Ljusglimtar i en mentalt kämpig livsfas

Börjar lite negativt men ska vända det sen till muntrare toner... Det har verkligen varit en jättetuff sommar på det mentala planet. Hur jag än försöker intala och peppa mig själv att allt ordnar sig - som det oftast brukar - och att jag borde komma ihåg att njuta av nuet osv. har jag ändå mått rätt dåligt från och till. En dag kan börja bra, och deppigheten kan pötsligt slå till mot eftermiddagen och bli kvar hela kvällen. Känner hur jag är irriterad, orolig och bara allmänt nere och negativ. Då blir det svårt att njuta av det man gör, vad det än är. Dessutom är det svårt ibland att motivera sig till något, och risken är att man blir sittande med sånt som egentligen inte alltid ger så mycket. Att till exempel sitta för länge med mobilen eller så, och sen inse vad allt jag inte hann med... :(

Som tur har sommaren också innehållit roliga saker. Jag har varit ute och gått mycket. Förra veckan blev det ett par längre promenader än vanligt. Jag har bekantat mig med nya delar av den fina omgivningen kring ån som jag bor nära. Istället för min vanliga runda har jag nu gått åt andra hållet, och mycket längre bort än tidigare. Det är så vackert och naturskönt så nära inpå bostadsområdet. På den senaste promenaden blev det närmare tre timmar som jag gick. Då räknar jag inte med mina fotostopp och fikapausens längd. Det blev lite sightseeing på hemmaplan, för jag gick till ett museiområde i en natuskön omgivning. Där fanns också ett berg med fin utsikt ifrån. Fika serverades i en gammal lada, trevligt inredd, nedanför berget. Det fanns utebord också, men jag föredrog att sitta inne i den svala byggnaden. Alla utebord var i solen, vilket kändes lite varmt efter min långa promenad.

Förutom mina härliga vistelser i naturen har jag också haft besök flera gånger. I två omgångar har vänner från Sverige varit här nu under juli. En av vännerna gick jag också en väldigt lång å-promenad med, fast mot stanhållet. Jättefint det med, men förstås på ett annat sätt. Vi passade på att uträtta ett par ärenden i centrum, men vi fortsatte ännu långt vidare längs ån innan vi tog oss över den och hemåt längs den andra sidan.

Jag är så tacksam för alla vänner som tar sig hit och träffar mig. Även om jag har turen att bo vid ett läge där många har vägarna förbi, så är det inte alls fallet med alla besök. Och även de som har vägarna hit ändå, stannar längre ibland. Jättelycklig är jag, överhuvudtaget över alla vänner och familjen jag har. Nåt som förgyllt vardagen är också flera trevliga lunchträffar nu under sommaren. Vid fint väder har vi suttit ute, och vissa gånger haft möjlighet för långlunch också.

Det var egentligen mer jag hade i tankarna att skriva om ikväll, men känner nu hur trött jag är. Så jag tror att jag får fortsätta en annan gång, förhoppninsvis lite snabbare än vad det gått mellan de senaste inläggen. På allvar har jag funderat på meningen med livet, när allt är så totalosäkert för mig nu. Fick mig idag också en påminnelse om att ta vara på livet och inte låta det springa förbi och inte slösa bort det värdefulla nuet vi har. Den fantastiskt duktiga skådisen Michael Nyqvist, som gick bort i relativt tidig ålder, har ju begravts idag :(

När inte allt går som tänkt...

Konstaterar nu, ungefär som i förra inlägget, att det återigen har blivit en alltför lång paus i skrivandet här. Det i sig behöver inte göra något, men i mitt fall betyder det oftast att allt för mycket har pågått samtidigt för intensivt. De perioder då det fria skrivandet knappt får plats i mitt liv är tider då jag inte lyckas prioritera rätt.

Snart har halva sommaren gått. En sommar då saker i livet inte blev som tänkt, planerat eller lovats. Rätt så sent börjar jag förstå att det blev så. Jag har först haft svårt att acceptera det. Kännt känslor av orättvisa, ånger och stor besvikelse. Framför allt har min livsfas, då något gammalt lämnas bakom sig och nytt förväntas inträda, inneburit mycket rädslor, osäkerhet och stress inför det som väntar. Det hela har också fått mig lite handlingsförlamad till viss del. Visst får jag mycket gjort - en hel del har också behövt ordnas upp och administreras kring - men många saker har också endast till en viss del blivit gjorda. När jag är för illa till mods och vilsen i livet har jag svårt att slutföra saker, framför allt sådana som inte helt är måste. Måsten och deadlines fixar jag. Det är egentligen först de senaste dagarna jag nu inser att sommaren är så här långt gången och att vissa grejer kanske inte alls kommer att hända. Jag försöker peppa mig själv att acceptera läget och göra det bästa av det. B-planer funkar inte alltid med kort varsel, men det går alltid att försöka göra det bästa av nuet och jobba för en mer lyckad framtid - eller nåt ;)

Antar att texten här kan låta kryptisk när jag inte sätter ord på vissa detaljer i sammanhanget, men vissa saker är inte bra att vara för öppen med, har livet lärt mig. I alla fall inte när man är mitt i dem. Senare kanske.

Som tur har jag annat att fokusera på också. En del socialt. Har varit på trevliga släktfester under sommaren och kören har gett mycket glädje - och vi har med musiken också fått glädja publik :) Jag förbereder också ett livsäventyr, som jag dock hoppas i huvudsak blir äventyrligt i positiv bemärkelse ;) Dock kan en viss del av förberedelserna bli trista och kämpiga, men mest är det spännande att planera något roligt. Jag är glad att jag faktiskt har bokat in en länge behövd ledighet. Vad jag kanske hade trott då planen tog form var att min nya livsfas skulle ha hunnit komma i ordning och att jag skulle fått lite rutiner på det nya jobbet, som då skulle vara lättare att efter ledigheten återvända till. Just nu bekymrar jag mig lite för att sticka iväg på semester från en rörig tillvaro. Kommer jag att tillräckligt kunna släppa vardagen och mina ofta förekommande grubblerier och oroanden? Vissa saker i livet får man väl bara acceptera. Får väl lära mig att handskas bättre med osäkra lägen. Fortsättning följer nog... ;)