Äntligen ljus i tunneln... :)

Äntligen, efter snart två veckor av nåt förkylningsvirus är det idag första dagen som det börjar finnas konkret hopp om förbättring. Det har varit så otroligt segt. Igår vaknade jag med besvär i örat, och hann besöka vårdcentralen akut, eftersom jag inte ville riskera att vara i behov av vård under midsommarhelgen. I morse var halsområdet fortfarande tjockt men under dagen har det nu nästan normaliserat sig. Helt underbart :)

Jag har fått ställa in resplaner denna vecka just för att jag inte varit frisk. Hade ju bestämt mig för att i år INTE fira midsommar ensam, eftersom det förra året fick mig att känna mig så just ofrivilligt ensam. Som tur kom ändå en kompis på besök idag - de flesta i mitt umgänge här har lämnat stan. Vi har lagat mat, ätit och umgåtts. Nu när hon gick hem känns det helt ok att ha en egen hemmakväll de sista timmarna. Borde nog få ordentligt med sömn den närmaste tiden även om jag känner mig betydligt bättre nu.

Funderade lite om jag borde gå ut och gå, vilket jag oftast dagligen gör. Det är så gråmulet ute, så det lockar inte alls. Så jag blev kvar här inne. Det är dock inte för sent att ännu hinna ta en promenadsväng. Får se hur det blir.

Jag har verkligen lidit av den brist på energi jag haft dessa veckor, så jag tänkte att när jag blir frisk ska jag minsann se till att städa hemma och gå ut och springa, och allt det andra man inte ska anstränga sig med när man är sjuk. Nu får jag se till att komma ihåg det sen också ;)

Lite av varje i virusdepmood

Jag är ofta så full av bra skrividéer när jag inte har tid att skriva just då. När jag nu sätter mig här är de antingen bortblåsta eller fångar mig inte alls lika bra... Är allmänt trött - och kanske därav också smådeppig - av nån slags segt förkylningsvirus som inte vill ge me sig. Inga allvarliga symptom, men just orken dras ner.

Har ansträngt mig för att försöka hålla lugnt tempo, så som man bör vid sjukdom. Har dock jobbat lite med min magisteruppsats. Det är ju inte så krävande fysiskt och jag tycker om att hålla på med den. Dessutom är jag i en fas nu där jag bör försöka göra klart vissa delar utan större avbrott. Annars går det onödig tid till att fundera och gå tillbaka och se vad och hur jag tänkt senast...

En sak som gör mig lite ledsen är att jag hade bestämt mig för att åka iväg denna midsommar för att slippa fira ensam. Jag hade mitt livs första ensamma midsommar förra året och jag tyckte det var så sorgligt att inte ha sällskap då. Nu när jag inte är helt frisk känns det inte som läge att kanske ta sig någonstans. Här på orten är min nära krets ännu inte så stor. De jag brukar umgås med är någon annanstans då. Nu verkar det lite si sådär med väderprognosen. Blir det regn tror jag att det inte är lika deppigt att vara hemma. Eller åtminstone är resandet inte alls lika kul vid regn, så det kanske är en tröst då... Hmm...

Jag har ett träningskort som går ut om en månad, och rätt många gånger kvar att använda. Redan i helgen och denna vecka skulle jag ha hunnit använda upp ett par gånger. Även det missar jag nu. Oj vad jag gnäller, märker jag. Måste vända på perspektiven.

Förra inlägget var ju inte heller helt muntert vad gäller mitt mood. Jag nämnde då att jag blir peppad av att ta del av andras livsberättelser där de lyckats vända tillvaron till något väldigt bra. Något inspirerande jag läst på sistone är den där Melodifestivalvinnaren Conchitas självbiografi. Den kommer jag att återkomma om. Den har väckt många tankar. Jag har också lärt mig en del. Bland annat tas bakgrunden för Pride-parader upp. Och lite österrikiska uttryck som gett idén till efternamnsdelen av artistnamnet Wurst. Eller bakgrunden till hela namnkombinationen tas upp. Som sagt, skriver mer om det en piggare dag. Har inte läst klart den än.

Deppkväll med vemod och mysfilm

Riktigt grått och regnigt ute. Tur att min omgivning just här utanför i alla fall är väldigt grön mitt i allt det gråa. Jag brukar ofta tycka att det är skönt med en lugn hemmakväll. Idag har jag dock varit nedstämd och känt mig ensam redan från tidiga kvällen. Då kan det vara svårt att orka ta sig för något som jag annars kan tycka är trevligt, att till exempel läsa något bra. Blev bara mer påmind om hur kaotiskt mitt hem är och önskade att jag skulle ha mer ork att röja och städa.

Tvättat tvätt och bytt lakan fick jag ändå gjort tidigare idag. Jag gick ju in för att inte anstränga mig så mycket eftersom jag är lite småhängig och har en släng av låg feber. Badrummet har jag i alla fall tvättat, men jag gjorde det lite i omgångar, med vilopauser emellan. Det var egentligen inget stort jobb...

Jag tittade på en mysfilm nu under kvällen. Mina egna filmer blir ofta liggande osedda såsom mina böcker, för jag lånar så mycket från biblan och från vänner ibland. Nu såg jag i alla fall en av mina egna, The Hundred-Foot Journey, regisserad av en av mina favoriter, Lasse Hallström. Den var också en typisk feel-good-film i hans anda. Tyckte mycket om den. Passade bra en sån här kväll, trots att den inte helt fick bort mitt dep.

Den där grundensam-i-livet-känslan jag har då och då har idag varit extra stark och tung, av olika anledningar. Delvis vet jag att fokuserar mina tankar på fel saker men ibland kör man fast i sina spår. Vet inte om vädret gör sitt till. Hade jag varit mer tillfreds om solen skinit? Vet inte. Då brukar jag ofta känna att jag borde ta mig någonstans. Idag har vädret åtminstone varit helt rätt för att stanna inne. Jag hann faktiskt ut på en liten promenad i förmiddags då det till och med var lite klara hål i de tjocka molntäckena.

Ibland kommer det där vemodet så där lite oväntat och får fotfäste i en. Det kan då kännas hopplöst att få fatt i den driftiga och bestämda sidan av mig, som kan få massor gjort och se saker mer positivt och hoppfyllt - förbi hindren. Hur ofta försöker jag inte påminna mig själv om att sätta sakerna i ett annat perspektiv. Se det som faktiskt är och funkar jättebra.

Jag får väldigt mycket peppning när jag läser - till exempel självbiografier eller bloggar och liknande - om personer som tagit sig igenom svårigheter i livet, vissa med knappa förutsättningar, och som det sen gått bra för. Samtidigt påminns jag, kanske ibland till och med lite bittert, om vad jag själv saknar, när jag ser andras bilder på sig själva med partners eller familj i olika trevliga sociala sammanhang.       

Lugna dagar, estnisk film och positivt nätverkande

Vet inte riktigt vart dagarna tar vägen, men fort går tiden hur som helst. Har då och då haft lust att skriva här när olika tankar dykt upp. Just då har jag dock inte haft möjlighet och sen kommer alltid annat emellan. Skönt att nu hinna stanna upp lite. Vaknade toktidigt i morse, kunde inte somna om, så jag klev upp för ett par timmar sen. Har redan hunnit se en film på nätet :)

Yle tv i Finland hade häromveckan tema Sovietunionen och visade filmer och program som handlar om den tiden. Rysslandsintresserad som jag är - och förstås är jag nyfiken på de baltiska länderna också - har jag nu via Yle areena på nätet sett ett par av filmerna. I morse blev det en estnisk film, Disko ja ydinsota som titeln översatts till på finska. Det är en vad jag tolkar som något satirisk dokumentär av den finska tv:ns betydelse i Estland under Soviettiden. För mig som vuxit upp utanför Finland var det en intressant inblick även i finsk kultur till viss del. Bland annat fanns det inslag av en finsk reklamserie om köttförsäljning. Jag var tvungen att googla efteråt och se om den där Väiski vid köttdisken verkligen funnits. Det hade han tydligen. Vad jag förstod hade den välfyllda köttdisken i tv-reklamen varit en stor grej i Estland i en tid då de själva hade brist på matvaror. I Tallinn och den delen av Estland kunde man alltså se finsk tv i motsats till övriga Sovietunionen.

Jag har i veckan varit lite förkyld med halsont och låg feber. De senaste dagarna har jag försökt ta det rätt lugnt. Vädret har sen i förrgår varit grått och tidvis regnigt. Det verkar fortsätta idag, så jag kan nog med gott samvete fortsatta lugnet ett tag till :) Som tur hann jag och en kompis till ett havsbad i onsdags kväll, som avslutade veckans soliga väder. Det var varmt och skönt, verkligen sommarstämning. Några på stranden hade musik med vilket bättrade på atmosfären. Vi köpte glass och njöt av känslan.

Fast jag nu tagit det lugnt fick jag en hel del gjort med min magisteruppsats igår. Förutom själva skrivandet har jag de senaste dagarna haft e-post- och telefonkontakt med personer som kan mycket om mitt ämne. Det har varit så givande med det positiva och engagerande bemötandet jag fått. Vilken peppning. Jag påminns om hur roligt det är att nätverka, både med gamla och nya bekanta, som delar samma intresse med en :) Jag har fått tips om länkar och hemsidor som jag kommer ha mycket nytta av både nu och i eventuella fortsatta forskarstudier. Dessa webbsidor ägnade jag också tid åt igår för att kolla in och skriva upp dem som viktiga komihåg för framtiden.

Bra film, musikfestival tjockt påklädd och fixad trädgård

Tog mig en lung hemmakväll efter en tur på stan med vänner. Gofika och en stor kanelbulle och senare även raider-likande choklad njöt jag av medan jag kollade på en väldigt fin, tankeväckande och även tragisk film, The Fault in Our Stars. Den handlar om fin vänskap, stark kärlek, och tankar och oro om livet efter ens död, till exempel omtanken om de nära och kära. Ska man ge sig hän och följa sina känslor eller låta bli för att skona den man lämnar efter sig från en än större sorg? Såna tankar tampas den tonåriga Hazel i filmen med. Filmen väcker hos mig - förutom kvällens gråtdoser - väsentliga tankar om livet. Att komma ihåg att ta vara på det. Se det fina och fantastiska i det som finns omkring en, nu. Sånt tål att påminna sig om regelbundet.

Igår var jag på en musikfestival som höll på från sen eftermiddag till cirka halv två på natten. Det var främst finska artister med undantag av svenska E-Type, som jag även tidigare sett på en annan festival och tyckte om uppträdandet. Musikstilen var av väldigt varierande slag hos de olika artisterna. Synd att inte förra månadens fantastiska sommarvärme hållit i sig. Tvärtom. Kallt och emellanåt väldigt regnigt var det. Dock tittade solen fram ibland, och värmde då jätteskönt. Efter att ha frusit så totalhemskt mycket förra året på denna festival, hade jag igår av lärdomen klokare med mig en väska full med kläder att ta på mig vartefter. Helt otroligt vad många klädlager man kan behöva ha på sig här i juni... Leggings under jeansen, dubbla fleecetröjor över en långärmad bomullströja och över allt detta en lång tunnare modell av dunjacka hade jag på mig innan kvällen var slut. Och därtill tumvantar som pricken över i:et.

Häromdagen - och då var det en varm eftermiddag med sol - fick jag äntligen lite trädgårdsuppfräschning gjord här utanför. En hel plastkasse full blev det med diverse ogräs och avklippta kvistar som stack ut på fel ställen. Jag hämtade sen utemöblerna från förrådet och fick dem på plats. Trivsamt. Bara vi nu får väder för att njuta av de fina också ;)