Nu är man då ordentligt tillbaka i vardagen, så här två veckor efter semesterns slut. Både på gott och ont. Det känns trevligt att vara hemma igen, att ha träffat kompisarna, fått vara med på inspirerande körövningar, att vara i sitt eget hem efter en månads luffande och kringflyttande ute i världen. Även på jobbet har det varit trevligt på många sätt. Däremot har jag ganska snabbt hamnat i ett väldigt hektiskt tempo och märker redan av dessa osunda känslor av otillräcklighet. Hm, varningstecken som jag bör ta på allvar...
Vad-vill-jag-med-livet-frågorna har den senaste tiden varit alltmer aktuella. Eller snarare kanske "vad vill jag helst?" för jag vill ju så himla mycket... Slösar jag bort mitt liv - min tid - på fel saker, fel fokus? Hur ska man lyckas ta rätt steg, rätt beslut, och styra livet i rätt riktning? Jag skulle så gärna vilja använda mina språkkunskaper mycket mer. Gärna också i arbetslivet. En längtan ut i världen har återigen infunnit sig. Samtidigt som behovet av fast punkt också är starkt, likaså närheten till familj och vänner.
Hmm, gäller väl på nåt sätt att försöka baka in rätt grejer och aktiviteter i livet samt att radera bort energitjuvar och annat ovälkommet ifrån det. Låter väl bra? En början i alla fall, om man inte helt är redo för större förändringar. Och att komma ihåg att stanna upp och andas. Inte låta stressen dra en med sig.
Med risk för att det förblev en något ytlig och flummig nivå på min egna monolog - som dock gärna får utvecklas till dialog... - avslutar jag ändå här. Fortsättning följer troligtvis i någon form, så småningom ;)
Vad-vill-jag-med-livet-frågorna har den senaste tiden varit alltmer aktuella. Eller snarare kanske "vad vill jag helst?" för jag vill ju så himla mycket... Slösar jag bort mitt liv - min tid - på fel saker, fel fokus? Hur ska man lyckas ta rätt steg, rätt beslut, och styra livet i rätt riktning? Jag skulle så gärna vilja använda mina språkkunskaper mycket mer. Gärna också i arbetslivet. En längtan ut i världen har återigen infunnit sig. Samtidigt som behovet av fast punkt också är starkt, likaså närheten till familj och vänner.
Hmm, gäller väl på nåt sätt att försöka baka in rätt grejer och aktiviteter i livet samt att radera bort energitjuvar och annat ovälkommet ifrån det. Låter väl bra? En början i alla fall, om man inte helt är redo för större förändringar. Och att komma ihåg att stanna upp och andas. Inte låta stressen dra en med sig.
Med risk för att det förblev en något ytlig och flummig nivå på min egna monolog - som dock gärna får utvecklas till dialog... - avslutar jag ändå här. Fortsättning följer troligtvis i någon form, så småningom ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar