Svenska dagen, Åland och komma ihåg sitt välmående

Sinnesstämningarna hos mig har rört sig mellan rätt så olika nivåer idag, som tur var riktningen uppåt. Bestämde mig tidigare idag att jag vill skriva ett inlägg här idag, hade sån inspiration just då. Nu när jag väl satte mig i soffan för ett bra tag sen har jag mest varit fängslad av intressanta intervjuer och inslag på teve, så det blev inte koncenterat fokus på skrivandet och eftermiddagens inspirerande idéer har inte längre riktigt samma kraft och energi. Så vi får se vartåt det här bär.

På teve visar de en sändning från Mariehamn, som är en sån kär ort för mig. De visar ett program där svenska dagen firas på konserthuset Alandica, så jag måste ju bara fortsätta titta. Sonja och Mårten (bekanta från Efter nio) fungerar som intervjuare, och det är en massa varierande inslag. Nyss var den alltid lika skojiga Mark Levengood på tur att bli intervjuad. Emellanåt visas inslag från Sonjas och Mårtens språkbad, i ordets riktiga bemärkelse. De håller till i den där utomhusbassängen som dykt upp i centrala Helsingfors nån gång de senaste åren (har hittills endast sett den på bilder och video-/teveinslag) och intervjuar finnar om svenska språket, och intervjuobjekten får beskriva svenska ord i Alias-anda. Riktigt roligt 😄 Jag har själv ingen tradition av att fira svenska dagen. Det tog mig ganska många år här i Finland innan jag ens snappade upp att en sådan existerar. Kvällens sändning fungerar som ett kul och intressant sätt att sätta fokus på svenskan på olika sätt och samtidgit visa på flerspråkighet 👍

Modersmålets sång, som programmet på teve nu avslutas med, är en ny bekantskap för mig. Den har jag helt missat trots att det ingår mycket finlandssvenskhet min krets. Efter bra många år i Finland lär jag mig fortfarande mycket nytt, inte minst vad gäller det språkliga i finlandssvenskan.

Tankarna på skrivandet tidigare idag hade lite djupare teman, men moodläget känns inte alls aktuellt för det just nu, så jag spar nog dem till ett annat tillfälle. Det var förresten inte länge sen jag besökte Alandica. För några veckor sen var jag där och fick njuta av en fin musikalupplevelse, då Grease sattes upp där. Det var så underbart att efter ett långt uppehåll få uppleva teater och fina skådisinsatser med sång och dans. Kände mig riktigt berörd, låtarna från Grease är ju lite av nostalgi också... Det var för övrigt en jättehärlig helgresa som helhet, toppenväder och många möten med mina fina vänner. På båten satt jag på däck en stor del av hemresan och en stund på ditvägen, riktig semesterkänsla i mitten av oktober 💖

En liten påminnelse från dagens tankar dock är att jag verkligen ska komma ihåg att ha och sätta min hälsa och mitt välmående som första prioritet. Det har varit alltför långa perioder i livet där detta försummats av olika olika anledningar. Plikttrogenhet är nog en av dessa. I slutändan gör man ju ingen nån tjänst genom att köra över sig själv. Jag hade under veckan ett jättegivande och peppande samtal med en trevlig och duktig tjej som ger karriärvägledning. Hon sa många bra och kloka saker. Hon påminde bland annat om att det är viktigt att ge sig själv tid och fylla på kraftförråden, när man gått igenom svåra saker som utmattat en. Att göra sådant som ger gläjde och njutning. Att hitta vägar i livet som gör vardagen till en sån som man mår bra av🙏

Om att bygga upp sin dröm bit för bit

Insåg just, när jag öppnade bloggen, att det ju faktiskt nästan börjar närma sig ett år sen som jag skrev här sist! Det hade jag inte trott, trodde att kanske nån gång senvintern eller i våras. Läste igenom förra inlägget från förra oktober, och hade tydligen då lyssnat på podden DreamTALK som jag också började den här morgonen med. Den är verkligen peppande och inspirerande, och ger bra påminnelser😊 Passade på att ta en promenad i min hyffsat naturnära omgivning i villaområdet här nedanför direkt på morgonen, eftersom de lovat en massa regn idag. Dock kom regnet sent sen, men mulet blev det en stund efter att jag kommit in igen. 

Så medan jag gick i det vackra vädret lyssnade jag på DreamTalk, där dagens avsnitt (lyssnade på ett par-tre stycken) handlade om att typ inte misströsta om det tar tid att förverkliga sina planer men att det viktiga är att hålla på kontinuerligt och välplanerat att bygga upp förverkligandet av planen. Peppiina gjorde jämförelsen med att bygga ett hus, att vi alla har vår egen typ av drömverklighet och att man inte ska jämföra med hur andras ser ut. Det viktiga var att faktiskt lägga en tegelbit typ varje dag för att det där huset - drömmen - så småningom ska bli på riktigt. Hon poängterade också att det är viktigt att göra det välplanerat. Jag tror att jag där nånstans bestämde mig att jag nu verkligen måste ta och skriva igen. Det är ju egentligen en viktig passion för mig och ändå har jag skrivit (förutom i jobbet) otroligt lite det senaste året. Så min tegelstensbit jag lägger för idag är nog den här skrivstunden. 

I övrigt gör jag nog en hel del på den lilla fritid, som blir över utöver jobbet, som jag tror hjälper mig framåt mot ett liv som mer är min grej. Ändå vet jag inte riktigt om jag gör det liksom på rätt sätt. Har en tendens att engagera mig i massor med grejer, och funderar ibland om jag borde sålla mer och koncentrera mig på färre. Framför allt nu de senaste 1,5 åren, då allt möjligt börjat finnas tillgängligt via webinarer och zoom och sånt, så finns det ju så himla mycket intressant att följa med på och lära sig av, så jag har svårt att låta bli att dras med. Mycket av de teman jag följer handlar om välmående, och jag hoppas att livet ska leda mig mot att sådant ska kunna vara en stor del av mitt liv. Så det kanske ändå är tegelstenar jag lägger även där. Men om jag sen gör det välplanerat tåls väl att tänka på...😅

Ett till tema från podden idag var att ge upp nånting eller avstå från något, att det kanske är dags för det. Det hänger ju lite ihop med det ovannämnda. Borde jag ge upp nånting nu för att ge plats till nåt bättre? Jag inser alltmer att jag verkligen behöver få hålla på med det jag brinner för, men jobbet tar alldeles för mycket tid och energi för att jag både ska orka och hinna få in tillräckligt med bra saker i mitt liv och samtidigt orka/hinna bygga upp det där livet jag egentligen vill ha. Har på sistone spånat en del kring idén med ett sabbatsår eller liknande... Jag hoppas dock att det snart ska lösa sig med forskningsfinansering för mig, för då skulle jag på ett naturligt sätt få övergå till en vardag som verkligen är mer min grej än den nuvarande. Är dock tacksam att jag har ett bra och utvecklande jobb, men jag är enormt trött just nu. Ett jobbyte i början av året efter en tuff höst har tröttat ut mig ordentligt.

Såg ett passande citat på en väns postning idag, på en tavla av Sara Granér, att "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera". Just det där med leverera - har väl kanske inget i sig emot att sen leverera bara inte deadlines är för tajta och om det som ska levereras gav mig mer glädje...😉 

Lyssnade förresten på ett gammalt sommarprat på finska av Solja Krapu på Sveriges radios finska program (från 2011), där hon hade ett bra och för detta tema passande citat som fritt översatt av mig lyder ungefär så här: Drömmar är verklighet som ännu inte har hänt. Och som jag och många andra tidigare sagt, gäller trots allt också att komma ihåg att göra resan dit så njutbar som möjligt (som ett parentesinlägg). Solja hade redan från sin barndomsfamilj fått med sig den där tron och livssynen, som sen stämt in på hennes liv på många sätt.