Kämpar med att orka hålla mig vaken en liten stund till. Är i stort behov av en middagslur, men det är så vackert väder som lyser in i min ljusa lägenhet, så jag vill inte slösa bort chansen till dagsljus med att lägga mig i ett mörkt rum ;) När vi nu har så få ljusa timmar så här års, och solen dessutom är bristvara, så försöker skjuta fram sovandet en liten stund till. Vilostunden är dock nödvändig om jag ska orka få något vettigt gjort ännu idag.
Jag är så tacksam över att min lägenhet är väldigt ljus stora delar av dagen och att utsikten är trevlig. Nu är det bara på helger som jag hinner njuta av ljuset så här års, eftersom jag måste vara på jobbet den ljusa tiden på vardagar. En lång rad med flera fönster vetter åt det ljusa hållet, där man inte möts av några grannfönster direkt mittemot, så som ofta i stadsmiljö. Sådant är viktigt för mig. Över huvudtaget har mina hem alltid varit enormt viktiga för mig.
Mitt förra hem var jättetrivsamt, väldigt bra planerade kvadratmeter och en underbar liten uteplats i en lugn miljö. Allt detta i en stadsdel nära ån och stora naturområden. Om det inte vore för att jag ville skaffa något eget hade jag jättegärna bott kvar där. Desto mer katastrofalt känns det nu att det här nya hemmet visade sig innefatta stora brister som inte framgick innan köpet. När dessutom de som kan påverka åtgärdandet av situationen inte tar problemen på tillräckligt allvar orsakar det förtvivlan. Känner mig ensam och maktlös trots att jag agerat så mycket jag bara kan de senaste snart tre månaderna sedan flytten, har försökt kontakta alla möjliga instanser för att informera mig och få hjälp. Situationen har förstås också börjat märkas i livsorken och hälsotillståndet som helhet.
--
Efter vilan var det tänkt att fortsätta skriva, men det känns som att det passar bättre med ett nytt inlägg...
Jag är så tacksam över att min lägenhet är väldigt ljus stora delar av dagen och att utsikten är trevlig. Nu är det bara på helger som jag hinner njuta av ljuset så här års, eftersom jag måste vara på jobbet den ljusa tiden på vardagar. En lång rad med flera fönster vetter åt det ljusa hållet, där man inte möts av några grannfönster direkt mittemot, så som ofta i stadsmiljö. Sådant är viktigt för mig. Över huvudtaget har mina hem alltid varit enormt viktiga för mig.
Mitt förra hem var jättetrivsamt, väldigt bra planerade kvadratmeter och en underbar liten uteplats i en lugn miljö. Allt detta i en stadsdel nära ån och stora naturområden. Om det inte vore för att jag ville skaffa något eget hade jag jättegärna bott kvar där. Desto mer katastrofalt känns det nu att det här nya hemmet visade sig innefatta stora brister som inte framgick innan köpet. När dessutom de som kan påverka åtgärdandet av situationen inte tar problemen på tillräckligt allvar orsakar det förtvivlan. Känner mig ensam och maktlös trots att jag agerat så mycket jag bara kan de senaste snart tre månaderna sedan flytten, har försökt kontakta alla möjliga instanser för att informera mig och få hjälp. Situationen har förstås också börjat märkas i livsorken och hälsotillståndet som helhet.
--
Efter vilan var det tänkt att fortsätta skriva, men det känns som att det passar bättre med ett nytt inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar