Rejäl finsk kulturdos och yrkesinspiration

I helgen fick jag en stor dos av finsk kultur. I fredags såg jag den finska filmen Miesten vuoro, en fin och stämningsfull skildring av finska män i olika bastusituationer - i alla möjliga sorters bastuvarianter och i olika slags miljöer. Den visade på en annan sida än vad som nog är stereotypen för finska män. Tårar blandas med bastusvett när känsloladdade livsberättelser skildras för varann. Och hittar man inte just då tröstens ord för sin kamrat kan man alltid säga "laitetaan lisää löylyä", dvs kasta mer vatten i aggregatet för att få upp ångarna och hettan... Vacker finsk natur ökar ytterligare det stämningsfulla.

På lördagen var jag sen på en dubbelkonsert och såg ett par finska åttiotalsklassikerband - eller nåt sånt - nämligen Yö och Popeda. Uppvuxen i grannlandet har jag nog missat det mesta av finsk musik under åren, men några av hit'arna har inte undgått ens en utlandsboende semesterfinne. Mina konsertkamrater sjöng med i en stor del av låtarna. Jag fick njuta av att lyssna och digga med... ;) Insåg än en gång, vad jag ofta sagt, att musik är magiskt.

De senaste söndagarna har jag haft trevliga hamnträffar med vänner som varit på väg tillbaka till ön efter en helg på fastlandet. Då hinner man lämpligt träffas en stund i hamnens hotellrestaurang. Det brukade jag ofta göra även förr om åren, men då var jag den resande, tillbaka till Sverige eller ön. Från mitt hem och dit får man en jättefin, lite längre cykeltur som till stor del går längs ån. Jag njöt verkligen av den båda gångerna fram och tillbaka. Stan är verklig fin. Börjar vartefter mer och mer smälta in tanken att jag faktiskt bor här nu :) Man är ju alltid lite halvturist den första tiden på en ny ort.

Vi hade en kort - fast längre än den förra - släng av vinter igen. Det snöade under hela fredageftermiddagen och kvällen. Det var så vackert när jag kom hem rätt sent på kvällen. Snön låg kvar hela lördagen och hyfsat bra under söndagen, då den ändå delvis började smälta bort. Idag är det inte mycket kvar. Dock hann jag dokumentera lite... Rönnbär har förresten tydligen kommit att bli lite av denna termins fotografiska tema ;)

Förra veckan hade vi en väldigt inspirerande föreläsning av en översättare på en av mina kurser. Det var så peppande för mig som haft självförtroendet rätt lågt en stor del av hösten gällande min kapacitet till att vara duktig nog för att kunna sälja mina tjänster. Vi fick bra och nyttiga tips om både hur det är att vara och bli företagare inom översättning. Jag, som i en av mina kurser nu översätter mellan två språk jag kan flytande, har märkt hur komplicerat det ändå är. En av de uppmuntrande kommentarerna av föreläsaren var att man aldrig blir färdig. Man kan ju hålla på att redigera och ändra i evigheter - det finns alltid något att förbättra - men man måste sätta stopp någonstans. Hon läser aldrig sina översättningar efteråt av den anledningen.

Jag som ändå gjort stora livsförändringar de senaste åren har ofta tänkt att vad ska till slut bli av mig, när saker inte alltid blivit som man trott. Det här vände på perspektiven igen - för ett tag i alla fall. Försöker ta det lite coolare vad gäller framtidstankar och tro på att det nog löser sig vartefter :) Får koncentrera mig mer på att fixa nuet på ett fint sätt.

Blev livet som tänkt?

Oj, vad tiden runnit iväg igen, utan att jag hunnit skriva något här. Höstterminens andra period på universitetet innebär lite väl mycket för mig. Diverse deadlines mest hela tiden. Det har också sammanfallit med ett större - jättehäftigt och utmanande - körprojekt vilket också krävt sin tid med extraövningar etc. Vi hade en väldigt fin och lyckad konsert förra helgen. I förmiddags har jag suttit fyra intensiva timmar och skrivit järnet på en stor litterär tenta. Så nu har jag pustat ut resten av eftermiddagen och kvällen. 

En helt nödvändig eftermiddagssömn efter lunch på universitetet följdes av gofika och sen promenad. Tog tag i veckans disk därefter. Under de föregående aktiviteterna pratade jag i telefon med vänner från ön, vilket alltid är lika trevligt. Nu landar jag i soffan, slötittar på diverse lättsamma tv-program och dricker ett glas vin. Tända värmeljus omkring ökar på trivselfaktorn. Vill ännu få in de senaste veckornas stenciler och kursanteckningar i pärmen, för att få ordning omkring mig. Följande deadline är på söndag, och fick inte uppgiften gjord idag, vilket jag egentligen hade inplanerat. Så återigen hamnar en del av helgen till plugg.

Något jag funderat på en del under hösten och också ibland fått frågan om från vänner är hur jag trivs på nya orten. Jämfört med förra läsårets lyckokänslor jag ofta kände på universitetet med min härliga kursgrupp och den fina stämningen på vår institution har inte infunnit sig i år. En anledning är förstås att jag nu går olika kurser här och där, och inte tillhör någon klass eller gemenskap.

Livet på nya stället är förstås - eller åtminstone borde vara ;) - mer än enbart studier. När jag kom hit denna jättehärligt varma sommar älskade jag bara min trevligt planerade lägenhet med en liten trädgård, där jag ofta satt i somras. Då hade jag inte räknat med att lägenheten kan vara kall på vintern, att inte elementens värme går att styra själv utan de har en mesigt låg värme en stor del av tiden som inte går att vrida upp. Det har då inneburit dubbla raggsocker, fleecejackor och filtar till hands, och emellanåt handskar "varianten utan fingertoppar på". 

Att sen väggarna är SÅ stenhårda att inte tavelspikar går i dem var också en överraskning. När jag väl bestämt var tavlorna skulle vara, fick jag förstås inte upp dem, så här ekar det fortfarande bland mina tomma väggar. Borren jag har till låns har jag inte kunskap i hur den används, och vill inte riskera sabbade väggar genom att experimentera med den... När man är ny på en ort, finns inte inte ett gäng kontakter att ta till för hjälp heller. Så ännu ett projekt - bland flera - återstår för att fullfölja lyans totala mysordning och trivselskick. Hyfsat mysigt är det dock faktiskt redan ändå :)

Jag försöker tänka att hösten nog kan vara tuff och utmanande även om man inte har gjort en stor flytt till ny ort. Förra helgen, när jag på söndagen var ute och gick, efter lördagens fantastiska konsert, kände jag faktiskt lyckokänslor över livets fina sidor. I det grå vädret kikade solen fram lite svagt från bakom molnen. Vyn under min natursköna promenad var vacker. Den fantastiska musikupplevelsen där jag både fick delta och ge satt kvar i minnet och sinnet. Så även om inte en stor flytt med uppbrott och nystart alltid innebär enbart wow-känsla hittar jag lyckligtvis lyckostunder då och då :)

Mysdagar med besök, film, sol, och allt möjligt :)

Innan denna gråmulna helg hade vi två helt underbara soliga dagar i slutet av veckan, perfekt tajmat med en god väns besök här. Även om nätterna var kalla, så att jag överraskande nog fick skrapa bilrutor innan jag kom iväg till hamnen för att hämta kompisen, värmde solen ändå upp temperaturen under dagarna. Vi satt till och med på ett utefick i torsdags eftermiddag, helt fantastiskt med härlig utsikt mot ån. Det var verkligen såna mysiga umgås-dagar, som perfekt avkoppling och omväxling från studierna.

Det blev en hel del promenerande, gott ätande och drickande, trevligt pratande och lite spontanshopping :) Ett par bra filmer såg vi också. Den ena var Paris, Texas av Wim Wenders. Slutet på den lämnade dock lite väl mycket öppet, men annars var den väldigt bra. Den andra - som jag tyvärr just nu tappat namnet på - var en fin, fast något tragisk historia om en fattig egensinnig kvinna som målade i smyg och blev upptäckt av en konstkritiker. Fransk var den. Med lite googlande hittade jag den nu, Séraphine hette den :) Verkligen sevärd.

Både jag och min kompis blev förtjusta i vår gamla historiska saluhall, där vi åt middag i fredags. Byggnaden är fin både utanför och innanför, och det är bra en mix av fik, matrestauranger, och annan försäljning. Blev lite förvånad att både Alko (dvs. finländska "systemet") och hälsokostbutiken fanns där bland brödstånd och annat mer typiskt "saluhallslikt". Vi fyndade lite färskt bröd, som reades ut under fredagkvällens sista öppettimmar :)

Det var så trevligt att få besök igen, när vi inte ses så ofta nu när jag bor längre bort :) 

Mera kärlek och frisörer

Det slog mig efter mitt förra inlägg att jag hade lite mer och säga om mina teman där, så det kommer nu så här några dagar efteråt... :)

På tal om temuggar jag fått av fina vänner så var inte det det enda när det gäller fikaredskap med kärt tema. Jag fick ju också en söt hjärtformad tekula och jättegott te av ännu en god vän med partner, som hunnit besöka mig i nya hemmet. Jag blir så glad varje gång jag tar fram dessa presenter, när jag vet vilka jag fått dem av :) Ännu lyckligare är jag för att de kommer hit och besöker mig, och det får man jättegärna göra även utan presenter. 

Angående frisörtemat tänkte jag lägga till att min nöjdhet inte alls var för nån dramatisk ny cool frisyr jag kom - eller ville komma - hem med, utan bara en uppfräschning genom att ha fått slitna toppar bortklippta och den ursprungliga frisyren "återställd". Ungefär det var tanken och poängen med frisörbesöken i Nordirland med, som jag skrev om senast. Skillnaden var bara att de gångerna kom jag därifrån men ny frisyr båda gångerna - fast jag varit hos två helt olika frisörer... Så kan det gå.

För övrigt måste jag tillägga att det mesta därutöver under min termin i Nordirland, inklusiver resor i republiken Irland, var i det stora hela väldigt positivt. Frisörbesöken var bara lite äventyrliga parenteser i vardagen där... ;)