Ljus i höstmörkret

Fuengirola, april

Nu känner man att höstens entré på riktigt gör sig påmind. Kvällarna blir allt mörkare. Vissa dagar öser regnet ner och det har blåst mycket tidvis. Denna vecka har jag cyklat i regnställ ett flertal gånger. Idag hade jag handskar på även på hemvägen från jobbet och inte bara på morgonen. I september kan det dock ännu vara riktigt fint. Vissa dagar värmer solen skönt, så helt kört är det kanske inte än.

Signilskär, augusti

Även på det inre planet har det varit en variation av ljus och mörker, så uttrycket "efter regn kommer solsken" har varit rätt passande. Gäller att påminna sig själv om det i dystra stunder. Vad vädret ändå kan påverka måendet. Trots att inte alla "ups and downs" nu är väderrelaterade, har det dock också sin inverkan.

Det är nu dags igen, att plocka fram lite ljus i mörkret. Här hemma är värmeljusen tända i sina mysiga behållare. Jag tänkte också pigga upp bloggen med lite ljusare intryck från tidigare i år. Året har innehållit väldigt många ljuspunkter, som gett härliga minnen. Vi hoppas på fler - ännu är ju året inte slut. Livsäventyret fortsätter, både i ljus och mörker. Det är väl det livet handlar om...

Sverigefinnar slår igenom

Sverigefinnar är en grupp som allt mer börjat få positiv uppmärksamhet i Sverige, upplever jag, åtminstone till viss del. Det har ju varit en invandrargrupp med lite lågstatusstämpel - i alla fall tidigare. Arbetarklass, ofta från finska landsbygden, som kom till Sverige i mängder under 60-70-talen, för att jobba i fabrikerna. Under senare åren har dock många sverigefinnar nått konstnärlig framgång, bland annat inom musik. Anna Järvinen och medlemmar ur Kent är några exempel på artister med finskt ursprung. Inom litteraturen har Susanna Alakoski slagit igenom med sin Svinalängorna.

Idag såg jag en intervju på tv med Tanja Lorentzon, som är aktuell med sin pjäs Mormors svarta ögon, som handlar om hennes finska rötter och uppväxt som sverigefinne. Hon är en av många i den invandrargruppen, som inte kan finska. För henne har det varit en stor saknad - dels saknad av språket i sig och möjligheten att kommunicera med familj och släkt i Finland, dels också därmed saknad av Finland som land, som hon inte upplever sig få samma tillgång till utan finskan. Så ungefär säger hon i intervjun. Hon nämner att eftersom man ändå gav henne glåpord om finnar under uppväxten, kunde hon ju lika gärna ha kunnat finska. Pjäsen har tydligen fått väldigt positiv respons på Dramaten. Den ska visas på SVT den 17.12., sa programledaren. Jag blev intresserad av att se den.

Jag tror att många berättelser av det här slaget - som Lorentzons eller Alakoskis - kommer att ha ett historiskt värde också, eftersom sverigefinnar utgör en så betydande andel av Sveriges befolkning. För att inte tala om hur stor andel av den finländska befolkningen som utvandrade till Sverige. Det gick en tv-serie om de finländska invandrarna under vintern/våren som var. Serien hette Kansankodin kuokkavieraat, Folkhemmets snyltgäster tror jag att den översattes till på svenska. Den visades på tv både på i Sverige och Finland. Jag tyckte det var väldigt intressant. Flera generationer skildrades, däribland flera kända sverigefinnar. Kan hända att jag återkommer om programmet och temat.

Harmoni efter en bra dag

Åh, jag har en sån nöjd-med-livet dag, så jag bara måste dokumentera en del av den :) Sitter på soffan, avslappnad och tillfreds. Det är tyst och lugnt - endast köksklockans tickande hörs. Värmeljus tända, både i fönstret och på bordet framför mig. Härligt att den säsongen kommit igång, hemmamys under mörka kvällar. Har laddat upp med te och mackor. Köpte ett nytt grönt te, ekologiskt, citrus-kamomill-blandning. Skulle visst vara avstressande dessutom. Den effekten klarar jag visserligen bra av ändå just nu... Jag ska ha en tv-kväll med Babel, och sen läsa lite.

En anledning till denna totalt lugna sinnesstämning är att jag direkt efter jobbet fick bli ompysslad i form av ansiktsbehandling och ryggmassage i en spamiljö. Fick ligga och njuta där och lyssna på lugn musik med lite naturljud i bakgrunden. Jätteskönt var det. Arbetsdagen flöt på bra också och jag hade en lyckad lunchrast. Jag skulle bara in och handla ett batteri, så kom jag ut från gallerian med två snygga klänningar. Perfekt tidseffektiv shopping för en som gärna använder tiden till annat ;)

Livets äventyr...

I vintras skrev jag under en skrivarcirkel om temat äventyr. Det var väl en sån kortskrivningsövning, där man får ett ord eller ämne att associera kring under några få minuter. Jag konstaterade då att äventyr kunde vara att balansera på grenarna till orangeprickiga apelsinträd i Israel, plockandes apelsiner. Att resa omkring på exotiska platser, sova i sin sovsäck på en öde strand i fjärran land kan också kännas spännande och äventyrligt. Men egentligen behöver det inte vara så extraordinära saker heller, som innebär spänning, funderade jag vidare. Även på ett vardagligare plan finns det en hel del utmaningar, nog så äventyrliga ibland - både på gott och ont.

Livet i sig är ett äventyr, tycker jag, en strapatsrik resa. Det är spännande och lärorikt att följa sin egen personliga utveckling. Att ge sig ut i nya sammanhang kan upplevas som väldigt äventyrligt. För mig har några stora bravader i livet varit att byta boendeort och att gå över till en annan yrkesbransch. Oj, vad man får börja om på många plan och nivåer, och ibland tvingas man backa otaliga steg från något man under lång tid byggt upp och åstadkommit. Trots att mycket är tufft, "växer" och utvecklas man som person, lär känna sina styrkor och även svagheter - för att inte tala om allt konkret man lär sig i sin nya omgivning, både privat och i jobbet. Det är en spännande upptäcktsfärd.

Sensommar med avkopplande läsning

Härligt med helg och att ha fått sova ut. Vaknade med betydligt mer inspiration än vad jag hade ork för igår kväll. Var totalslut då. Veckan har varit väldigt intensiv på jobbet. I torsdags höll jag till och med på att missa min inbokade massage - jag som brukar ha bra koll på tider och sånt. Massören fick ringa och efterlysa mig. Förvirrat skyndade jag mig dit... det är nära som tur är :)

På kvällarna har jag dock tagit det lugnt. Jag är omgiven av en massa böcker i soffan där jag sitter, bestående av reseguider, böcker om skrivande och en roman, som jag precis läst ut. Romanen är Maeve Binchys Minding Frankie, som jag lite kort redan nämnde i ett tidigare inlägg. Binchys böcker är sån mysläsning, en snäll typ av böcker, där saker och ting i slutändan oftast faller på plats. Trots det finns även livets allvar med, folk som dör "för tidigt" eller att allt inte blir precis som man skulle önskat. Rätt så fyndigt kopplar Binchy ihop storyns personer från olika håll till att ha en anknytning till varann. Observationer om nutida samhällsskeenden och personlighetstyper samt relationer - både funktionella och dysfunktionella - går att känna igen. Irland i recessionstider, folk som sägs upp från sina jobb, kärleksrelationer där den ena älskar och den andra utnyttjar, barndomstrauman från kärlekslösa hem... Men som så ofta även i verkliga livet kan beslut och skeenden, som du först inte rår över, visa sig leda dig vidare till något som känns mycket mer rätt i slutändan.

I övrigt börjar höstens ankomst göra sig påmind. Dagarna är fortfarande ofta fina och solen värmer upp temperaturen. Hoppas det håller i sig ett tag till. Morgnarna, däremot, börjar kännas lite tyngre. Rummet är mörkare än förut när jag vaknar. Det är rått, fuktigt och småkyligt att gå ut då. Visst tycker jag att det är jättevackert med de röd-orange-gula höstfärgerna, som så småningom kommer fram, och på sätt och vis har ju höstmörkret sin charm. Det värsta är dock att den mörka och kalla perioden hos oss är så lång, så det känns vemodigt att sommaren nog inte varar så länge till. Vi verkar i alla fall få fint helgväder nu, så det gäller att ta sig ut idag. Passa på att ta in solenergin, som ännu finns. Ett bra sätt att koppla av, att ta en långpromenad.