fredag 15 december 2017

Lugn fredagkväll och lite om verkligheten bakom illusionerna

Idag har jag varit på årets sista bastuyoga. Det var jätteskönt liksom simningen och bastandet efteråt. Fick glädje av mina språkkunskaper igen då vi pratade med ett par tyska tjejer i bastun och omkädningsrummet. Det visade sig att en av de finska deltagarna även kunde jättebra tyska. Korta möten, men som känns skoj. Kämpade mig både till träningen och hem cyklandes i snömodd, som bitvis var is.

En lugn soffkväll efter en rätt flitig dag med ännu en ansökan gjord i ett dåligt fungerande ansökningsprogram. Såg bland annat ett - tror det var årets sista - Babelavsnitt på Svtplay. Tydligen ska det komma ut en biografi om Persbrandt nu i dagarna. Det kanske är något att läsa så småningom. Överhuvudtaget brukar jag gilla att läsa biografier. Annars är inte han någon person jag följt speciellt, men jag har sett honom i några intervjuer på tv.

Jag har under de senaste veckorna läst lite i Anthony de Mellos bok Awareness, som jag i flera år haft i bokhyllan, och troligen tidigare försökt börja läsa också. I alla fall fanns ett bokmärke i... Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, men vissa bra grejer hittar jag i den. Hans ton är väldigt provocerande, medvetet verkar det som. Han vill få oss att vakna upp och inse vad vi redan har, och att vi inte ska leva i illusioner. Typ nåt sånt. En slarvig och flummig förklaring av mig, tror jag det blev. Han skriver, att läsaren inte behöver hålla med honom, men man bör lyssna aktivt och vara öppen och villig att upptäcka nytt, och lära bort gammalt (han använder verbet unlearn).

Något som gav mig tankeställare var bland annat att de Mello säger att vi aldrig är kära i någon utan vi är kära i vår egna förutfattade bild av personen i fråga. Det är inte den personen vi litar på utan på vår egna uppfattning om personen. Att vi glorifierar personen först. Så när vi blir besvikna så är det egentligen vår egna illusion eller missbedömning vi blir besvikna på. Det kanske är tröstande på nåt sätt, vet inte. Typ att drömkillen ju aldrig fanns, utan det var jag som skapade honom. Så det var liksom ingen förlust egentligen ;)

Får se om jag läser vidare i boken framöver. Jag såg nu att det finns en Awareness hemsida, som jag inte läste vidare i nu, men kanske kommer göra. Där finns nog bättre förklaringar på vad jag försökte säga här ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar