Hittar ett tomt utkast från tidigare i veckan. Så långt kom jag med intentionen att skriva här senast... Idag har jag bara kort om tid, men skriver ner några rader innan jag fortsätter med annat. Härligt, jag får besök idag från min förra boendeort, en god vän. Välbehövligt pepp i en lite låg-moodig tillvaro. Det har varit några fina och roliga inslag i livet på sistone, men lågt mood har ändå haft överhanden lite väl mycket. Idag skiner solen, Spotify spelar gamla godingar. Det blir nog en bra dag och en bra helg.
Insåg här nyligen att det här med att leta efter min plats i tillvaron kanske är min livslott. Det har ju liksom pågått år efter år. Det nya jag tänkte nu var att försöka acceptera den tanken. Att lära mig må bra i den här "resan", medan den pågår trots att jag ännu inte är vid målet - vilket det sen än är. Och även inse att den här föränderligheten, behovet och önskan att hitta rätt, kanske kommer fortsätta vara återkommande i mitt liv. I så fall acceptera och vara tacksam i processen. Lära mig ha roligt längs vägen, i nuet, utan så stort fokus på siktet... Det jag lärt mig på senare år är i alla fall att ta mitt mående på allvar. Försöka hänga med i livet och vardagen i mitt tempo, oavsett vad "normen" är. Våga vara annorlunda.
Jag har de senaste veckorna både lyssnat på och läst så himla mycket inspirerande och även mycket berörande teman. Ska försöka återkomma och skriva upp lite sammanfattningar att kunna gå tillbaka till. Bland annat har jag läst om livsberättelser, vilket jag tycker jättemycket om. Den senaste är Markoolios bok och innan det läste jag Helena Kastikainens bok om hennes vandring genom hela Finland. Och boken om Josefin Nilsson, som hennes syster Marie skrivit och tagit med Josefins egna anteckningar också. Alla böckerna helt olika varann, men har tänkt på det här med att våga öppna sig. Ta upp även känsliga saker. Skulle själv behöva bli modigare med det.
Mina tankar hoppar vidare. Lyssnade på en tjej igår, som jobbar med konstterapi, Sanna Seesvalo heter hon. Hon nämnde det här med att ta avstånd från något som man kanske automatiskt börjat identifiera sig med, något som påförts utifrån. Att istället börja inse att det här hände mig, men det bestämmer inte vem eller vad jag är. Hennes konkreta exempel var om något hemskt händer när man är ett litet barn, och omgivningen börjar prata om dig i termer av "den stackars flickan". Då kan man automatiskt börja se sig som ett offer och förminska sina krafter och så vidare.
Det jag tänkte ovan om inspirerande teman var också poddar om att förverkliga sina livsdrömmar och den typen av härliga saker. Återkommer med detaljer om det. Blev påmind om att agera och inte bara gå och drömma. Vill nu konkret börja leta upp en lämplig campingbil åt mig, mitt mobila hem för framtida resor och längre bortavistelser.
Jag skrev för några år sen om glädjebollar eller var det glädjebubblor, en term som jag snappat upp av någon. Att det är viktigt att ha såna inslag i sitt liv. En av de senaste veckans skojiga glädjebubblor har för mig varit att hoppa studsmatta med en söt tvååring 💖🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar