Mer om temat krigsbarn och det krigsdrabbade Finland

Efter mitt förra inlägg hittade jag sen en videoinspelning från ett samtal om krigsbarn på Finlandsinstitutet, där Ann Nehlins bok diskuterades. Väldigt fint upplägg och intressanta samtal. Vi får också höra om två vuxna krigsbarns tankar och erfarenheter. Jag har häremellan också hunnit läsa ut Ann Nehlins bok, De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama, som jag redan skrev lite om i förra inlägget. Eller avslutningstexten återstår att läsa ännu. Ser nu ännu mer hur boken och temat krigsbarn verkligen handlar om familjedramer. Även i de fall det gått bra. Det handlar ju om familjer som på grund av kriget splittrats. Krigsbarn som behöver lämna sin familj två gånger, vissa som redan glömt bort både det finska språket och sin finska familj efter flera år i Sverige, om man kom dit som väldigt liten. Så återseendena blev inte alltid så som kanske framför allt mödrarna i Finland hoppats på. Det konstateras i de ovannämnda samtalen att det är så viktigt att familjer hålls ihop, när frågan om vad vi kan lära oss av historian med de finländska krigsbarnen kom upp.

Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik, vars föräldrar var krigsbarn, berättar i samtalet att Signe Sandelins bok Gäst i eget hem skildrar ett utanförskap hos krigsbarn, att det kan upplevas som att man varken hör hemma i den finska eller svenska kulturen. "En gång krigsbarn, alltid krigsbarn" kommer också upp som tema vid samtalen med Erkki Grönroos och Hilkka Mälarstedt, som talar ur sina egna erfarenheter som krigsbarn. Det poängteras också att det finns minst lika många historier som det funnits krigsbarn. Hilkka kände sig som både finsk och svensk, "dubbelt upp" snarare än varken eller, och har haft kvar sina två familjer, den finska och svenska.

Jag har nog aldrig tidigare kommit så nära krigstiderna i Finland så som vid läsning av den här boken. Ändå hade jag en morfar som blev krigsveteran, och min mamma levde sina första år i krigstider. Allt det där har ju på sätt och vis varit över under min uppväxt. Ändå finns det ju där i våra arv och vår historia, närhistoria. I den här boken kommer läsaren väldigt nära in på vad allt det kan innebära att vara drabbad av ett krig. Mamman i familjen ska ta hand om försörjningen medan mannen, och ibland till och med sonen eller söner, varit inkallade. Hur man dessutom behövt lämna hem och hamna på ny ort. Jobbar man dessutom utanför hemmet kan det bli en utmaning med vem som tar hand om speciellt mindre barn. 

Fortfarande på 1970- och nog en bit in på 1980-talet hade ju Sverige det ekonomiskt bättre ställt än Finland. Här i boken blir det så tydligt hur enormt stora skillnaderna var då kring 1940-talet. Många i Finland hade ju inte mat så det räckte. Många krigsbarn kom till Sverige undernärda och taniga. I mångas vardag hade man hört bomber falla, man hade flytt till skyddsrum och så vidare. Så förutom traumat att ha slitits ifrån sin mamma och familj, och ofta ha rest i flera dagar, hade många krigsbarn annat otryggt med sig i bagaget. Att ha brev som underlag gör att boken går så nära in i alla dessa teman.

Tankar, inspiration och berördhet via litteraturen och litterära samtal

Brukar oftast börja dagen med att skriva lite eget på en Word-fil, men tänkte idag skriva lite här istället. Blev som vanligt inspirerad av förra helgens litteraturdagar som vi årligen har på orten här. Årets tema var Gränsland. Jag hängde på bibblan hela lördagen, både dagsprogrammet och kvällens litterära talkshow var jag på. Lite lunch på stan och fika på bibblans fikahörna som pauser... Vi hade Pekka Heino från Sverige som talkshow-ledare på kvällen och han var också med intervjuade författare under dagen. 

Jag har många tänker-läsa-böcker på listan efter helgen. Däribland den tuffa tjejen, Faysa Idle, som var så charmig och härlig i sitt framträdande. Hennes bok kommer jag att läsa, när jag väl har betat av min hög av låneböcker som jag nu har hemma... Trevligt att höra att hon framöver tänker berätta flera andra tjejers berättelser från sin förort. Hon som har modet och förmågan att föra fram deras röster och perspektiv. 

Kai Korkea-Ahos bok om projektet att leta upp en lämplig mamma till hans och hans mans barn vill jag också gärna läsa. Vad var det han sa, att det var som en kombination av anställningsintervju och lägenhetsvisning (där de dolda felen behöver upptäckas...) som de där intervjuerna visade sig bli. Det var bra många kvinnor och en lång process att behöva gå igenom. Han berättade också hur han saknat förebilder i Finland om just homosexuella manliga par med barn. Det låter som en viktig bok. Har inte tidigare läst något av honom, men hört honom intervjuas även tidigare.

Jag blev också gripen och tagen av den sista intervjun på söndagseftermiddagen med Carina Bergfeldt om hennes bok En bra dag att dö. Prästen Katarina Gäddnas passade jättefint som intervjuare och samtalspartner i temat. Den boken tänker jag också läsa framöver. Den handlar om en fängelspastor i USA som varit samtalspartner till jättemånga dödsdömda personer inför deras avrättningar. Det var intressant att höra Carina berätta om bakgrunden till hur boken blev till. Jättefin historia i sig, där även hon personligen utmanades angående förmågan att förlåta. Katarina rekommenderade boken för även andra sjukhuspräster. Vi påmindes också om att ta vara på dagen. Carina poängterade det här med att förlåta någon inte behöver betyda att man accepterar dådet som personen gjort, utan förlåtelse handlar om att släppa sig själv fri. Ta makten, så att inte förövaren eller den som gjort en illa längre har den. En process hon själv också gått igenom. Det dåligt fungerande rättssystemet i USA fanns också med i samtalet, och vilka förödande konsekvenser det har för enskilda personer också.

Nämner även en bok, som inte har med dessa litteraturdagar att göra, men som jag under veckan fått med mig hem från biblioteket. Historikern Ann Nehlin har skrivit boken De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama. Är ungefär halvvägs in i läsningen av boken. Gripande läsning på ingående nära håll och individnivå, författaren har bland annat läst korrespondenser mellan föräldrarna (främst mödrarna) till krigsbarnen i Finland och de svenska fostermödrarna. Det handlar ju om en enormt stor process, där cirka 70000 finländska barn varit som krigsbarn i Sverige. Även om det finns många fina historier fås också en inblick i den delvis bristande insynen i hur det gick till i vissa fosterfamiljer och vissa av barnhemmen. Och hur barnen blev föremål för politiska processer. Krigstider och splittrade familjer i dåtidens Finland har ju också aktuell relevans i nutida skeenden.

Lite om hållbarhet och att leva i samklang med naturresurser

Var ska jag börja? Många tankar. Läste just ett par av mina senaste inlägg här, och något jag på sistone snubblat över mycket är temat hållbarhet, och det förra inlägget om vattenanvändning hänger ju starkt ihop med det också. Något som också slog mig när jag läste inläggen var att det finns saker där som jag blir glad av att läsa och bli påmind om. Det är nog det som också är en tanke jag överhuvudtaget har med att skriva ner och dokumentera olika teman här i bloggen, att kunna gå tillbaka och bli påmind om viktiga saker. 

Funderar samtidigt här att hur skriver man om hållbarhet utan att verka predikande eller så. Ett viktigt steg kan ju vara bara att bli medveten om vad vår livsstil gör med naturens resurser och hur man ibland med små medel kan ändra på det till det bättre. Även om inte alla kan eller ens vill ändra på allt blir det ju stora effekter om var och en gör åtminstone lite. Min livsstil är inte heller fullt ut hållbar, men många saker jag gör är det, vissa utan jag aktivt ens tänker på det. Att oftast promenera eller cykla istället för bilfärder. Att inte låta vatten rinna onödigt länge, apropå förra inlägget, bara för att nämna några väldigt vardagliga/dagliga saker. Jag märker också hur mycket det finns att lära sig mer om, när jag nu läst några av de senaste böckerna jag fått med mig från biblioteket. Jag sätter med några boknamn här för den som vill läsa vidare, och jag vill kanske själv också återkomma till dessa senare. 

I boken Viktigt på riktigt - Min resa mot att leva mer hållbart skriver influencern Therése Lindgren (som jag inte känner till från tidigare) om både fakta och egna exempel på olika livsval och inverkan på naturen och klimatet. I både den och en annan bok jag läser nu nämns uttrycket Earth Overshoot Day, som jag nog hört om tidigare men inte lagt själva uttrycket på minnet. Enligt boken inföll den dagen redan den 23 augusti förra året, medan den skulle ha infallit ännu tidigare, den 3 april, om hela världens befolkning skulle leva som man gör i Sverige. Det handlar alltså om den dagen på året, då vi redan belastat naturresurserna så mycket som jorden klarar av att förnya på ett år. I boken tas olika aspekter av livet upp, exempelvis kläd- och materialval, val av fisk på ett hållbarare sätt, tankar och fakta om resande, för att nämna några.

Vår stadsbibliotek har en hållberhetslinje, och det finns separata hyllor med böcker inom temat. De ordnade också en hållbarhetsdag häromveckan, där jag hann delta i några av evenemangen. Det bjöds på smårgåsar och kaka gjorda på svinnmat från restauranger, och olika föreläsningar och workshops ordnades. Fick bland annat tips om mer ekologiska sätt kring våra klädval, och jag la webbsidan https://goodonyou.eco/ på minnet. Har ännu inte bekantat mig med sidan, men nu när jag bara tog fram den, påminns jag om infon från föreläsningen hur skrämmande mycket jeanstillverkning påverkar miljön.

Den andra boken jag läser nu heter Vägen till ett hållbart liv: Krossa livsmyterna av Göran Christiansson, en ingenjör som gått över till en mer ekologiskt hållbar livsstil vartefter han upptäckt hur ohållbart vi lever. Att vissa av miljöproblemen i Sverige bara flyttats över till exempelvis Asien. I boken ges exempel på flera personer som på olika sätt gått över till mer hållbara livsstilar. Väldigt inspirerande och inte minst lärorikt, fast jag ännu bara läst delar av boken. Fakta varvat med praktiska exempel från livet.

Jag väljer ofta ekologiskt när jag handlar mat. Det känns bra att få i sig renare näring. Det jag påmints om när jag läst och hört om hållbarhet nu på sistone är också nyttan för naturen i själva den ekologiska odlingen och klimatnyttan av att välja vegetariskt framför kött. I Göran Christianssons bok nämns organisationen EAT Lancet för tips om mat som är bra för både oss sjäva och planeten. Författaren hänvisar till denna referens, som fås fram i länken, och sidan https://eatforum.org/.

Jag har också boken 111 sätt att rädda planeten - Enkla tips för att bli klimatsmart hemma, ännu ett lån från bibblan. Den har jag bara hunnit kika på några sidor i, men hittade redan bra tips på toalettrengöring med bikarbonat, ättika och eterisk tea tree-olja. Nu använder jag ju redan i huvudsak naturbaserade rengöringsmedel hemma, men det mesta är köpt. Mycket går att fixa till hemma. Ska bekanta mig mer med boken vartefter.

Spontant inlägg om bland annat vattenanvändning och ChatGPT

Nu försöker jag sätta fart. Skriva oavsett vad det blir. Innan den kritiska rösten hinner ifatt. Jag har flera ganska långt skrivna utkast på blogginlägg, men som inte har känts som färdiga av olika anledningar. Saker jag skulle vilja ta upp här. De kommer nog postas så småningom, tror jag. Nu är det i alla fall dags att få hit någon typ av uppdatering, tänker jag, så jag satte igång utan någon klar tanke. Kanske behöver jag lära mig att inte behöva ha en klar tanke eller struktur.

Får alltid med mig ett gäng böcker från bibblan, finns ju så mycket intressant att läsa. Kikade lite igår i ett av de senaste lånen, Miljökapitalisterna av Carl Hall. Blev påmind om mina tankar om vattenanvändning bland annat. I förra hemmet jag bodde betalade vi en fast vattenavgift per person utöver bolagsvederlaget. Jag tänkte många gånger att jag hellre hade betalat för min faktiska användning enligt en mätare, som bolaget inte hade installerat lägenhetsvis hos oss. Vissa husbolag väljer att installera det efter en stamrenovering till exempel. Det har ju visat sig att folk blir mer medvetna om sin egen användning, när det märks på räkningen, och totalt sett brukar förbrukningen minska. Har hört om detta tidigare, och nu läste jag i avsnitt 7 i den ovannämnda boken om det här. Där nämndes förutom vattenanvändning även temperaturreglering i lägenheter och andra möjliga energitjuvar. Besparingarna gynnar ju både de boende och fastighetsägarna. I bokens  exempel nämndes hyreslägenheter, men samma gäller ju aktielägenheter, som är en vanlig bostadsform i Finland och där antingen aktieägarna själva bor eller hyr ut dem. Det kallas investeringslägenheter när de ägs/används i uthyrningssyfte.

Inser nu att jag har klarat hela vintern och är fortfarande en vinterbadare, och njuter av det. Denna vecka har varit så underbart vårlik. Trots ett fåtal minusgrader på nätterna har solen värmt upp dagstemperaturen och det har varit härligt att stiga upp ur vattnet utan att frysa.

Äntligen kom jag mig för och registrerade mig på ChatGPT, vet inte om jag nu använder korrekta uttryck här. Jag testade och frågade om idéer inför mina planer på eventuellt företagande. Det var väldigt intressanta resultat. Fick till och namnförslag på mitt företag :) Jag använde konkreta frågor som jag fått med mig från en företagarkurs om till exempel hur man skapar värde för kunden. Jag ska ännu inte gå in på mina planer här innan jag kommit längre i min process. Har en massa idéer och drömmar inför företagande, men ännu inte någon tillräckligt tydlig linje där. Känner dock att jag är något på språren, men allt får ta sin tid, tänker jag. Förstås får man använda ChatGPT-svaren med egen sållning och kritisk hållning, men bra som idébollare.

Funderingar på AI chat och 80/20-regeln

Nytt år och nya möjligheter. Hade även i år för avsikt att skriva nåt slags årsavstämning, eller vad det kallas, vilket ju sen ändå inte blev av förra året. Får se hur det blir i år. Har inte rätt mood för det ikväll. Jag har äntligen tajmat in både lust och tid att skriva, för en gångs skull. Däremot låter sig alla idéer, som jag då och då brukar ha, ligga i glömska. 

Jag kom nu på en av mina intentioner för i år, att sätta mig bättre in i chatGPT och AI över huvudtaget. Testade nu nån variant av Bings AI. Där ges de flesta resultat - de få jag testat - som delvis citat, om jag fattar det rätt. Då vill jag ju inte använda allt för mycket av det för bloggen, det här ska ju främst vara mina texter här. Allt det här med att AI kan tas till hjälp för att snabba på olika uppgifter, såsom att skriva bloggtext tänkte jag, det skulle jag vilja testa på. 

Ska väl så småningom även prova ChatGPT, som jag deltagit i workshop om, men inte skaffat eget konto för ännu. Har redan länge tänkt det, men sen blir jag osäker på om jag ska logga in via mitt Google-konto eller om man hellre bör (eller ens kan) skaffa ett separat konto. Kollade just nu på Google-varianten, men då kommer en lång lista på vilka uppgifter de då kan se om mig och mina användarhändelser. Får försöka fråga någon som är bättre insatt i det.

Det jag tänkte skriva en påminnelse till mig själv om är Paretoprincipen, som jag under flera tillfällen de senaste åren hört talas om i olika sammanhang. Det att man genom att ägna typ 20 procent av sin tid på just de "rätta" grejerna kan uppnå 80 procent av resultaten, eller nåt liknande. Jag har själv en del utmaningar med att få min tidsanvändning att fungera bra. Så jag tror det där liksom betyder att det gäller av allt man har på sin fixalista kolla ut de kring 20 procent av listans mest relevanta åtgärder och då kunna uppnå 80 procent av mina resultat. Bing hänvisar till Tony Robbins. De mest produktiva uppgifterna på fixa-listan med andra ord. Det handlar om att ha rätt fokus, står det i Robbins text. Det handlar om att hitta sitt syfte, vart man vill, och sen göra rätt prioriteringar. Tål att funderas på i mitt liv, hur jag ska tillämpa detta i praktiken.

För att återgå till ChatGPT-temat ovan, så förstod jag av de workshopar och utbildningar jag deltagit i, att man kan få hjälp med att sätta ihop hela texter genom att man själv ger förslag på innehåll. Jag tror inte de resultaten var raka citat såsom i Bing-exemplet. Dock tycker jag att det var en intressant artikel som det länkades till i exemplet som jag gav, men kan jag få Bings chat också att fungera så som jag sett ChatGPT fungera? Någon som har jättekoll på det här kan kanske ha åsikter om mina funderingar här, men så här kan frågorna te sig för en som är ny inom det här. Jag har som sagt lyssnat och sett en del av ChatGPT-användning, men återstår nu att komma igång att testa själv.

Återkommer en annan gång till fler tankar om det nya året. Behöver nog ta en tankeställare på mer konkret nivå för Paretoprincipen i mitt liv i alla fall.

Lite vinterbad igen och om att vara snällare mot sig själv

Igår åkte jag iväg själv, alltså ensam, på vinterbad för första gången. Direkt på morgonen kände jag starkt att jag vill ta ett dopp. Upplever att det är så mycket av projekt att packa med alla rätt grejer, fästa dem på cykeln och sen av- och påklädning och så vidare. Så för att få det där njutbara badet, som i sig går rätt fort, krävs så mycket runtomkring-bestyr. Men jättenöjd att jag verkligen tog mig i kragen och satte fart. En härlig start på dagen. Hörde förresten ett trevligt och mjukare alternativ till uttrycket "ta sig i kragen" här om dagen. Var det något liknande "ta sig i handen"? Hörde det på en av alla hälsorelaterade poddar jag lyssnar på, minns inte vem eller vilka som tog upp det. Poängen var i alla fall att vara mer snäll mot sig själv, vilket jag vill bli allt bättre på.

