Att gå sin egen väg, inte alltid passa in och duga ändå

Det är inte alltid jag minns mina drömmar, men en morgon den här veckan satt en detalj tydligt kvar i minnet på morgonen. I en kort episod i något jag i övrigt inte minns peppade jag någon - det var nog en yngre tjej - som skulle gå och göra något slags test att hur det än går, kom ihåg att du är värdefull och räcker som du är. Det där satt starkt i mig på morgonen och jag insåg att det kanske var till mig själv eller en yngre version av mig själv som jag faktiskt sa det till där i drömmen. En viktig påminnelse hur som helst.

Än en gång i livet är jag mitt i en större förändringsprocess, som inte helt har gått enligt planerna, i alla fall i det tempot jag först trodde. Flera gånger har jag funderat att var är egentligen min plats i tillvaron och vad är jag menad att göra. Jag har därmed också kämpat lite hårt för att ändå få saker att rulla på åt rätt håll. Jag behöver verkligen påminna mig om att ta pauser för att stanna till och notera mig själv mitt i allt fixande och presterande. Det är också viktigt att ha eller hitta en balans mellan de här "måstena"/plikterna och mer njutningsfulla saker i livet. Märker att jag igen glömmer bort att ha kul alltför många gånger. Vill ju också kunna njuta av vägen dit jag är på väg, även av de mindre roliga grejerna längs vägen. Att se lite lättare på dem i alla fall, med lättare attityd och energier.

Jag har med åren förstått att det är många som inte passar in i det som i samhället kanske förväntas vara normalt. Själv har jag många gånger behövt gå min egen väg trots att den vägen inte är eller varit den lättaste. Jag lyfte ett väldigt passande kort nyss av de redan i tidigare inlägg nämnda uppmuntringskorten, Anna valosi loistaa, låt ditt ljus lysa, av Katri Syvärinen. Kortet har rubriken Soihdunkantaja, fackelbäraren.

Kortet handlar om att trots att den redan färdigt trampade stigen vore trygg, så är jag kanske här för att trampa min egen stig. Det gör inget om inte andra förstår det. Texten uppmuntrar till att släppa förväntningarna, som i sig kan utgöra hinder, och att bege mig ut på mitt äventyr genom att följa glädje och passion, styrd av min inre fackla. Genom att leva på ett sätt som är rätt för mig, kanske jag röjer vägen för andra att också våga göra det. Kortet ställer frågan hur jag skulle kunna föregå med gott exempel för andra. I en Human Design-baserad coachning relativt nyligen fick jag just höra att min väg i livet verkligen är att behöva göra på mitt eget sätt. Kanske kan jag inspirera andra att också våga göra det.