Efter att ha varit på vift hela förra helgen njuter jag stort av att vara hemma nu. Hade dock en jättemysig helg då med många trevliga återseenden på ön där jag bott, och en fyrtioåring firades stort. Men resandet tar på krafterna, speciellt när jag just nu lider av kronisk sömnbrist. Så denna helg tar jag det lugnt. Skulle som vanligt vilja få lite mer gjort i hemmet, men tiden rinner på om man också vill ha lite "ledigt" utan måsten. Badrummet tvättat i alla fall och promenaden kombinerades med att handla matvaror.
Jag var också på biblioteket, vilket jag alltför sällan nu besöker, när jag jobbar åt det andra hållet och har långa arbetsresor. Läste dagstidningen och lånade hem både böcker, filmer och ett par gamla yogatidskrifter. Vi har förresten en biblioteksbuss som en gång i veckan stannar just utanför mitt hus. Tyvärr råkar det krocka just med min körkväll. När vi hade ledigt från kören en onsdag, besökte jag bussen dock, men synd att jag missar den annars.
Jag tittade just på ena filmen, som jag lånade, Dorfman in Love, hette den. Det var en sån feel-good-film, som jag helt var inne i och glömde bort min egna verkliget. Men när filmen sen tog slut, kom lite av tomhet över mig. Stampar lite i fel fotspår i livet, får jag en känsla av. Hoppas jag har fel, så att dessa jobbiga tider ändå kan leda mig åt rätt håll. Håller på att glömma vad jag helst vill och tror mig vara ämnad för, när mycket annat tar på min ork och av min tid. Hoppas nu också att mina enorma strävanden under hösten och vintern nu börjar ge konkreta resultat., så att min hemska hemsituation kan få en vettig lösning.
Jag var också på biblioteket, vilket jag alltför sällan nu besöker, när jag jobbar åt det andra hållet och har långa arbetsresor. Läste dagstidningen och lånade hem både böcker, filmer och ett par gamla yogatidskrifter. Vi har förresten en biblioteksbuss som en gång i veckan stannar just utanför mitt hus. Tyvärr råkar det krocka just med min körkväll. När vi hade ledigt från kören en onsdag, besökte jag bussen dock, men synd att jag missar den annars.
Jag tittade just på ena filmen, som jag lånade, Dorfman in Love, hette den. Det var en sån feel-good-film, som jag helt var inne i och glömde bort min egna verkliget. Men när filmen sen tog slut, kom lite av tomhet över mig. Stampar lite i fel fotspår i livet, får jag en känsla av. Hoppas jag har fel, så att dessa jobbiga tider ändå kan leda mig åt rätt håll. Håller på att glömma vad jag helst vill och tror mig vara ämnad för, när mycket annat tar på min ork och av min tid. Hoppas nu också att mina enorma strävanden under hösten och vintern nu börjar ge konkreta resultat., så att min hemska hemsituation kan få en vettig lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar