Inspirerande författarsamtal och lite om upptäckter i skrivprocessen

I natt ställs klockan om till sommartid. En timme försvinner, men kvällarna ljusnar därmed. Aprilväder lite i förväg eller nåt, marken blev vit denna eftermiddag. Med trevande tankar inleder jag sådär allmänt konstaterande om årstidsläget. Jag har de senaste dagarna varit full av inspiration över olika teman som jag velat skriva om men hittar nu inte helt ett sammanhängande sätt att ta upp dessa. Får se hur jag lyckas fokusera. Försöker påminna mig om Deepak Chopras uttryck "effortless ease", som jag alltmer försöker få in som inställning till sånt i livet som kan kännas lite ansträngande ibland. Till exempel studier och artikelskrivande jag sysslar med just nu i vardagen, försöker sänka ribban lite inför med hoppet om den där lättheten. Lyckas man kan ju resultatet egentligen bli bättre än genom krampaktigt kämpande. I alla fall blir sysselsättningen roligare och ledigare.

Idag har jag fått njuta av en heldag med så inspirerande författarsamtal på Mariehamns litteraturdagar. Trevligt att två vänner var med som sällskap, så vi hade en trevlig lunch- och fikapaus tillsammans också. Från morgonens första samtal fick jag med mig inspirationen att våga snöa in sig på det som intresserar en. Patrik Svensson berättade hur någon himlat med ögonen när han berättat om sitt tema om ålar, och ändå blev det något bra av det. Hade missat att det kommit en bok till av honom om havstema. Lät intressant det han berättade. I samma samtal berättade Annika Luther om sin bok om råg, vilket också gav intressant kunskap om det och även anknutet till historiska sammanhang i Finland.

Ukrainska Eugene Wolynsky var det jätteintressant och lärorikt att lyssna på. Gillade hans stil att framträda. Från att ha varit en musikalisk etc. mångsysslare blev han i och med kriget översättare på heltid. Så mycket ukrainska texter att översätta till omvärlden. I flera samtal idag togs påminnelser om Finlands krig med Ryssland upp, hur det än idag väckt minnen hos de som har erfarenheter från de tiderna. Både Karin Collins och Kjell Westö gav exempel på det. Jag såg på SVT:s finska nyheter nyligen hur vårdpersonal i någon kommun i Sverige, minns inte vilken, utbildas i baskunskaper i finska och tydligen hade de också fått historisk information. Kursen var väldigt uppskattad bland personalen och en vårdanställd konstaterade i intervjun hur hon inte haft en aning om att hennes patienter kunde ha upplevt krig.

Jag blev djupt berörd när jag lyssnade på Erica Eklund berätta om sin bok (Jorden skälver marken gungar heter den) om sin pappa, som var alkoholiserad under hela hennes uppväxt. Jag började läsa boken redan för några veckor sen, men blev så ledsen av den så att den blev liggande. Nu är jag insprirerad att ta tag i den igen. Jag hann bara till ganska början av boken, där pappans barndom med Ericas alkoholiserade farfar skildrades. Det var de jobbiga erfarenheterna som upprörde mig så mycket. Författaren berättade hur hon i och med bokprojektet börjat förstå mycket om sig själv också, fått förklaringar till mycket hos henne själv.

Jag tror att just det där hur viktigt ens skrivande kan vara för att kanske själv bli helare, få förståelse och perspektiv på olika saker och ting, var något som jag fick med mig från flera av samtalen idag. Bröderna Westö berättade om hur de sen noterat att deras mamma kommit fram mycket i texterna. Hur det sen också visade hur bröderna på sina olika sätt förhållit sig till situationen i familjen. Hur den äldsta, Kjell, trott eller känt att han då i unga år borde ha kunnat reda ut situationen med mammans mentala ohälsa. Bröderna hade skrivit sina bitar för boken på var sina håll även om de kommunicerat med varandra under arbetets gång, bitarna hade sen pusslats ihop tillsammans med förläggaren (till boken Åren). Jag tycker det där sättet att jobba tillsammans med en bok också verkar jätteintressant.

I samtalen med Koko Hubara och Kayo MPouyi kom det här med olika kulturer i familjer upp som tema. Betydelsen av namn i olika kulturer togs upp, vilka betydelser själva namnen har i språkligt och hur de väljs för barnen. Tänkte själv på kopplingen till numerologi, som ju baserar sig på bland annat våra namn (utan att vara jätteinsatt i ämnet, men läst lite om det). Jag tror att vi kommer få många intressanta livsskildringar med nya inslag i och med allt mer mångkulturella familjer. Framför allt den andra generationen har en intressant roll här. Detta trots att inte alla skriver självbiografiskt. Koko Hubara berättade hur hennes chef inom journalism kommenterat om journalistiska texter att i alla texter finns skribenten med. Kvinnorna fick frågan hur mycket av de själva som fanns i deras böcker. I Hubaras fall var det bara små, enligt henne knappt märkbara detaljer. Hon tog som exempel, att det varit speciellt att växa upp med en vit mamma när man själv inte har det utseendet. I sin senaste roman ville hon därför utforska hur det skulle kännas att inte ha en etniskt finsk mamma.

Vill ännu poängtera att mitt minne inte alltid är fullt tillförlitligt till alla små detaljer, så det jag nämnt i detta inlägg är vad jag minns och tagit till mig av dagen. Eller en liten del av det, det var nog mycker mer jag tog till mig och det skulle funnits mer att nämna om flera av författarna och samtalen, men tog med ett axplock nu. För att återgå till inledningen av inlägget, så kom jag inte in på de teman jag kände var angelägna igår och de senaste dagarna. Det var lättare att hoppa på dagens intryck. Återkommer kanske till veckans tidigare teman här framöver.