Över Östersjön

"Hamnarbetarna lossar repen och kedjorna, så att den stora båten ska kunna lämna kajen. På däck, högt uppe – för båten är verkligen oändligt stor – står matroser och drar upp repen, så att de inte förblir hängande över kanten.

Så var det dags för färden genom vackra skärgårdar och delvis öppet hav, från en huvudstad till ett grannlands huvudstad. Dag efter dag går färden, åt båda hållen.

För vissa innebär båtresan att återvända från sitt nya/nuvarande liv till något man lämnat bakom sig kanske för decennier sen. Kanske har man aldrig riktigt gjort sig helt hemmastadd känslomässigt i det land man en gång invandrade till.  På semestern passar man på att åka ”hem”.

För andra betyder kanske inte ens resan i sig en färd, en transport alls. Båten är nämligen också lite av ett flytande hotell. Man inkvarteras i hytter. Mat kan ätas på ett flertal restauranger i olika prisnivåer. För den som vill, kan man festa nätterna långa i nattklubbar och barer. Man behöver inte ens gå i land i grannlandet båten åker till, utan man kan glatt bli kvar ombord och knappt veta var på kartan man egentligen varit.

I båtens stora välsorterade affärer säljs allt möjligt numera – Tervaleijona och annat godis, vodka och andra alkoholdrycker. Sin klädshopping och sitt inköp av smycken och hudvårdsprodukter kan man också se till att få gjort här. Det finns lekledare och jippon för barnen, så ingen risk för uttråkning för den åldersgruppen heller.

Allt detta, nästan som en overklig saga, glider genom det vackra, natursköna skärgårdslandskapet."

Hittade denna text, när jag höll på att titta igenom gamla filer i datorn. Texten skrevs under en skrivarworkshop för tolv år sen. Tyckte den passar bra apropå mitt mitt förra inlägg där den sverigefinska bokmässan nämndes. Dessa båtturer har ju varit och är fortfarande en stor del av livet för många i Sverige med finsk anknytning. Själv har jag också vuxit upp med att regelbundet resa mellan länderna. 

Ny mobil och kulturell helg

Ibland får man bara "tvinga" sig till att ta sig för någonting. Jag gör det just nu med skrivandet. Så som i förra inlägget konstaterar jag igen att jag varit på gång många gånger men inte hunnit eller bara inte kommit mig för. Väldigt mycket har hänt och är på gång, ska ändå försöka ha fokus på några få teman, tänker jag nu.

Att sätta igång en ny mobiltelefon är ju ett helt företag nuförtiden. Efter diverse googlanden efter instruktioner lyckades jag rätt bra med att kopiera över allt från den gamla mobilen, men fortfarande en vecka senare har jag inte kommit åt alla mina appar. Det ska beställas nya lösenord och så... Jag skulle iväg till Stockholm förra helgen, så jag såg till att få igång de viktigaste apparna inför resan. Den här veckan har jag sen satt igång några till, men ännu inte hunnit med alla. Sen är det fortfarande en gåta för mig vad allt jag egentligen kryssat i och godkänt för att få det hela med mobilen att fungera. Försöker säga nej till det mesta, men många gånger förstår jag inte skillnaden på valmöjligheterna.

Det blev en kulturell och mysigt social helg förra helgen. På fredagen hade vi poetry slam här på orten, där jag och några kompisar var ute och åt på den krogen där eventet hölls. Sen hade jag lördagen och söndagen i Stockholm. Jag och en vän hängde på den sverigefinska bok- och kulturmässan, som hade många intressant programpunkter och jag hann prata många gamla och några nya bekanta. Mässan har växt enormt på de här var det 15 åren eller liknande som den ordnats. Jag var faktiskt med första gången den hölls, då bl.a. Kjell Westö var där. Det blev sen en trevlig kväll hos min vän som jag inte träffat på länge, jättetrevligt att äta middag och ha soffhäng med vin.

Har många djupare saker på hjärtat också, men återkommer om det. Har under hösten hunnit med en lång resa med tåg till Sydspanien, där det var släktkalas. Det var en jättefin resa, där jag kombinerade att jobba med en artikel med att umgås med släkt och vänner. Tacksam att kunna resa miljövänligt.

Små steg fast vilse i livet

Det finns så många "texter" i mig som vill bli skrivna. Ändå går det ibland lite väl långa tider emellan där jag inte lyckas ta mig för att skriva. Av olika anledningar. När jag väl sen gör det kan det stå still. Vad har jag att säga? Och hur får jag det någorlunda sammanhängande och intressant att läsas - eventuellt av andra eller av mig framöver? Ska jag testa lyfta några kort? Har några set med såna fina tänkvärda kort.

Det första jag får i handen har rubriken (min översättning från finska) "Små steg för dig långt". Det är peppkort #annavalosiloistaa av Katri Syvärinen och Sanna Wikström. Rätt passande tema i dessa tider när jag ibland upplever frustration över känslan att stå still och stampa. Tendensen i mitt liv  har ofta varit att jag plikttroget gör mitt jobb (eller studier eller vad som just då är på gång) ordentligt. Sen räcker inte alltid tiden och energin till det jag verkligen vill göra i livet, i vardagen. 

Diskuterade just planering och upplägg av vardagen, av livet, med en bekant igår. Både hon och jag har företagande som mål i framtiden. Att få ett bra upplägg i vardagen, där de egna självvalda livsvillkoren snarare styr företagandet än tvärtom. Hur man ska kunna nå dit. 

Peppkortet säger att det inte behöver krävas stora steg för att uppfylla sina drömmar. Det viktiga är att ta tillräckligt många små steg åt rätt håll, att följa hjärtat. Det där sista är jätteviktigt. Börjar med åren lära mig att inte alltid bara tänka så praktiskt eller strategiskt, utan hellre försöka lyssna in och känna efter vad som känns rätt för mig. Även om det inte alltid är direkt mest lönsamt i pengar mätt.

Jag tycker att jag tagit många både små och ibland riktigt stora steg, men ändå testar livet mig hårt emellanåt. Inte alltid lätt att förstå meningen med sånt som händer. Tidvis känns livet som en kamp. Man dalar djupt ner. Det hände senast nu i våras. Efter en svacka även under vintern. Orken tryter. Lär mig vartefter att försöka ha en accepterande attityd, inte offerkänsla. 

Det som jag märker nu är att jag inte riktigt längre vet om det som länge varit stora livsdrömmar längre är det jag egentligen vill. Har tappat bort mig lite. Peppkortet säger att även om man emellanåt hamnar vilse kan man alltid återvända till sin stig. Att orka ända fram om än i snigelfart. Så jag är väl nu i de där villovägarna och kanske får tillåta mig att vara det ett tag. Låta mig föras istället för att försöka styra själv.

Har länge haft för avsikt att lära mig "stanna upp", stilla mig regelbundet, meditera eller liknande. Att bara liksom vara medvetet i det som är, inte låta tankarna ta överhanden. Jag tror att det skulle hjälpa att kanske även kunna få rätt riktning på livet, att liksom "få tag i" vad jag innerst inne vill och behöver.

Peppkortet frågar avslutningsvis vilket litet steg jag skulle kunna ta idag, eller under den kommande veckan. Idag ska jag ut i naturen en stund. Jorda fötterna i sommarvärmen. Känna kontakten med naturen. Kanske yoga lite också. Det här skrivandet kanske också var ett bra steg.

Mer om temat krigsbarn och det krigsdrabbade Finland

Efter mitt förra inlägg hittade jag sen en videoinspelning från ett samtal om krigsbarn på Finlandsinstitutet, där Ann Nehlins bok diskuterades. Väldigt fint upplägg och intressanta samtal. Vi får också höra om två vuxna krigsbarns tankar och erfarenheter. Jag har häremellan också hunnit läsa ut Ann Nehlins bok, De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama, som jag redan skrev lite om i förra inlägget. Eller avslutningstexten återstår att läsa ännu. Ser nu ännu mer hur boken och temat krigsbarn verkligen handlar om familjedramer. Även i de fall det gått bra. Det handlar ju om familjer som på grund av kriget splittrats. Krigsbarn som behöver lämna sin familj två gånger, vissa som redan glömt bort både det finska språket och sin finska familj efter flera år i Sverige, om man kom dit som väldigt liten. Så återseendena blev inte alltid så som kanske framför allt mödrarna i Finland hoppats på. Det konstateras i de ovannämnda samtalen att det är så viktigt att familjer hålls ihop, när frågan om vad vi kan lära oss av historian med de finländska krigsbarnen kom upp.

Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik, vars föräldrar var krigsbarn, berättar i samtalet att Signe Sandelins bok Gäst i eget hem skildrar ett utanförskap hos krigsbarn, att det kan upplevas som att man varken hör hemma i den finska eller svenska kulturen. "En gång krigsbarn, alltid krigsbarn" kommer också upp som tema vid samtalen med Erkki Grönroos och Hilkka Mälarstedt, som talar ur sina egna erfarenheter som krigsbarn. Det poängteras också att det finns minst lika många historier som det funnits krigsbarn. Hilkka kände sig som både finsk och svensk, "dubbelt upp" snarare än varken eller, och har haft kvar sina två familjer, den finska och svenska.

Jag har nog aldrig tidigare kommit så nära krigstiderna i Finland så som vid läsning av den här boken. Ändå hade jag en morfar som blev krigsveteran, och min mamma levde sina första år i krigstider. Allt det där har ju på sätt och vis varit över under min uppväxt. Ändå finns det ju där i våra arv och vår historia, närhistoria. I den här boken kommer läsaren väldigt nära in på vad allt det kan innebära att vara drabbad av ett krig. Mamman i familjen ska ta hand om försörjningen medan mannen, och ibland till och med sonen eller söner, varit inkallade. Hur man dessutom behövt lämna hem och hamna på ny ort. Jobbar man dessutom utanför hemmet kan det bli en utmaning med vem som tar hand om speciellt mindre barn. 

Fortfarande på 1970- och nog en bit in på 1980-talet hade ju Sverige det ekonomiskt bättre ställt än Finland. Här i boken blir det så tydligt hur enormt stora skillnaderna var då kring 1940-talet. Många i Finland hade ju inte mat så det räckte. Många krigsbarn kom till Sverige undernärda och taniga. I mångas vardag hade man hört bomber falla, man hade flytt till skyddsrum och så vidare. Så förutom traumat att ha slitits ifrån sin mamma och familj, och ofta ha rest i flera dagar, hade många krigsbarn annat otryggt med sig i bagaget. Att ha brev som underlag gör att boken går så nära in i alla dessa teman.

Tankar, inspiration och berördhet via litteraturen och litterära samtal

Brukar oftast börja dagen med att skriva lite eget på en Word-fil, men tänkte idag skriva lite här istället. Blev som vanligt inspirerad av förra helgens litteraturdagar som vi årligen har på orten här. Årets tema var Gränsland. Jag hängde på bibblan hela lördagen, både dagsprogrammet och kvällens litterära talkshow var jag på. Lite lunch på stan och fika på bibblans fikahörna som pauser... Vi hade Pekka Heino från Sverige som talkshow-ledare på kvällen och han var också med intervjuade författare under dagen. 

Jag har många tänker-läsa-böcker på listan efter helgen. Däribland den tuffa tjejen, Faysa Idle, som var så charmig och härlig i sitt framträdande. Hennes bok kommer jag att läsa, när jag väl har betat av min hög av låneböcker som jag nu har hemma... Trevligt att höra att hon framöver tänker berätta flera andra tjejers berättelser från sin förort. Hon som har modet och förmågan att föra fram deras röster och perspektiv. 

Kai Korkea-Ahos bok om projektet att leta upp en lämplig mamma till hans och hans mans barn vill jag också gärna läsa. Vad var det han sa, att det var som en kombination av anställningsintervju och lägenhetsvisning (där de dolda felen behöver upptäckas...) som de där intervjuerna visade sig bli. Det var bra många kvinnor och en lång process att behöva gå igenom. Han berättade också hur han saknat förebilder i Finland om just homosexuella manliga par med barn. Det låter som en viktig bok. Har inte tidigare läst något av honom, men hört honom intervjuas även tidigare.

Jag blev också gripen och tagen av den sista intervjun på söndagseftermiddagen med Carina Bergfeldt om hennes bok En bra dag att dö. Prästen Katarina Gäddnas passade jättefint som intervjuare och samtalspartner i temat. Den boken tänker jag också läsa framöver. Den handlar om en fängelspastor i USA som varit samtalspartner till jättemånga dödsdömda personer inför deras avrättningar. Det var intressant att höra Carina berätta om bakgrunden till hur boken blev till. Jättefin historia i sig, där även hon personligen utmanades angående förmågan att förlåta. Katarina rekommenderade boken för även andra sjukhuspräster. Vi påmindes också om att ta vara på dagen. Carina poängterade det här med att förlåta någon inte behöver betyda att man accepterar dådet som personen gjort, utan förlåtelse handlar om att släppa sig själv fri. Ta makten, så att inte förövaren eller den som gjort en illa längre har den. En process hon själv också gått igenom. Det dåligt fungerande rättssystemet i USA fanns också med i samtalet, och vilka förödande konsekvenser det har för enskilda personer också.

Nämner även en bok, som inte har med dessa litteraturdagar att göra, men som jag under veckan fått med mig hem från biblioteket. Historikern Ann Nehlin har skrivit boken De finska krigsbarnen - Ett nordiskt familjedrama. Är ungefär halvvägs in i läsningen av boken. Gripande läsning på ingående nära håll och individnivå, författaren har bland annat läst korrespondenser mellan föräldrarna (främst mödrarna) till krigsbarnen i Finland och de svenska fostermödrarna. Det handlar ju om en enormt stor process, där cirka 70000 finländska barn varit som krigsbarn i Sverige. Även om det finns många fina historier fås också en inblick i den delvis bristande insynen i hur det gick till i vissa fosterfamiljer och vissa av barnhemmen. Och hur barnen blev föremål för politiska processer. Krigstider och splittrade familjer i dåtidens Finland har ju också aktuell relevans i nutida skeenden.

Lite om hållbarhet och att leva i samklang med naturresurser

Var ska jag börja? Många tankar. Läste just ett par av mina senaste inlägg här, och något jag på sistone snubblat över mycket är temat hållbarhet, och det förra inlägget om vattenanvändning hänger ju starkt ihop med det också. Något som också slog mig när jag läste inläggen var att det finns saker där som jag blir glad av att läsa och bli påmind om. Det är nog det som också är en tanke jag överhuvudtaget har med att skriva ner och dokumentera olika teman här i bloggen, att kunna gå tillbaka och bli påmind om viktiga saker. 

Funderar samtidigt här att hur skriver man om hållbarhet utan att verka predikande eller så. Ett viktigt steg kan ju vara bara att bli medveten om vad vår livsstil gör med naturens resurser och hur man ibland med små medel kan ändra på det till det bättre. Även om inte alla kan eller ens vill ändra på allt blir det ju stora effekter om var och en gör åtminstone lite. Min livsstil är inte heller fullt ut hållbar, men många saker jag gör är det, vissa utan jag aktivt ens tänker på det. Att oftast promenera eller cykla istället för bilfärder. Att inte låta vatten rinna onödigt länge, apropå förra inlägget, bara för att nämna några väldigt vardagliga/dagliga saker. Jag märker också hur mycket det finns att lära sig mer om, när jag nu läst några av de senaste böckerna jag fått med mig från biblioteket. Jag sätter med några boknamn här för den som vill läsa vidare, och jag vill kanske själv också återkomma till dessa senare. 

I boken Viktigt på riktigt - Min resa mot att leva mer hållbart skriver influencern Therése Lindgren (som jag inte känner till från tidigare) om både fakta och egna exempel på olika livsval och inverkan på naturen och klimatet. I både den och en annan bok jag läser nu nämns uttrycket Earth Overshoot Day, som jag nog hört om tidigare men inte lagt själva uttrycket på minnet. Enligt boken inföll den dagen redan den 23 augusti förra året, medan den skulle ha infallit ännu tidigare, den 3 april, om hela världens befolkning skulle leva som man gör i Sverige. Det handlar alltså om den dagen på året, då vi redan belastat naturresurserna så mycket som jorden klarar av att förnya på ett år. I boken tas olika aspekter av livet upp, exempelvis kläd- och materialval, val av fisk på ett hållbarare sätt, tankar och fakta om resande, för att nämna några.

Vår stadsbibliotek har en hållberhetslinje, och det finns separata hyllor med böcker inom temat. De ordnade också en hållbarhetsdag häromveckan, där jag hann delta i några av evenemangen. Det bjöds på smårgåsar och kaka gjorda på svinnmat från restauranger, och olika föreläsningar och workshops ordnades. Fick bland annat tips om mer ekologiska sätt kring våra klädval, och jag la webbsidan https://goodonyou.eco/ på minnet. Har ännu inte bekantat mig med sidan, men nu när jag bara tog fram den, påminns jag om infon från föreläsningen hur skrämmande mycket jeanstillverkning påverkar miljön.

Den andra boken jag läser nu heter Vägen till ett hållbart liv: Krossa livsmyterna av Göran Christiansson, en ingenjör som gått över till en mer ekologiskt hållbar livsstil vartefter han upptäckt hur ohållbart vi lever. Att vissa av miljöproblemen i Sverige bara flyttats över till exempelvis Asien. I boken ges exempel på flera personer som på olika sätt gått över till mer hållbara livsstilar. Väldigt inspirerande och inte minst lärorikt, fast jag ännu bara läst delar av boken. Fakta varvat med praktiska exempel från livet.

Jag väljer ofta ekologiskt när jag handlar mat. Det känns bra att få i sig renare näring. Det jag påmints om när jag läst och hört om hållbarhet nu på sistone är också nyttan för naturen i själva den ekologiska odlingen och klimatnyttan av att välja vegetariskt framför kött. I Göran Christianssons bok nämns organisationen EAT Lancet för tips om mat som är bra för både oss sjäva och planeten. Författaren hänvisar till denna referens, som fås fram i länken, och sidan https://eatforum.org/.

Jag har också boken 111 sätt att rädda planeten - Enkla tips för att bli klimatsmart hemma, ännu ett lån från bibblan. Den har jag bara hunnit kika på några sidor i, men hittade redan bra tips på toalettrengöring med bikarbonat, ättika och eterisk tea tree-olja. Nu använder jag ju redan i huvudsak naturbaserade rengöringsmedel hemma, men det mesta är köpt. Mycket går att fixa till hemma. Ska bekanta mig mer med boken vartefter.

Spontant inlägg om bland annat vattenanvändning och ChatGPT

Nu försöker jag sätta fart. Skriva oavsett vad det blir. Innan den kritiska rösten hinner ifatt. Jag har flera ganska långt skrivna utkast på blogginlägg, men som inte har känts som färdiga av olika anledningar. Saker jag skulle vilja ta upp här. De kommer nog postas så småningom, tror jag. Nu är det i alla fall dags att få hit någon typ av uppdatering, tänker jag, så jag satte igång utan någon klar tanke. Kanske behöver jag lära mig att inte behöva ha en klar tanke eller struktur.

Får alltid med mig ett gäng böcker från bibblan, finns ju så mycket intressant att läsa. Kikade lite igår i ett av de senaste lånen, Miljökapitalisterna av Carl Hall. Blev påmind om mina tankar om vattenanvändning bland annat. I förra hemmet jag bodde betalade vi en fast vattenavgift per person utöver bolagsvederlaget. Jag tänkte många gånger att jag hellre hade betalat för min faktiska användning enligt en mätare, som bolaget inte hade installerat lägenhetsvis hos oss. Vissa husbolag väljer att installera det efter en stamrenovering till exempel. Det har ju visat sig att folk blir mer medvetna om sin egen användning, när det märks på räkningen, och totalt sett brukar förbrukningen minska. Har hört om detta tidigare, och nu läste jag i avsnitt 7 i den ovannämnda boken om det här. Där nämndes förutom vattenanvändning även temperaturreglering i lägenheter och andra möjliga energitjuvar. Besparingarna gynnar ju både de boende och fastighetsägarna. I bokens  exempel nämndes hyreslägenheter, men samma gäller ju aktielägenheter, som är en vanlig bostadsform i Finland och där antingen aktieägarna själva bor eller hyr ut dem. Det kallas investeringslägenheter när de ägs/används i uthyrningssyfte.

Inser nu att jag har klarat hela vintern och är fortfarande en vinterbadare, och njuter av det. Denna vecka har varit så underbart vårlik. Trots ett fåtal minusgrader på nätterna har solen värmt upp dagstemperaturen och det har varit härligt att stiga upp ur vattnet utan att frysa.

Äntligen kom jag mig för och registrerade mig på ChatGPT, vet inte om jag nu använder korrekta uttryck här. Jag testade och frågade om idéer inför mina planer på eventuellt företagande. Det var väldigt intressanta resultat. Fick till och namnförslag på mitt företag :) Jag använde konkreta frågor som jag fått med mig från en företagarkurs om till exempel hur man skapar värde för kunden. Jag ska ännu inte gå in på mina planer här innan jag kommit längre i min process. Har en massa idéer och drömmar inför företagande, men ännu inte någon tillräckligt tydlig linje där. Känner dock att jag är något på språren, men allt får ta sin tid, tänker jag. Förstås får man använda ChatGPT-svaren med egen sållning och kritisk hållning, men bra som idébollare.

Funderingar på AI chat och 80/20-regeln

Nytt år och nya möjligheter. Hade även i år för avsikt att skriva nåt slags årsavstämning, eller vad det kallas, vilket ju sen ändå inte blev av förra året. Får se hur det blir i år. Har inte rätt mood för det ikväll. Jag har äntligen tajmat in både lust och tid att skriva, för en gångs skull. Däremot låter sig alla idéer, som jag då och då brukar ha, ligga i glömska. 

Jag kom nu på en av mina intentioner för i år, att sätta mig bättre in i chatGPT och AI över huvudtaget. Testade nu nån variant av Bings AI. Där ges de flesta resultat - de få jag testat - som delvis citat, om jag fattar det rätt. Då vill jag ju inte använda allt för mycket av det för bloggen, det här ska ju främst vara mina texter här. Allt det här med att AI kan tas till hjälp för att snabba på olika uppgifter, såsom att skriva bloggtext tänkte jag, det skulle jag vilja testa på. 

Ska väl så småningom även prova ChatGPT, som jag deltagit i workshop om, men inte skaffat eget konto för ännu. Har redan länge tänkt det, men sen blir jag osäker på om jag ska logga in via mitt Google-konto eller om man hellre bör (eller ens kan) skaffa ett separat konto. Kollade just nu på Google-varianten, men då kommer en lång lista på vilka uppgifter de då kan se om mig och mina användarhändelser. Får försöka fråga någon som är bättre insatt i det.

Det jag tänkte skriva en påminnelse till mig själv om är Paretoprincipen, som jag under flera tillfällen de senaste åren hört talas om i olika sammanhang. Det att man genom att ägna typ 20 procent av sin tid på just de "rätta" grejerna kan uppnå 80 procent av resultaten, eller nåt liknande. Jag har själv en del utmaningar med att få min tidsanvändning att fungera bra. Så jag tror det där liksom betyder att det gäller av allt man har på sin fixalista kolla ut de kring 20 procent av listans mest relevanta åtgärder och då kunna uppnå 80 procent av mina resultat. Bing hänvisar till Tony Robbins. De mest produktiva uppgifterna på fixa-listan med andra ord. Det handlar om att ha rätt fokus, står det i Robbins text. Det handlar om att hitta sitt syfte, vart man vill, och sen göra rätt prioriteringar. Tål att funderas på i mitt liv, hur jag ska tillämpa detta i praktiken.

För att återgå till ChatGPT-temat ovan, så förstod jag av de workshopar och utbildningar jag deltagit i, att man kan få hjälp med att sätta ihop hela texter genom att man själv ger förslag på innehåll. Jag tror inte de resultaten var raka citat såsom i Bing-exemplet. Dock tycker jag att det var en intressant artikel som det länkades till i exemplet som jag gav, men kan jag få Bings chat också att fungera så som jag sett ChatGPT fungera? Någon som har jättekoll på det här kan kanske ha åsikter om mina funderingar här, men så här kan frågorna te sig för en som är ny inom det här. Jag har som sagt lyssnat och sett en del av ChatGPT-användning, men återstår nu att komma igång att testa själv.

Återkommer en annan gång till fler tankar om det nya året. Behöver nog ta en tankeställare på mer konkret nivå för Paretoprincipen i mitt liv i alla fall.