Blev livet som tänkt?

Oj, vad tiden runnit iväg igen, utan att jag hunnit skriva något här. Höstterminens andra period på universitetet innebär lite väl mycket för mig. Diverse deadlines mest hela tiden. Det har också sammanfallit med ett större - jättehäftigt och utmanande - körprojekt vilket också krävt sin tid med extraövningar etc. Vi hade en väldigt fin och lyckad konsert förra helgen. I förmiddags har jag suttit fyra intensiva timmar och skrivit järnet på en stor litterär tenta. Så nu har jag pustat ut resten av eftermiddagen och kvällen. 

En helt nödvändig eftermiddagssömn efter lunch på universitetet följdes av gofika och sen promenad. Tog tag i veckans disk därefter. Under de föregående aktiviteterna pratade jag i telefon med vänner från ön, vilket alltid är lika trevligt. Nu landar jag i soffan, slötittar på diverse lättsamma tv-program och dricker ett glas vin. Tända värmeljus omkring ökar på trivselfaktorn. Vill ännu få in de senaste veckornas stenciler och kursanteckningar i pärmen, för att få ordning omkring mig. Följande deadline är på söndag, och fick inte uppgiften gjord idag, vilket jag egentligen hade inplanerat. Så återigen hamnar en del av helgen till plugg.

Något jag funderat på en del under hösten och också ibland fått frågan om från vänner är hur jag trivs på nya orten. Jämfört med förra läsårets lyckokänslor jag ofta kände på universitetet med min härliga kursgrupp och den fina stämningen på vår institution har inte infunnit sig i år. En anledning är förstås att jag nu går olika kurser här och där, och inte tillhör någon klass eller gemenskap.

Livet på nya stället är förstås - eller åtminstone borde vara ;) - mer än enbart studier. När jag kom hit denna jättehärligt varma sommar älskade jag bara min trevligt planerade lägenhet med en liten trädgård, där jag ofta satt i somras. Då hade jag inte räknat med att lägenheten kan vara kall på vintern, att inte elementens värme går att styra själv utan de har en mesigt låg värme en stor del av tiden som inte går att vrida upp. Det har då inneburit dubbla raggsocker, fleecejackor och filtar till hands, och emellanåt handskar "varianten utan fingertoppar på". 

Att sen väggarna är SÅ stenhårda att inte tavelspikar går i dem var också en överraskning. När jag väl bestämt var tavlorna skulle vara, fick jag förstås inte upp dem, så här ekar det fortfarande bland mina tomma väggar. Borren jag har till låns har jag inte kunskap i hur den används, och vill inte riskera sabbade väggar genom att experimentera med den... När man är ny på en ort, finns inte inte ett gäng kontakter att ta till för hjälp heller. Så ännu ett projekt - bland flera - återstår för att fullfölja lyans totala mysordning och trivselskick. Hyfsat mysigt är det dock faktiskt redan ändå :)

Jag försöker tänka att hösten nog kan vara tuff och utmanande även om man inte har gjort en stor flytt till ny ort. Förra helgen, när jag på söndagen var ute och gick, efter lördagens fantastiska konsert, kände jag faktiskt lyckokänslor över livets fina sidor. I det grå vädret kikade solen fram lite svagt från bakom molnen. Vyn under min natursköna promenad var vacker. Den fantastiska musikupplevelsen där jag både fick delta och ge satt kvar i minnet och sinnet. Så även om inte en stor flytt med uppbrott och nystart alltid innebär enbart wow-känsla hittar jag lyckligtvis lyckostunder då och då :)