Vad underbart att vi nu haft sån riktig vinter rätt länge i sträck, vilket numera är relativt sällsynt i sydvästra delen av landet. Helt fantastiskt med decimetertjockt snötäcke och några minusgrader. Jag har återupptagit en gammal vinterhobby från barn- och ungdomstiden, nämligen skridskoåkning. Köpte nya skridskor förra veckan och har nu efter några årtiondens eller så avbrott vågat mig ut på isbanan igen. Jag har turen att det precis vid mitt hus finns en allmän isbana med uppvärmt omklädningsrum intill. Det är förstås mycket roligare att åka med en kompis, men eftersom det nu ligger så nära har jag i brist på sällskap varit ute och åkt själv ett par gånger.
I övrigt är livet väldigt turbulent just nu, framför allt på det mentala planet. Kan ännu inte öppet skriva om detaljerna och skulle nu vilja fokusera på positiva saker i inlägget. Det är dock svårt när jag är ledsen och bekymrad. Försöker hitta en balans med att ta hand om mig och fokusera på bra saker samtidigt som jag behöver föra vidare min talan i en katastrofal livssituation, som jag av misstag har hamnat i. Skulle behöva läsa in mig på lagar och annan information i ämnet, men måste bygga upp ork och krafter också, för att orka fortsätta fajten. För att återfå mina krafter behövs just nu positiva och uppbyggande tankar och aktiviteter.
Skidåkning är också något som jag tycker mycket om, längdskidor alltså. Det har inte blivit av på jättelänge. Eftersom jag nu inte har bilen i bruk, lär det nog dröja innan jag tar mig iväg på någon skidfärd, antar jag. Flera härliga långpromenader har det i alla fall blivit den senaste tiden. Jag har inte så långt till de centrala delarna av stan och den delen av ån. Där är det jättefint att gå.
Jag skulle nog må bättre också, om jag fick bättre ordning på mitt nya hem. Eftersom nu det stora livsproblemet handlar om hemmet är det svårt att fullt upp motivera sig till att lägga tid på det. En återvändsgränd eller nåt, kan man väl se det här som… En ond cirkel. Kraft saknas för att orka fixa, och bristen på att inte ha fixat det tillräckligt i ordning äter upp ork och krafter.
Repeterar återigen; kanske jag nån dag förstår varför jag prövas så hårt nu.
I övrigt är livet väldigt turbulent just nu, framför allt på det mentala planet. Kan ännu inte öppet skriva om detaljerna och skulle nu vilja fokusera på positiva saker i inlägget. Det är dock svårt när jag är ledsen och bekymrad. Försöker hitta en balans med att ta hand om mig och fokusera på bra saker samtidigt som jag behöver föra vidare min talan i en katastrofal livssituation, som jag av misstag har hamnat i. Skulle behöva läsa in mig på lagar och annan information i ämnet, men måste bygga upp ork och krafter också, för att orka fortsätta fajten. För att återfå mina krafter behövs just nu positiva och uppbyggande tankar och aktiviteter.
Skidåkning är också något som jag tycker mycket om, längdskidor alltså. Det har inte blivit av på jättelänge. Eftersom jag nu inte har bilen i bruk, lär det nog dröja innan jag tar mig iväg på någon skidfärd, antar jag. Flera härliga långpromenader har det i alla fall blivit den senaste tiden. Jag har inte så långt till de centrala delarna av stan och den delen av ån. Där är det jättefint att gå.
Jag skulle nog må bättre också, om jag fick bättre ordning på mitt nya hem. Eftersom nu det stora livsproblemet handlar om hemmet är det svårt att fullt upp motivera sig till att lägga tid på det. En återvändsgränd eller nåt, kan man väl se det här som… En ond cirkel. Kraft saknas för att orka fixa, och bristen på att inte ha fixat det tillräckligt i ordning äter upp ork och krafter.
Repeterar återigen; kanske jag nån dag förstår varför jag prövas så hårt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar