Rejäl finsk kulturdos och yrkesinspiration

I helgen fick jag en stor dos av finsk kultur. I fredags såg jag den finska filmen Miesten vuoro, en fin och stämningsfull skildring av finska män i olika bastusituationer - i alla möjliga sorters bastuvarianter och i olika slags miljöer. Den visade på en annan sida än vad som nog är stereotypen för finska män. Tårar blandas med bastusvett när känsloladdade livsberättelser skildras för varann. Och hittar man inte just då tröstens ord för sin kamrat kan man alltid säga "laitetaan lisää löylyä", dvs kasta mer vatten i aggregatet för att få upp ångarna och hettan... Vacker finsk natur ökar ytterligare det stämningsfulla.

På lördagen var jag sen på en dubbelkonsert och såg ett par finska åttiotalsklassikerband - eller nåt sånt - nämligen Yö och Popeda. Uppvuxen i grannlandet har jag nog missat det mesta av finsk musik under åren, men några av hit'arna har inte undgått ens en utlandsboende semesterfinne. Mina konsertkamrater sjöng med i en stor del av låtarna. Jag fick njuta av att lyssna och digga med... ;) Insåg än en gång, vad jag ofta sagt, att musik är magiskt.

De senaste söndagarna har jag haft trevliga hamnträffar med vänner som varit på väg tillbaka till ön efter en helg på fastlandet. Då hinner man lämpligt träffas en stund i hamnens hotellrestaurang. Det brukade jag ofta göra även förr om åren, men då var jag den resande, tillbaka till Sverige eller ön. Från mitt hem och dit får man en jättefin, lite längre cykeltur som till stor del går längs ån. Jag njöt verkligen av den båda gångerna fram och tillbaka. Stan är verklig fin. Börjar vartefter mer och mer smälta in tanken att jag faktiskt bor här nu :) Man är ju alltid lite halvturist den första tiden på en ny ort.

Vi hade en kort - fast längre än den förra - släng av vinter igen. Det snöade under hela fredageftermiddagen och kvällen. Det var så vackert när jag kom hem rätt sent på kvällen. Snön låg kvar hela lördagen och hyfsat bra under söndagen, då den ändå delvis började smälta bort. Idag är det inte mycket kvar. Dock hann jag dokumentera lite... Rönnbär har förresten tydligen kommit att bli lite av denna termins fotografiska tema ;)

Förra veckan hade vi en väldigt inspirerande föreläsning av en översättare på en av mina kurser. Det var så peppande för mig som haft självförtroendet rätt lågt en stor del av hösten gällande min kapacitet till att vara duktig nog för att kunna sälja mina tjänster. Vi fick bra och nyttiga tips om både hur det är att vara och bli företagare inom översättning. Jag, som i en av mina kurser nu översätter mellan två språk jag kan flytande, har märkt hur komplicerat det ändå är. En av de uppmuntrande kommentarerna av föreläsaren var att man aldrig blir färdig. Man kan ju hålla på att redigera och ändra i evigheter - det finns alltid något att förbättra - men man måste sätta stopp någonstans. Hon läser aldrig sina översättningar efteråt av den anledningen.

Jag som ändå gjort stora livsförändringar de senaste åren har ofta tänkt att vad ska till slut bli av mig, när saker inte alltid blivit som man trott. Det här vände på perspektiven igen - för ett tag i alla fall. Försöker ta det lite coolare vad gäller framtidstankar och tro på att det nog löser sig vartefter :) Får koncentrera mig mer på att fixa nuet på ett fint sätt.