Åntligen sommar och lite om Islekar!

Nu är det sommar på riktigt! Idag har jag varit på stranden för att sola och bada för första gången i år. Det är en riktig sommarhetta nu. Även nätterna har varit milda den senaste veckan. Det har gjort det lättare att klä sig så att det stämmer hela dagen. Värre var det för ett tag sen, när man fick cykla till jobbet på morgonen med handskar på och kläder som vid lunchtid kändes alldeles för tjocka.

Efter att ha sovit ut, efter en otroligt hektisk jobbvecka, hade jag frukost i lugn och ro på balkongen. Satt sen kvar där och läste en stund ännu. Jag har en mysig stor balkong med sol den största delen av dagen, då vädret är sådant. Utsikten är mot lövträd och ett par villor, så relativt ostört läge. Jag var väldigt seg, och tänkte att jag kan ju lika gärna stanna här och njuta av solen, istället för att behöva ta mig till stranden. Behöva packa väskan, smörja in solkräm, etc... Det var dock ett bra beslut att så småningom, då jag piggnat till lite, cykla till stranden. Träffade en kompis där, så jag hade trevligt sällskap hela tiden. Det var jättemysigt att vara där. Det blir mer en riktig sommar- och semesterkänsla, då man är i en sådan miljö. Skönt att ligga och slappa på liggstolarna. Ibland nästan slumrar man till av avslappningen. Det finns ett fik där också, vilket är bra tycker jag. Jag vågade sen också bada - till och med två gånger - och det var inte så kallt egentligen som det först kändes. När jag först doppade fötterna i vattnet, trodde jag inte att jag skulle vilja doppa mig helt, men efter lite försiktigt prövande insåg jag att det nog borde gå. Och det var det värt. Härligt uppfriskande.

Boken jag läste ut på balkongen i morse, var Liselott Wiléns "Islekar". Det var en roman som gick väldigt snabbt att läsa ut, man ville veta hur det går. Scenarierna var i barndomens ibland grymma värld, med inslag av utfrysning och utanförskap. Hur viljan att få vara med, tillhöra, och rädslan över att förbli ensam, kan få en att agera emot vad som egentligen innerst inne känns rätt. Den vuxna Alex återvänder till hemorten efter mammans död, och minns då tillbaka till barndomens händelser och varför saker och ting blev som de blev i hennes liv. Trots det tragiska innehållet fann jag berättelsen läsvärd.