Besök i trevliga Helsingfors efter många år...

Jag har ju sedan barnsben haft släkt och vänner i Helsingfors, och därmed också varit där från och till under åren. Nu hade det dock gått cirka fyra år sen mitt senaste besök där, men åkte dit förra veckan för ett studentfirande. Det blev en hel vecka där, jobb och socialt umgänge kombinerat. Kom hem för ett par dagar sen, och har varit ganska trött efter resan. 

Denna gång lyckades jag tajma in öppettiderna Biblioteket Ode, Oodi på finska. Jag tycker så mycket om bibliotek generellt och har haft turen att bo på orter med trevliga bibblor. Förstås är också den samhälleliga betydelsen av bibliotek enormt stor. Ode var verkligen över förväntan trevlig på många sätt och vis. Bara arkitekturen i sig är intressant. Biblioteket är stort och har flera våningar, och är mångsidigt för olika aktiviteter. Av olika ställen där man kunde sitta och jobba valde jag ett bord som även gick att höja till ståhöjd, så det gick bra att jobba där i flera timmar. Det var mysigt att kunna ta en fika på deras stora terass, för vädret var hyffsat behagligt.

Jag hade turen att få låna cykel, så jag lärde mig nya cykelrutter i Helsingfors. Cyklade bland annat en dryg mil till mitt gamla jobb som jag nu inlett ett samarbete med. Lärde mig också att man i Helsingfors får ta med cykeln på tunnelbanan, utan extra kostnad. Det var jättebra, för den eftermiddagen, när jag cyklat så långt på morgonen, var enormt regnig, så jag tog tunnelbanan tillbaka till mina vänner i östra stan. Det var smidigt att man kunde betala med sitt betalkort på lokaltrafikens bussar, spårvagn och t-bana, så jag slapp ladda ner appen. Det var för övrigt en väldigt grön och lummig sträcka, som jag cyklade, trots att det var i ett storstadsområde.

Är så enormt tacksam för alla fina vänner jag hann träffa och umgås med. Hade gärna hunnit med fler, men hann inte tajma in det. Det är så fint att känna sig uppskattad för den man är, välkomnad att hälsa på och umgås med dem. Förhoppningsvis kommer jag besöka orten mer frekvent framöver :) 

Förresten sprang jag på vänner som bott i Nordamerika i bra många år på färjan hem, sånt roligt sammanträffande. Vi möttes på det soliga soldäcket i början av resan. Jag som ofta reser ensam fick nu trevligt sällskap. Så kul att ses igen, när man mest setts på sociala medier de senaste åren. På den enormt stora färjan hade man lika gärna kunnat gå om varann.

Lite om temat tid

Försöker skriva trots lite tung morgonen, moodet inte helt på topp trots en jättehärlig gårdag full av sång i en vacker naturnära miljö. Även ett dopp hanns med 💦 Tröstar mig med att det är naturligt med känslor av oro och osäkerhet när man är mitt i större livsförändringsfaser. Och även roliga evenemang tar kraft för mig som är van att ha egna stunder under dagen.

Hann med en härlig stund på min soliga balkong igår kväll, där jag satt och läste en stund i Jonas Hjalmar Bloms bok Du hinner! Ta makten över din tid, som det skrivs om i den här artikeln av Tove Scherman. Boken ger många bra tankeställare om förhållningssättt och synsätt på tiden. Jag har själv i många år tampats med känslan av att tiden inte räcker till och vill fortfarande hitta bättre sätt att ta vara på den. 

Jonas skriver något om att det är sundare för oss att lägga tid på sådant som ger något på längre sikt än det som känns brådskande på kort sikt. Där känner jag igen mig i att jag ofta upplever att livets "måsten" fyller för mycket av min tid, så att det jag egentligen vill och mår bra av sen inte hinns med. Det där borde jag ta och fundera mer på och kanske göra en konkret plan för saker som på riktigt är viktiga och på sikt hälsosamma för mig, och se till att prioritera sådant mer.

Vill egentligen skriva mer om det här temat, men behöver snart åka iväg. Så istället för att spara detta som ett utkast till blogginlägg som blir liggande postar jag idag ett lite kortare inlägg istället. Påminner mig om "mantrat" från en coach, "action before perfection". Det ligger redan rätt många opostade utkast, med rätt mycket text i vissa av dem, i min blogglista.

Kanske är min önskan och vilja att skriftligt - och med bilder - dokumentera och även muntligt berätta ett sätt att få vissa upplevelser att stanna kvar längre, på tal om tid.

Mångsidig maj och nytt på gång

Det låg ett tomt utkast bland mina blogginlägg, från den 15 maj. Har lite hopp om att lyckas fylla det med åtminstone lite text idag. Jag vill ju så gärna skriva och har ofta också många tankar och idéer för det. Allt för sällan tar jag mig tid till att sätta mig vid skrivandet, och ibland när jag väl gör det, går det som senast. Idéerna och inspirationen saknas. Och vissa är inte aktuella längre.

Ska snart iväg på en trevlig körhelg full av sång och trevliga möten i en vacker miljö mitt i naturen. En del av oss var där redan igår. Inledde kvällen med ett dopp innan sångövningarna. Hoppas på att hinna bada under en paus idag med.

Maj har varit en månad med mycket på gång, mycket med sång och musik. En hel del helgtid har gått åt till inspirerande körövningar. Jag har nu också inlett ett liv som företagare. Mycket behöver ännu falla på plats, men härligt att ta viktiga steg framåt i livet. Hade ett bra och peppande samtal igår med min "buddy", en tjej som också håller på att bygga upp sin verksamhet. Vi parades ihop i ett coachningsprogram vi deltog i förra året, och har fortsatt våra regelbundna träffar (per Zoom, vi bor långt ifrån varandra). Vi pratade bland annat om vikten av att våga gå sin egen väg, att orka tro på sina möjligheter, även om de kan avvika från "normen". Och metoder vi lärt oss för att tänka och peppa oss förbi mentala hinder och utmaningar.

Behövde köpa en ny dator, och det har krävt en del att sätta in sig i, allt möjligt med det tekniska. Jag tillhör ju inte dem som alltför ofta köper sånt. Använder gärna allt så länge det går, och tycker det är synd att användbara datorer blir oanvändbara, eller mindre användbara, på grund av att processorn kanske inte orkar med den nyaste Windows-versionen och liknande. Har använt ChatGPT mycket för diskussioner och tips, och fått bra idéer därifrån också. 

Det som är snurrigt nu är att jag har samlat på mig så mycket material under alla år, filer på olika ställen och vissa ligger i fel dator än så länge... Så en del självklarheter från tidigare, när jag bara sätter mig vid datorn och öppnar vad jag vill, finns ännu inte tillgängliga i den här nya datorn. En del pyssel med att få allt på plats så här i början. Eftersom mängderna är stora vill jag inte bara rakt av kopiera över allting. Vore dags (som jag sagt ett antal gånger) att rensa lite i livet.

Från språkträning, hälsa och tips om minskad strålning till lite livsfasreflektioner

Känns som att det idag blir en text med lite av varje, såsom ju även hela bloggens namn tyder på...

Får en mail-påminnelse från Duolingo att jag inte ska glömma dagens språkövningar. Inspirerad av en kompis laddade jag ner appen på mobilen för en tid sen. Tror att jag använt den för en massa år sen när jag pluggade ryska, eller så var det någon liknande språkapp. Det här är ett bra sätt att åtminstone komma närmare min önskan att förbättra på mina kunskaper i ryska och franska. Franskans nivå är lite bättre, kan klara mig hjälpligt och förstår vissa texter bra. Ryskan däremot känns som att börja från noll, men kul att jag ändå känner igen vissa ord som vartefter dyker upp i appen. Jag göra bara ett set per språk varje dag, vilket tillsammans tar cirka fem minuter för mig. Därmed är jag motiverad att fortsätta hålla i vanan.

Tänkte också på mitt stora intresse att nörda in mig på det mesta som har med välmående att göra. I fredags ville jag bara ha en lugn kväll, funderade på att kolla på Voice of Finland på teve. Istället valde jag att titta på en intervju från det finska stora nätbaserade hälsoeventet TerveysSummit, som härnäst kommer pågå mellan den 5 och 11 maj. Som registrerad visas några intervjuer i förväg också. 

I det här avsnittet intervjuade Karita Aaltonen forskaren Mikko Ahonen, som utbildar om riskhantering och håller på med forskning inom elektromagnetiska fält. Man får sig många tankeställare med tanke på hur mycket vi idag använder mobiltelefoner och har dem - ibland långa stunder - intill våra kroppar. Många hälsorisker togs upp i intervjun och tips om att till exempel använda flygläge eller stänga av mobildata och Bluetooth när de inte används. 

Jag har redan sen en tid tillbaka börjat ha mobilen i flygläge på nätterna. Har bland annat under en jordningskurs lärt mig lite om elektromagnetiska fält. I intervjun tipsades också om att appar man inte använder är bra att radera bort från mobilen. Jag har ju länge, innan jag hörde detta, tänkt att ta bort appar mest på grund av minneskapaciteten de tar av. Nu får jag anledning till att snabba på den planen. I intervjun togs också mycket annat på ett bredare och samhälleligt plan upp om skadlig strålning runt oss, och hur föråldrade gränser för tillåten strålning borde uppdateras till att stämma överens med vad man idag vet.

Från ena till nästa; är enormt tacksam och lättad över ett fint och lugnt mood idag, vilket inte är en självklarhet i mitt liv. Sovit gott och tillräckligt länge i natt. Får starta dagen i eget tempo. Solen skiner. Den senaste vinterperioden har varit tuff  vad gäller orken och energin. Det har skett och sker stora förändringar i livet. En process som egentligen pågått i flera år. Försöker styra mig mer mot vad jag egentligen vill i livet och vad jag mår bra av. Det är inte alltid helt lätt. Dessutom funderar jag om vissa saker jag länge drömt om fortfarande faktiskt är vad jag vill och behöver. En hel del vilsenhet och även saknad av någon att dela livsgrejer och livsbeslut med. En fas i livet då flera livsbitar håller på att hitta rätt - arbetslivet/sysselsättningen, hemmet, jag själv både privat och i ett större perspektiv, för att nämna några... 

Memma, fotofixanden och grå påskhelg

Åt just en överraskande god glutenfri memma. Jag har aldrig haft memma som någon favoriträtt, har inte heller vuxit upp med den traditionen. Av någon anledning köpte jag med mig den här lilla portionsförpackningen av märket 10 Kymppi, som fanns i frysdisken i en av våra större mataffärer redan långt före påsk. I förmiddags kom jag ihåg att sätta in den i kylen för att långsamt tina upp. Jättegott med den fetare varianten av havremjölk till. 

Annars har det inte varit några påsktraditioner hos mig. Har haft en ovanligt osocial långhelg, med dock ett trevligt undantag igår. En kompis och jag var på Aerial yoga, ett jättefint pass på vårt fina nya yogaställe här på orten. Efter det blev det en trevlig fikastund på stan. Njöt av att hinna hänga på biblan den sista timmen innan de stängde. Har inte hunnit vara där så mycket som jag brukar på sistone. Det var jättelugnt och tyst när jag läste olika tidningar där. Fick med mig ett par böcker hem också. 

Hade hoppats på att hinna få lite mer ordning hemma också, men det är ju helg ännu imorgon... Visserligen tar tvättstugan en del av tiden då, men får se om jag orkar ta ett ryck med annat också. 

Jag har ju faktiskt ändå varit jätteflitig med något jag länge skjutit fram på. En del finns kvar att göra, men jag satt många timmar både igår och i förmiddags vid datorn och flyttade över ett stort antal foton från minneskort till datorn och till extern hårddisk. Jag gjorde det pedant in i olika undermappar, så därför tog det tid. Bland annat ordnade jag höstens tågluffbilder in i olika avdelningar för de olika orterna. Lite fler undermappar behövs ännu för Andalusien, där jag var längst. Vilket västvärldsproblem det har blivit med det stora antalet digitala bilder som hopar sig hos en "photoholic" som jag tenderar att vara. Det var en brittisk kompis som kallade mig det under en Prag-resa vi gjorde, där jag fotade järnet - redan innan jag införskaffat en digital kamera.

Det har varit vädermässigt en grå långhelg. Njöt av att det regnade massor i förmiddags. Då kan jag vara lugnare med att stanna inomhus, vid soligt och vackert väder vill jag alltid ta mig ut. Nackdelen med det här gråa är mitt mood, hur det påverkas. Försöker påminna mig själv att det som tur brukar vända. Att må bra är ju färskvara, men även de tyngre sinnesstämningarna vänder oftast inom en rimlig tid för mig. 

Jag blev i alla fall peppad av att se på vackra foton och minnas tillbaka till härliga minnen de härstammar från. Igår kväll lyssnade jag samtidigt på bra musik också, medan jag donade med fotona. Förstås var gårdagen positivare i sig, trots grått väder, eftersom jag haft en dag med socialt umgänge och trevliga aktiviteter. Jag har ju jättelänge tänkt att sätta ihop något fint collage eller så av egna foton, så att jag får upp peppande "mood-höjare" på väggarna här. Det var en del av denna helgs projekt också, att samla fotokandidater i en separat mapp för det. Saknar fortfarande vissa gamla foton som jag inte vet vilken mapp (eller vilket USB-minne eller dylikt) jag hittar dem i. Så projektet fortsätter, men jag hoppas snart få ihop något användbart i alla fall. Risken är ju att jag har för mycket att välja ur i slutändan, på tal om photoholic ;)

En liten stanna-till-paus och aktuella viktiga, starka filmer

En påminnelse både till mig som skriver och till dig som läser: har du kommit ihåg att vara medvetet närvarande i nuet? Tar en slurk av morgonkaffet, känner hur bra det smakar i munnen. Slappnar samtidigt av i ansikte, axlar. Fortsätter att känna in resten av kroppsdelarna, i stora drag, ner mot fötterna. Det är tyst och lugnt här. Hör lite barnljud från gården, men inget störande. Ett kort exempel på att stanna upp lite i det jag gör just nu. Läste några av mina senaste inlägg, och det här med behovet och nyttan av att stanna upp i tillvaron och komma ihåg mig själv var ett återkommande tema. Inser att jag fortfarande behöver påminnas om det, även om jag allt mer börjar få in såna stunder i mina dagar.

Hoppar över till temat film. Jag har på sistone sett två bra och väldigt viktiga filmer. Båda med tunga teman där människor behandlats (och fortfarande behandlas) illa på grund av vilka de är. Fint att No Other Land uppmärksammades och belönades med en Oscar. Fint att det är ett samarbete mellan israeler och palestinier, och de fick till ett bra tal vid mottagandet av sin Oscar.

Nu senast såg jag Det kunde ha varit vi med Ida och Emma från Glada Hudik-teatern, där tjejerna tillsammans med Pär Johansson åker på en "road trip", där de undersöker och tar del av information om fruktansvärda oförrätter som skett i historien. Teman presenteras både på övergripande nivå och på personnivå. Upprördhet och tårar blandas med skratt hos mig som tittare, när filmen balanserat varvar allvar med humor och glädje. Geografiskt är det vackra scener, där de åker runt i husbilen i sommar-Sverige och campar på natursköna ställen. Detta i kontrast till svartvita scener med personers öden på anstalt, dit de som inte ansågs passa in hamnade. 

Historiska händelser kommer väldigt nära på ett levande sätt i skildringen av lilla Olles öde, där han vid fyra års ålder skiljs åt från sin familj och hamnar på anstalt. Brev skrivna av Olle och mötet i nutid med en släkting till honom ger liv och ett ansikte på ett av alla dessa människoöden. Utbredda fenomen, såsom rasbiologi, sätter allt i ett större perspektiv. Tårarna rinner hos mig, när Ida på en scen i ett tomt rum sittande på en säng på en före detta anstalt ringer hem till sin pappa, och funderar om föräldrarna nånsin tänkt på att lämna bort henne.

Rädslor, livsförändringar och andning

Temat rädslor har varit mycket på tapeten den senaste tiden. Jag läste för en massa år sen en bok av Susan Jeffers som på svenska heter Känn rädslan och våga ändå! Den har en lång undertitel också. Jag plockade fram boken ur bokhyllan och läste på flera ställen. Jag hade tydligen markerat flitigt med rosa markerpenna, så det underlättade att se vad jag åtminstone då tyckt var till hjälp. För övrigt har den där titeln sen jag skaffade boken varit ett peppande citat som jag ofta använt - "Känn rädslan och våga ändå!"

Jag har på sistone snöat in mig mycket på andning, både genom en nätkurs jag köpt för länge sen och fortfarande har tillgång till och genom läsning. Jag försöker aktivt få in stunder av observation av min andning och ibland även andningsövningar i mina dagar. Förstår alltmer vikten av det för vår hälsa. Och överhuvudtaget det här med att regelbundet stanna till och lyssna/känna in sig själv medför ju stora hälsofördelar. Att komma ihåg att bara vara istället för att göra hela tiden. Ulrica Norberg nämner de här verbskillnaderna i sin fina bok Andas - Livet händer mellan två andetag. Minns inte exakt vad hon skrev men andemeningen var nog att det i samhället har blivit för mycket värdesättande på vad vi gör, presterar, snarare än vad vi är. Boken är för övrigt väldigt informativ, varvad med personliga erfarenheter och många korta övningar.

Angående rädslor är det lätt att de blir starkare när orken inte är i fas. Att dessutom vara i en livsfas där mycket nytt händer triggar ju lätt känslor av osäkerhet. Försöker peppa mig med att de här förändringarna är min "biljett" till det jag egentligen vill och mår bra av i livet, trots att det innebär att först återgå till uppgifter som orsakat känslor av att inte vara tillräcklig. Inte tillräckligt snabb eller produktiv, men dock väldigt uppskattad för de resultat jag kvalitetsmässigt åstadkommit. Det är viktigt att försöka sänka ribban på de egna kraven. Att bra nog kan räcka och nås med mindre ansträngning. Och att få in lätthetskänsla i arbetsdagarna. Och acceptera att vi alla är olika och har olika tempo, vi duger ändå och har en viktig plats i tillvaron. Det finns ju många andra sätt man är med och bidrar i en arbetsgemenskap än med bara själva substansjobbet.

Försök till pepp och diverse tankar

Försöker peppa mig när jag nu haft flera mentalt tunga dagar bakom mig. Läser i mitt förra inlägg och påminns om att livet inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka, och det vore bra att kunna känna tacksamhet även i svårare stunder. Just nu har jag tappat bort känslan av mitt värde i samhället, att jag kan räcka så här som jag är. Påminner mig nu om en god väns kommentar att jag ju faktiskt redan fått mycket gjort det här året. Jag har äntligen slutfört en hälsorelaterad kurs, som pågått en längre tid som ett sidoprojekt på fritiden. Förhoppningsvis får jag möjligheten att bidra till andras hälsa och välmående med mina kunskaper framöver, hittills mest övat med vänner. 

Jag har också äntligen, efter en längre tids letande, hittat en trevlig bil. Bytt min gamla snart trettio år gamla bil, som jag hade i nästan 16 år, till en nyare modell. Min dröm om en campingbil har skjutits framåt, men den här nya bilen är rymlig och har en dragkrok, som jag länge saknat. Nu kan jag lätt få med min cykel när jag åker iväg. Ska nu bara köpa ett cykelställ. Att ensam gå och köpa en bil utan att ha med mig någon kunnigare person väckte många känslor av osäkerhet och även ensamhet. Känns som att allt till slut gått väldigt bra, tacksam. 

Medveten närvaro, och att hitta det i allt du gör i vardagen, är också en viktig påminnelse från mitt förra inlägg. Hur jag än försöker nöta in det i mig själv, tenderar det att glömmas bort. Att komma ihåg att flera gånger om dagen bara stanna upp och typ haja till. Känna efter hur kroppen känns. Medvetet släppa eventuella spänningar i exempelvis käkarna, axlarna. Känna hur andningen är, hur luften åker in i kroppen och påverkar dess rörelser, följa luftens väg tillbaka ut. Hur fingertopparna känns mot datorns tangenter. Hur fotsulorna känns mot golvet. Hur morgonkaffet smakar i munnen. Och så vidare. Borde egentligen sätta regelbundna alarmtider på mobilen, som påminnelser.

Jag räknade förresten ut hur mycket jag i genomsnitt har kört årligen med den förra bilen. Det blev lite över 2000 km per år (ca 2200-2300 km om jag minns rätt). Jag cyklar och går för det mesta. De längsta körsträckorna blir oftast på semestrar, speciellt numera när familj och vänner finns på andra orter än där jag bor. Lärde mig också när jag letade bil att titta på utsläppsvärdena för de olika modellerna. Den här nyare har ganska lågt värde.

Känns som att jag vill få in lite mer pepp här som avslutning, behöver det själv just nu. Insåg här den här veckan, att jag behöver få in mer skratt och glädje i mina dagar. Hur kan jag själv skapa det i min ensamhet? Speciellt i faser då jag känner mig introvert och inte träffar andra. Läser igen i förra inlägget om att det enda vi egentligen vet är just nu, att vi just nu får vara här, i livet. Bara det är ju en stor anledning till tacksamhet. Att jag har egna valmöjligheter att försöka styra åtminstone min attityd och mitt förhållningssätt till det som är och känns, även då det inte känns så bra som jag skulle önska. Komma ihåg tacksamheten till allt som faktiskt är och fungerar bra, sånt jag annars kanske bara tar för givet. Mitt trivsamma hem med närhet till naturen, en trygg omgivning, bara en sån sak 🙏

Årsavslut, stillhet och gynnsamt förhållningssätt till livet

Tacksam för flera soliga vackra vinterdagar på raken, fram tills igår. Jag har passat på att ta långpromenader och att vinterbada. Först den gångna veckan har jag återigen kommit till den här känslan att jag njuter av att vara i vattnet. Att jag riktigt längtar efter att ta mig iväg dit igen.

Angående årsbokslut, som jag nämnt tidigare, så har jag funderat och skrivit lite i mitt dagboksskrivande. Jag har fått tipset att också gå igenom gamla foton i till exempel mobilen, för att påminna mig om vad som varit. Så långt har jag inte hunnit, men skrev lite utifrån minnet. Ett år med stora utmaningar, framför allt hälsomässigt. Ett år där ändå många saker framskred bra och något har avslutats efter en längre tid. Har haft förmånen att kunna kombinera ett intressant arbete med en härlig tågresa till ett släktkalas i södra Europa. En för mig viktig artikel blev publicerad i slutet av året. Oerhört tacksam för allt det fina från förra året. Möten med både gamla och nya fina vänner, släkt och bekanta. Många fina naturnära upplevelser.

Trots blandade känslor och modlägen styr jag livet mer mot att vara på så sätt att jag mår bra i det. Det är inte alltid lätt, men jag har förstått hur viktigt det är på sikt att leva och vara på ett gynnsamt sätt, i enlighet med mina behov. Att hitta det sättet är inte heller alltid helt enkelt. Man prövar och får styra om under resans gång, vid behov. Ifrågasätter, men påminner mig om att den på kort sikt enklare lösningen inte alltid har fungerat heller.

Lyssnar på ett klokt prat denna morgon. Påminns om att livet ju inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka. Att även vid svårare motgångar i livet har vi möjlighet att välja att se på det med tacksamhet. Gå ifrån offermentaliteten. Jag har lärt mig det förhållningssättet allt mer, men påminnelser behövs, kontinuerligt. Och att komma ihåg att vara i nuet, njuta av det som är, oavsett hur det är. Vi vet ju inte hur länge vi får vara i det här. Det vi vet är just nu.

Läser i flera yogaböcker parallellt nu i dessa dagar. Ett återkommande tema är medveten närvaro, mindfulness. Hur yogan kan hjälpa oss att via kroppen stilla sinnet. Släppa på blockeringar i vårt energiflöde. Fast jag hållit på med yoga länge och vet nyttan av den, tar vardagshekten ofta över och dagarna hinner ta slut utan att jag kommit ihåg att stanna till tillräckligt. Igår kväll tog jag mig tid till stillhet och yinyoga. Jag brukar alltid ha mobilen på flygläge på nätterna, men igår satte jag den på det redan tidigt på kvällen. Stängde av yttervärlden. Jag läste och repeterade kunskaper om yoga och sen gjorde jag ett yogapass i slutet av kvällen.

Medveten närvaro handlar ju inte bara om att utöva yoga. Det viktiga är också att få in mindfulness i vad som helst i vårt dagliga liv. Att faktiskt uppleva vad du gör eller tänker på istället för att kontrollöst låta dig svepas med i de ständigt malande olika tankarna eller att gå på autopilot. Så att inte livet far förbi och glöms bort att upplevas.