Anni Blomqvists skärgårdsliv

Jag brukar då och då bekanta mig med lokala författares verk. Efter mina Simskäla-turer har jag nu läst Anni Blomqvists Havet finns inte mer, en ganska tunn (till den fysiska storleken) roman tillägnad hennes yngsta son Bengts minne efter hans för tidiga bortgång. Det är en fin kärleksförklaring till dels livet i sig, och dels till lyckan över att ha fått dela livet en viss tid med kära familjemedlemmar och fått ta del av andras omtanke.

Väderskär

Trots att författaren har fått utstå alltför mycket - kan tyckas - sorg och förluster av familjemedlemmar, uttrycker hon stor tacksamhet för all kärlek och omtanke hon fått. Vänner, familj och till och med okända har skänkt henne stor tröst i tider av sorg, och hennes gudstro bar henne framåt. En fin men väldigt sorglig bok. När Annis man och äldsta son dog i havet, axlade Bengt - endast 15 år gammal - ansvarsfullt rollen att bistå Anni med försörjning i det tuffa skärgårdslivet.

Väderskär, där Stormskärs-Maja filmades

Det är intressant att få ta del av hur skärgårdslivet sett ut i tider, då kommunikationerna inte alls såg ut som idag. Idag kan man köra från Mariehamn till Simskäla på cirka en och en halvtimme inklusive två vajerfärjeöverfarter. Tidigare har det handlat om bra mycket längre och utmanande transporttider och -förhållanden.

Boken har getts ut 1989. En aspekt som Blomqvist tar upp är att trots att resor och kommunikationer fungerar allt bättre, har folk inte längre tid på samma sätt som tidigare. Att spontant stanna på fika och konversera har man inte tid med. Man vill inte heller längre "besvära" andra. Redan då började man tydligen märka av stessens intåg i våra liv.