Tentafas, Elvis och Anna Karenina

It always looks impossible until it's done står det på min tepåseetikett. Yogiteerna har ju alltid ett sånt "tanke-citat" på varje tepåsesnöre. Jag tycker den här passar ganska bra in på min livsfas just nu. Det har varit lite av panikvrålplugg som gällt i rätt många veckor nu. Många gånger har jag bävat och frågat mig att hur ska det gå, hur ska jag få ihop det... Igår har jag nu kommit så långt att jag börjar tro på det på riktigt. Hade en stor tenta i lördags, som hade ett omfattande område att läsa in sig på. Det gjorde att jag hade svårt att hinna lägga så mycket tid på hemtentan som det var deadline på igår, och som även den var väldigt krävande.

I vanliga fall brukar jag ta ledigt resten av dagen efter en tenta, sällan orkar man annat heller. I lördags var jag dock tvungen att plugga en del av kvällen. De senaste dagarna det varit osunt tokplugg med väldigt lite pausande. Gick i alla fall och röstade i söndags vilket jag kombinerade med en liten promenad i det vackra somriga vädret, som för övrigt nu i veckan övergått till mössa-och-vantar-väder :( Fy vad jag frös idag när jag cyklade i motvind.

Igår kväll, när tentan väl var ivägmailad, var jag totalslut och tom i huvet. Efter en liten promenad unnade jag mig en soffkväll med dvd-film. Idag har jag haft lite lindrig huvudvärk och varit enormt trött. Sov dock länge - äntligen - efter de senaste alltför korta nätterna. Pausar idag från studierna för att imorgon sätta fart med nästa rätt stora uppgift, deadline lördag. Jag pluggar visserligen 125 % av heltid denna termin så det ökar förstås på hekten så här i examinationstider... Det var bara en sån extrakurs som inte gick att motstå att hoppa på. Och i det skedet jag valde det visste jag ännu inte om andra stora livsåtaganden som skulle råka dyka upp under våren och kräva ytterligare av mig. Som tur är mina kurser jätteintressanta. Jag lär mig massor av givande saker. Känns som jag hamnat rätt. Det är en tröst i det hela när det känns tungt emellanåt.

Idag, efter att ha varit och handlat mat, var jag på massage. Så himla välbehövligt. Kroppen tar stryk av mitt intensiva pluggande. Huvudvärken beror nog på spänningar. Nu ikväll blev det också soffan och film. Såg Anna Karenina med duktiga Keira Knightely och en ursnygg för mig ny bekantskap Aaron Taylor-Johnson. Förstås är hon också vacker förutom duktig ;) Filmen ligger bra i tiden för mig, för en av mina kurser handlar om litteraturvetenskap :) 

Igår såg jag Elvis - the Early Years med Jonathan Rhys Meyers - även här en duktig snygging - i huvudrollen. Den var bra och det var intressant att se lite om Elvis livshistoria, även om jag vet inte hur väl alla detalje stämmer med verkligheten. En framgångssaga hur som helst, att man kan lyckas komma så långt karriärmässigt trots att man har en ekonomiskt fattig barndom. Sen är det ju inte just pengarna och framgången som behöver göra en lycklig, men fantastiskt att få syssla med det man brinner för. I Elvis fall hade han ju tyvärr lite svårt att hantera det hela. Det verkade bli en hel del tablettmissbruk. Musiken är bra trots att jag aldrig direkt varit nåt Elvis-fan. Blev inspirerad att ta fram lite Elvis-musik :)

Abba-nostalgi och Concertino-glädje

Jag har fått lite Abba-feber på sistone. Det har gått en Abba-dokumentär i tre delar på Svt här nyligen, varav jag såg sista avsnittet i helgen. Jag får såna starka nostalgikänslor när jag hör deras musik och ser gamla bilder och videon från 70-talet. Musiken är tidlös och funkar utmärkt fortfarande. Och vilken resa, framgångssaga, de har gått igenom. Varför jag kom in på det nu - för det var inte min tanke inför skrivandet ikväll - är att jag nu lyssnar på Abba på Spotify här i bakgrunden :)

Vårbild från Stockholms universitets campus, Frescati

Vad lycklig musik kan göra en. Jag blir helt djupt berörd när jag lyssnar på vissa av Abba-låtarna. Direkt efter dokumentären visades Mamma Mia filmen. Den måste ha varit himla skoj att delta i inspelningen av, tänkte jag, när jag såg kortare glimtar av den. Har sett hela filmen tidigare, men nu behövde jag plugga, så jag hade tv:n på lite medan jag fixade mat.

I ovannämnda dokumentären fick man höra intervjuer med flera inblandade i Abbas historia. Det var intressant att höra om tankarna bakom scenkläderna och skivomslagen och annat scenografiskt och fotografiskt. Bland annat deltog en av  mina favoritregissörer, Lasse Hallström, som i sin tidiga karriär var mycket involverad i filmandet av Abba - till en väldigt låg budget. Åh, jag har fortfarande inte tagit mig till Abba-muséet i Stockholm. Det måste bli sommarens projekt :)

Listen to your heart and live your dream, blev jag påmind om ikväll, och det var temat jag från början tänkt ta upp. En österrikisk livsnjutare kallad Concertino har besökt vår ö under de senaste veckorna, och ikväll ordnade Emmaus en workshop på biblan, där Concertino berättade om sitt liv. Som inledning fick vi se en dokumentärfilm som finska Yle gjort, då han var i Finland 2010. Vi fick sen delta i olika skrattaktiviteter, ledda av honom. Oj, vad skratt det blev. Han själv hade ju ett sånt speciellt, fantastiskt medryckande garv, så det gick inte att inte skratta... ;)

Vi fick också höra om bakgrunden till Concertinos livsförändring som skedde för elva år sen, tror jag det var. Som engagerad egenföretagare sa kroppen nånstans ifrån mot stressen, och läkaren rekommenderade byte av livsstil, för att kort beskriva det. Otäcka psykosomatiska reaktioner hade uppstått. Inspirerad från sitt deltagande i årliga jongleringsfestivaler, där många lever för det de brinner för, hittade Concertino tillbaka till glädjen genom att mer börja på lyssna på sitt inre. Materiellt ett mycket enklare liv, men han njuter av alla möten med människor, och av att dela med sig av sin glädje. Han reser nu världen runt, ofta liftande, med sitt lilla, färgspräckande bagage. Han avslutade sin workshop med att påminna oss om att lyssna på våra hjärtan och leva enligt våra drömmar. Och att komma ihåg att skratta mycket :)

Pausar med lugn må-bra-kväll i hektisk livsfas

Äntligen en stund "över" för att skriva här. Det har blivit väldigt lite bloggande de senaste månaderna. Mitt liv är lite av en cirkus just nu. Tokhektiskt och rörigt, men som jag nämnde senast så är det något positivt jag jobbar på med...

Idag är det nåt liknande lugnet för stormen, där stormen innebär vrålplugg av flera kurser parallellt de närmaste veckorna. Denna vecka har jag varit så enormt enormt trött, så det har gått på halvfart vissa av dagarna. Det är bara att acceptera och vara nöjd med vad jag åstadkommit på sistone. Är ännu inte helt pigg på att dela med mig av mina åtaganden på detaljnivå.

Jag såg nyss en mysig och upplyftande feelgood-film, Whatever Lola wants heter den. Den handlar om en amerikansk brevbärartjej som envist följer sin dansardröm och drar till Egypten för att uppfylla drömmarna. Härligt relationsdrama i exotisk miljö. Behöver lite sånt just nu, att påminnas om att våga lite ;)

Jag har haft en riktig myskväll med tända ljus, chips och lite vin. Tidigare under kvällen brände jag rökelse här, så det har varit sådär hemtrevlig bohemstämning här :)

Pustade ut hos en kompis en hektisk dag förra veckan :)

Sätter med foton från bland annat förra månadens vandring här. De senaste dagarna har varit rätt grå, och det har varit kallt ett tag nu. I tisdags morse hade vi runt nollan, när jag cyklade till hamnen. Så jag saknar våren som jag trodde hade kommit för några veckor sen...

Parallellt med alla viktiga och delvis brådskande åtaganden har jag emellanåt bromsat upp och "tankat" med lite bra-att-komma-ihåg-läsning. Jag var delvis inne på temat i förrförra inlägget, att fundera mer på vad jag vill med livet och att skapa utrymme för det. Även om det inte i speciellt stor utsträckning är möjligt nu, så kan man ändå i mindre mån klämma in må-bra-av-aktiviteter i tillvaron. Framför allt vill jag påminna mig om att regelbundet stanna upp och försöka lyssna inåt, höra efter vad jag egentligen vill.