tisdag 5 december 2017

Förfestkväll inför 100-årsfirandet :)

Imorgon firar Finland 100 år av självständighet. Redan ikväll uppmärksammas det på flera sätt, eller det har det väl i och för sig gjorts hela året. Men ikväll tänds vissa byggnader med speciell belysning, och presidenten har idag officiellt inlett firandet i Helsingfors. Tydligen har hundra belysta finska flaggor hissats upp i Helsingfors. För dessa två dagar, idag och imorgon, har speciella undantag införts gällande flaggning. Extra lång flaggningstid tillåts jämfört med andra års självständighetsdagar. Dock ska flaggor som hissas upp idag vara belysta i mörkret. Ikväll sänds en lång förfest på tv. Den har jag på i bakgrunden, men tvivlar på att jag orkar följa den fram till slut. Den håller på till strax efter midnatt. Inte supersent, men jag är rätt trött ikväll...

För mig som vuxit upp utanför Finland har detta med självständighetsdagsfirande kommit under mina senare år. Dock minns jag från finska tv-kanalen i Sverige, då Finland fyllde 80 år, hur mycket som då visades på tv. Det var väl då jag egentligen riktigt insåg hur stort och viktigt det är och hur situationen kunde ha varit, om Finland inte blivit självständigt. Mina finlandssvenska vänner lärde mig traditionen med att titta på slottsbalen, när jag bodde på Åland. Den har jag sen följt vissa år, ibland tillsammans med vänner. Imorgon känns självständighetsdagen verkligen speciell, eftersom det är jämna hundra år som firas. Jag ska delta i några evenemang. Skriver mer om det efteråt.

Jag tänkte häromdagen, att jag nog kanske också skulle fundera bakåt på mitt hela det här året. Det har varit en väldigt rörig och ofta jobbig tid, men har innehållit många speciella händelser också. Återkommer nog till den summeringen under denna månad.

Idag har jag varit på en trevlig jullunch på en av stans båtrestauranger, ett uppiggande avbrott i en tid då jag är ensam rätt mycket. Passade på att uträtta ärenden på stan samtidigt. När livspusslets bitar inte riktigt alls är på plats har dessutom en personrelation tärt väldigt mycket på mig de senaste veckorna. Försöker jobba med mig själv och mina attidyer och min inställning, men det är tufft. Förståndet säger en sak, reaktionerna och känslorna gör något helt annat... Får väl också inse att det hela innebär en sorg, som också behöver sin tid. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar