torsdag 28 december 2017

Livsinsikter från Hellstens bok

Igår var jag på inspirerande och fin musikkväll i kyrkan. Temat var att ens sår är ens gåva. Jag försöker trösta mig själv, när livet känns tufft och tröstlöst hopplöst, att man oftast någon gång får tillfälle att fatta att lidandet haft en mening. Just nu har jag ohyggligt jobbiga dagar eller delar av dagar.

Jag nämnde i förrförra inlägget lite om Tommy Hellstens böcker, som jag lånat hem. Nu har jag läst lite i ett par av dem, och tänkte sammanfatta några tankar. Vissa teman har jag själv tagit upp här tidigare, andra känner jag igen från andra håll. I boken Ajan takaa (som också har en undertitel: Kauemmas katsomisen taidosta) tas det upp hur vissa beteenden blivit normaliserade. Till exempel känner jag igen det här med att reagera, eller till och med fatta, först efteråt att jag blivit illa behandlad. Först då kommer jag på vad jag borde ha sagt eller gjort, men då är det oftast för sent. Tillfället gick redan förbi. Hellsten tar i sammanhanget också upp behovet att pleasa andra, och att det inte behöver vara något fel i att bli arg och säga ifrån när man vill skydda sig från att bli illa behandlad. Han nämner vikten av självrespekt för att kunna bli respekterad av andra.

Hellsten skriver att människans värde finns i ens själ. Själen och ens unikhet framträder när man är närvarande i nuet. För att hitta rätt i livet är det viktigt att lyssna på sin själ även om det inte alltid är så lätt. Själens signaler kan också vara obehagliga och till och med skrämmande, så det kan kräva mycket mod och även smärta att nå balans och harmoni, att hitta och välja den rätten vägen för just sig själv.

Hellsten tar upp bra insikter om arbetslivet, att man idag i västvärlden värderar en människas prestationer högre än hans eller hennes egenskaper som person. Prestationer och effektivitet står i topp. I boken finns bra tankeställare även ur ledarskapsperspektiv. Och det är ju tyvärr inte endast i arbetslivet som tempot får oss att glömma vilka vi egentligen är och vilka våra verkliga behov är.

Jag har hittills läst ungefär halva boken. Författaren delar med sig på ett personligt sätt av sin livserfarenhet och sina insikter. Vad jag skriver här är alltså mina tolkningar av det lästa, och mina uttryck kan delvis ge en annan mening eftersom jag läser boken på finska. Och när jag plockar ut teman här och där, får jag kanske inte heller fram författarens hela poäng. Jag läser dessutom parallellt en annan av hans böcker. Får kanske anledning att återkomma. Kan rekommendera läsning, och som sagt, hans litteratur finns på svenska också.

onsdag 27 december 2017

Musik och dokumentärer på tv

Jag har aldrig varit någon speciellt flitig tv-tittare. När jag är hos familjen och hälsar på brukar det bli ovanligt mycket häng framför teven. Så blev det denna jul också. Det var många inspirerande program jag såg. Musikprogram är bra, och jag såg flera intressanta med tema musik på olika sätt. Förutom olika konserter såg jag bland annat ett program om Dr Alban, som gav mig en del ny information. Fick också höra en större hit jag missat helt. Ibland kan det räcka med att man vistats utomlands en längre period när det var aktuellt, så kan det ha gått en förbi, tydligen. Bakgrunden till låten var gripande.

Ännu mer intressant var dokumentären om George Michael. Tydligen har han själv gjort den, men jag misstänker att den slutgiltiga versionen satts ihop efter hans död. Jag har alltid gillat hans musik, och Wham associeras till positiva ungdomsårsminnen. Last Christmas är ju en julklassiker sen länge. En av mina favoritskivor hemma är en gammal dubbel-cd med en samling av George Michaels bästa låtar. När man ser allt ihopsatt i en dokumentär sådär, så insåg jag vad väldigt mångsidig han faktiskt var, och hur riktigt stor han var i världen. Han har ju samarbetat med hur många som helst av världsartisterna, och var själv också en. Även om jag visste mycket av det, så blev det så uppenbart, när det satts ihop till en cirka två timmar (tror jag det var) lång film. Han var ju framgångsrik i ett trettiotal år. Det var fint men också gripande när han berättade om sin första stora kärlek som sen allt för snabbt gick bort.

Förutom tema musik, fick jag se de sista avsnitten av en dansk mans pilgrimsvandring. Michael Bertelsen, som jobbar för tv, gjorde en vandring från Leon till Santiago de Compostela. Det filmatiserades till en massa korta avsnitt. Brorsan hade spelat in slutet av serien åt mig. Även om Bertelsen verkade lite excentrisk och speciell var serien intressant. Bland annat hade han slips på sig under hela resan och en bit vandrade han i pyjamas... För mig som alltid varit intresserad av dessa pilgrimsvandringar väckte det återigen drömmar om framtida vandringar. Nu när livet känns väldigt jobbigt och ovisst här hemma, är det skönt att ibland drömma sig bort ut i världen ;)

fredag 22 december 2017

Konkretisering av idéer, osäkerhet inför livets läskigheter och böcker till hjälp

Idag har jag varit rätt så full av energi, så jag måste dokumentera lite innan det faller i glömska och passiviteten kanske tar över ;) Börjar redan bli fredagskvällstrött, så god tid att skriva nu.

Utan att gå in på detaljer tror jag mig ha tagit - eller trodde i alla fall i eftermiddags ;) - viktiga beslut vad jag gäller min framtid och yrkeslivet. Det är egentligen gamla idéer som jag blev påmind om under ett väldigt givande telefonsamtal. Idéer som jag redan egentligen delvis är på väg framåt med, men som jag nu kanske gör på ett organisatoriskt annorlunda sätt - och förhoppningsvis smartare. Det handlar inte om någon lätt väg, men livet är ju långt ifrån lätt nu heller, så värt ett försök. Jag behöver involvera andra i detta. Fredag eftermiddag innan jul var kanske inte den bästa tidpunkten att börja ringa runt, så det gav förstås inget idag. Får se om jag kommer någon vart i mellandagarna heller, men tänker fortsätta att försöka. Behöver också få hjälp med svar på frågor hos olika myndigheter och instanser.

Många livssteg blir så mycket svårare när man inte har ett bra självtroende och om man dessutom saknar en grundtrygghetskänsla i livet. När man är en person som oftast ser sina svagheter och inte det som blev fantastiskt bra eller i alla fall tillräckligt bra. Dessa egenskaper har gjort mitt liv, både yrkesliv och privatliv, väldigt kämpigt och många gånger har jag brutalt körts över, ibland innan jag ens fattat det. Visst lär jag mig vartefter, men mycket återstår ännu. Därmed kommer även framöver många aspekter av yrkeslivet vara jobbiga, inte minst när jag ska in i en för mig relativt ny bransch. Jag får helt enkelt jobba vidare med att lära mig hantera situationer och kunna vara snäll och tillåtande mot mig själv och inte så dömande. Vänner, kollegor och annat nätverkande ger bra stöd, gäller att våga och komma ihåg att be om hjälp och råd vid behov.

Jag har under många år varit flitig med att läsa böcker med tema personlig utveckling och liknande. Många av dem tycker jag peppar mig och ger bra insikter. Dock behöver jag ständig repetition för att jag så lätt hamnar i fel spår mentalt. Jag blev häromdagen tipsad om böcker i temat, så idag hämtade jag några av dem från bibblan. Jag hoppas få anledning att återkomma till temat, när jag bekantat mig med dem. Författaren är Tommy Hellsten, och jag tycker att bakpärmstexterna verkar lovande och passande i min livssituation. I en nämns att vi inte kan styra livet, och att verklig trygghet först hittas när man gått med på otrygghet (min fria översättning). I en annan står det att om vi inte lyssnar på vår själ ordnar den motgångar så att vi ska öppna våra ögon (min översättning och förkortning). Hellstens böcker, i alla några, finns också på svenska, men jag fick med mig tre stycken på finska. Den tredje boken innehåller livsaforismer och fina bilder.

torsdag 21 december 2017

Borg-bio och lugn kväll

Idag smakade faktiskt pankakan från förra inlägget ännu godare. Jag insåg att den nästan är godare utan sylt, eftersom den blev så söt ändå. Ska nog ta ännu en portion till kvällsteet snart.

Sitter här i soffan, avslappnad efter kvällens bastu och en i övrigt väldigt trevlig dag också. Jag upptäckte först igår kväll - vilket även stod i det idag utkomna veckobrevet från hyresvärden - att vi även i år får sex bastuomgångar att använda nu under december jämfört med fyra under övriga månader. December är dock långt gången och jag lyckas nog inte klämma in alla gånger nu, som skulle återstå. Men bastu både ikväll och imorgon blir det :)

Idag fick jag fart med fixanden under förmiddagen. Dock återstår en del till imorgon också ;) Sen har hela eftermiddagen varit social med vänner. En trevlig fikastund hos mig med en kompis och efter det lite fika till på stan med en annan, och sen gick vi på bio. Vi såg Borg/McEnroe (som nog i Sverige heter Borg). Dels var det jättekul att gå på bio, vilket jag inte gjort på evigheter. Musiken och hela upplevelsen blir ju med mer känsla än vid min frimärksstorleks teve-skärm. Och dels var filmen väldigt bra. Bra skådisar och det var roligt att få lite bakgrund och kunskaper om Björn Borg - och även McEnroe - för mig som inte alls hängt med i sporten. Filmen lär väl vara fritt berättande om verkligheten vad jag förstått, men ändå.

När jag reste runt i världen i min ungdom så var ju ungefär Abba och Björn Borg det man utomlands kände till från Sverige, under sena åttiotalet och tidiga nittiotalet. Dessutom kommer Björn Borg från samma ort som jag, så den berömda garageporten där hans karriär började är ju välkänd för oss från Södertälje. I en park i närheten av hans barndomshem finns numera Björn Borgs promenad (eller möjligtvis Björn Borgpromenaden?). Innan bion hade jag nog kanske inte insett hur riktigt stor han var i ute i världen när han var i toppen av karriären.

Ska nog fixa kvällsteet nu :)

onsdag 20 december 2017

Pannkakslagning till slut

Från en väldigt inspirationsrik dag och kväll igår svängde det för mig idag till att verkligen bara inte orka ta tag i något. Så pass så att jag knappt ens orkat tvinga mig till något. Några smågrejer fixade jag vid datorn, men annars har jag mest fått ångest över att tiden rinner på och jag borde göra massor... Jag skulle vilja få undan en hel del fixanden nu innan julhelgen, så att jag sen kan koppla av lite, vilket vore välbehövligt.

Nu på kvällen lyckades jag till slut få mig till att göra en ugnspannkaka. Det är något jag inte gjort på evigheter, men haft som idé att jag skulle vilja göra. Egentligen skulle jag vilja göra en matigare variant, men härom veckan fick jag ett recept på en efterrättsvariant på ugnspannkaka som till och med heter typ världens bästa pannkaka, så den fick det bli. Visserligen fanns det väl viktigare saker jag borde gjort nu, men jag köpte redan förra veckan ingredienser till pannkakan, så jag tänkte att den också är med på fixa-listan liksom ;)

När jag gör något utfrån ett recept så vill jag ha alla steg beskrivna. Här fanns bara ingredienserna, ugnstemperaturen och tiden för gräddning. Jag hade ingen aning om ifall ingredienserna skulle röras ihop i en bestämd ordning. Orkade inte googla på det heller. Jag mindes från mina bak - som jag förr om åren var flitig med - att bakpulver ska röras ihop med mjöl innan det blandas med vätskor och så. Därmed rörde jag ihop alla torra ingredienser innan jag hällde i mjölk och sen äggen. När jag väl rört ihop allt till en smet som såg färdig ut kom jag på att det smälta smöret var kvar i kastrullen. Det kändes inte som att den helt smidigt lät sig röras in i smeten, men till slut såg det bättre ut. Dock sen i ugnen flöt smöret upp ur övriga smeten, så jag vet inte om jag misslyckades lite. Den blev i alla fall helt god om än lite väl söt för min smak. När jag dessutom la på sylt, så ökades ju sötman ännu mer.

På fixa-listan återstår bland annat städning, betalning av räkningar, viss korrespondens att skriva och diverse  annat administrativt. Får se om något mer av det fås undan ikväll ännu. Jag blev i alla fall peppad att fortsätta med bak- och matlagning framöver, för det gick rätt fort och smidigt med pannkakan. Jag är ju ingen matlagningsfantast, men jag har länge haft ambitionen att laga och baka mer själv för att veta vad jag får i mig.

tisdag 19 december 2017

Lyckad julfest - ändå... :)

Jag är egentligen helt färdig för att stupa i säng nu, men efter en trevlig kväll har jag så många positiva tankar, så att jag borde få ner något av det medan jag kommer ihåg... :) Jag hade anmält mig till mitt fakultets julfest på universitetet för ikväll. Det visade sig att ingen på min avdelning nu skulle dit. Det är helt långt utanför min komfortzon att ta mig till en fest där jag inte vet om jag känner någon. Över huvud taget har jag varit väldigt lite på plats på universitetet på sistone, så jag känner mig lite utanför hela sammanhanget ändå. Det var därför som jag med en viss bävan gick iväg till festen tidigare ikväll. Jag var inte alls jättetidig men ändå typ först på plats. Ännu mer bortkommen kände jag mig förstås då. Tog en sväng via toaletten och messade i halvpanik till min kompis, som peppade mig :)

Kvällen blev i alla fall jättelyckad. Det var fler obekanta än bekanta ansikten, men jag hade trevliga samtal med de få som jag kände bäst. Framför allt fick jag jättebra peppning och tips i min rätt jobbiga livssituation. Maten var jättegod, såna ordentliga mättande sallader med tofu och annat lite kraftigare, och goda dressingar till. Och gott vin därtill :) Till trevlig musikunderhållning satt vi och pratade. Fick både bra tips inför mitt jobbsökande och för forskningsfinansiering. Dessutom blev jag påmind om vad man bör hoppa på och inte. Lite samma som jag varit inne på i de senaste inläggen här, att komma ihåg vad mina livsdrömmar handlar om. Jag har ju offrat en hel del ekonomiskt och också socialt med stora flytt från orter, då jag som nu senast gått över till studier när jag inte mått tillräckligt bra i ett jobb. Därför är det viktigt att lyssna på mina behov vid beslut om att söka eller hoppa på vissa jobb, så att jag inte hamnar i situationer som gör mig sjuk eller vid dålig hälsa på annat sätt. Fick också boktips om personlig utveckling :)

Jag påmindes också om att inte planera alltför mycket för framtiden. Vi vet ju aldrig vad som händer härnäst, hur mycket framtid vi har att planera för... 

fredag 15 december 2017

Lugn fredagkväll och lite om verkligheten bakom illusionerna

Idag har jag varit på årets sista bastuyoga. Det var jätteskönt liksom simningen och bastandet efteråt. Fick glädje av mina språkkunskaper igen då vi pratade med ett par tyska tjejer i bastun och omkädningsrummet. Det visade sig att en av de finska deltagarna även kunde jättebra tyska. Korta möten, men som känns skoj. Kämpade mig både till träningen och hem cyklandes i snömodd, som bitvis var is.

En lugn soffkväll efter en rätt flitig dag med ännu en ansökan gjord i ett dåligt fungerande ansökningsprogram. Såg bland annat ett - tror det var årets sista - Babelavsnitt på Svtplay. Tydligen ska det komma ut en biografi om Persbrandt nu i dagarna. Det kanske är något att läsa så småningom. Överhuvudtaget brukar jag gilla att läsa biografier. Annars är inte han någon person jag följt speciellt, men jag har sett honom i några intervjuer på tv.

Jag har under de senaste veckorna läst lite i Anthony de Mellos bok Awareness, som jag i flera år haft i bokhyllan, och troligen tidigare försökt börja läsa också. I alla fall fanns ett bokmärke i... Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, men vissa bra grejer hittar jag i den. Hans ton är väldigt provocerande, medvetet verkar det som. Han vill få oss att vakna upp och inse vad vi redan har, och att vi inte ska leva i illusioner. Typ nåt sånt. En slarvig och flummig förklaring av mig, tror jag det blev. Han skriver, att läsaren inte behöver hålla med honom, men man bör lyssna aktivt och vara öppen och villig att upptäcka nytt, och lära bort gammalt (han använder verbet unlearn).

Något som gav mig tankeställare var bland annat att de Mello säger att vi aldrig är kära i någon utan vi är kära i vår egna förutfattade bild av personen i fråga. Det är inte den personen vi litar på utan på vår egna uppfattning om personen. Att vi glorifierar personen först. Så när vi blir besvikna så är det egentligen vår egna illusion eller missbedömning vi blir besvikna på. Det kanske är tröstande på nåt sätt, vet inte. Typ att drömkillen ju aldrig fanns, utan det var jag som skapade honom. Så det var liksom ingen förlust egentligen ;)

Får se om jag läser vidare i boken framöver. Jag såg nu att det finns en Awareness hemsida, som jag inte läste vidare i nu, men kanske kommer göra. Där finns nog bättre förklaringar på vad jag försökte säga här ;)

torsdag 14 december 2017

Ärlighet, mod och att ge uttryck för sina drömmar

Återigen har jag haft så många olika tankar att skriva om, så att jag nu inte vet var jag ska börja... :) Idag och igår har jag känt mig lugnare och mer tillitsfull inför livet och allt. Fått iväg diverse ansökningar och ringt runt en del med förfrågningar. Jag läste för länge sen någons citat som var något liknande som "att må bra är en färskvara", eller åtminstone med den innebörden. Så man vet ju aldrig vad som händer nästa dag eller nästa stund, även om man skulle må bra för stunden. Mycket handlar väl om att bygga upp förutsättningarna för att må bättre. Jag hoppas att jag är på väg att rusta upp mig, på olika sätt.

I morse stötte jag på en Facebook-update med denna videolänk på finska. Den handlade om tankar om vad som blir kvar när man mentalt brakar ihop. Tjejen i videon hade tagit sig till vackra vyer i Norge och hamnat inom fiskarbranschen. Mer handlade dock hennes berättelse om vad hon tyckte var avgörande för att gå vidare. Hon upprepade mycket vikten av ärlighet, att det innebär stort mod och frihet. Ärlighet att inför sig själv våga ta sig loss från t.ex. ett jobb där man inte mår bra. Minns inte alla detaljer av vad hon sa, men det lät fint och tänkvärt. Det är viktigt att påminnna sig själv om vilka saker som får en att må bra.

Själv har jag också tagit stora steg med livsförändringar som inneburit både uppsägningar av jobb och byte av ort några gånger. Det kräver mod och har väl inneburit ärlighet inför mig själv innan jag vågat ta stegen. Det har absolut inte varit några lätta beslut som jag tagit utan nogranna avvägningar. Sen har tyvärr inte stegen alltid lätt till tillräcklig harmoni i livet, men det gäller väl att fortsätta komma ihåg att vara ärlig inför sig själv och komma ihåg att lyssna inåt och känna efter. Jag tror att i alla fall jag glömmer bort det ibland i vardagsstressen.

Jag blev häromveckan påmind om hur viktigt det är att uttrycka sin saknad, vad man saknar i livet, och sina drömmar. Jag har deltagit i en vardagsretreat under en period nyligen, som jag kanske vill skriva mer om framöver. Det var i det sammanhanget det sistnämnda togs upp. Personen jag pratade med såg hur mina ögon riktigt lyste upp, när jag beskrev mina livsdrömmar för henne, jag som ofta under dessa veckor i rätt trasigt skick brukat ge uttryck för min tvivlan, desperation och besvikelse över min livssituation.

Testandet av eteriska oljor fortsätter här hos mig. Jag får nyttig information och webblänkar av en kompis, och nyfiket informerar jag mig vidare. Bland annat har Dr Axe bra information på sina sidor. På den här videolänken tipsar han om eteriska oljor, som ska hjälpa för bättre sömnkvalitet. Jag tror jag kommer köpa in några av de tipsade oljorna framöver. Det är ännu för tidigt att avgöra hur och om de hittills testade oljorna hjälpt mig. 

måndag 11 december 2017

Livskamp, vinterhalka och oljor

Jag är i en väldigt kämpig period i livet just nu, på alla möjliga plan. Det gör helt enkelt jätteont att vara jag just nu. En del dagar - eller delar av dagar - funkar det bra, andra stunder är det olidligt. Känner mig nästan begravd i självömkan som jag har svårt att ta mig ur, bitter på världens orättvisor. Samtidigt får jag dåligt samvete, när jag tänker på de som har det värre, eller inser att en del saker ju är bra i mitt liv också. Min grundensamhet i livet är extra påtaglig just nu. Många dagar är jag väldigt trögstartad, har ångest att ringa samtal, som skulle behöva fixas. Det där våga-moodet infinner sig inte alltid. Desto trögare blir det då att få ordning på saker och ting. Det blir en ond cirkel, och det i sig ger också stress.

Som tur lyckas jag tvinga mig iväg på motionering och ut i friska luften hyfsat regelbundet. Idag var jag på ett skönt bastuyogapass. Idag fick jag verkligen testa cykelns vinterdäck på riktigt. Den i vanliga fall runt 20 minuter långa färden till träningsstället tog idag en halvtimme per håll. Trots dubbdäck var det halt och slirigt. Snömodd hade frusit till is på många ställen, så att det var tjocka hårda lager som hade några spår där jag försökte motta mina cykelhjul i... Jag tog det lugnt hela vägen, så det gick bra.

Jag har fortsatt mitt äventyr med att testa de nya oljorna, som jag nämnde i förra inlägget. Jag märker bland annat att samma mängd olja i doftspridaren ger olika stark effekt beroende på oljesort. Över huvudtaget sägs det vara bra att börja lite försiktigt med mindre mängder. Fyra droppar av andra sorter har räckt bra i apparaten, men apelsinen som jag använde tidigare idag blev det väldigt svagt doft av. Jag får fortsätta prova mig fram. Jag tycker det är jätteintressant att lära sig mer om alla sorter och deras effekter. Sen är ju det, som med mycket annat, till viss del individuellt hur vissa ämnen påverkar oss.

Just nu dricker jag ett stort glas vatten med en droppe eterisk citronolja i. Jättefräscht. Jag brukar ibland köpa citroner för att pressa i en kanna vatten. Det är dock så himla bökigt, och ibland glömmer jag bort att jag har citroner, så att de hinner bli dåliga i kylskåpet. Så det här med oljedroppar är nog mer min grej ;)




söndag 10 december 2017

Om 100-årskvällen i oljedimmor

Jag kanske ännu ska säga några ord om 100-årsfirandet, eftersom det ju var ett tema i de senaste två inläggen, och också en stor och viktig sak här i Finland. Här i Åbo visades konstverket Luminous vid Åbo Slott. Jag och en kompis var och tittade på det i onsdags kväll. Cykel visade sig vara ett bra transportmedel för det. Busstrafiken hamnade i trafikkaoset som uppstod, när allt för många bilar var på väg från centrum mot slottet och hamnområdet, där slottet ligger. Trafiken stod alltså still tidvis. Min kompis klev till slut av den väldigt försenade bussen och jag gick tillbaka en bit för att möta upp henne. Vi kom fram snabbare än bussen... Extrabussar hade satts in, men problemet var det tröga trafikflödet. Hamnen ligger cirka tre kilometer från centrumkärnan.

På utsidan av slottsväggarna hade ljus i blå nyanser och delvis djurmotiv reflekterats. Det såg jättefint ut. För att se hela utställningen var man tvungen att gå igenom slottets innergård och ta sig ut till baksidan av slottet, och sen fortsätta runt ena sidan. Den långa kön gick oväntat fort. Längs promenaden fanns ljusuppsättningar av olika slag, och någon slags performance-shower visades här och där. Jag upplevde stämningen som nästan magisk. Mörka kvällen och det (väldigt) tunna vita snötäcket som även låg på träden gjorde nog effekten starkare. Vi gick tillbaka till stan till fots, längs ån. Några av broarna hade också fått blåvita belysningar 100-årsjubileet till ära. Vi avslutade kvällen med glögg på en krog. Slottsbalen syntes på tv-skärmen, så vi sneglade på den då och då :)

Här hemma fortsätter det flitiga spelandet av julmusik. Lugn och harmonisk musik varvas med både poppigare och även rockigt. Förra julen visade de något som hette Raskasta joulua på tv, och där spelades rockiga versioner av kända jullåtar. Jag blev så förtjust i musiken så jag letade upp den på Spotify, och har den nu sparad där.

Förutom musikstämning badar jag i aromatiska dofter nu också. Jag har nyligen börjat bekanta mig mer med eteriska oljor, genom att jag blev bjuden av en kompis på en infokväll om Young Livings oljor. Efter att ha informerat mig mer om dem, slog jag till och köpte ett intropaket med många olika oljor och en doftspridare. Den har nu surrat på här i rummet och spridit Stress Away-oljans dofter, och förhoppningsvis effekter också :) Gott doftar det i alla fall. Vad jag läst och hört verkar användarna bli förtjusta i dessa produkter. Jag hoppas på bra och hälsosamma effekter för mig själv också. Naturprodukter i sig är ju inget nytt för mig, och jag har sen länge gått över till att använda naturbaserade, och ofta även ekologiska, hudvårdsprodukter.

onsdag 6 december 2017

Finland 100 år

Det är verkligen perfekt väder för festligheter idag. Rätt klar himmel, en hel del sol har det varit och temperaturen kring noll grader eller strax under. Vi fick lite snö igår, som ger ett vitt intryck även om den inte täcker marken helt. Det fina vädret känns dessutom extra bra för att jag tar mig runt på cykel, och dagens avstånd är rätt långa.

Här och där i stans kyrkor har det varit självständighetsdagsmässor. Jag var på en av dem i förmiddags, en mässa full av sång och musik. Det känns lite högtidligt att delta i sådant idag. Nu på eftermiddagen har tv:n varit på här hemma, och temat är självständighet och många andra aspekter som hör till finländskhet och Finlands historia. Det känns fint att se att många andra länder också uppmärksammar vår hundraårsdag på olika sätt.

Under året har vissa produkter fått hundraårstema också. När jag var i Sverige i höstas köpte jag med mig hundraårschoklad och festöl till mina vänner :)

Jag förstod igår, att det här med självständighetsafton, eller självständighetsdagsafton, verkar ha kommit att bli ett begrepp. Det handlar alltså om dagen innan självständighetsdagen. Redan igår startades ju festligheter och annan uppmärksamhet kring hundraårsfirandet. På finska är alltså ordet aatto afton, såsom i julafton jouluaatto, därav av den här afton-sammansättningen itsenäisyyspäivän aatto (självständighetsdagsafton) dagen innan själva "dagen".

Ikväll ska jag ut och se på de speciella belysningarna som ska lysa upp nu, hundraåringen till ära. Hoppas på att få fina foton.

tisdag 5 december 2017

Förfestkväll inför 100-årsfirandet :)

Imorgon firar Finland 100 år av självständighet. Redan ikväll uppmärksammas det på flera sätt, eller det har det väl i och för sig gjorts hela året. Men ikväll tänds vissa byggnader med speciell belysning, och presidenten har idag officiellt inlett firandet i Helsingfors. Tydligen har hundra belysta finska flaggor hissats upp i Helsingfors. För dessa två dagar, idag och imorgon, har speciella undantag införts gällande flaggning. Extra lång flaggningstid tillåts jämfört med andra års självständighetsdagar. Dock ska flaggor som hissas upp idag vara belysta i mörkret. Ikväll sänds en lång förfest på tv. Den har jag på i bakgrunden, men tvivlar på att jag orkar följa den fram till slut. Den håller på till strax efter midnatt. Inte supersent, men jag är rätt trött ikväll...

För mig som vuxit upp utanför Finland har detta med självständighetsdagsfirande kommit under mina senare år. Dock minns jag från finska tv-kanalen i Sverige, då Finland fyllde 80 år, hur mycket som då visades på tv. Det var väl då jag egentligen riktigt insåg hur stort och viktigt det är och hur situationen kunde ha varit, om Finland inte blivit självständigt. Mina finlandssvenska vänner lärde mig traditionen med att titta på slottsbalen, när jag bodde på Åland. Den har jag sen följt vissa år, ibland tillsammans med vänner. Imorgon känns självständighetsdagen verkligen speciell, eftersom det är jämna hundra år som firas. Jag ska delta i några evenemang. Skriver mer om det efteråt.

Jag tänkte häromdagen, att jag nog kanske också skulle fundera bakåt på mitt hela det här året. Det har varit en väldigt rörig och ofta jobbig tid, men har innehållit många speciella händelser också. Återkommer nog till den summeringen under denna månad.

Idag har jag varit på en trevlig jullunch på en av stans båtrestauranger, ett uppiggande avbrott i en tid då jag är ensam rätt mycket. Passade på att uträtta ärenden på stan samtidigt. När livspusslets bitar inte riktigt alls är på plats har dessutom en personrelation tärt väldigt mycket på mig de senaste veckorna. Försöker jobba med mig själv och mina attidyer och min inställning, men det är tufft. Förståndet säger en sak, reaktionerna och känslorna gör något helt annat... Får väl också inse att det hela innebär en sorg, som också behöver sin tid. 

söndag 3 december 2017

Julmusik, gospelsång och en kort släng av vinter

Spelar min urgamla julfavorit-cd-skiva, Absolute Christmas, som jag för en evig massa år sen fått i present av en kompis, en dubbel-cd är det. Det är ju så kort säsong på julskivor, så det gäller att passa på massor under den ;) Jag har numera också en spotify-jullista, men ibland tycker jag det är smidigare med musik på gamla stereon.

Det är första advent, och jag har julpyntat hemma. Stjärnan lyser i fönstret och en liten porslinsjulgran har värmeljus i sig, vars ljus syns genom stjärnformade hål. Någon tomte och lite annat tog jag fram också, men en del saker skippade jag i år, om jag inte senare tar fram dem. Den kassen låg nämligen rätt djupt inne i en hög hylla i klädkammaren, dit framkomligheten blockerats med diverse prylar på golvet. Jag nådde helt enkelt inte dit, när pallen inte kunde ställas tillräckligt nära där. Hade helt enkelt inte ork att börja röja bort saker från golvet idag. Men de viktigaste julgrejerna kom fram i alla fall :)

Det har varit mycket gospelkörevenemang hela helgen, vilket varit jättetrevligt och lyckat, men gjort mig trött. Redan i fredags kväll hade vi extra rep, och igår gick i stort sett hela dagen till ett rätt kort uppträdande men i ett stort sammanhang. Det var väldigt spridda tider med soundcheckar och uppträdandena, men vi fick mat och fika emellan, så vi hann umgås en del med varann inom kören, vilket alltid är trevligt. Idag sjöng vi i adventsmässan, och efterår fick vi jullunch.

Vi hade en kort snöperiod igen, eller period är nog lite att ta i... Det kom väl snö i fredags, och igår låg den kvar, men i morse var den borta. Vi hade plus fem grader och regn idag. Jag har då och då besök av olika djur på min lilla tomtplätt här utanför. I fredags kväll var det en hare som lekte i snön där, såg så mysigt ut. Den - eller en annan hare, de ser rätt lika ut - fanns där i går morse också och likaså nu ikväll. Det är nåt visst med de där små liven. En sommar när jag satt i min brassestol bredvid trappan på gräset, hörde jag något ljud som lät. Då dök det upp en igelkott från under trappan, och den var helt bredvid mig. Annars är jag van vid att de är rätt skygga.

Glögg och pepparkakor har jag också fått njuta av, både igår kväll och idag, här hemma. Ska nog ta mig till köket och fixa lite mat nu.