Det finns så många "texter" i mig som vill bli skrivna. Ändå går det ibland lite väl långa tider emellan där jag inte lyckas ta mig för att skriva. Av olika anledningar. När jag väl sen gör det kan det stå still. Vad har jag att säga? Och hur får jag det någorlunda sammanhängande och intressant att läsas - eventuellt av andra eller av mig framöver? Ska jag testa lyfta några kort? Har några set med såna fina tänkvärda kort.
Det första jag får i handen har rubriken (min översättning från finska) "Små steg för dig långt". Det är peppkort #annavalosiloistaa av Katri Syvärinen och Sanna Wikström. Rätt passande tema i dessa tider när jag ibland upplever frustration över känslan att stå still och stampa. Tendensen i mitt liv har ofta varit att jag plikttroget gör mitt jobb (eller studier eller vad som just då är på gång) ordentligt. Sen räcker inte alltid tiden och energin till det jag verkligen vill göra i livet, i vardagen.
Diskuterade just planering och upplägg av vardagen, av livet, med en bekant igår. Både hon och jag har företagande som mål i framtiden. Att få ett bra upplägg i vardagen, där de egna självvalda livsvillkoren snarare styr företagandet än tvärtom. Hur man ska kunna nå dit.
Peppkortet säger att det inte behöver krävas stora steg för att uppfylla sina drömmar. Det viktiga är att ta tillräckligt många små steg åt rätt håll, att följa hjärtat. Det där sista är jätteviktigt. Börjar med åren lära mig att inte alltid bara tänka så praktiskt eller strategiskt, utan hellre försöka lyssna in och känna efter vad som känns rätt för mig. Även om det inte alltid är direkt mest lönsamt i pengar mätt.
Jag tycker att jag tagit många både små och ibland riktigt stora steg, men ändå testar livet mig hårt emellanåt. Inte alltid lätt att förstå meningen med sånt som händer. Tidvis känns livet som en kamp. Man dalar djupt ner. Det hände senast nu i våras. Efter en svacka även under vintern. Orken tryter. Lär mig vartefter att försöka ha en accepterande attityd, inte offerkänsla.
Det som jag märker nu är att jag inte riktigt längre vet om det som länge varit stora livsdrömmar längre är det jag egentligen vill. Har tappat bort mig lite. Peppkortet säger att även om man emellanåt hamnar vilse kan man alltid återvända till sin stig. Att orka ända fram om än i snigelfart. Så jag är väl nu i de där villovägarna och kanske får tillåta mig att vara det ett tag. Låta mig föras istället för att försöka styra själv.
Har länge haft för avsikt att lära mig "stanna upp", stilla mig regelbundet, meditera eller liknande. Att bara liksom vara medvetet i det som är, inte låta tankarna ta överhanden. Jag tror att det skulle hjälpa att kanske även kunna få rätt riktning på livet, att liksom "få tag i" vad jag innerst inne vill och behöver.
Peppkortet frågar avslutningsvis vilket litet steg jag skulle kunna ta idag, eller under den kommande veckan. Idag ska jag ut i naturen en stund. Jorda fötterna i sommarvärmen. Känna kontakten med naturen. Kanske yoga lite också. Det här skrivandet kanske också var ett bra steg.
