Har massor i tankarna som jag har lust att få ner här. Får se vilken ordning allt kommer i... I en period av ont i själen vill jag bland annat ta fram livets ljuspunkter i det begynnande höstmörkret.
På tal om vinterstövlar, i förra inlägget, så blev det premiär för det igår kväll. Jag har haft en god vän på besök från igår till idag. Hon kom på eftermiddagen, så jag gick tidigare från jobbet. Vad mycket längre kvällen känns bara genom att gå en timme tidigare. När vi på kvällen skulle gå ut i tolv graders temperatur, åkte stövlarna fram från förrådet. Man har plötsligt upptäckt att det verkligen är läge för reflexer också. Batterier på cykellampor bör bytas ut. Dags att göra sig redo för höstmörkret.
Denna vecka har jag ätit mycket mer lokalproducerade produkter än annars. Fick ju med mig en hel del från förra helgens skördemarknad, förutom det andra jag har från mataffären (lokal mjölk, ost, havregryn, m.m.). Det har bland annat lagats svampsoppa och haloumisallad med åländsk vitlök, purjolök, morötter, potatis, tomater, gurka och grönsallad som ingredienser. Till mellanmål har jag intagit åländska äpplen och smoothies med lokal jogurt och sylt. Som pålägg till mackorna har jag haft åländsk ost och inlagd gurka. Vad mycket matprodukter vi har på nära håll :)
En tråkig händelse upptäcktes i mitt kök igår morse. När jag tog ut frukostgröten ur mikron, förstod jag snart att mikron lagt av. Gröten var inte varm alls. Vad man tar mikron för given som redskap. Idag skulle jag värma på mjölken till kaffet. Hmm, det var bara att ta fram kastrullen på plattan... Måste nog ut på mikroshopping nästa vecka. Och lämna av den trasiga på miljöstationen.
Jag såg en bra film i veckan, Aki Kaurismäkis Le Havre. Den var en fin och mysig skildring med ingredienser av lojalitet, god vilja och att ställa upp för varandra. Vänskap, relationer och människoöden. Passande nog lyssnar jag just nu på en dubbelcd från biblan, som innehåller låtar ur Aki Kaurismäkis filmer. Mycket finländsk musik, som jag gärna bekantar mig mer med eftersom jag inte haft så mycket "automatisk" tillgång till det under åren.
Det är härligt med gamla bestående trogna vänner. De är en viktig del av livet. Tänkte på det, när jag lämnat av min väninna i hamnen idag. Vi har känt varann sen tonåren. Först som brevvänner, som snart övergick till riktig vänskap. Vi skrattade igår åt skojiga reseminnen från vårt sena tonår. Som den gången vi missade bussen till Leningrad bland annat... Vad mycket man hunnit med under åren. Förutom allt skojigt vi delar med vännerna är de ett viktigt stöd under livets motgångar också.
En tråkig händelse upptäcktes i mitt kök igår morse. När jag tog ut frukostgröten ur mikron, förstod jag snart att mikron lagt av. Gröten var inte varm alls. Vad man tar mikron för given som redskap. Idag skulle jag värma på mjölken till kaffet. Hmm, det var bara att ta fram kastrullen på plattan... Måste nog ut på mikroshopping nästa vecka. Och lämna av den trasiga på miljöstationen.
Jag såg en bra film i veckan, Aki Kaurismäkis Le Havre. Den var en fin och mysig skildring med ingredienser av lojalitet, god vilja och att ställa upp för varandra. Vänskap, relationer och människoöden. Passande nog lyssnar jag just nu på en dubbelcd från biblan, som innehåller låtar ur Aki Kaurismäkis filmer. Mycket finländsk musik, som jag gärna bekantar mig mer med eftersom jag inte haft så mycket "automatisk" tillgång till det under åren.
Det är härligt med gamla bestående trogna vänner. De är en viktig del av livet. Tänkte på det, när jag lämnat av min väninna i hamnen idag. Vi har känt varann sen tonåren. Först som brevvänner, som snart övergick till riktig vänskap. Vi skrattade igår åt skojiga reseminnen från vårt sena tonår. Som den gången vi missade bussen till Leningrad bland annat... Vad mycket man hunnit med under åren. Förutom allt skojigt vi delar med vännerna är de ett viktigt stöd under livets motgångar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar