Tankar, inspiration och berördhet via litteraturen och litterära samtal

Brukar oftast börja dagen med att skriva lite eget på en Word-fil, men tänkte idag skriva lite här istället. Blev som vanligt inspirerad av förra helgens litteraturdagar som vi årligen har på orten här. Årets tema var Gränsland. Jag hängde på bibblan hela lördagen, både dagsprogrammet och kvällens litterära talkshow var jag på. Lite lunch på stan och fika på bibblans fikahörna som pauser... Vi hade Pekka Heino från Sverige som talkshow-ledare på kvällen och han var också med intervjuade författare under dagen. 

Jag har många tänker-läsa-böcker på listan efter helgen. Däribland den tuffa tjejen, Faysa Idle, som var så charmig och härlig i sitt framträdande. Hennes bok kommer jag att läsa, när jag väl har betat av min hög av låneböcker som jag nu har hemma... Trevligt att höra att hon framöver tänker berätta flera andra tjejers berättelser från sin förort. Hon som har modet och förmågan att föra fram deras röster och perspektiv. 

Kai Korkea-Ahos bok om projektet att leta upp en lämplig mamma till hans och hans mans barn vill jag också gärna läsa. Vad var det han sa, att det var som en kombination av anställningsintervju och lägenhetsvisning (där de dolda felen behöver upptäckas...) som de där intervjuerna visade sig bli. Det var bra många kvinnor och en lång process att behöva gå igenom. Han berättade också hur han saknat förebilder i Finland om just homosexuella manliga par med barn. Det låter som en viktig bok. Har inte tidigare läst något av honom, men hört honom intervjuas även tidigare.

Jag blev också gripen och tagen av den sista intervjun på söndagseftermiddagen med Carina Bergfeldt om hennes bok En bra dag att dö. Prästen Katarina Gäddnas passade jättefint som intervjuare och samtalspartner i temat. Den boken tänker jag också läsa framöver. Den handlar om en fängelspastor i USA som varit samtalspartner till jättemånga dödsdömda personer inför deras avrättningar. Det var intressant att höra Carina berätta om bakgrunden till hur boken blev till. Jättefin historia i sig, där även hon personligen utmanades angående förmågan att förlåta. Katarina rekommenderade boken för även andra sjukhuspräster. Vi påmindes också om att ta vara på dagen. Carina poängterade det här med att förlåta någon inte behöver betyda att man accepterar dådet som personen gjort, utan förlåtelse handlar om att släppa sig själv fri. Ta makten, så att inte förövaren eller den som gjort en illa längre har den. En process hon själv också gått igenom. Det dåligt fungerande rättssystemet i USA fanns också med i samtalet, och vilka förödande konsekvenser det har för enskilda personer också.

Nämner även en bok, som inte har med dessa litteraturdagar att göra, men som jag under veckan fått med mig hem från biblioteket. Historikern Ann Nehlin har skrivit boken De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama. Är ungefär halvvägs in i läsningen av boken. Gripande läsning på ingående nära håll och individnivå, författaren har bland annat läst korrespondenser mellan föräldrarna (främst mödrarna) till krigsbarnen i Finland och de svenska fostermödrarna. Det handlar ju om en enormt stor process, där cirka 70000 finländska barn varit som krigsbarn i Sverige. Även om det finns många fina historier fås också en inblick i den delvis bristande insynen i hur det gick till i vissa fosterfamiljer och vissa av barnhemmen. Och hur barnen blev föremål för politiska processer. Krigstider och splittrade familjer i dåtidens Finland har ju också aktuell relevans i nutida skeenden.