Vet inte riktigt hur jag ska börja men sätter äntligen igång att skriva efter en för lång paus igen. Har YouTube igång på mobilen här i bakgrunden, där de har musikalmusik av Andrew Lloyd Webber.
Mina dagar tenderar som vanligt att vara för korta, så lite multitasking. Med musikalmusiken i bakgrunden har jag kört lite träning via webben. Det har än så länge inte blivit några imponerande långa pass och ännu inte heller alltför kontinuerligt, men framför allt frekvensen vill jag öka och få in det i mitt dagsschema bättre, men superlånga behöver passen inte alltid vara. På grund av att jag varit sjuk mycket under våren, så har jag haft veckovis med pauser från all träning, så jag är tacksam att kunna vara igång igen. Grundkonditionen är inte på topp, men jag försöker ta mig ut på promenader regelbundet. Speciellt nu under soliga dagar har det varit jättemysigt.
Det blev ju en väldigt konstig vår med världsläget på grund av pandemin. Det hela är förstås väldigt overkligt, men det overkliga har sakteliga blivit lite normaliserat. Som tur har vi på min ort ännu varit relativt skonade, men jag försöker undvika folk så mycket det går. Tyvärr blir det väldigt ensamt, och när jag redan lever i inte självvald ensamhet har jag känt mig väldigt deppig nu. Några gånger har jag träffat en kompis i taget på promenad, men annars har ju det mesta i hobbyväg ställts in. Kören har vi börjat ha videoövningar med, vilket är roligt. Åtminstone ser vi varandra men vi har mikrofonerna på 'mute', och körledaren är den enda som hörs. Första gången gjorde vi missen att sjunga gemensamt med allas ljud på. Oj vad skratt det blev mitt i sången, som lät i helt otakt, för allas ljud kom i olika tempo. Någon hade spelat in den, så det blev många skratt i körens Whatsapp-grupp dagen efter 😂
Mina dagar tenderar som vanligt att vara för korta, så lite multitasking. Med musikalmusiken i bakgrunden har jag kört lite träning via webben. Det har än så länge inte blivit några imponerande långa pass och ännu inte heller alltför kontinuerligt, men framför allt frekvensen vill jag öka och få in det i mitt dagsschema bättre, men superlånga behöver passen inte alltid vara. På grund av att jag varit sjuk mycket under våren, så har jag haft veckovis med pauser från all träning, så jag är tacksam att kunna vara igång igen. Grundkonditionen är inte på topp, men jag försöker ta mig ut på promenader regelbundet. Speciellt nu under soliga dagar har det varit jättemysigt.
Det blev ju en väldigt konstig vår med världsläget på grund av pandemin. Det hela är förstås väldigt overkligt, men det overkliga har sakteliga blivit lite normaliserat. Som tur har vi på min ort ännu varit relativt skonade, men jag försöker undvika folk så mycket det går. Tyvärr blir det väldigt ensamt, och när jag redan lever i inte självvald ensamhet har jag känt mig väldigt deppig nu. Några gånger har jag träffat en kompis i taget på promenad, men annars har ju det mesta i hobbyväg ställts in. Kören har vi börjat ha videoövningar med, vilket är roligt. Åtminstone ser vi varandra men vi har mikrofonerna på 'mute', och körledaren är den enda som hörs. Första gången gjorde vi missen att sjunga gemensamt med allas ljud på. Oj vad skratt det blev mitt i sången, som lät i helt otakt, för allas ljud kom i olika tempo. Någon hade spelat in den, så det blev många skratt i körens Whatsapp-grupp dagen efter 😂