Har ett tag tänkt att det vore dags att få in lite text här igen, men tiden har upptagits av annat. Är väldigt fredagstrött, men eftersom jag är lite för uppe i varv för att somna, beslöt jag mig för att skriva några rader. Tankarna har svävat åt många håll, så får se var vi landar denna gång.
Det är skönt att vara på hemmaplan ett tag nu, efter alla resor i september och oktober. Jag har bland annat sett många bra filmer på dvd de senaste veckorna. Idag såg jag en söt berättelse av en av mina favoritregissörer, Lasse Hallström. Filmen hette Hachiko en vän för livet. "Huvudpersonen" är den speciella hunden Hachi, som är ovanligt trogen sin husse, spelad av Richard Gere. Lite annorlunda film, ibland filmad ur hundens perspektiv, vad den ser. Småmysig. Det ska tydligen ha funnits en verklig Hachiko-hund i Japan, som fått en bronsstaty rest efter sig.
Förra helgen såg jag den franska filmen Jag har älskat dig så länge, med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Den var väldigt bra. Gripande och djup, relationsdrama med mycket värme i. Dramakomedin Looking for Eric av regissören Ken Loach var helt sevärd också.
För övrigt är det en fas just nu, då jag funderar vart jag är på väg i livet... Vilka val jag kanske borde göra i vissa sammanhang, för att nå dit jag vill. Mitt liv har väl egentligen i flera år kretsat kring vad-vill-jag-med-livet-funderingar från och till. Dessa funderingar har också tidvis lett till handling, att jag gjort vissa förändringar, prövat nytt. Utmanat mig själv. Men så löper det på igen periodvis, utan att man kanske tillräckligt hinner reflektera, än mindre agera. Ibland hajar man till sen och inser att oj vad åren gått, är det så här det ska vara?
Det är skönt att vara på hemmaplan ett tag nu, efter alla resor i september och oktober. Jag har bland annat sett många bra filmer på dvd de senaste veckorna. Idag såg jag en söt berättelse av en av mina favoritregissörer, Lasse Hallström. Filmen hette Hachiko en vän för livet. "Huvudpersonen" är den speciella hunden Hachi, som är ovanligt trogen sin husse, spelad av Richard Gere. Lite annorlunda film, ibland filmad ur hundens perspektiv, vad den ser. Småmysig. Det ska tydligen ha funnits en verklig Hachiko-hund i Japan, som fått en bronsstaty rest efter sig.
Förra helgen såg jag den franska filmen Jag har älskat dig så länge, med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Den var väldigt bra. Gripande och djup, relationsdrama med mycket värme i. Dramakomedin Looking for Eric av regissören Ken Loach var helt sevärd också.
För övrigt är det en fas just nu, då jag funderar vart jag är på väg i livet... Vilka val jag kanske borde göra i vissa sammanhang, för att nå dit jag vill. Mitt liv har väl egentligen i flera år kretsat kring vad-vill-jag-med-livet-funderingar från och till. Dessa funderingar har också tidvis lett till handling, att jag gjort vissa förändringar, prövat nytt. Utmanat mig själv. Men så löper det på igen periodvis, utan att man kanske tillräckligt hinner reflektera, än mindre agera. Ibland hajar man till sen och inser att oj vad åren gått, är det så här det ska vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar