Mix av trygghet, stress och nuet

Nu är det en av dessa kvällar, då jag egentligen har lust att skriva, men idéerna och tankarna inte riktigt har någon tillräckligt sammanhängande struktur... men det kanske inte gör något. Jag sätter igång i alla fall. Några aktuella teman är skrivande, trygghet, äventyr och meditation, som av olika anledningar har kretsat i mina funderingar, delvis inspirerade av det jag läst på sistone. Det går till och med att hitta en röd tråd dem emellan, men vi får se om den blir tydliggjord här eller om jag kanske bara berör några av dem. Eller så blir det något helt annat...

I förra inlägget nämnde jag, att jag då var på trygg mark igen, efter att ha vistats uppe luften på ett flyg, där jag oftast känner mig otrygg. Igår morse, med måndagmorgonens ångest, tvivlade jag dock på det där med trygghet, trots fast mark under mig. När det är väldigt hektiskt på jobbet, kan jag känna mig så otillräcklig. Just nu är det en period då viktiga saker behöver hinnas med i tid. Trots att jag brukar fixa det, uppstår det ibland rädslor och oro över att göra fel eller kanske missa något. De här tvivlen tar mycket energi. Jag funderade vidare på vad det här med trygghet egentligen handlar om. Dels kan man känna sig mer eller mindre trygg i miljön man vistas - platsen eller gruppen av människor man är bland - dels handlar det mycket om att vara trygg i sig själv också.

I dagens stressiga samhällen här i västvärlden ökar behovet av att stanna upp, hinna ikapp sig själv. Jag försöker ofta påminna mig själv om att inte bara rusa fram i livet, utan komma ihåg att leva också - att vara där jag är just nu, och inte bekymra mig över morgondagen eller gräma mig över gammalt. För många kan yoga eller meditation vara hjälpmedel för att stressa av, men det kan också handla om att i vilken vardagssituation som helst bara stanna upp och andas, medvetet. Att vara uppmärksam på det som händer och sker just nu, både inom sig själv och utanför.

Jag stannar nog här, utan att riktigt ha fått med tankegångarna fullt ut - vilket jag redan förvarnade för i inledningen ovan. Äventyr, som jag också nämnde innan, kan fås med i det här temat, men jag utvecklar det en annan gång. Nu tänkte jag runda av dagen med att läsa en stund, så det får bli lite lösa trådar kvar till ett senare tillfälle att spinna vidare på, om inspirationen faller på.

Reseupplevelser på hög nivå

Nu är jag på trygg mark igen, åter på hemmaplan, på markhöjd. Jag, som inte trivs på höga höjder, var ute och flög igår. Tycker inte alls om det, känner mig väldigt otrygg där uppe. Däremot tycker jag väldigt mycket om att resa och besöka andra orter och länder, och vill gärna träffa mina vänner som finns på många håll i världen. Det innebär dessvärre en del flygturer ibland.

Denna gång var det en resa av mer nödvändig art, som jag behövde göra i jobbet. Jag åkte för första gången i ett ganska litet flygplan, där det ryms ett trettiotal passagerare. Jag fick en lite klaustrofobisk känsla bara av att kliva in där. Takhöjden i kabinen var väldigt låg. I stora plan, de gånger flyget går jämnt och stabilt, kan jag stundtals glömma bort att jag är uppe i luften och dessutom flygrädd. I det här lilla planet blev det blev så mycket mer påtagligt att vi faktiskt flyger. Jag satt där och önskade att jag vore hemma, spänd i nacken, obekväm till mods. En mental spänning, som överförs till kroppen. Försökte koncentrera mig på att läsa tidningar som fanns till låns.

Jag hade jobbärenden i den lilla orten Ekenäs, som ligger vackert belägen vid vattnet. Förra gången jag var där, var det regnigt novemberrusk. Eftersom dagarna så års är korta, såg jag inte så mycket av stan i dagsljus, då jag jobbade på dagarna. Under denna resa, däremot, var vädret vackert. Solen sken och det var runt 20 grader varmt. Jag hann se lite av hamnen denna gång. Så förutom mina trauman uppe i luften, var det en väldigt trevlig och givande resa.

Resan innebar också tågåkande, vilket jag tycker är betydligt trevligare än flyg. Jag åkte bland annat ett sånt tåg med två våningar. De ropade ut i högtalarna, om att det bland annat var något barnanpassat på övervåningen i en av vagnarna. Jag såg sen en rolig skylt på grinden upp dit, när jag gick genom några vagnar för att ta mig till restaurangvagnen. Vad de ordnar nu förtiden... :)

Skönt att det är helg nu. Trots att det ofta är väldigt bra och lärorika tjänsteresor, blir man rätt trött, för det är intensiva dagar, och på grund av resorna blir det sena kvällar. Det är en fördel att resan var på den senare delen av veckan nu, så att man snart får vila ut.

Från Iris till mat och hudvård

På tal om filmen Iris, i mitt förra inlägg, läste jag idag i gårdagens HBL (Hufvudstadsbladet) en intervju med filmens regissör Ulrika Bengts. Artikeln var intressant, men vad jag skulle komma till är att det stod på slutet att filmen ska ha Finlandspremiär den 26.8., och att det skulle vara förhandsvisning i Esbo igår. På Åland har vi kunnat se filmen redan en tid. Har för mig att jag sett uttrycket världspremiär någonstans i sammanhanget...

Hos mig har det sen ett tag tillbaka växt fram ett intresse för vad jag stoppar i mig. Än så länge är det just mest ett intresse för att lära mig mer, men tanken är att det ska övergå i handling också, att aktivt välja och välja bort. Jag har dock väldigt många intressen, så vissa dröjer längre från tanke till handling än andra. Det pratas ju och skrivs så mycket om alla konstiga ämnen och tillsatser i maten. Min tanke har varit att försöka gå över mer till att laga maten själv, istället för färdigprodukter från affärernas frysdiskar, och att baka matbröd. Förutom att jag då och då försöker välja ekologiskt när jag handlar, måste jag erkänna, att jag ännu inte kommit till det där bakandet, och matlagning är heller inte jättefrekvent i mitt hushåll...

Jag har sen också insett att vi får i oss och på oss en hel del onyttigheter genom hudkrämer och annan kosmetika. Därför skulle jag vilja lära mig att förstå inte bara innehållsförteckningarna för mat utan även för hudvårdsprodukter. Jag har under sommaren börjat köpa hud- och ansiktskrämer, som är mer miljövänliga och sunda för huden och kroppen. Det är dock inte helt lätt att välja rätt, för så många produkter kallas ekologiska, fast de sen ändå innehåller mängder av osundare grejer. Får prova mig fram och lära mig mer på vägen. Jag besökte förra veckan en ekologisk hudvårdsbutik och passade då på att boka in en ansiktsbehandling.

Det där var några av projekten i mitt liv just nu - som sagt vissa ännu på ambitionsstadiet. Fortsättning följer så småningom...

Bio och skärgård

Ålänningar kan gå på bio på hemmaplan nu när Bio Savoy i Mariehamn återigen öppnat, efter att ha varit stängd i några år. Biografen, som finns i en k-märkt byggnad har renoverats. Jag var där idag och såg en finlandssvensk film, som heter Iris. Den handlar om Stockholmsflickan Iris, som hamnar hos en dittills okänd morbror ute i skärgården, då hennes konstnärsmamma åker till Paris. Iris ska nu anpassa sig till det lantliga livet i skärgården och folket där. Filmen var rätt mysig och underhållande, men den innehåller också en hel del allvar, i form av svek och förluster. Vänskapsband knyts och bryts, men förmågan att förlåta finns där. Filmen har också vissa komiska inslag.

Filmen är inspelad på ön Enklinge i Ålands skärgård, som jag besökte förra sommaren. På grund av filminspelningen - som just då pågick - kunde vi inte besöka Museigården Hermas som vi hade tänkt. Vi gick förbi där bara, under en promenad i det vackra, soliga sommarvädret.

Om skrivande - från idétorka till inspiration

Jag skulle egentligen vilja hinna skriva mycket mer än jag gör. Det finns så mycket jag vill få ner på pränt. Jag har ofta en massa idéer, som jag tycker vore intressant att skriva om. Bra idéer, tycker jag då, när jag går omkring och funderar, där jag råkar befinna mig. När jag sen väl sitter vid bloggen, är tankarna helt försvunna. Tänk om man kunde hamstra den där skrivinspirationen. Små kom-ihåg-lappar kan påminna om idéerna i sig, men trots det infinner sig inte det där riktiga flytet alltid, som man ibland har.

Just nu är en av de stunderna, som jag då sitter här igen. Idétorka. Eller röriga fragment av tankar, där inget helt ger rätta motivationen till att skrivas om. Tittar lite på bilder jag tagit på sistone. Inte heller där kommer några skrividéer ifrån.

I helgen var jag på landsbygden i en fridfull och vacker miljö, långt ifrån stan där stora 150-års festligheter pågick. Hade visserligen väldigt gärna gått på några av konserterna som gavs i stan, men efter mycket övervägande hade valet fallit på kursen ute på landet. Där flödade skrivarinspirationen, som bara den, en stor del av tiden. Vi hade nämligen samlats ett gäng - de flesta från början okända för varann - som delade skrivintresset.

Ekologisk, närproducerad mat

Kursuppgifterna bestod till stor del av korta texter, som skulle skrivas på cirka tio minuter, med givna teman. Det blir tio helt olika texter och berättelser, trots att det är samma uppgift vi sitter med. Ibland känns det väldigt motsträvigt att komma igång med att skriva, när temat inte helt känns som ens grej och tiden är knapp. Dock påmindes jag återigen om att det oftast går att få ihop något ändå, ibland till och med lyckat. Dessutom kunde jag riktigt hitta skrivglädjen även i uppgifter, som först känts helt hopplösa.

Ny bok på gång...

Dublin

Hade för avsikt att lägga mig tidigt, för jag har varit väldigt trött hela kvällen. Eftersom jag inte kunde somna, klev jag upp igen, för att läsa - tänkte jag först. Kände dock ett behov av att skriva, för jag funderar så mycket på allt möjligt. Det har inte blivit så mycket romanläsning på ett tag nu, men fick med mig en roman från biblan i helgen. Maeve Binchy är en gammal favoritförfattare, vars böcker jag läste mycket förr om åren. Såna mysiga feelgood-romaner. Hon skriver ofta om människorelationer i ett samhälle. Irland, där hon kommer ifrån, är i regel miljön där berättelserna utspelar sig i. Boken jag började läsa på lunchen idag heter Minding Frankie. Har inte alls hunnit långt med den ännu. Kan hända att jag återkommer om den framöver.

Dublin

Jag har varken läst på engelska eller använt språket så mycket annars heller på länge, så det var kul att hitta boken i originalspråk. En pocketversion är det också, vilket gör den lätt-transporterad i väskan. Irland är dessutom ett land jag tycker mycket om och har vistats i en del.

Nu kom jag ifrån vad jag egentligen hade för avsikt att skriva om, innan jag började pladdra om boken... Tror inte jag lyckas få tillbaka den tråden jag var inne på innan, så det blir en annan gång. Hur som helst börjar jag känna mig trött igen, så jag ska nog göra ett nytt försök att somna. Det var ju också poängen med att gå upp en stund, att varva ner lite.

Haparanda och lite av det sverigefinska

Av någon anledning har jag länge intresserat mig för Haparanda, känt att jag skulle vilja åka dit. Har väl åkt igenom där som liten, utan att minnas något om det. Under sommarsemesterns bilturné i norra Finland tänkte jag passa på att ta mig en titt på orten, när jag ändå var så långt norrut. Tänkte först se lite av grannorten, finska Tornio, som jag förstått har ett tätt samarbete med Haparanda. Tyvärr öste regnet ner en stor del av dagen, så av Tornio fick det bli en titt - genom bilfönstret - på kyrkan där, som enligt min guidebok är en av Finlands vackraste träkyrkor.

Sverigefinska folkhögskolan

Tanken var att sen parkera i Haparanda centrum och strosa omkring för att få en överblick över staden. Eftersom regnet bara fortsatte att ösa ner, bestämde vi oss för att gå in i Sverigefinska folkhögskolan, som råkade finnas just där vi parkerade bilen vid ett torg.

Skolan visade sig även ha annan verksamhet än bara utbildning, bland annat logi och konferens. Lokalerna är intressant inredda och dekorerade med konst i olika former. Detta gäller till och med damtoaletten, som hade en intressant stil och fick mig att vilja fotografera.

Damtoan

Utanför skolbyggnaden fann vi en restaurang, som låg i en byggnad med stora glasväggar. Eftersom regnet inte avtog, gick vi in för att se om det ännu serverades lunch. Enligt tiderna som stod på skylten hade vi precis missat lunchen, men vi gick ändå in för att se om vi skulle kunna få något i alla fall. Jodå, det var inga problem.

Jag hade pratat svenska med killen vid kassan, men när han hörde att vi pratade finska med min mamma, fortsatte han resten av kommunikationen på finska med oss. Jag tänker mig att det nog är rätt vanligt att det ofta skiftas mellan de två språken i Haparanda.

Maten var jättebra. Jag åt en vegetarisk variant av pyttipanna. Salladsbuffén, som hörde till, var väldigt variationsrik. När vi hade satt oss för att äta, insåg jag efter en stund, att klockan ju är en timme mindre än vad jag hela tiden tänkt - vi hade ju kommit över till Sverige. Så lunchen var egentligen inte slut heller!

Eftersom det ihållande kraftiga regnet fortfarande inte hade avtagit, när vi avslutat lunchen och kaffet, beslöt vi oss för att fortsätta färden, tillbaka över bron till Finland mot nästa resmål vi hade på bilsemestern - ut på landet till släktingarna.

Det blev därmed bara en liten bit av Haparanda jag fick uppleva. Jag hade kanske en bild av Haparanda som en alltmer växande - i betydelse i alla fall - stad, med Ikea och allt nytt som kommit med åren. Det var ju så mycket om det i media, när Ikea skulle öppna där, vill jag minnas. Stadens centrum såg i alla fall väldigt litet ut, det jag hann se. Köpcentren låg strax utanför centrumkärnan. Jag hade inte shopping med i dagsprogrammet, så vi åkte bara förbi där. Trots att jag inte såg så mycket av staden, var kanske det jag upplevde representativt för kulturen där - gränslandet mellan och kombinationen av det svenska och finska. I alla fall hade det varit en del av min bild av Haparanda.

Sommar, blåbär & lite annat

Återigen påminner jag mig själv om att nu passa på att njuta av sommaren, för rätt vad det är så är den förbi. Lite förkänslor för det kommande får jag, när de senaste nätterna och mornarna varit svalare än på länge - minskat  från ca 20 grader till ca 15. Skillnaden märks, när man sitter utomhus eller cyklar till jobbet. Så nu gäller det att hamstra alla goda varianter av sommarens intryck.

Även blåbären har börjat signalera lite om sommarens gång. Efter en tids uppehåll har jag denna vecka varit och plockat ett par gånger. Det finns fortfarande en del stora och fina blåbär kvar, men många börjar se halvvissna ut, och en del helt ointressanta för att ta med hem. Så det blir en del sållning. Nu börjar det dessutom bli ganska färdigplockat på de få ställen jag känner till här på orten... Det är rätt mysigt att sitta där bland snåren och plocka. Avkopplande. Man hinner fundera en hel del också. Idag kände jag, att jag kanske egentligen borde prioritera annat, och det hade varit rätt full fart hela dagen. Jag insåg sen ändå, att jag kopplar av bra där i skogen.

Nu börjar det återigen synas lite härhemma att jag varit på språng mycket. Saker och ting har inte riktigt hittat tillbaka till sina platser. Är inte helt förtjust i det, men samtidigt är jag ändå nöjd att det händer en massa trevligt som jag får ta del av. Jag har tänkt så i sommar, att jag nu gärna passar på att gå på tillställningar jag gillar och vistas ute i sommarvärmen. När jag var ny på orten för några år sen, var det lite ensamt framför allt den första sommaren. Ville jag ut på terassdrink nån helgkväll, och de enda tre man kände råkade vara upptagna, var det lite bittert att promenera i solskenet förbi villatomter där kompisgäng grillade och hade trevligt. Det är en stor skillnad att nu känna sig lite mer hemma och ha en social krets.

Efter förra veckans "håll-igång" med Rockoff har det varit lite lugnare denna vecka. Från partyliv till blåbärsplock och annat seriöst. Idag var jag och storhandlade, vilket inte sker så ofta. Jag får besök till helgen, så jag såg till att fylla skåpen lite. Det kommande besöket ger mig också anledning till att få fart med att ordna upp i lägenheten, så det får bli prio härnäst ;)

Igår kväll var jag i badhuset och simmade. På vägen därifrån - cyklande längs strandpromenaden - var jag bara tvungen att stanna och fota vyerna den vackra kvällen. Mobil är smidigt, man har ständigt en kamera med för spontana foton. Jag har turen att bo i en vacker sommarort.

Åland rockar loss

Det finns ett stort musikutbud på Åland, bl.a. ett stort antal körer och otaliga musikhändelser under året. I lördags kväll avslutades den årliga Rockoff-festivalen, som pågått i centrala Mariehamn under nio kvällar. Festivalområdet hade byggts upp på torget.

Det var en härlig lång vecka. Sommar, värme - mest sol, men några regnstänk också -  bra musik, glada människor, öltält, mat, godis och popcorn... stan lever upp. Vissa fik håller öppet extra sent. Liv och rörelse en stor del av dygnet. Folk i alla åldrar blandas. Det är en väldig bredd på musikstilarna som de deltagande banden och artisterna framför. Det är allt från tonårstjärnor till veteraner som Jerry Williams. Några av artisterna ska passa färjan efter konserten, andra hänger på Arkens nattklubb efteråt. Festivalområdet är rätt smidigt ordnat, så att minderåriga utan vuxet sällskap har en egen inhägnad del.

Ibland får man ta skydd från regnet

Husbandet Farbror Fläsk håller låda mellan de andra artisternas framföranden. De har charmat till sig publiken med sina galna - ibland råa - skämt, levererade på dalmål. Ibland undrar jag var de får allt ifrån, så absurda grejer att de blir roliga ;) Det är beundransvärt att de orkar hålla igång kväll efter kväll, dessutom för tionde året nu. Rockiga klassiker spelas och de har publiken med sig. Vi hoppar och klappar i takt till U2:s Pride - en höjdare som håller i sig - och andra gamla favoriter.

Under veckan får man lyssna på band och artister som man redan känner till, men ofta upptäcker man också nya stjärnor - både positiva och negativa nyheter. Ibland lyssnar jag på nätet om det är värt att ta sig iväg till en konsert. Även om ett band inte lockar har jag vissa kvällar tagit mig ut till festivalen för att njuta av stämningen och träffa vänner.

Orup

Tove Styrke var en av besvikelserna när det gäller uppträdandet. Duktig på att sjunga, stark röst, flera helt ok låtar. Tyvärr visade hon inget som helst intresse av att nå publiken. Tvärtom, nonchalant likgiltig attityd.

Hoffmaestro bjöd på ett skojigt och häftigt uppträdande med full fart. De engagerade publiken fullt ut, under hela konserten. Kul och medryckande musikstil. Ösigt. Alla var med.

The Ark

Musik har kraft och kan verkligen ge en lyckokänslor. Det är så häftigt - upplyftande när det behövs, medan viss typ av musik kan hjälpa en att varva ner eller komma in i andra stämningslägen. Ofta under Rockoff-veckan släppte vi "stela nordbor" loss riktigt rejält.

Guldregn

The Arks konsert blev en minnesvärd kväll. Det var en del av deras avslutningsturné som band. Det var en toppenshow, som var bra på så många plan; musiken, budskapet, framförandet - allt snyggt förpackat i Ola Salos artisteri... väldigt stämningsfullt och vackert att titta på. Fartigt blandat med lugnare låtar. De gick in för att göra en bra konsert. Vettigt mellansnack, som kändes äkta menat, hjärtligt. "It Takes a Fool to Remain Sane" beskrevs som en speciell sång som följt bandet i alla år, och vars budskap de än idag står för; att hitta sig själv och följa sin egen väg som känns rätt, oavsett vad andra anser. Guld glimmade över oss - i form av guldpappersstrimlor som blåstes ut över publiken - medan vi sjöng med till avslutningslåten.