Efter mitt förra inlägg hittade jag sen en videoinspelning från ett samtal om krigsbarn på Finlandsinstitutet, där Ann Nehlins bok diskuterades. Väldigt fint upplägg och intressanta samtal. Vi får också höra om två vuxna krigsbarns tankar och erfarenheter. Jag har häremellan också hunnit läsa ut Ann Nehlins bok, De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama, som jag redan skrev lite om i förra inlägget. Eller avslutningstexten återstår att läsa ännu. Ser nu ännu mer hur boken och temat krigsbarn verkligen handlar om familjedramer. Även i de fall det gått bra. Det handlar ju om familjer som på grund av kriget splittrats. Krigsbarn som behöver lämna sin familj två gånger, vissa som redan glömt bort både det finska språket och sin finska familj efter flera år i Sverige, om man kom dit som väldigt liten. Så återseendena blev inte alltid så som kanske framför allt mödrarna i Finland hoppats på. Det konstateras i de ovannämnda samtalen att det är så viktigt att familjer hålls ihop, när frågan om vad vi kan lära oss av historian med de finländska krigsbarnen kom upp.
Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik, vars föräldrar var krigsbarn, berättar i samtalet att Signe Sandelins bok Gäst i eget hem skildrar ett utanförskap hos krigsbarn, att det kan upplevas som att man varken hör hemma i den finska eller svenska kulturen. "En gång krigsbarn, alltid krigsbarn" kommer också upp som tema vid samtalen med Erkki Grönroos och Hilkka Mälarstedt, som talar ur sina egna erfarenheter som krigsbarn. Det poängteras också att det finns minst lika många historier som det funnits krigsbarn. Hilkka kände sig som både finsk och svensk, "dubbelt upp" snarare än varken eller, och har haft kvar sina två familjer, den finska och svenska.
Jag har nog aldrig tidigare kommit så nära krigstiderna i Finland så som vid läsning av den här boken. Ändå hade jag en morfar som blev krigsveteran, och min mamma levde sina första år i krigstider. Allt det där har ju på sätt och vis varit över under min uppväxt. Ändå finns det ju där i våra arv och vår historia, närhistoria. I den här boken kommer läsaren väldigt nära in på vad allt det kan innebära att vara drabbad av ett krig. Mamman i familjen ska ta hand om försörjningen medan mannen, och ibland till och med sonen eller söner, varit inkallade. Hur man dessutom behövt lämna hem och hamna på ny ort. Jobbar man dessutom utanför hemmet kan det bli en utmaning med vem som tar hand om speciellt mindre barn.
Fortfarande på 1970- och nog en bit in på 1980-talet hade ju Sverige det ekonomiskt bättre ställt än Finland. Här i boken blir det så tydligt hur enormt stora skillnaderna var då kring 1940-talet. Många i Finland hade ju inte mat så det räckte. Många krigsbarn kom till Sverige undernärda och taniga. I mångas vardag hade man hört bomber falla, man hade flytt till skyddsrum och så vidare. Så förutom traumat att ha slitits ifrån sin mamma och familj, och ofta ha rest i flera dagar, hade många krigsbarn annat otryggt med sig i bagaget. Att ha brev som underlag gör att boken går så nära in i alla dessa teman.
