Brukar njuta av egna hemmakvällar när det varit mycket program i övrigt. Idag mår jag dock väldigt dåligt, har bekymmer som håller på att äta upp mig inifrån. Vill inte just nu gå in på detaljer. Konstaterar bara att det värsta nästan är självförebråelser, när man så starkt klankar på sig själv för en stor tabbe man gjort som får så svåra konsekvenser. Det sägs ju att man inte ska ångra och älta på sånt som redan hänt och inte går att ändra på. Dock så himla lättare sagt än gjort... Påminner mig också om det jag själv också på sätt och vis tror på, nämligen att allt som händer nånstans har en mening. Ena stunden ser jag att jag inte har gjort något fel utan det som blev fel egentligen beror på missförstånd och brist på kommunikationsförmåga. Hoppas den andra också inser det...
Så tanken var nu att skriva om annat, distrahera mig från det jobbiga. Tidigare under kvällen gjorde jag det genom att gå ut på promenad och samtidigt prata i telefon med en god vän. En solig underbar kväll i väldigt grön natur, gick vid ån som vanligt :) Det var en hel del folk i rörelse där, som så ofta, både gåendes och joggande. Några intog sin fredagsöl på en parkbänk, några andra hade picnic i gräset.
Jag har fått en hel del nytta gjort denna vecka. I tisdags skulle jag för första gången på cirka ett halvår köra min bil, som stått avställd hela vinterdäckssäsongen och fram till nyligen. Batteriet var stendött. Jag hade planerat att besöka en kompis som bor två mil bort, så att batteriet skulle laddas upp lite. Febrilt försökte jag tänka ut vem jag känner här på orten som kunde hjälpa mig med startkablar. Alltså kablarna har jag själv, det var den andra bilen jag funderade på vem som skulle ha den... Just då kom en granne och parkerade sin bil. Som tur hade han lite tid att hjälpa mig, och bilen gick igång rätt omgående. Jag kom till kompisen och även hem därifrån några timmar senare.
Jag hade redan i vintras tänkt att det nog vore bra att kolla upp batteriskicket på bilen. Min tjugo år gamla bil har jag ägt i sju år, och batteriet har inte bytts under dessa år. Efter att ha googlat på passande ställen för denna åtgärd slog jag slag i saken i morse och åkte till firman som testar batterier. Den låg bra nära mitt hem också. En kunnig och trevlig kille satte sen in det nya batteriet jag bestämde mig för att köpa eftersom mitt gamla verkade vara rätt svagt i det här skedet.
Jag önskar att jag kunde bli bättre på att hantera min attityd och mitt sätt att hantera händelser. Att bättre kunna distansera mig från saker och ting, lägga fokus på det väsentliga. Låter inte det förnuftigt...? ;) Men varför kan det vara så himla svårt, framför allt i vissa situationer? Ännu en påminnelse till mig själv, att försöka se allt vad jag faktiskt får med mig och lär mig av situationerna. Att de inte bara har varit helt fel. Lära mig se delarna som inte var fel... Hmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar