Egen välbehövd hemmatid och vinterpromenad

Åh, vad jag njuter av att ha egen tid. Å ena sidan känner jag mig rätt tråkig som inte tar mig ut på nåt socialt, vilket jag också kan sakna. Samtidigt behöver jag tid för mig själv efter några sociala juldagar  med familjen och innan det en fullspäckad termin med täta pluggdeadlines och många stora körevenemang. En del av den här "egna tiden" går också till att komma ikapp med ogjorda "borden". Det är rätt ok, så länge jag även får in trevliga saker i programmet :)

Jag fick ett paket från utlandsvänner, som jag traskade iväg till posten för att hämta idag. Vid det laget visste jag visserligen ännu inte vad för paket jag hade att vänta mig. Njöt stort av att promenera den cirka en halvtimme långa promenaden i 5 minusgraders vinterväder med sol och snöklädda marker. Jag har långt till posten. Vägen dit går bland annat genom den stora Kuppisparken, som jag upptäckte under senhösten. Eller jag hade sett på kartan att den finns just där, och hade också åkt förbi den. Men när jag första gången gick eller cyklade igenom den såg jag att där finns en sån minitrafikpark för barn, med trafikmärken och allt, och fåglar bakom stängsel. Nu har de fina julbelysningar också. Borde gå och fota någon kväll.

Väl hemma har jag lagat mat och diskat i lugnt tempo utan att behöva stressa någonstans. Lagade rotsaker med fetaost i ugnen, som blev jättegott och räcker även till imorgon och eventuellt övermorgon också. Skönt att slippa laga mat varje dag... ;)

Jag har lyssnat på en massa musik av vitt skilda slag, både från cd-skivor och Spotify. Samtidigt har jag gjort lite lättare grejer som har med mina studier att göra. Det går dock lite trögt, men bör bli gjort...

I paketet var det för övrigt raggsockor, vilket är så välkommet i mitt kalla hem. Jag går ofta med dubbla sockor här ;)

Vit jul och musikmagi

Än en gång konstaterar jag vad musik är magiskt och fantastiskt :) På tv har de visat nån jubileumskonsert för The Beatles, som tydligen varit i Los Angeles i januari i år. Där uppträdde, förutom Paul McCartney och Ringo Starr, en massa toppkändisar med gamla Beatles-låtar. Jättefint var det. Musiken varvades med gamla tv-klipp. Programmet avslutades med Hey Jude, där till slut hela publiken sjöng tillsammans med alla artister. I publiken sågs en hel del kändisar och bland Beatles-anhöriga kände jag igen Yoko Ono och troligen Lennons yngsta son.

Har idag återvänt hem efter en mysig och lugn julhelg med familjen. Åkte buss dit och tillbaka genom vackert snöklätt vinterlandskap. Lagom just före jul fick vi äntligen snö på riktigt, så att det stannade - tredje gången gillt. Det kom bara ett fåtal dagar innan julafton, sån fin tajming efter en så gott som snöfri höst och vinter. Jag har njutit av promenader i vintervädret.

Jag insåg också på väg hem till min nya hemort att det nu var första gången som jag återvände hit. Jag har alltså inte varit bortrest någonstans under dessa cirka fem månader som jag bott här. I mitt liv är det väldigt sällsynt med tanke på hur det sett ut de senaste fyra-fem åren innan flytten hit. Jag märkte också, när jag skulle packa inför julresan i måndags, att jag inte hittade allt jag behövde. Jag som haft sån rutin på vad som ska med inför varje färd. I nya hemmet har inte alla grejer fått rätt plats ännu, och framför allt har inte jag längre koll på vilken plats vissa grejer fått överhuvudtaget... ;)

Feelgood i myslyan med tema Indien

Jag såg en sån fin och tänkvärd film idag, The Best Exotic Marygold Hotel. Den kom ut nån gång när jag varit i Indien för några år sen, och sen dess har jag velat se den utan att det blivit av. Under hösten har jag jagat den på biblan, men den har varit utlånad hela tiden. Nu när höstterminen med all hekt äntligen är slut reserverade jag den på biblan, och fick hämta den idag. Så det var bra tajming att ha en myskväll hemma framför den.

