Läsglädje, invandrare och lite Zlatan

Jag är helt upprymd av intressant och underhållande litteratur nu. Har precis börjat läsa David Lagercrantz bok om Zlatan. Den är en sån man bara vill läsa vidare - skrattande och gråtande om vartannat blir det. Skojig men också gripande. Återkommer säkert om den. Fick den till låns idag.

Under långhelgen har jag passat på att vila ut, sova mycket och vara ute en del. Som varmast verkar det ha blivit idag, då jobbet återigen börjat, men en hel del sol fick vi se i helgen också, efter lite regn och mulenhet. Har till och med fikat ute på en terass på en campingplats under en cykeltur i helgen. Har knappt öppnat datorn alls, och vet inte allt jag missat på Facebook etc ;) Desto mer läsning har det blivit - både en bok och en del veckotidningar.

Dilsa Demirbag-Stens självbiografiska Fosterland sträckläste jag nästan. På ett ärligt och öppet sätt skildras familjelivet och uppväxten i en invandrarfamilj i Sverige från 70-talet och framåt. Kontraster dels mellan det kurdiska bylivet i Turkiet och det nya livet i Sverige. Och att upptäcka hur det egna livet hemma i lägenheten och stadsdelen i Uppsala skiljer sig från många svenskars liv. Familjemedlemmars olika uppfattningar och förhållningssätt till livet i Sverige. Kulturkrockar och anpassning. Skam och heder. Utanförskap. Kärlek och sammanhållning trots splittring. Det är några av många ingredienser i romanen.

Det är angeläget med den här typen av skildringar. I ett land som Sverige, där invandring fortfarande är relativt nytt - men där numera en stor andel av folket har en bakgrund i andra kulturer - behöver dessa historier berättas. Vissa termer är inte alltid politiskt korrekta att använda i Sverige, så jag är inte säker på om invandrare numera ersatts av andra termer. Eftersom jag själv är uppvuxen i en invandrarfamilj, vågar jag använda ordet.