Försöker peppa mig när jag nu haft flera mentalt tunga dagar bakom mig. Läser i mitt förra inlägg och påminns om att livet inte är meningen att alltid vara ett glid på en räkmacka, och det vore bra att kunna känna tacksamhet även i svårare stunder. Just nu har jag tappat bort känslan av mitt värde i samhället, att jag kan räcka så här som jag är. Påminner mig nu om en god väns kommentar att jag ju faktiskt redan fått mycket gjort det här året. Jag har äntligen slutfört en hälsorelaterad kurs, som pågått en längre tid som ett sidoprojekt på fritiden. Förhoppningsvis får jag möjligheten att bidra till andras hälsa och välmående med mina kunskaper framöver, hittills mest övat med vänner.
Jag har också äntligen, efter en längre tids letande, hittat en trevlig bil. Bytt min gamla snart trettio år gamla bil, som jag hade i nästan 16 år, till en nyare modell. Min dröm om en campingbil har skjutits framåt, men den här nya bilen är rymlig och har en dragkrok, som jag länge saknat. Nu kan jag lätt få med min cykel när jag åker iväg. Ska nu bara köpa ett cykelställ. Att ensam gå och köpa en bil utan att ha med mig någon kunnigare person väckte många känslor av osäkerhet och även ensamhet. Känns som att allt till slut gått väldigt bra, tacksam.
Medveten närvaro, och att hitta det i allt du gör i vardagen, är också en viktig påminnelse från mitt förra inlägg. Hur jag än försöker nöta in det i mig själv, tenderar det att glömmas bort. Att komma ihåg att flera gånger om dagen bara stanna upp och typ haja till. Känna efter hur kroppen känns. Medvetet släppa eventuella spänningar i exempelvis käkarna, axlarna. Känna hur andningen är, hur luften åker in i kroppen och påverkar dess rörelser, följa luftens väg tillbaka ut. Hur fingertopparna känns mot datorns tangenter. Hur fotsulorna känns mot golvet. Hur morgonkaffet smakar i munnen. Och så vidare. Borde egentligen sätta regelbundna alarmtider på mobilen, som påminnelser.
Jag räknade förresten ut hur mycket jag i genomsnitt har kört årligen med den förra bilen. Det blev lite över 2000 km per år (ca 2200-2300 km om jag minns rätt). Jag cyklar och går för det mesta. De längsta körsträckorna blir oftast på semestrar, speciellt numera när familj och vänner finns på andra orter än där jag bor. Lärde mig också när jag letade bil att titta på utsläppsvärdena för de olika modellerna. Den här nyare har ganska lågt värde.
Känns som att jag vill få in lite mer pepp här som avslutning, behöver det själv just nu. Insåg här den här veckan, att jag behöver få in mer skratt och glädje i mina dagar. Hur kan jag själv skapa det i min ensamhet? Speciellt i faser då jag känner mig introvert och inte träffar andra. Läser igen i förra inlägget om att det enda vi egentligen vet är just nu, att vi just nu får vara här, i livet. Bara det är ju en stor anledning till tacksamhet. Att jag har egna valmöjligheter att försöka styra åtminstone min attityd och mitt förhållningssätt till det som är och känns, även då det inte känns så bra som jag skulle önska. Komma ihåg tacksamheten till allt som faktiskt är och fungerar bra, sånt jag annars kanske bara tar för givet. Mitt trivsamma hem med närhet till naturen, en trygg omgivning, bara en sån sak 🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar