Lite tvångsskrivande eller nåt idag... Jag vill ju hålla igång mitt skrivande här också, men tydligen har jag återigen varit i en livsfas där jag inte alltid lyckats prioritera helt utifrån vad jag egentligen vill. Det har varit en mentalt tuff period efter min fina Europa-resa. Det kostar på att inte riktigt veta vad som händer i livet, sökandet efter sin plats i tillvaron. Vissa alternativ blir mer utmaningar när inte orken är på topp. Att behöva dra sig tillbaka från det traditionella arbetslivet en tid har konsekvenser på många plan.
Skrivinspirationen flödar inte riktigt just nu. Det sägs ju att man bara ska skriva ändå. Det brukar jag ibland göra i mitt morgonskrivande eller som en slags meditationsövning, bara skriva i upplevelserna av nuet. Men här i bloggen skulle jag snarare vilja ha sånt som jag kan ha glädje av efteråt också. Jag kanske nu skriver på och raderar bort några rader efteråt. Testar.
Lyssnar på medryckande musik från 80-talet på Spotify. Sånt som får en att vilja dansa, röra på kroppen och sjunga. Sång är sånt jag skulle vilja få in i mitt liv mer av. Är dock enormt hämmad av att grannar kan höra mig. Att hitta ett fint gavelradhus eller mitt fritidshus vore en dröm, helst både och ;) Där jag kan sjunga loss och ösa på. Från många håll påminns jag då och då om vikten att gå sin egen väg, mot det som lockar till sig. Varför ska det vara så svårt i praktiken? Lyssnade och tittade på ett par dokumentärer om Laleh nu under veckan. Oj, vilken strong tjej, som redan från ung ålder vågat gå sin egen väg, målmedvetet.
Inser, eller har väl sen länge konstaterat det, att vi alla verkligen har vår egen livsbana. Vissa av oss fattar först på senare år hur vi inte fattat tillräckligt tidigare. Alltför många år av livet har jag inte förstått att lyssna på mig själv, prioritera vad jag mår bra av och prioritera bort annat. Nu när jag förstår mycket mer saknas fortfarande en del i självförtroendet för att genomföra en del av det jag skulle vilja. Det gäller väl att öva på att våga gå mer utanför sin komfortzon. Lite av det gör jag väl här i bloggen också. Det är ju en övningsblogg, som sattes igång under en kurs för över tio år sedan. Ville sen fortsätta, och det har jag i olika omfattning också gjort, även om jag gärna hade skrivit mycket mer vissa perioder.
Något riktigt flödesskrivande fick jag inte till nu, men fick jag tag i något att spinna vidare på eller fördjupa mig i? Tyvärr känns det ofta som att jag upprepar mig när jag skriver. Tror det här sökandet efter min plats i tillvaron pågått redan innan bloggen ens startades. Jag är medveten om att jag här också ofta väljer att hålla mig på en mer generell nivå snarare än privat eller alltför personlig, och därmed inte alltid dyker djupare in i teman, som kunde engagera. Det är väl en del av övningen för mig i livet, att våga öppna mig mer, göra mig synlig.
