Det är brådska med att hinna uppfylla alla krav i vardagslivet - studier, jobbsök, ifyllande av blanketter, hålla deadlines. Hjärnverksamhet i hundranittio.
Livets vägar är ett stort frågetecken. Var är min plats? Var dröjer min medresenär? Hur skulle jag kunna komma till min rätta? Att till exempel använda min kreativitet till det som den är ämnad för?
Har ibland bara lust och behov att ta ledigt från livets måsten och gå och gömma mig, för en paus, ut i naturen; stanna upp och andas. Och kanske sjunga, skriva… Och bara VARA.
Utdraget ovan är en fri översättning av en text jag skrev på finska för några år sedan. Jag var på en tyst skrivarretreat, över en påskhelg om jag minns rätt. Minns inte exakt vad uppgiften ovan gick ut på, men jag tror att det handlade om någon slags jag-bild eller nuläge i livet. Man skulle rita en bild till, så jag sätter med den här… 😅 Det här får väl vara en övning i att våga lämna ut mig, vilket jag inte alls är bekväm med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar