans romaner baseras på hans egen vandring på leden. Antalet pilgrimer har mångdubblats sen dess, hörde jag i någon dokumentär. Man vill ju inte att det blir trängsel...

När man reser - framför allt på lite speciella ställen - möter man ofta människor som man har mycket gemensamt med. Dessa möten och samtal tycker jag är en stor del av nöjet under resorna. Det är också kul att få använda olika språk. Eftersom jag gärna rör på mig, tycker jag mycket om att vandra i naturen. Den typen av aktivitet ger dessutom välbehövlig tid för reflektion. Just pilgrimsvandringen är nog till stor del en mental - och kanske även andlig - resa för de flesta. Jag hoppas under de närmaste åren hitta tid till detta.

I tv-serien får vi följa Mikaels vandring delvis även på det mentala planet. Det verkar vara mycket som händer i en, både för honom och människor han talar med under vandringen. Intressant. Han funderar bland annat på syftet med varför han möter de personer han möter, att alla skulle ha en betydelse. För många är det viktigt att också hitta perioder av ensamhet under vandringen. Att lära sig att vara i nuet, vara ett med vandringen. Att finna sig själv kanske. Den här Mikael skiljer sig lite från mängden genom sin klädsel, tycker jag. Han har ofta skjorta och slips på sig. Inte den stereotypa vandraren ;)

På sistone har jag varit i en period, då jag mår bra av lite verklighetsflykt, bland annat just genom att drömma mig bort till intressanta platser och aktiviteter. Förutom Spanienvandringen tar jag mig regelbundet till Indien genom att flitigt läsa vidare i Shantaram-romanen. Jag har nu passerat hälften med god marginal :)