Överhuvudtaget har det varit en längre period nu där hälsan fått sättas fokus på allt mer. Har under hösten haft bra samtal och fått med mig många bra tips och övningar på att behandla mig själv bättre. Mycket behöver man ju bli påmind om ändå, för att komma ihåg att fortsätta med det. Till exempel är det viktigt att notera hur man "talar" till sig själv eller om sig själv. Fånga det där inre snacket, som ofta hos mig i alla fall kan vara väldigt kritiserande, förebrående. Har haft perioder där jag fått öva på att stanna till och observera vad den inre kritiska rösten säger till mig. Sen har jag fått fundera på hur det påverkar mig och vad jag egentligen skulle ha behövt höra i den situationen. Jättenyttigt. Jag tror att om man medvetet övar på det här då och då, är det kanske lättare att mer automatiskt bli varse om sina egna tendenser och kanske med tiden bli snällare mot sig själv.

Vidare har jag fått öva på att skriva styrkedagbok, att en period dagligen skriva ner allt som jag är nöjd med och stolt över hos mig själv, när jag tagit hand om mig själv. I en tid, då mycket känns svårt och osäkert i livet har har det varit nyttigt att lyfta allt som faktiskt är bra och att jag ju gör mycket åt min situation med att ta hand om mig själv. Lätt att glömma bort det som är bra i svårare tider. En bra och positiv övning var också att på en tidslinje sätta ut händelser i livet, som varit betydelsefulla. Om jag minns rätt tog vi sen fokus på de positiva sakerna och gjorde en mindmap av dem. Det är fantastiskt mycket häftiga grejer som rymdes där. Vilket paket av erfarenheter vi människor ofta är!

Har också fått öva på att skriva ett brev till min kritiska röst. Har redan tidigare fått tips om att det är bra att skriva (utan att skicka det) till personer som man känner att det exempelvis finns osagda eller oavslutade saker med. Det kan vara ett sätt att själv sätta punkt för saker och ting. Breven kan förstöras sen. 

Vinterbadinlärningen fortsätter bra :)

Den här veckan kände jag för första gången att jag njöt av kallbad, alltså själva badet i sig och  inte bara känslan efteråt. Jag har alltså regelbundet fortsatt med min invänjning på vinterbad, vilket jag skrev om i förra inlägget. Två gånger i veckan har det blivit med ett par undantag på grund av en resa. Jättekul att få göra det i en liten trevlig grupp. Dessutom är alla andra man möter i omklädningsrummet trevliga, en varm stämning på nåt vis. 

Jag tog hem som sagt flera låneböcker om temat vinterbad, intressant läsning på olika sätt. Det mesta har ändå förblivit oläst än så länge, för jag tycker att jag har kommit in i att hitta mina egna system på mitt sätt. Bra tips jag ändå fick med mig från litteraturen var att man lättast fryser om vrister, handleder och halsen och uppåt. Därmed går jag i vattnet nu utan att doppa händerna och bara en del av underarmarna blöts ner. Har handskar på mig också. Läste också att simtag gör att man fryser mer, minns inte varför. Därmed slutade jag ganska fort med simmandet och går nu bara lugnt ner och är mer still i vattnet. 

I  måndags var det en superhärlig dag, helt lä för första gången tror jag. Cirka sex grader i vattnet, sa de som mätte. Då kände jag för första gången att jag ville vara kvar i vattnet. Passar på nu, så att jag liksom hamstrar bra intryck av kallbadet inför kallnande temperaturer. Samma hände i torsdags, att jag igen tyckte om att vara kvar. Nu handlar det ju inte om superlånga tider, och jag har inga avsikter för några rekord. Det som dock lockar är alla nyttiga elektroner vi får i oss av jorden via vattnet, när vi är i sjön/havet. Hälsoeffekterna.

Något som också räddat lusten för att fortsätta är en lång, varm och vindtät badrock jag inhandlade redan för flera veckor sedan. Bryggan fram till trapporna är ju superlång och vindarna kyler friskt ner en, men nu kan jag hyffsat varm ta mig fram till själva badstället från omklädningsrummet :) Nya badskor känns också som en jättebra investering. Och att skippa bikini/badkläder gör det smidigare att få upp värmen när man kommit upp ur vattnet. Slippa lägga tid på att dra av sig kalla blöta badplagg. Nu kan man istället direkt ta handduken och den sköna badrocken runt omkring sig. Vi har turen att kunna tajma in lugna stunder så att nakenbad funkar utan att störa någon.