Jag är ofta så full av bra skrividéer när jag inte har tid att skriva just då. När jag nu sätter mig här är de antingen bortblåsta eller fångar mig inte alls lika bra... Är allmänt trött - och kanske därav också smådeppig - av nån slags segt förkylningsvirus som inte vill ge me sig. Inga allvarliga symptom, men just orken dras ner.
Har ansträngt mig för att försöka hålla lugnt tempo, så som man bör vid sjukdom. Har dock jobbat lite med min magisteruppsats. Det är ju inte så krävande fysiskt och jag tycker om att hålla på med den. Dessutom är jag i en fas nu där jag bör försöka göra klart vissa delar utan större avbrott. Annars går det onödig tid till att fundera och gå tillbaka och se vad och hur jag tänkt senast...
En sak som gör mig lite ledsen är att jag hade bestämt mig för att åka iväg denna midsommar för att slippa fira ensam. Jag hade mitt livs första ensamma midsommar förra året och jag tyckte det var så sorgligt att inte ha sällskap då. Nu när jag inte är helt frisk känns det inte som läge att kanske ta sig någonstans. Här på orten är min nära krets ännu inte så stor. De jag brukar umgås med är någon annanstans då. Nu verkar det lite si sådär med väderprognosen. Blir det regn tror jag att det inte är lika deppigt att vara hemma. Eller åtminstone är resandet inte alls lika kul vid regn, så det kanske är en tröst då... Hmm...
Jag har ett träningskort som går ut om en månad, och rätt många gånger kvar att använda. Redan i helgen och denna vecka skulle jag ha hunnit använda upp ett par gånger. Även det missar jag nu. Oj vad jag gnäller, märker jag. Måste vända på perspektiven.
Förra inlägget var ju inte heller helt muntert vad gäller mitt mood. Jag nämnde då att jag blir peppad av att ta del av andras livsberättelser där de lyckats vända tillvaron till något väldigt bra. Något inspirerande jag läst på sistone är den där Melodifestivalvinnaren Conchitas självbiografi. Den kommer jag att återkomma om. Den har väckt många tankar. Jag har också lärt mig en del. Bland annat tas bakgrunden för Pride-parader upp. Och lite österrikiska uttryck som gett idén till efternamnsdelen av artistnamnet Wurst. Eller bakgrunden till hela namnkombinationen tas upp. Som sagt, skriver mer om det en piggare dag. Har inte läst klart den än.
Har ansträngt mig för att försöka hålla lugnt tempo, så som man bör vid sjukdom. Har dock jobbat lite med min magisteruppsats. Det är ju inte så krävande fysiskt och jag tycker om att hålla på med den. Dessutom är jag i en fas nu där jag bör försöka göra klart vissa delar utan större avbrott. Annars går det onödig tid till att fundera och gå tillbaka och se vad och hur jag tänkt senast...
Jag har ett träningskort som går ut om en månad, och rätt många gånger kvar att använda. Redan i helgen och denna vecka skulle jag ha hunnit använda upp ett par gånger. Även det missar jag nu. Oj vad jag gnäller, märker jag. Måste vända på perspektiven.
Förra inlägget var ju inte heller helt muntert vad gäller mitt mood. Jag nämnde då att jag blir peppad av att ta del av andras livsberättelser där de lyckats vända tillvaron till något väldigt bra. Något inspirerande jag läst på sistone är den där Melodifestivalvinnaren Conchitas självbiografi. Den kommer jag att återkomma om. Den har väckt många tankar. Jag har också lärt mig en del. Bland annat tas bakgrunden för Pride-parader upp. Och lite österrikiska uttryck som gett idén till efternamnsdelen av artistnamnet Wurst. Eller bakgrunden till hela namnkombinationen tas upp. Som sagt, skriver mer om det en piggare dag. Har inte läst klart den än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar