Språk, resor, kajak och hemma igen

Nyligen hemkommen efter en månads utlandsvistelse. Blandade känslor, men skönt att vara i sitt eget hem, ett hem jag tycker mycket om. Gäller bara att hitta bra och fungerande rutiner, både med måltider och sånt efter resan och även med att få en bra balans mellan livets "måsten" och det jag egentligen vill göra. Semestern har varit bra i de flesta avseenden. Insåg mot slutet att jag dock hade mått bra av att yoga mera. Jag var på en underbar strandyoga en vacker kväll, en underbar känsla. Ett bra pass och samtidigt så fint med den vackra omgivningen, havet, sandstranden och kvällssolen. Dessvärre lyckades jag inte tajma in fler pass och kom mig inte för att heller göra någon yoga på egen hand, vilket jag dock tänkt göra. Yogarutinerna vill jag få till mer regelbundna nu. Planen var att få lite "måsten" gjorda nu under helgen, men igår rann tiden iväg och idag väljer jag nu skrivandet i första hand. Hinner förhoppningsvis med lite kursuppgifter ännu sen också.

Som så ofta märker jag nu, när jag äntligen satt mig ner för att skriva här, att jag dels är totaltrött och dels inte har den där inspirationen som tenderar att flöda när jag inte är vid datorn. Bestämde mig för att spontanboka bastu till nu snart, så kan jag ta en mellanvila där. 

Innan min resa var det totalintensivt med både artikelskrivande och kursuppgifter förutom annat som ska fås klart hemma innan en lång resa. Dessutom hade jag en paddlingskurs precis dagarna innan resan. Som tur hoppade jag på kursen trots det. Det var ett härligt sätt att koppla bort allt annat och bara vara i nuet med naturen och de trevliga kurskamraterna och läraren. Under två kvällar hade vi praktiska övningar ute på vattnet (och i vattnet, med räddning av oss själva och en kamrat). Efter det var det ett längre dagspass, då vi gjorde en supermysig utflykt tillsammans och hade en fikapaus på en trevlig naturskön ö. Vi hade tur med vädret den veckan.

Det sista av vårens studier gick bra att kombinera med den tidiga delen av min resa. Sen hade jag välbehövligt ledigt. Resan har inneburit så många fina lyckostunder. Fina återseenden med vänner som jag inte mött på jättelänge och vackra orter har jag besökt. Vilken tur att jag bestämde mig för så många stopp på vägen till Spanien, och att jag överhuvudtaget valde tåg som färdsätt ner dit. Enormt tacksam för att allt gick så bra med den planerade rutten och alla tågbyten och så. Får se om jag får med fler detaljer om resan hit ännu. Det jag vill försöka bevara och komma ihåg - förutom alla fina resminnen och mötena - är också den där känslan av att vara i mitt esse igen på sätt och vis. Jag har ju sen unga år identifierat mig som en internationell globetrotter och har rest enormt mycket ute i världen, många gånger helt ensam också. Nu fick jag den där gamla bekanta känslan av att vara liksom "hemma" i det jag gör. Att rätt så enkelt klara av att fixa allt vad resande på egen hand med tåg långa sträckor innebär. Jag kan ju många av språken som talas längs sträckan jag åkte också, vilket är ännu en grej jag är väldigt rutinerad på, blev jag påmind om. Så häftigt att till och med med franskan, som jag kan minst av de aktuella språken, var till glädje vid många tillfällen.

Tänk att kunna ordna mitt liv så att jag i framtiden skulle kunna ta mig runt i världen, använda mina språkkunskaper, möta en massa människor, och kunna kombinera det med en fri livsstil och ett intressant försörjningssätt som passar mig och mina kompetenser... Det var också härligt att upptäcka att resa så långt markvägen inte alls kändes så jobbigt när man hade bra balans i reseetapperna och övernattningarna längs vägen. Ser redan framför mig många fler tågresor förutom med min campingbil så småningom (som ännu bara finns i planerna). Eller varför inte resor med cykel eller vandrandes också...