"Hamnarbetarna lossar repen och kedjorna, så att den stora båten ska kunna lämna kajen. På däck, högt uppe – för båten är verkligen oändligt stor – står matroser och drar upp repen, så att de inte förblir hängande över kanten.
Så var det dags för färden genom vackra skärgårdar och delvis öppet hav, från en huvudstad till ett grannlands huvudstad. Dag efter dag går färden, åt båda hållen.
För vissa innebär båtresan att återvända från sitt nya/nuvarande liv till något man lämnat bakom sig kanske för decennier sen. Kanske har man aldrig riktigt gjort sig helt hemmastadd känslomässigt i det land man en gång invandrade till. På semestern passar man på att åka ”hem”.
För andra betyder kanske inte ens resan i sig en färd, en transport alls. Båten är nämligen också lite av ett flytande hotell. Man inkvarteras i hytter. Mat kan ätas på ett flertal restauranger i olika prisnivåer. För den som vill, kan man festa nätterna långa i nattklubbar och barer. Man behöver inte ens gå i land i grannlandet båten åker till, utan man kan glatt bli kvar ombord och knappt veta var på kartan man egentligen varit.
I båtens stora välsorterade affärer säljs allt möjligt numera – Tervaleijona och annat godis, vodka och andra alkoholdrycker. Sin klädshopping och sitt inköp av smycken och hudvårdsprodukter kan man också se till att få gjort här. Det finns lekledare och jippon för barnen, så ingen risk för uttråkning för den åldersgruppen heller.
Allt detta, nästan som en overklig saga, glider genom det vackra, natursköna skärgårdslandskapet."
Hittade denna text, när jag höll på att titta igenom gamla filer i datorn. Texten skrevs under en skrivarworkshop för tolv år sen. Tyckte den passar bra apropå mitt mitt förra inlägg där den sverigefinska bokmässan nämndes. Dessa båtturer har ju varit och är fortfarande en stor del av livet för många i Sverige med finsk anknytning. Själv har jag också vuxit upp med att regelbundet resa mellan länderna.