Jag har tidvis varit så insnöad i mina studier så att den egna komforten och måbragrejer ibland glöms bort. Hemmet är jättemysigt nu med julbelysning och värmeljus som lyser upp. Äntligen fick jag upp ett par gamla tygtavlor, som förblivit favoriter genom åren. Jag har ju så tokhårda väggar, så spikar går av och lämnar ändå fula märken. Igår köpte jag sånt vitt kitt att testa få upp tygtavlorna med. I tidigare lägenheter har det funkat bra med knappnålar. I denna mysmiljö var det skönt att drömma sig bort i filmens värld. När jag såg det exotiska färgglade varma Indien funderade jag verkligen att vad gör jag här. Jag är nog inte helt på rätt plats... ;)

Det var också lite hoppingivande se äldre människor i filmen våga ta stora förändringssteg så sent i livet. Och inse att även om saker och ting inte blir som tänkt kan det leda till något bra ändå - om inte bättre. Karaktären som duktiga skådisen Judy Dench spelar säger nåt så bra, ungefär att "the measure of success is how we cope with disapppointments". Den ligger det en hel del i. En feelgoodfilm :)

Nobelinspiration, översättning och livsfasuppdatering

Kände under kvällen att det kanske vore läge att sätta på tv:n för en gångs skull medan jag höll på att sammanfatta en kursuppgiftstext. Jag trodde nog att det skulle vara nyheter på den finlandssvenska kanalen just då, men det visade sig vara nobelmiddag via SvtWorlds sändning. Den har jag nu fastnat vid medan jag donat med lite annat parallellt. Är inte så sömnig än, så jag passar för en gångs skull på att skriva några rader här nu också.

Vad fantastiskt inspirerande det har varit att lyssna på intervjuer och tal av nobelpristagarna. Just det där med att inte ge upp om man tror på något - trots skeptisism från omgivningen - och att envist kämpa vidare. Det kan ge resultat :) Och det att det är så väldigt viktiga fenomen för samhället som har åstadkommits och nu uppmärksammas. Jag blir dessutom lite rörd och nostalgisk när jag ser de vackra kvällsbilderna över Stockholms stadshus omgivning, en stad som jag så mycket tycker om och  där jag vistats en stor del av mitt liv. Min svenska sida väcks till liv efter en lång period i Finland. Vad hemvant rikssvenska låter när jag inte längre hör det så ofta.

Ett tecken på hur tokhektiskt mitt liv faktiskt varit en tid nu är att jag knappt skrivit här alls, eller nån annanstans heller - förutom sånt som gäller studierna. Det har varit alldeles för många kursdeadlines på för kort tid, vilket ofta inneburit sena kvällar vid datorn. Osunt intensivt i längden... Trevlig omväxling har varit körsång och flera härliga besök av vänner. Då har jag tagit ordentliga pauser från studierna vilket varit sunt.

Jag har under denna termin fått en rätt bred bild av vad översättning och att vara översättare innebär. Mina kurser har gett både teoretisk och praktisk introduktion till ämnet. Jag har fått översätta mängder av text av olika slag och prövat på olika tekniska hjälpmedel. Trots att det nästan å ena sidan verkar vara en omöjlig uppgift att överföra en text från ett språk till ett annat med alla dess utmaningar är jag ändå peppad att komma igång och jobba med det så småningom, förhoppningsvis redan till sommaren.

Jag blev också väldigt peppad för mitt skrivarengagemang när jag nyligen under en litterär kväll råkade stöta på en författare vars skrivarkurs jag deltagit i en helg för flera år sen. Förvånande nog mindes hon mig och framför allt min text. Hon uppmuntrade mig att fortsätta skriva :) Vad mycket ett sånt kort möte kan ge.

I övrigt börjar jag vartefter känna mig alltmer hemma här i nya orten. Lägenheten är jättemysig med all julbelysning. På universitetet har jag alltfler bekanta - både kursare och lärare - och börjar därmed känna mer tillhörighet. Ibland upplever jag rent konkret hur jag nog mer och mer börjar hitta mig själv, eller så. Så trots allt är jag rätt tillfreds - tuffa utmaningar varvas med stunder av lycka :)